Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

17:59 | oktober 17, 2021

Ett naket och ärligt inlägg om varför vi skaffade nanny

Herregud mina vänner! Har tiden någonsin gått så fort som när man fick barn? Ingen rolig resa och inte ett enda roligt jobb i världen kan ens mäta sig med det, kan jag säga er.

Jag har ju varit rätt öppen med att de senaste månaderna har varit hektiska. Att vara egenföretagare har ENORMA fördelar (det finns en anledning till att jag fortsätter att vara egen år efter år). Tillexempel så behöver jag inte bara leva på mammapenningen (eftersom att jag själv har bestämt att jag ska jobba några h i månaden och därmed får jag in pengar). Jag har ingen chef som väntar på mig en viss tid, utan alla tider i min kalender har jag bokat in själv. Planerar jag för det så kan jag ta ledigt strödagar hit och dit när som helst.

Poncho H&M | Tights Aimn tror jag | Skjorta H&M | Boots na-kd | Väska Valentino

Dessutom är min bransch kvinnodominerad och mitt jobb går ut på att offentligt porträttera mitt liv i bild och textformat. Så det är socialt accepterat att ta med sig barn på både events och möten (goals så borde det vara i alla branscher kan man tycka). Ja, allt som underlättar i livet med småbarn och planering med andra ord!

Men sen finns det ju också stora nackdelar, som jag inte hade märkt av först jag blev gravid. Tex stod jag i stilettklackar i en fotostudio och plåtade kampanjbilder i v38 när foglossningen nästan fick mig att trilla av pinn. Allt ansvar för försäljning och marknadsföring kring min smyckeslansering jag hade inplanerad då, låg på mig.

Jag svarade på jobbgrejer timmar innan förlossningen och likaså när den var färdig. Så även om mitt jobb är flexibelt (jag valde ju själv att svara, det var ingen annan som satte den pressen på mig alltså) så kan ingen hoppa in i mitt ställe. Vilket ju blir svårt när man behöver vabba tex. Jag kan inte heller ta ut en ”vanlig” föräldrarledighet även om jag hade velat, för då hade jag inte haft ett jobb att komma tillbaka till. Men just den punkten är ju något som jag alltid har vetat om.

Men fördelarna jag har fått känna på hittills som egenföretagare under alla år fram tills nu, tar ändå ut sin rätt första året med bebis. För då tävlar plötsligt jobbet och ens bebis om min tid. För rent instinktivt väljer man ju tiden med sitt barn. Men jag kan inte alltid göra det. En ångesttanke helt klart, men som jag ändå har haft många år att processa. Det kom inte som någon chock att jag inte skulle kunna vara hemma så mycket som jag ville. Då skulle jag behöva ta en vanlig anställning, och det vägrar jag. Det får min kille göra i så fall.

Varför jag delar med mig utav det här, är inte för att jag på något sätt beklagar mig och tycker synd om mig själv. Jag är själv uppväxt med en ensamstående mamma till mig och mina tre syskon och jag är ju inte i närheten utav att slita så mycket som henne, herregud jag fattar det.

Jag delar med mig utav detta för att:
1) Mitt yrke tas ju fortfarande inte på allvar och förlöjligas. Som att ”vem som helst” kan göra det, och ”hur mycket tid kan det ta att bara fota en bild till IG egentligen?”(som att det är det enda mitt jobb går ut på). Men egentligen är det som att driva vilket enmannabolag som helst.
2) För att visa att jag också slits alla de tankar som kommer på köpet när man blir förälder. Speciellt på punkten att som kvinna ge vika för min karriär, eftersom att en man aldrig förväntas det. Någonsin.
3) För att jag inte har läst om någon annan som känner såhär.
4) För att ta bort tabun kring barnvakter.

När jag blev gravid så hade min kille ett jobb. Idag har han två. Vi båda har det fortfarande flexibelt, men när vi väl har något viktigt inbokat så kan halva vår lön den månaden hänga på det. Vilket ni ju hör själva är ett enormt laborerande. I båda våra jobb så ingår det att möten avbokas, eller bokas upp, med väldigt kort varsel. Så ofta får vi ta timme för timme vem som har hand om William. Så råkar vi dubbelboka oss blir det indirekt en konflikt som mynnar ut i ”vems jobb är viktigast”. För den som tar William blir ju indirekt den som riskerar att bli utan ersättning, eller riskerar att göra en kund besviken. Det här är ju inget unikt för oss alls, utan såhär har ju alla egenföretagare det, och egentligen alla par som har ett barn på förskolan som blir sjukt etc.

Jag har dragit ner på så mycket jobb jag kan, för att P’s bolag ska kunna blomstra. Vilket det också har gjort! Men när jag väl har något inbokat så måste jag jobba. Jag kan liksom inte vika mig på den, för då skulle mitt bolag gå i konkurs. Men samtidigt vill jag vara med William och vara en stöttande partner. Och det är ju ömsesidigt för P också.

När hjärtat slits mellan flera saker man älskar, så är det alltid jobbigt. Min lillasyster var Au Pair i USA i två år, och kom hem i somras. Och när hon på det mest självklara och lättsamma sättet tog William i sin famn för första gången och gick och gjorde ett blöjbyte, så blev jag verkligen introducerad för hur enkelt det hade varit med en nanny. Det behöver inte vara konstigt, utan det samspelet kan falla sig helt naturligt.

Min tanke var ju att hon skulle hjälpa oss vid sidan av sina studier hela hösten hehe. Men sen kom hon in i Luleå, och plötsligt gick inte familjen Löfgren Österlunds schema ihop sig längre. Min mamma har inte gått i pension ännu och min svärmor bor för det mesta i Skåne. Så därifrån kan vi tyvärr inte få någon support. Så en dag signade P upp sig på en nanny-site, och plötsligt hade vi en intervju med världens gulligaste tjej.

Vi började stegvis med att hon tog W någon timme hit och dit, tills att hon är hemma med oss 10-16 på torsdagar. Och det är seriöst det bästa beslutet vi någonsin har fattat som föräldrar! Vi är inte längre föräldrar som stressat behöver svara på mailen medan vi matar W (uschhhhh vad vidrigt det är för samvetet). Utan vi är mer närvarande än någonsin skulle jag tro? Eftersom att torsdagarna är jobbdagar, så  behöver vi inte akut svara på något under tiden man har William. Man hinner ta igen allt på kvällarna när han har lagt sig. Och medan vi kan foka till 100% på jobb på torsdagar så får William 100% uppmärksamhet utav någon annan. För familjefridens skull så mår vi alla så mycket bättre nu, eftersom att det är mindre stress och mer struktur. Förhoppningsvis kommer det här upplägget funka så pass bra att vi kan vänta lite med förskolan. Vi får se!!

När jag öppnar upp mig om det här för andra kvinnor som har drivit eget eller som inte har kunnat/velat ta mer ledigt än sina män, så har tydligen alla gjort exakt likadant som oss. Jag hade ingen aning om det? Under alla år jag har lusläst internet, så har jag aldrig följt någon i Sverige som har varit öppen med att dem tar in hjälp. Att dem har haft en barnflicka eller en förälder som har bott hemma hos dem alltså. Utomlands har det ju alltid varit standard, om man inte vill bli hemmafru på heltid såklart. Men i Sverige, trots att vi är ett så jämställt land, så förväntas fortfarande inte män ta ut halva föräldrarledigheten. Och trots att kvinnor arbetar lika mycket som sina män, så förväntas vi ta 100% ansvar för allt som berör barn också. Och det upplägget funkar tyvärr inte i vår familj. 

Så! Går ni i tankar på att ta in hjälp, om så bara att grannbarnet tar en promenad med ditt barn i 1h, så gör det!Även om ni inte behöver jobba under er lediga tid såsom vi, så behöver alla föräldrar egentid för att samla kraft och ork <3 Kom ihåg det <3 Så har ni möjlighet att ta in hjälp, våga göra det! 

1 kommentarer



14:07 | september 20, 2021

William 5 – 6 månader uppdatering

Oj oj oj. Jag funderar på om jag ska ha månadsuppdateringar var fjärde vecka istället för var åttonde. För just nu händer det så mycket i utvecklingen bara under en vecka. Men, det är också rätt skönt att ha allt summerat tycker jag.

Jaja, nu kör vi:

VIKT & LÄNGD:

Sen sist:
3 månader: 8,1kg+ (vägde senast för 3v sen så han väger absolut närmre 9kg nu) och 66cm. Blöjstorlek 4 men 5 funkar egentligen bättre så ska byta till det nu. Nu funkar strl 74 alldeles utmärkt. Men vi köttar på med allt vi har i 68 tills det blir för litet.

Nu:
När han var 5 1/2 månad så vägde vi honom sist (nästan 1 månad sen nu). Och då låg han på 9,5kg och var 72cm lång. Nu väger han utan tvekan över 10kg och är runt 74 skulle jag tro. I kläder passar 80 perfekt. Strl 5 i blöja sen månad 5.

Här var William 4 1/2 månad, och då satt han ”själv” för första gången.

Ifrån månad 5 så lärde sig William att: 

Sitta själv, rulla runt, hoppa i hoppgungan, springa i sin gåstol, äta riktig mat osv. Angående maten så kör vi i princip bara gröt och brukmat som vi för det mesta gör själva (pga vi tycker att det är kul). På kvällarna kan vi ge ersättning innan läggdags + att han fick det under dagarna han har varit sjuk.

Smaskar själv på en bit ananas, 5mån.

Springer runt i gåstolen, slutet av 5 mån.

Hoppar i hoppgungan, 5mån.

Ifrån månad 6: 
Börjat med krypteknik men tar sig inte jättelångt, men det är på G! Han dricker själv ur sin vattenflaska och kan säga ”mama” och ”papa” utan att han vet vad det betyder såklart haha. Samt att vi har börjat ge honom mat ”själv” som han får utforska. Typ en äppelbåt, mangokärna osv. Vi testade att visa paddan när hans feberfrossa gick ner, men Babblarna gick INTE alls hem. Han ville titta på prick allt annat än det. Däremot gillade han Arne Aligator. Vilket känns skönt att veta IFALL han skulle få ett bryt på planet ner till Marbella i oktober haha.

Juste han ääälskar att bada också. Då sätter vi ner honom i hans Bumbo i badkaret. Så får han själv plaska i vattnet, leka med vattenstrålen och sina badleksaker.

Eller såhär, i vasken i köket haha.

Från att han var 6 månader så fick han börja sova i eget rum, i spjälsäng och så slutade vi att ge mat på natten. Vilket funkar så så bra. Han vaknar färre gånger per natt och vi också (stör inte varandra). Vi började med det för att han växte ur sitt bedsidecrib.
Angående rutiner så har vi egentligen fortfarande inga ”spikade”, utan följer hans egna inre klocka så gott det går = märker vi att han är hungrig så får han mat. Men vi ger honom inte mellis kl 10 bara ”för att”. Och likadant med sömnen. Men där blir han trött av sig själv ganska exakt runt 19 varje kväll. När vi slutade med maten på natten så åt han mycket mer på dagen. För att ni ska förstå mängd så behövs ca 4 st klämmisar när vi är på stan för EN måltid. Han älskar med andra ord käk <3

Det enda som är ett ”problem” på kvällarna är typ nappen? Han har ganska svårt för att komma till ro och somna. Och åker nappen ur (oftast för att han råkar komma åt den med täcket) så vaknar han direkt och vi måste sätta in den för att han ska kunna somna om och inte bli ledsen. Nu senaste tiden har det gått ifrån att sätta in nappen 1-3ggr (vilket ju är högst hanterbart) till 7-15 gånger innan kl 22. Vilket blir ett sjukt spring för oss. Jag tycker ändå att det är okeeeej lugnt, men det vore såklart skönare om han kunde sova utan den. Vilket P vill börja träna på, men jag känner ingen stress riktigt än.

Gugge är social, älskar andra bebisar och djur och framförallt så älskar han att åka vagn. Han är verkligen ett barn av sin tid hashtag #coronabebis. Han är ju inte van vid folk, eftersom att vi mest är/har varit ute i huset. Så de ändå rätt få gångerna vi har traskat runt på stan med honom, så bara njuuuter han av all rörelse runt omkring vilket är så härligt att se <3 I butikerna eller på restaurang sitter han mest upp, men när vi går runt ligger han mest ner.

Juste, vi har tagit hans första passfoto också. Hon bakom disken började tillslut att skratta, just för att det var omöjligt att få en bild på William utan att han asgarvade. Vår goa och glada unge <3

Man märker att han kräver mer utav oss nu. Inte bara fysiskt (för att han är asstark och vill hoppa i knät hela tiden), utan han har också börjat få en egen vilja. De ”personlighetsdragen” vi märker av redan är:

– Lugn när vi är bland folk, hemma också men främst då. Gillar att bara sitta och titta och pilla. 
– En virvelvind när han ligger på skötbordet. Måste pilla på något annars rullar han bara runt runt runt. 
– Gillar inte när vi drar tröjor över huvudet eller torkar honom runt munnen. 
– Tålmodig. Ofta när jag tänker att han ska få ett bryt, så får han inte det. Han har okrydd mer tålamod än mig. 
– Förutom när han ska äta, fort ska det gå annars blir han arg.
– Har bra morgonhumör. Då är han nästan alltid som gladast. 
– På alla hans leksaker och snuttisar så är det sällan han pillar och äter på det han ”ska”. Utan han hittar ALLTID lappen och vill snutta på den. 

Juste, han _älskar_ sin bok också. I den läser han både morgonnyheterna, det senaste om Kardashianfamiljen och vilket väder det ska bli imorgon.

4 kommentarer



12:52 | augusti 23, 2021

Williams collagetröja med eget tryck

Halli hallå gänget! Varje gång jag lägger upp bilder på Williams kläder får jag massor utav frågor. Det mesta kan jag tyvärr inte länka då det är köpt second hand. Men ett set som framförallt har blivit extra uppmärksammat (haha) är hans två collage set med eget tryck ifrån Zara. 

Set ”GUGGE” Zara kids

Utav någon ASKONSTIG anledning så kan jag inte länka till det på Instagram? När jag försöker lägga in länken står det bara error. Så! Eftersom ni är dåliga på att printa saker ni gillar på stories (hehe den kritiken kan ni faktiskt ta) så tänker jag att jag skriver ett blogginlägg istället. Nu har ni länken för alltid!

Tröja ”William” Zara Kids 

Jag köpte två set, ett beigegrönt med röd text där det står ”Gugge” och ett gråblått som det står ”William” på. Kostade typ 180kr st eller något och tog kanske 2-3v att få paketet. Han har ena i strl 80 och andra i 86. Tycker dem är normala i strl. Dom ska ju vara lite oversize också. Han är i slutet på 74 nu. Vi har inte varit hos BVC på 2,5 mån så tyvärr kan jag inte skriva ut hans mått…

Men är ni osäkra på size så ta en storlek större bara? Jag tycker bara att det är snyggt att vika upp. Och jag älskar oversize på barn!

Skulle seten ta slut så sök under Zara Kids på ”edited” så får ni upp alla produkter som ni kan addera ert egna namn på. Det kostar 20kr extra tror jag. Det finns allt ifrån collageset till necessärer och ryggsäckar. >>Klicka här<< annars så har jag varit snäll och fixat en länk till alla produkter ni kan printa era egna namn på. På nästa tröja kommer det att stå ”Brunos Bror”. Velade mellan det och ”Gugge”. Skulle typ valt Brunos Bror hahaha. Jaja!

0 kommentarer



16:40 | juli 6, 2021

Om att våga vara prestigelös som mamma – trots samhällets förväntningar

Jag har tänkt mycket på det där med mammarollen när jag var gravid, och vilken mamma jag själv skulle bli den dagen lilla Gugge kikade ut. Generellt sätt i min och P’s relation så är jag den hispiga. Den som flaxar med armarna, brusar upp och är dramatisk. Medan han alltid är lugn som en filbunke. Så jag tänkte väl att det skulle förbli så den dagen vi blev föräldrar. Att vi skulle behålla våra roller helt enkelt.

Klänning H&M 

Den första tiden med bebis så reflekterade jag inte så mycket över min mammaroll. Och ärligt talat så kände jag mig inte så mycket som en mamma heller. Chocken var liksom för stor. Men sedan en natt när William var några veckor gammal behövde vi åka in till barnakuten mitt i natten, och det var första gången jag kände mig orolig. När vi satt där i bilen ville jag att P skulle gena över bussfilerna på Södermalm för att vi snabbare skulle komma fram till SÖS. Men P höll istället stadigt i ratten och sa ”Ta det lugnt Ellinor, allt kommer att lösa sig”.

Inget ovanligt alltså, att jag var den dramatiska medan han var den lugna och trygga av oss. Och visst löste sig allt, efter några tester med positiva resultat så fick vi åka hem igen.

Det var efter den händelsen som tankarna om det här med mammarollen sakta började göra sig påminda igen. Jag började reflektera över hur den första tiden faktiskt hade varit med William. Och ganska snabbt kunde jag konstatera att jag aldrig tidigare hade varit varken orolig eller nojig för honom. Rollerna var faktiskt helt ombytta än vad jag trodde att dom hade varit. För när jag blicken upp så insåg jag att P googlade på minsta lilla frågetecken kring William. Jag kom till och med på honom med att läsa trådar på Familjeliv om barns olika bajs. Och han laddade ner alla möjliga betalappar om barns utveckling, han som aldrig betalade för appar annars.

Och hör och häpna… Istället var JAG den som ryckte på axlarna och med en lugn röst kunde säga ”Ta det lugnt älskling, allt kommer att lösa sig”.

Det här chockade mig väldigt mycket. Att jag blev en sån här. Samtidigt som föräldrarrollen tar fram sidor hos en som man aldrig trodde att man hade.

Om det är någon som helst slutsats jag kan dra kring varför just jag inte känner så mycket oro i min roll förälder, så är det nog att jag för många år sedan slutade med att:

… Göra det jag TRODDE var rätt och istället började lyssna på vad som KÄNDES rätt.

Hängselbyxor | Tröja grönsaker 

Så utan att låta nonchalant nu (läs följande mening med en lugn och avslappnad röst)… Så bryr jag mig faktiskt inte hur andra mammor väljer att göra med sina barn. Varken med val av kläder, om deras hundar får pussa barnen i ansiktet eller vilket märke på barnmaten dom köper.

Det jag vill komma till är att: när jag slutade att titta granskande på mig själv som mamma, så kunde jag istället fokusera på det som faktiskt var bäst för våran familj. Inte vad som såg bäst ut. Så jag har helt enkelt bestämt mig för att hur vi gör här hemma, är bra nog för vår unge. Även om det inte hade varit tillräckligt för någon annan.

Ärmlös overall | Omlottbody Mintgrön | Mössa

Kanske slog jag precis spiken i huvudet…! Att jag är ganska så prestigelös i min mammaroll. Att jag vet att jag aldrig kommer att kunna vara perfekt i ALLT, så därför sänker jag ribban och låter halvdant vara bra nog. För ska jag vara perfekt inom alla områden så är jag ju dömd att misslyckas innan jag ens har försökt. Och det kanske är det mycket stress & oro kring föräldraskapet bottnar i? Andras blickar och andras syn på en själv som förälder?

Om mitt barn skriker på en restaurang, blir jag stressad över att hans mående eller att alla andra runtomkring blir störda…? För mig är det solklart att jag blir mer orolig över andras blickar och hur jag förväntas agera, än att mitt barn är ledsen. En jobbig tanke, för självklart vill vi alla erkänna för sig själva att vi bryr oss mer om våra barn än om andras åsikter.

Sjömansdräkt

Men med prestigelös menar jag att jag åker till restaurangen och hellre utsätter mig för en skrikattack, för att sedan inse att det inte gick, åka hem och skratta åt det i bilen. Än att inte åka alls för att jag är orolig över allt som skulle kunna hända.

Prickig body set 

MEN, helt ärligt nu, är det så konstigt att vi mammor ställer så höga krav på oss själva som föräldrar då? Alltså att vi ska vara perfekta mammor som kommer piffade till middagar, med en skötväska packad för alla möjliga situationer som kan tänkas uppstå. Och att vårt barn har nya kläder, nytvättade i oparfymerade tvättmedel. Samtidigt som vi ska bidra med genomtänkta kommentarer och involvera alla i bordet i konversationen.

Vi förväntas rodda Familjen AB men samtidigt vara affärskvinnor, perfekta fruar, perfekta vänner och perfekta döttrar. Krav som överhuvudtaget inte ställs på män. Och nåde oss om vi klagar över det!!!

Roströd solhatt

Det jag menar är att, det är inte konstigt att vi kvinnor är alldeles för hårda mot oss själva. För samhället kräver att vi ska vara felfria. Och det gör ju att föräldrarrollen kan kännas helt övermäktig.

Med det sagt vill jag verkligen poängtera att man inte är en bättre eller sämre förälder för att man är prestigelös i sitt föräldraskap, men det tar bort mycket onödig press, stress och oro. Vi blev dessutom skonade med en lugn bebis (so far), vilket såklart är något helt annat än om man får ett barn som kräver mer utav en. 

Pyjamas 2-pack

Jag kom ihåg första gången jag köpte min första pyjamas med dragkedja istället för knappar, bara det kändes som en synd! Det var ju det oskönaste man någonsin kunde trä på sitt lilla ömma knyte – tänkte jag. Men istället blev det mindre skrik och gnäll på natten vid blöjbytet, och vi båda kunde somna om snabbare. Så nu köper vi bara pyjamaser med dragkedja. Varför hålla på att krångla i onödan? Glad bebis, glad mamma.

Beiga Bodys flerpack | Strumpor flerpack

Sedan jag började applicera mitt tankesätt att KÄNNA efter istället för att TÄNKA efter i mitt moderskap, så insåg jag att det enda en bebis egentligen behöver är mat i maggen, en ren blöja och oändligt med kärlek. Jag lägger hellre tid på att gosa med William än att försöka sätta ihop nya outfits så fort han kräks ner en body. Därför kompletterade jag våra ärvda plagg och second handfynd med basplagg i flerpack i neutrala färger ifrån H&M.

Jag älskar H&M’s sortiment av neutrala barnplagg. Dom håller svinbra i kvalitén så allt William har växt ur har vi skickat vidare. Materialen är dessutom supersköna och gjorda av återvunnen eller ekologisk bomull. Jag tänker inte så mycket på om det vi köper är designat för ett visst kön, William är bara ett barn.

William har gjort mig tryggare i mig själv, stärkt mina familjevärderingar och fått mig att ifrågasätta samhällets syn på oss kvinnor. Han har gjort min blick på saker friare om ni förstår? Och det enda som betyder något i slutet av dagen är att vår familj mår bra och är lyckliga tillsammans. Något jag aldrig skulle ta för givet. Men jag kommer heller inte att oroa mig för allt som skulle kunna hända. Istället är mitt mantra, ”ta det lugnt, allt kommer att lösa sig”.

Vill ni läsa mer om H&Ms arbete kring deras barnkläder, rekommenderar jag >>denna artikeln<< hos tidningen MAMA ”7 plagg att välja till Mini’s känsliga hud”. Annars får jag önska er en grym dag, och det jag vill att ni tar med er ifrån det här inlägget är: det finns inga regler att följa för vad som är rätt eller fel. Du skapar dom reglerna själv inom familjen. Och jag dömer dig inte, även om vi tycker och gör olika.

6 kommentarer




14:29 | juli 4, 2021

William 3-4 månader uppdatering

Jahopp, och DÄR började tiden plötsligt att swisha förbi. William är snart 4mån nu, men jag tänker att ni får er en uppdatering ändå om 3-4mån i alla fall.

Mycket har hänt sedan sist. Vi har för det första döpt om Sumo till Gugge. För att han vid två mån började gurgla, och ibland ljudade ”Gu gu”. Så då blev det Gugge. Sumo och Bruno var alldeles för lika varandra, så vi sa fel hela tiden. Så det var tur att vi hittade något nytt.

VIKT & LÄNGD:
Sen sist:
2 månader: 6,5kg+ (vägde senast för 2v sen så tror på 7kg nu) och 62cm. Blöjstrl 3 snart 4. Strl 62 på överkropp och 68 på byxor.
Nu:
3 månader: 8,1kg+ (vägde senast för 3v sen så han väger absolut närmre 9kg nu) och 66cm. Blöjstorlek 4 men 5 funkar egentligen bättre så ska byta till det nu. Nu funkar strl 74 alldeles utmärkt. Men vi köttar på med allt vi har i 68 tills det blir för litet.

Den sista tiden har allt gått så himla fort. William kan gå själv nu och säga ”mamma” & ”pappa” osv. Skoja hahaha. Men han är fullt medveten om sin omgivning, skrattar själv, är helt stabil och både nacke och huvud och vill helst stå upp hela tiden. 

Han har börjat försöka vända sig om, men kan bara vända sig från sida till sida än så länge. Lägger vi honom på mage så kan han inte rulla över till rygg tex. Hans hår har gått ifrån blont, till orange och nu åt det mer bruna hållet. Och ögonen är klarblåa och ganska ljusa.

Vid 3mån började han från ingenstans att ASGARVA. Det var en milstolpe ändå? Att se sitt barn SKRATTA åt saker man gör? Han kiknar verkligen av garv minst en gång om dagen <333


Vi har bytt ifrån liggdelen till sittdelen när han var 3mån (vi har dock alltid en vagn med liggdelen på för han sover (av uppenbarliga skäl) mycket bättre däri än i sittdelen. Men ska vi ta en promenad utomhus, eller om han vill sitta med utomhus när vi äter: så sitter han i sittdelen. Av förklarliga skäl växte han ur både sin Najell och sitt Babynest redan innan han fyllde 2mån också. Så dom är utlånade till vänner nu.

Vi fick en Bumbo till honom (sittstol i typ gummi) som ska vara grym. Men! Hans lår är lite för knubbiga så han får blodstopp i dom när han sitter i den :'( Därför funkar vagnen bättre också.


Han greppar saker hela tiden och har ryckt av mig säkert 3kg hår redan. Dessutom har han börjat få tänder, så nu vill han helst ha något i munnen hela tiden. Annars kliar det i munnen på honom och han dreglar sönder :'( Här om dagen hittade jag honom med en tulpan i munnen hahaha så nu får man börja hålla köll på honom på ett annat sätt.

Gugge älskar att: simma i poolen, bada badkar med sin mamma, cykla, gosa, när man sjunger för honom, speglarna i sitt lekgym, känna på sin storebrors päls och åka båt. Bruset på båten gör att han slocknar direkt.

Sedan sist har han fått ögonbryn och ögonfransar också haha! 

Vi kom in i något ”språng” och plötsligt ifrån en dag till en annan tyckte han att det var läskigt att bäras av någon annan än mig, min mamma eller P. Men det höll i sig i ca två veckor och nu har det släppt igen. Det var dock första gången vi behövde tänka på något som berörde Williams uppfostran. Alltså, ”vill vi testa att folk bär upp honom eller vill vi inte ens försöka?”. Vi gick på det förstnämnda, och började han gråta så fick han bara komma över till oss.


Min kärlek för honom är helt sjuk atm. Här om veckan fick jag ett sånt starkt kärleksryck att jag råkade pussa lite för hårt på kinden så han började gråta haha :'( Sånt antiklimax? Ville visa honom kärlek och istället slutade det med en tår och svindåligt samvete. Minns att jag råkade göra exakt samma sak på min lillebror en gång när han var liten.


En dag hittade vi honom i hans rum såhär, showandes för sina djurvänner! 

Annars angående hans humör så tycker jag att han har väldigt mycket tålamod. Han kan ligga och pilla med saker och chilla i sitt gym länge innan han tröttnar. Ibland blir det lite kaos här hemma när han tror att hans ”knytisar” (läs: knytnävar” FÖRSVINNER. Tills jag visar honom att dom är kvar och då blir han överlycklig.

Senaste 3v har han vaknat runt 09-10 varje dag (då har vi matat vid ca kl 07). Vilket är en sån satans lyx och vi njuter så länge det varar. Och när han vaknar så ligger han bara och myser tills vi plockar upp honom. Han är ALDRIG ledsen på morgonen och har aldrig varit *peppar peppar*.

Men på kvällen har han börjat få lite svårt att komma till ro. Han sprattlar som en GALNING och vill absolut inte äta. Vi skulle behöva byta till en spjälsäng nu (men älskar bedsidecribet så vill ändå vänta) alt köpa ett högre skydd så han inte kan leva rövare med sina ben. Inte så konstigt heller med tanke på att det har varit världens värmebölja senaste tiden.
Det här med rutiner har vi fortfarande inga, utan vi lyssnar bara på vad han vill. Ibland sover han 2 naps på en dag, ibland 7. Han lägger sig olika tider varje kväll och vaknar olika tider varje natt. Den enda rutinen vi har är typ att han äter var tredje timme ca och somnar rätt sent. Vid 22-23 typ. Men för mig som är en kvällsmänniska och inte morgonmänniska så gör det absolut noll. Han får gärna joina prick varje middag för han chillar mest ändå.

Han har fått börja smaka på mat också, gärna fryst som jag lägger i en sån här napp. Då får han bara ut saften. Hittills är mango och gurka favoriten.

Såhär kan en vanlig kaosdag ut i våra liv. Gäster skulle komma om 15min och P hade en kund som skulle köpa en bil av honom. Så jag fick slänga ner Gugge såhär. Inte optimalt direkt haha. Hamnade i samma kaossituation några dagar senare och då tog jag honom i bärselen ist. Har alltid en bärsele i bilen vilket har underlättat många gånger!

Herregud livet med bebis blir bara enklare och roligare för varje vecka som går tycker jag. Och vårt glada lilla charmtroll är så otroligt tacksam att vara förstagångsförälder till. Jag minns första gången någon sa ”barn gnäller och så är det ju bara”, för jag förstod inte alls? Gugge gnäller enbart när han vill något specifikt. Han skulle aldrig gnälla bara för att gnälla. Nu i efterhand förstår jag att alla inte har det så. Åh, vår älskade älskade gladaste Gugge <3

1 kommentarer