Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

21:25 | juni 16, 2021

Vitt set, nedräkning och lämna bort William

Hej fina ni! Hoppas allt är jättebra med er. Jag har blivit bombad utav frågor om det här vita setet, vilket jag fattar. För jag använder det prick hela tiden nu. Både tillsammans men också var för sig. Är ni sugna på att beställa hem och velar mellan 2st olika strl, välj den mindre. Det är väldigt oversize i sig självt skulle jag säga.

Vit topp | Shorts 

Sommaren har sakta men säkert intagit stan. Och jag har klivit ur min grotta. Vi cyklar iväg och äter luncher vid vattnet. Åker båt. Och äter middagar i solnedgången med vänner på vår innergård. Herregud vad man har längtat efter det här!!!! Kanske borde man ha en ”nu är vi fria från Corona-fest” när detta eländet är över.

Det här blir min första sommar som mamma. Bara en sån sak ju! Hela den grejen går ju att romantisera i all oändlighet. Parasoll på stranden med en Gugge sovandes i skuggan, bada fötterna i poolen och skratt iklädd flytvästen. Men…! Som vanligt tar jag inte ut något för givet. Eller ja, jag har inga förhoppningar på att vårt lilla barn ska lyckas timea vår rytm. Oddsen är ju rätt små för det tänker jag? Alltså att allt alltid ska flyta på precis som innan William kom. Det är ju inte lätt för honom att veta hur vi har gjort i alla år innan han kom. Han kanske har helt andra intressen än oss, än att hänga på en båt hela sommaren haha. Ja ni hajjar.

Vi tar seden dit vi kommer alltså. Ingen prestige. Då blir man också glatt överraskad varje gång det funkar prima. Men senast på mors dag fick jag en härlig mysig middag på en skärgårdskrog. William å andra sidan hade helt andra planer än att timea in sin natts sömn, så istället fick vi äta middag en och en. Jag åt, P rullade en gallskrikande William i vagnen. Och sedan tvärtom. Därefter betalade vi snabbt notan som ni kanske förstår haha!! Men det gjorde faktiskt inget. Det är så livet ser ut nu, och så visste jag ju att det skulle bli innan vi skaffade barn. 

Enda sättet att försäkra sig om en lugn kväll (rent krasst) är ju att lämna bort William. Vilket just nu känns långt borta. Men who knows? Den som lever får se osv. Snart är det dags dock. Inte för vår skull utan för William och hans mormor + farmors. Så dom får chansen till en lika tight relation som både jag och P har haft till våra mor och farmödrar. Jag vill inte ta ifrån någon utav dem det. 

Ursäkta mig men…. Är inte morotkaka extremt underskattat? Måste baka ihop en hemma (nevermind det kmr aldrig att hända men drömma kan man! Jag e bättre på annat. Tex att KÖPA en morotskaka ehhhe).

Jag kan gissa mig fram till att ni tänker ”vart fasiken är dom där fina smyckena ifrån?!”. Ja, gissa en gång! Skriv upp den 5e juli i era kalendrar….

3 kommentarer



10:25 | juni 3, 2021

Maj var en tuff månad

Halli hallå på er gänget! Hoppas allt är bra med er? Jag känner mig pånytt född nu när sommaren sakta har kommit. Majmånad som annars är min favoritmånad överraskade med ruggigt mycket dåligt väder, så vi hoppas på ett bättre juni! Vilket även höll i sig på det privata planet. Mycket skit hände, så nu håller vi tummarna för en ljusare framtid heh. I alla fall, mina gamla sommarklänningar har rafsats fram ifrån källaren och hälften av dem går tyvärr inte på längre. Men det bekommer mig inte alls faktiskt, utan jag är PEPP på nytt. Jag är ju ingen shopaholic direkt i grund och botten, men jag kan ärligt säga att det TOG på mig att ha på mig tights och tjocktröja i typ 1år som gravid lol. Så denna klänningen är i alla fall ny, inhandlad hos H&M.
Klänning här 159kr (rea!) | Liknande här | Här

Jag har alltid älskat raka klänningar som bara hänger, så att det är på modet nu gör mig väldigt lycklig. Jag har alltid velat klä mig stort, luftigt och gärna med mycket tyg. Och sen ett decennie tillbaka ungefär har jag alltid kört kavaj över axlarna också. Sicken tur man hade att det också blev på modet. Taxklacken med!! Som ju är min favvo. I alla fall!! När jag gjorde min ADHD-utredning så var en fråga om just tighta plagg. Om jag hade problem med det eller inte. ”Problem?” svarade jag. ”Näe, men jag bär det aldrig” och utredaren antecknade frenetiskt. Tydligen finns det något samband däremellan. Sjukt va?

Annars då? Jo vi håller på att bygga om innergården här hemma, så så fort jag öppnar altandörren blåser det in 100kg sågspån. För varje dag det är sol och innegården fortfarande är ett byggkaos – känns som en dag förlorad. Men! Det löste vi genom att köpa ny båt. Så vi har hängt på den en del det senaste för att kunna komma UT och njuta av de få soltimmar vi blivit erbjudna. Vi har varit som två solsvältande lemurer.

De senaste två veckorna har varit rätt jobbiga mentalt. Under en vecka slutade det med att 8 personer i min närmsta krets hamnade på sjukhus. Åtta!! Flera akut och med omfattande operationer. Så det gjorde mig rätt skakad, samtidigt som jag återigen blev väldigt tacksam för mitt egna. Men det är så orättvist att jag ens kan vara tacksam. Att jag kan tänka positivt. För det går ju inte när ens barn inte klarar sig. Usch nu började jag gråta igen, vilket jag gör precis varje gång jag tänker på det. För mina älskade partners (med ADHD-kaffet) dotter Della gick tyvärr hastigt bort i förra veckan. Och det var ju tack vare henne Ditte och David skapade Svanfeldts Coffee i förmån för Hjärnfonden. Jag har alltså Della att tacka för så mycket i mitt liv, för sedan kaffet kom in i mitt liv har jag haft en helt annan (bättre!) syn på mig själv.

Nu orkar jag inte skriva något mer, jag fick världens klump i halsen och jag ser knappt vad jag skriver för ögonen är fyllda med tårar. Snälla gå in på Dittes instagram och skicka henne lite pepp. Ingen förälder ska någonsin behöva gå igenom den smärtan. Och när ni ändå är igång kan ni skicka ett bidrag till Hjärnfonden (klick!), insamlingen är redan uppe i över en halv miljon kronor. Det glädjer mig något oerhört!!!

2 kommentarer



15:06 | februari 2, 2021

Bebisen Bobo? Efternamn? Serietips och gråtdag.

Hej mina älskade rara underbara <3 Tack för alla fina ord igår om lille bebbens namn. Det ska bli spännande att se vad han kommer att heta i slutändan. Har någon utav er sett ”Sommaren med släkten” på Dplay? Min kille älskar den serien och världens snällaste hippesnubbe heter ”Bobo” i den. Så arbetsnamnet sedan några månader tillbaka är Bobo hahaha. Men min kille vägrar att döpa honom till det. Vi är ju rätt bra på det här med smeknamn, Bruno har tex 20st. Och bebisen kallas också för Bumlingen & björnen. Därav hade ju ”Bumlingen Bobo” eller ”Björnen Bobo” passat perfekt tänker jag? Men jag får nog fortsätta min namnkampanj där om det ska röstas igenom. Ni som inte är gifta btw – hur har ni gjort med efternamn? Fick barnet ert per automatik? Eller din killes pga ni planerar att gifta er och ta hans sen? Eller fick barnet bådas?

(Snabbt tips: På tal om serier så hoppas jag innerligt för er skull att ni har sett ”Blå Linjen” på SVT. Riktigt bra polisserie med en helt annorlunda vinkling!)

Idag har jag i princip gråtit från att jag la mig igårkväll tills nu kl 15:25. Min foglossning har totalt exploderat i underlivet, och det känns bara så ovärdigt haha. Men men! Om det är något man har lärt sig så är det ju att såna här dippar kommer och går dag för dag som preggo. Så förhoppningsvis blir resten utav veckan bra!!! Jag tror också att kroppen är smartare än vad man själv fattar. Mitt tempo har ju varit mycket högre de senaste tre veckorna. Och nu säger nog kroppen till mig att det är dags att chilla ner lite. Jag är ju trots allt i v37. Så därför har jag en lugn dag idag. Imörra vänder det gänget!!! Kan vi inte hålla tummarna för det hehe! Puss på er finisar.

12 kommentarer



20:38 | januari 31, 2021

Mitt content visar vem jag är – stalker förföljde oss

Söndag mina vänner! Jag har haft mamma över på besök för att slippa sova själv. Min kille var nämligen borta över natten, så dem ville säkra upp IFALL jag skulle få värkar. Inte för att jag själv trodde det, men det vore ju inte superkul om det hade hänt och jag var ensam hemma haha. Är ju dessutom rätt rädd för att vara just ensam hemma. Anledningen till det kan vi ta en annan gång, men jag är helt traumatiserad efter ett år av min uppväxt när en stalker hängde runt vårt hus. Vi skaffade ju bland annat Bruno för att jag skulle känna mig lite tryggare härhemma, men han är ju lika rädd som jag så han skrämmer snarare upp mig ännu mer hahaha.

Vecka 37 nu.

Jaja. På tal om något annat så är jag så så såååå glad över att jag tillslut fick studiobilder tagna utav en riktig fotograf på magen. Jag trodde ju inte att det skulle bli av pga Corona, så för typ 3månader sen grät jag en skvätt över tanken på att inte ha några fina bilder att titta tillbaka på ifrån den här tiden. Och att jag ju faktiskt aldrig vet ifall jag kommer att bli gravid igen. Men nu har jag bilder i alla fall tack vare smyckeskollektionen vilket känns så kul!

Ni var flera som tipsade om fotografer, bland annat @smallpigart som jag tillslut ended up with. Så TACK för att ni gjorde det<3 Hon arbetar med precis det bildspråket som jag älskar. Minimalistiskt, sterilt och med olika ljus. Dessutom fick jag redigera alla bilder själv, vilket alla fotografer inte är okej med. Och då kan det bli svårt för mig att jobba ihop. Jag har ju mitt bildspråk, fotografen sitt. Så då behöver vi mötas på mitten<3 Sen tycker ju inte alla influencers såhär, och jag önskar att jag var mindre brydd, men jag ÄLSKAR verkligen mitt jobb när man får till bilder som känns 100%.

I och med att jag jobbar med foto och tycker att det estetiska är kul (och att jag verkligen tror att bilder kan visa vem jag är/vad man står för/vad man känner) så var det viktigt för mig att graviditeten fångades på rätt sätt. Eller ja egentligen ALLT jag gör. Alla företag har ju sitt bildspråk, och det har ju jag i mitt företag också<3 Även om jag inte ser på det på det sättet, så är det ju rent krasst så ifall man ska hårddra det. Det kanske underlättar för någon att förstå, om man tycker att det verkar fånigt.

Jag hade tex inte velat köra en fotografering i en skog med dimma invirad i sjalar eller på en äng iklädd tyllkjol eller i en säng omringad av röda rosor… Såsom andra fotografer förslog. För det hade inte varit ”jag” om ni förstår?

Men det är svårt det där med content och bildspråk. Det blir en krock härinne på bloggen. Och jag blir ledsen på mig själv som har låtit de här tankarna ta över även härinne. OKEJ att jag är hård med det i mitt flöde på Instagram. Där VILL jag vara filtrerad. Men annars har ju jag alltid lagt upp lika estetiskt fula grejer på Instagram Story som härinne. Men sen min paus i somras när jag var gravid i smyg/hade semester och inte fotade något – så kom jag aldrig in i att fota ”vardagsgrejer” in hit. Jag måste bli bättre på det!! Jag älskar ju själv att följa bloggar som känns som dagböcker online. Det är ju min ambition att ni ska känna härinne.

Jag kanske visserligen inte ska vara sååå hård mot mig själv, för vardagen är ju inte jättespexig just nu. Det hade mest blivit bilder på vår tv tagna ifrån vår soffa om jag skulle visa EXAKT vad vi gör i veckorna hahaha. Då kanske det är nice att få lite ”finare” bilder mitt i allt? För jag antar att ni också mest ligger hemma i soffan och degar just nu?

Ikväll vad jag en stolt svensk, för Sverige spelade ju final i handbolls VM. Tyvärr blev det ett silver mot Danmark. Men den största vinsten är att min kille har blivit lika besatt av att kolla matcher som jag. Wieee!

2 kommentarer




10:35 | januari 29, 2021

Behind the scenes


Klänning här (adlink) jag har strl L nu men M hade också funkat (är en S vanligtvis). Skor gamla ifrån na-kd. 

Hellos los friendos! Finally är er Ellinor back on track efter några dagar off. Min ADHD-hjärna kan vara fantastisk, men den är mindre charmig när jag har något stort på G. För då är det det ENDA som jag kan koncentrera mig på. I det här fallet: smyckesfotograferingen. Sedan river vi ju köket och bygger ett nytt uppepå det samt att jag försöker gå in i ”förlossningsmode” eftersom att det bara är 3 veckor kvar nu haha. I alla fall, så alla blogginlägg jag har skrivit har skickats rakt ner i soptunnan för att jag har tyckt att dem har varit för dåliga.

Men nu är förlossningen gjord (eh edit: fotograferingen menar jag!) och 2 av 3 samarbeten som ska läggas upp nu i dagarna är inspelade och klara. Skönt! Idag har jag redigeringsdag, dvs: alla 1500 bilder som togs igår ska sollas ut, redigeras (på vissa bilder behöver jag gå in på detaljnivå och fixa ljuset på smyckena etcetc så att smyckena verkligen ser ut på bild som irl). Jaja, det lär ta ett par timmar men deadline är på söndag så det är bara att hugga i! Jag älskaaar ju den här delen av mitt jobb.

1 kommentarer