Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

15:59 | februari 1, 2021

Barnnamnen vi velar mellan…

Åh åh åh!! Äntligen ska jag berätta något som jag vet att många utav er har spekulerat kring. Nämligen vad vår lille son ska heta! Och jag förstår att ni vill veta – för det är ju en sjukt STOR grej. Typ det näst största beslutet med att skaffa ett kiddo ju. Nr 1 är att bestämma sig för att man vill behålla det där lilla fröet i magen och att man lovar att man ska ta ansvar för att vårda det resten utav sitt liv. Och nummer två är ju typ… Namnet?!

Men jag förstår samtidigt varför många väljer att inte gå ut med namnet först bebisen är på plats. Dels så kanske ungen inte alls känns som en ”X” när han ploppar ut, och dels så kanske man behöver suga lite på karamellen. Ni vet, låta namnet rabblas om och om igen i huvudet innan man verkligen fastslår det. Sedan är det ju en läskig grej: att ha ett SATT namn. Det blir ju så mycket mer definitivt då.

Jag kan ju direkt säga att vi har två namn som det står emellan (as u all know) och dem är…

William eller Arthur! 

Hehe, det här inlägget skriver jag inte för att ni ska få rösta på vilket namn ni tycker bäst om. Eller för att få höra varför vi INTE skulle välja ett utav namnen. För uppenbarligen älskar vi dem båda, så har ni några åsikter kan ni ju behålla dem för er själva hehe (ni vet ju trots allt heller inte vilka mellannamn eller efternamn bebisen kommer att få så helheten utesluts ni ju ifrån hehe). MEN! Nu ska ni få höra varför det slutgiltiga beslutet inte är helt skrivet i sten ännu…

Historien till namnen är ganska olika. Så vi kan börja med det som har hängt med längst…

William: 
Jag har ju haft en storebror som hette William, men som tyvärr föddes sjuk och gick bort 9 månader gammal. Och även om jag inte har växt upp tillsammans med honom, så har han ändå varit en stor del utav vår familjs liv. Så redan som liten bestämde jag mig för att ”om jag en dag får en son, så ska jag hedra min storebror och döpa honom till William”. Så redan på dejt tre med P så kläckte jag ur mig det, och han instämde att det var fint. Sedan är både jag och P en sucker för traditionella, lite längre namn. Och då hamnar ju William oavsett ganska högt upp hehe.

Arthur: 
Även fast William alltid har varit nummer ett, så kände i alla fall jag ett behov av att kolla upp fler alternativ ”bara för att” typ. Jag har ju haft en lista på barnnamn i flera år, så den gick jag igenom och började att sålla ur. Men också lägga till. Jag och P bestämde att vi på varsitt håll skulle komma med 5 förlag, och bland bådas förslag så fanns Arthur med. Det är ju också klassiskt, traditionellt och funkar på flera språk. Men samtidigt så är det liiite roligare än William.

Varför vi inte bara sätter tex William direkt är dels för att vi vill känna på det när han har kommit till världen. Men också för att det skulle kännas HELT FEL att döpa vår son till William om han föddes sjuk. Då skulle den fina gesten plötsligt inte alls få samma fina innebörd på något vis. Men ja! Det är verkligen inte lätt det här med namn. Och vem vet – vår son kanske inte passar som något utav dem när han väl är här? Den som lever får se!!!!!

20 kommentarer