Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:30 | augusti 16, 2016

Olika faser i en relation

Idag är det ju tisdag och ikväll äter Emma middag hemma hos oss. Men jag måste bara ta upp min och P’s söndagsmiddag, för det var en sån där kväll som jag kommer att symbolisera med trygghet i all evighet.

Vi hade nämligen varit på IKEA och dessutom storhandlat på Hemköp därefter. Så humöret var väl inte på topp när vi kom hem… Jag ville helst bara sova och vakna upp till en ny vecka. Men så kommer han in när jag sitter där i sovrummet och säger att maten är klar. Och när jag kliver ut i vardagsrummet så sköljde en våg av känslor över mig. Då hade mitt fina hjärta kokat ihop en köttfärssoppa som jag älskar så mycket!! Hela vardagsrummet var upplyst av tända ljus, och på tv:n gick Solsidan.

Ni förstår… Det låter kanske simpelt, men för mig var det så himla stort. Det liksom LUKTADE trygghet i hela lägenheten, och den borrade sig in i varenda cell i kroppen. Jag var hemma, på riktigt. Och då slog det mig att det var VÅR doft jag kände, som andra känner när dom kliver in igenom dörren. VÅR doft, bara hans och min. Och när klockan slog 20:30 så bytte vi ut soppan mot lösgodis och kikade på en svensk kriminalserie samtidigt som han låg i mitt knä. En timme senare var vi nerbäddade och somnade bland svala täcken, tätt, tätt intill varandra.

Det var absolut topp tre bästa kvällarna i hela mitt liv. Jag vill ha det sådär jämt, enda fram tills vi är gamla och gråa. Jag vill ha våra rutiner och vår trygghet för alltid.

Det är som att vi är inne i fas två nu. När vi blev tillsammans levde jag i en bubbla och kände total eufori över att jag hade hittat Honom med stort H. Mannen jag ville göra allt ihop med. Nu är det som att polletten har trillat ner, och att jag kommit in i fas två. Nu njuter jag istället konstant. Jag känner ett lugn i hela kroppen över att jag faktiskt har hittat Honom. Och att han är min. Och att vi har en egen doft. Bara han och jag.

52 kommentarer



19:15 | maj 31, 2016

Mer än bara en pojkvän

Det var som om allt vilset blev väglett. Som om det döda inuti fick liv på nytt. Han gav saker färg. Jag undrade hur han kunde göra så? Skrapa bort något som var en del av mig? Något som hade växt sig fast under min hud? Han gjorde ju inte ens något speciellt. Höjde vinglaset mot en vän eller bara lätt nuddade min arm när han gick förbi.

…Till och med när han bara tittar ut i tomma intet – så förändrar han mig. Jag älskar honom för det. För den han är för mig, som ingen annan förstår. För det är så mycket mer än nykärt fnitter han fyller min kropp med. Hans kramar ger mig inte bara trygghet, utan också tillbaka en bit av mig själv. Han är inget tidsfördriv som alla andra varit, utan han ger all min tid mening. 

Jag undrade hur han kunde göra så?

28 kommentarer