Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:49 | december 13, 2020

Gravid vecka 28 & 29 – sörjer att graviditeten inte blev som jag hade tänkt mig

GRAVIDVECKA: 28 + 29
Nu har vi passerat 70% utav hela graviditeten. Vad i hela helv händer?!

Bebisens status:
Lillen mår bra! Jag tycker att rörelserna har blivit annorlunda i magen nu. Innan har det varit långsamma *duuns duuuns* inne i magen. Men i v28 kändes det istället som när man är riktigt dålig i magen och allt bara rör på sig samtidigt ni vet? Och i v29 har det lugnat ner sig igen och jag känner inte lika mycket rörelser varje dag längre. Det känns som att h*n sover mer nu. När jag var hos barnmorskan så håller bebben fortfarande sin kurva, och ligger en bra bit över medel.

Min kropps status:
När jag tog dessa bilderna i spegeln så tyckte jag att magen såg rätt liten ut för att vara i v29 (tvi fick jag för i skrivandes stund är jag i v30 och det har sagt BAM hahaha). Min foglossning i muttis har inte varit att leka med den senaste tiden. Och mina järnvärden hade gått ner ganska mycket. Så nu äter jag nya tabletter både morgon + kväll för att höja värdena lite. Många säger ju att man ska bli hård i magen och passa sig för hemorrojder nu, men jag är inte alls hård hehe så oroar mig inte jättemycket för det just nu. Juste min andning har blivit kaaaos lately också så tyvärr har astmamedicinen blivit en del utav mitt liv igen.

Psykisk status?
Ja nejmen ni vet ju vid det här laget att jag har haft mina bättre dagar så att sägaaa. Och mitt dåliga mående beror nog på min isolering iom corona. Min barnmorska sa ju till mig på skarpen att det här på allvar, så den här veckan har jag haft ett möte, bästis bodde här över helgen och våra närmaste vänner kom över på middag i torsdags. Jag har såklart haft sämst samvete över det menmen.

Min barnmorska tror att jag har utvecklat panikångest iom med mina andningssvårigheter senaste tiden. Men jag vettifasiken. Jag är absolut inte överlycklig atm men jag är ju INTE deprimerad. Kan man få panikångest ändå? Jag har aldrig haft det innan så I don’t know. Vill bara att allt ska vara som vanligt? Att jag kan må som vanligt? Ha det som vanligt osv. Men antar att mycket hormoner spelar in och underliggande stress säkert. Förhoppningsvis tar de nya järntabletterna bort toppen på isberget.

Cravings?
Bakverk!!! ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka mitt sötsug. Eller okej krydd jag vill fortfarande mest ha surt och grejer som biter tag i kinderna. Men jag är inte lika manisk med rödkål osv. Nu vill jag mycket hellre ha en semla, lussebulle eller ja vilket bakverk som helst. Precis som det var innan graviditeten med andra ord nomnomnom.

Status på alla inköp till babyrum mm?
Alltså jag tror att jag har börjat sörja lite att den här graviditeten inte riktigt blev som jag har tänkt mig. Och att den på riktigt snart är slut och att jag aldrig kommer att få uppleva den igen… Bara det här med att BOA inför bebbens ankomst…? Alltså det är inte jättelätt när man som förstföderska bara sitter och köper grejer online. Istället för att få klämma och känna i butik, fråga personal om hjälp och råd osv. Bästis Carro har ju en babybutik i Linköping som heter Sagoland. Så hon kommer hjälpa oss med mycket smågrejer som man inte tänker på. Typ blöjhink, olika typer av filtar osv. Inte vet jag ens haha?! Har ju nöll köll. Men det känns ändå så skönt<3

Barnvagnen, babyskydd och skötbord är beställda!!!! Vilket känns som en sån biggie då vi typ inte har några grejer än haha. Barnrummet är färdigmålat och klart också. Check check check.

Är det något nytt som har hänt sedan sist?
Jag har haft ett möte med min aurorabarnmorska på SÖS. Jag kan skriva i ett separat blogginlägg hur det gick, och hon frågade vänligt men bestämt om jag inte skulle vilja planera ett kejsarsnitt. Samtidigt som hon bara rabblade alla negativa aspekter med det… AH blir så matt. Men vi kan prata mer om det här längre fram.

8 kommentarer



10:14 | december 9, 2020

Mina första panikångestattacker

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet att jag är skyldig er en ursäkt för min frånvaro här. Men det finns så mycket att skriva att jag inte riktigt vet vart jag ska börja? Och jag vet inte vad jag ska skriva i ett vanligt inlägg och vad jag ska ta med in i veckans graviduppdatering. Pga mycket berör ju graviditeten hela tiden. Men såhär då: jag har väl inte mått prima ballerina de senaste två veckorna. Varken psykiskt eller fysiskt.
Mina järnvärden är tydligen rätt låga för att kroppen inte har tagit upp järnet i tabletterna jag åt. Sedan har jag haft lite problem med andningen. Eller lite och lite haha herregud det har varit kaos. Har inte kunnat ta en normal promenad eller ens legat ner i sängen utan att jag har behövt smsa P i panik för att jag_verkligen_inte_får_luft. Jag vet ju hur det brukar kännas med min astma men det här är något helt annat. Så min barnmorska trodde att jag har fått panikattacker i kombo med låga värden. Blev så otroligt otroligt chockad när hon sa det? Jag har aldrig haft panikattacker innan så jag vet inte hur det känns alls. Och jag ser inte alls på mitt mående som dåligt just nu? Absolut har jag mått bättre, men panikattacker? Ah vad vet jag.

Fick skäll av barnmorskan i alla fall som sa till på skarpen ”nu slutar du isolera dig helt och börjar träffa dina vänner. Utomhus i alla fall”. Och med mig hem fick jag papper om depressioner. Det är så bra att dem tar det här på allvar men jag känner mig inte deprimerad? Absolut har jag mycket mindre livslust än vanligt, och jag har nog blivit mycket mer påverkad utav den här isoleringen än vad jag tror. Är nog mycket mer social än vad jag själv inser haha. Plus en massa underliggande stress om tusen miljarder saker som jag bara försöker trycka undan. Men jag kan inte hjälpa att jag blir arg på mig själv? Jag har kämpat i så så många år för att mitt psykiska mående ska vara på topp. Jag har undvikit varenda situation i livet de senaste åren som kan ge mig ångest _bokstavligt talat_. Och det har ju gett resultat? Jag har mått som en Gud. Min mardröm har alltid varit att bli deprimerad under eller efter en graviditet. För det är ju då man ska vara som absolut lyckligast i livet.

Mina nya järntabletter har redan gjort mirakel för mitt mående så jag hoppas att det ska fortsätta uppåt i samma spår!!! Tänk om bara det är lösningen – WOWZA då vet ni någon som plötsligt kommer vara frälst i vitaminer etcetc. Men min självbild behöver kommer ur de här dåliga tankarna jag har om mig själv. Och att ha isolerat sig såhär har ju inte direkt varit positivt för mitt jobb, vilket också har gjort att jag har känt mig dålig. Hatar att känna mig dålig på jobbet huaa fyyy.

Jaja nu vet ni i alla fall hur det ligger teeee. Orkar inte ha något normalt avslut på det här för lajvet är inte så normalt atm haha. Tjing!

17 kommentarer