Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:21 | oktober 14, 2020

Graviduppdatering v 22

Hej på er alla fina underbara<3 Hoppas allt är grymt med er. Idag tänkte jag svara på frågor jag ställer mig själv, i någon form utav intervjuformat. Hope u like it!!!

Hej Ellinor! Grattis till graviditeten! Vilken vecka är du i nu?
Svar: Hej själv Elli. Den här veckan går jag in i v22. Bytte först veckor på onsdagar men numera byter jag på fredagar. Ongen är numera 27cm lång(!) och jag kände de första sparkarna i förra veckan. Så nu känns allt lite mer ”på riktigt”.

Kjol Chiquelle | Topp Soft Goat

Hur mår du idag men också generellt i graviditeten?
Svar: Hmmm. Det är sådär. Jag har börjat vänja mig med att ha migrän 4-5 dagar i veckan. Men jag har inte alltid extremt illamående, så dagarna jag får det på köpet blir jag så otroligt less på graviditeten. Räcker det inte med känslan av att någon långsamt skruvar in en skruv i hjärnan på en från flera ställen haha? Bäckensmärtorna är bättre i periodvis sen jag började gå till min kiropraktor, men jag blir fortfarande sängliggandes ibland. Men jag känner mig otroligt LYCKLIG och LUGN <3 

Har tänker du förbereda dig inför förlossningen? Känner du dig förberedd?
Svar: Jag känner mig mentalt väldigt förberedd. Jag vet hur en förlossning går till rent praktiskt,  fysiskt och medicinskt. Men det emotionella kan jag såklart inte förbereda mig på. Mer än att ha i åtanke att man kanske inte känner ”love at first sight” direkt och att det är supervanligt att känna sig nedstämd i början. Jag har ju lyssnat på hundratals poddavsnitt om förlossningar, kollat på klipp på youtube och läst böcker de senaste åren. Det har nog varit mitt sätt att ta kontroll över situationen, att veta ALLA värsta (och bästa) tänkbara scenarion för vad som kan hända. Så på så sätt känner jag mig förberedd. Men mina kontrollbehov gör ändå att själva förlossningen känns rätt jobbig då jag ju verkligen inte kan påverka den alls.

Hur känns det att du ska bli MAMMA? 
Svar: Jag är ju by nature en extremt barnkär människa så det här är ju verkligen en dream coming true<3 Men det är ändå svårt att greppa… Jag ser fram emot första gosperioden men jag längtar allra mest efter att SKRATTA ihop med mitt barn. Jag hoppas verkligen vår unge ärver min humor så vi kan ligga på köksgolvet och bara kikna utav skratt ihop hahaha. Jag har en tydlig bild av hur jag vill vara som förälder vilket underlättar ganska mycket. Det är nog tack vare att så många i min omgivning har gått igenom den resan. På så sätt har man själv har kunnat observera och känna in hur man själv vill göra.

Hur tänker du kring första bebistiden annars då?
Svar: *förbered er på långt svar*. Jag kommer nog aldrig bli den som ”bara är mamma” första tiden och att jag går helt upp i det. Inte för att det är något fel i det, tvärtom. Men det känns inte som min naturliga roll bara. Och jag skulle nog bli ganska olycklig om jag inte fick vara ELLINOR och prata om annat än bebisar första tiden. Jag märker redan nu hur många hemmamammor behandlar mig som en barnfödande maskin och att det är det enda dom vill prata med mig om. Medan mina vänner fortfarande behandlar mig som vanligt vilket jag älskar.

Jag är väldigt obrydd om hur andra väljer att göra med sina bebisar, så jag hoppas att jag fortsätter på det spåret och bara gör vår grej på vårt sätt. Varken jag eller P har vanliga jobb eller kan vara 100% lediga + att vi är väldigt sociala på det. Så min förhoppning är att inte bli allt för isolerad utan att fortsätta träffa vänner/familj regelbundet, men kanske på lite andra sätt än tidigare? Sedan hoppas jag på att vi kommer att fortsätta vara så jämställda som vi är idag i vår relation. För att förebygga att jag blir den som ”tar över” så har jag sagt till P + mina nära att påminna mig om att inte vara för ”på” honom i början med hur han ska göra. Iofs tror jag snarare att det kan bli tvärtom då det känns som att han kommer bli en mycket bättre förälder än mig ur många aspekter hahaha<3

Hur tänker du kring jobbet nu under graviditeten och första tiden med bebis?
Svar: Jag känner noll behov av att levla upp i jobbet under tiden jag har en bebbe, utan har ju sedan några månader varvat ner jobbmässigt och mentalt. För att jag helt enkelt inte har något sug. Jag vill kunna betala mina räkningar men that’s it haha. Så ur den aspeken ska det bli spännande att se vart jag landar och vilken min exakta roll kommer att bli eftersom att jag är och flyter någonstans mittemellan de där typiska ”mammarollerna” man ser utifrån sett.

Hur tänker du att det kommer att gå med Bruno och bebis? 
Svar: Ja det får väl bara gå tänker jag! Rent praktiskt fattar jag inte hur man får ihop det med Brunos promenader + lillen om h*n sover tex. Men det löser sig <3 Jag tror att det kommer bli en chock för lilla vilda och känslosamma Bruno att någon annan kommer att vara viktigare än honom. Men han kommer att bli en asrolig storebrorsa tror jag. För att förebygga allergier är tydligen kossor/hästar bästa djuret och nästbäst är att ha en hund som husdjur. Så det känns ju TÖPPEN också<3 Just nu vill han vara nära mig hela hela tiden och helst ligga PÅ min mage 24/7. Otroligt gulligt <3

4 kommentarer