Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

17:16 | november 30, 2021

Min bostadskarriär – min strategi, avkastning och risker

Hej på er allesammans! Som ni vet kärade vi ju ner oss totalt i ett gammalt renoveringsobjekt med havstomt och egen brygga i förra månaden (läs här annars klick!). Efter det följde en utdragen budprocess.

För att göra en lång historia kort så förlorade vi huset tre gånger under en 1,5månaders period pga strul med säljarna och det andra paret som budade. När vi tillslut insåg att det var helt kört så gick luften verkligen ur oss totalt. Vi som hade varit så upprymda och exalterade, var nu istället uttömda på energi. Vi hade förlorat vårt drömhus. Och det kommer ta tid att släppa det, om jag nu någonsin kommer att göra det…

Många undrar varför vi vill flytta. Och egentligen vill jag ju inte flytta ifrån just vårt hus. Jag älskar ju vår mörkgråa L:formade betongklump. Men det finns ju ändå saker vi saknar. Som en gräsmatta tillexempel. Men om man ska bortse ifrån känslor och drömboenden och enbart prata om ekonomibiten – så har jag självklart en plan i vart jag väljer att placera mina pengar.


Rent krasst så har jag ju ändå gjort en rätt snabb bostadskarriär I guess? På 5år har jag gått ifrån att bo i en hyresrätt i en förort, till en sekelskifteslägenhet i Vasastan och nu i en villa i en attraktiv förort.

I takt med att åren har gått, så har jag också lyckats tjänat mer och mer pengar. Så ganska snabbt var jag tvungen för att bestämma mig för hur jag ville förvalta och placera de pengarna. Och som ni vet har jag valt att trycka in det mesta i vårt hus, och resten på börsen.
Men det där med att placera pengarna på just mitt boende är ingen slump… För under de tre senaste åren har huspriserna där jag bor ökat med 43,6% (källa Hemnet). Det är ju en otrolig avkastning och utveckling. Och tittar man längre bak i tiden så har villapriserna i Nacka ökat med 441% se senaste 20åren. Helt galet!

Så, så fort jag tog tag i min ekonomi insåg jag, att jag ville in i bostadsmarknaden och köpa mitt egna boende. För på sikt kommer det bara att bli dyrare och dyrare. Dessutom är boende den kategorin jag i LIVET får mest tillbaka av, om ni förstår? Jag kan njuta av mitt hem varenda dag (samtidigt som jag förhoppningsvis gör mig en slant på det också), tillskillnad ifrån om jag skulle investera mina pengar i tex olika start ups eller bara ha dom liggande på något sparkonto. Då kan jag ju inte njuta i mitt vardagliga liv utav mina pengar. If that makes sense?
jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte har varit en strategi utav oss att lägga våra pengar på att förbättra vårt boende, med förhoppningen att det ökar värdet på vårt hus. Och när det kommer till framtida husköp så skulle jag aldrig köpa ett boende som jag inte tror är en bra affär på sikt.

Dock är det otroligt viktigt för mig att min sk ”bostadskarriär” INTE får vara på bekostnad utav min och familjens hälsa. För ingenting i livet är värt det om man inte mår bra (mvh en person som varit deprimerad i många många år). Jag skulle med andra ord aldrig kunna köpa och flytta stup i kvarten för att göra mig en slant. Jag hade inte heller kunnat flytta 30min TILL ifrån stan till ett up coming område som jag ser potential i på sikt. För då hade jag inte kunnat leva det livet jag gör idag, med närheten till stan/vänner/familj. Pengar går absolut inte före min lycka och mitt välmående med andra ord.
Om vi ska fortsätta på spåret ekonomi när det kommer till bostäder så kan jag vara transparent med våra tankar och bostadsdrömmar.

1) Vi säljer vårt hus och köper ett annat i Nacka som vi kan sätta vår prägel på. Ett helt färdigbyggt hus är inte vår melodi.

2) Vi bor kvar i vårt hus och satsar istället på att köpa ett landställe i Sverige eller utomlands.

Vi pendlar nog nästan dagligen med vad vi vill, om jag ska vara ärlig. Men om vi vill köra på plan nr 2 så ligger det lite längre fram i tiden + att det kräver att jag och P börjar spara mer pengar. En bra kontantinsats i all ära, men det är också skönt att amortera mer än vad man behöver och på så sätt minska sina lån så snabbt man bara kan.

Men ett semesterboende utomlands kräver ju tex att vi gör ordentligt med research. Inte bara i vart detta boendet i så fall skulle kunna vara. Utan hur bostadspriserna har utvecklats på sikt i just det landet och området. Utan också hur vi vill leva våra liv, spendera våra semestrar, med vilka och framförallt VART det i så fall skulle kunna vara. Det vet vi liksom inte, och det är ju ändå steg ett…
Några nyfunna vänner till oss förstår INTE ALLS hur jag och P kan ha ett sånt fokus på just bostäder. Dem vill hellre resa och upptäcka världen för att njuta utav sina pengar på det sättet istället. Vilket jag förstår! Och jag förstår ju att det här inlägget för många anses vara helt världsfrånvänt (eller kanske till och med girigt?). För att man har olika värderingar helt enkelt.
En av anledningarna till att jag och P föll för varandra, är för att vi har samma värderingar och mål i livet. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, haft en tydlig framtidsplan. Jag lämnar ingenting åt slumpen. Jag står aldrig still och det finns alltid en plan B och C.

Jag tror att jag är sån för att jag behövde en dröm att hålla fast vid när jag var deprimerad och mobbad som yngre. För att hålla huvudet över ytan helt enkelt. Numera är det en livsstil, men också för att jag inte tar några pengar i världen för given. Inte min hälsa heller för den delen. Jag vill säkra upp, och inte ångra att jag var en impulsiv 20åring som inte förvaltade mina pengar väl. Min kille fick ju en stroke och blev halvkroppsförlamad i samma ålder som jag är i nu. INGEN vet vad som händer i framtiden.
MEN för den sakens skull vill jag inte bara leva i nuet och vara spontan. Vi har redan fixat lånelöften med banken (för att slippa väntetider om det rätta dyker upp) och vi har en dialog med en mäklare ifrån Länsförsäkringars Fastighetsförmedling. Så vi har fått en värdering av vårt hus och är i princip redo att lägga ut det om vi skulle springa in i vårt nya drömboende (klicka här för att läsa mer om deras olika tjänster!).

Dock är ju ingen statistik i världen en försäkring!!! Varken när det gäller husförsäljningar eller att placera pengar. Det finns ju alltid risker. Min kille kan tex tänka sig att sälja innan vi har köpt nytt, men jag vill köpa och sälja i samma marknad. Det är tex en sån risk som jag inte är villig att ta. Att vi säljer nu men om 6mån så är huspriserna ännu dyrare alltså.

Jaaaa… Varför är det så viktigt för mig att bo bättre med åren och förvalta våra pengar väl då? Svaret är ganska enkelt. William. Pengar är långt ifrån allt, men jag är uppväxt med en ensamstående mamma med fyra barn. Jag är med andra ord född in i att ha pengaångest. Och även om jag inte vill att William ska få allting serverat på ett silverfat, så vill jag ge honom känslan av frihet snarare än pengaångest. Vill han satsa på en idrott eller vad som, så ska han aldrig ha ångest över när laget behöver köpa med sig matsäck eller nya träningsställ.

De minnena jag drömmer om att skapa med honom, innefattar även en budget. Att vi åker skidor i Sälen på vintrarna, att vi visar honom matkulturen i Italien eller att han ska känna att hans hem är en frihetszon. En plats dit han vill ta alla sina vänner och där det alltid finns mycket saker att göra. Dessutom vill jag vara en bra förebild, och visa honom att alla hans drömmar kan slå in, även om han ärver sin mammas gener och inte blir något läshuvud i skolan haha.

Jag har ingen aning om ifall jag är ”normal” i mitt sätt att se på pengar/bostäder/drömmar/framtiden. Och om min strategi för att få mina pengar att växa är det bästa sättet – ja det är ju omöjligt att svara på känns det som? Det får framtiden helt enkelt avgöra <3

Vad tycker ni? Tänker ni mycket på framtiden? Eller får ni stressade av att ha uppsatta mål? Tar ni livet lite som det kommer? Eller var det några andra tankar som väcktes i er när ni läste det här? Let me know!!!! Skriv i kommentarsfältet så pratar vi där. Då kan fler joina konversationen också än om vi tar det i DM på IG tex.

16 kommentarer



13:12 | juni 26, 2020

Varning för långt inlägg om mitt yrke, om mig som yrkesperson men också som människa och kreatör

Hallå allihopa! Jag är inte död, inte ens nära att vara död faktiskt. Utan  jag lever som aldrig förr! Utan några som helst hämningar eller begränsningar. Jag är spontan och impulsiv varje dag, och jag tillåter mig själv att vara det. I våras slog det mig ganska hårt att jag är en person som varje år arbetar i olika cykler. Under de varma och få sommarveckorna vi har i vårt avlånga land… Så vill jag njuta. Ägna mig åt så lite arbete som möjligt. Då är det framgång i mina ögon.

Under sommaren fyller på kroppens egna kontot med energi, livslust och nya perspektiv. Jag umgås med vänner, familj och skapar minnen. Och jag går all in i det.

Under hösten däremot, blir jag som utbytt. Jag blir faktiskt precis raka motsatsen. Jag vänder på alla mina värderingar, och går all in i min yrkesroll. Jag börjar fylla schemat med affärsluncher, sitter i timmar och skapar content, testar nya sätt att redigera bilder, expanderar bolaget osv osv i all oändlighet.

MEN då ger jag också upp allt annat. Jag träffar knappt vänner, skapar egentligen inga nya minnen och jag tömmer hela mitt energikonto. Jag går all in i det med andra ord. Och där och då ser jag många arbetstimmar och en tjockare plånbok som framgång.

Efter nyåret går jag in i en tredje fas. Då är jag utmattad, trött och ångestfylld. Jag ifrågasätter mitt liv och vad jag har gjort de senaste månaderna. Och när våren kommer tvingar jag mig själv att enbart gå ner i varv. Stressa ner. Försöka hitta någon form utav balans. Då går jag all in i det. Sedan kommer sommarveckorna, de varma solstrålarna och jag hamnar där jag är exakt just nu. Jag har äntligen hittat det totala lugnet och friheten. Och jag uppskattar andra sidor utav mitt arbete än de jag är passionerad i under hösten.

De här fyra cyklerna/maniska perioderna/mitt allt-eller-inget-tänk (eller det är inget tänk utan faller sig helt naturligt), ja kalla det vad man vill – har jag under hela mitt liv försökt att trycka bort. Arbeta bort. För att aldrig ha balans innebär ju att det blir på  bekostnad av ett konstant dåligt samvete. För jag missar ju alltid något. När jag arbetar mycket missar jag LIVET, lyckan och kvalitétstiden med alla jag älskar. Och när jag arbetar mindre får jag dåligt samvete över att omsättningen i mitt bolag går ner och att andra influencers gör mer. Ni hajjar.

Men något som jag har kommit till insikt i den här sommaren, tillskillnad ifrån alla andra somrar, är att MÅSTE jag verkligen arbeta bort den här sidan utav mig själv? Vad grundar sig ångesten i att inte arbeta mycket (=andras åsikter)? Varför jämför jag mig med andra (=andras åsikter)? Tänk om jag bara embracar den här sidan utav mig själv, utan att lägga någon värdering i det?

Jag är ju sån här. Jag kommer nog för alltid vara en periodisk fastare utav själva LIVET. Ibland lever jag mer, ibland mindre. Men mitt arbete är fritt, och det är därför jag älskar det. Och jag har kommit dit jag är idag, för att jag tillåter mig att vara fri i min kreativitet. Ingenting jag gör är någonsin krystat, utan jag skapar enbart på lust. Om det då innebär att jag i perioder inte lägger upp någonting på Instagram och att jag ibland inte lägger upp någonting på bloggen – må så vara. Men det jag väl väljer att lägga upp har jag gjort 100% by heart.

Jag är också trött på att just yrket som influencer ska jämföras av omvärlden hela tiden. Vilken influencer som skapar mest, minst, kreativast, mest nytänkande, på flest kanaler osv osv i all oändlighet. För den pressen eller den ifrågasättande grundinställningen har man inte mot andra kreativa yrken. För att KUNNA vara kreativ så måste man (i mitt tycke) få ge sig själv friheten att vara helt oberoende utav hur, vad och när andra skapar.

Alltså: Du säger inte till en konstnär att hennes senaste tavla var supervälgjord och vacker, men avslutar med frågan hur hon tänker om att en annan konstnär har skapat tio andra tavlor under tiden? Och varför hon inte har skapat fler? Så länge hon inte har flera års uppehåll så tänker du aldrig ens tanken. Utan förstår att hon emellan alla tavlor skapar och testar, vrider och vänder. För man förstår att hon gör sin grej, oberoende av hur, vad och när andra skapar. Sedan konsumerar vi kanske influencers content och konstnärers tavlor på olika sätt och i olika mängd. Men ni förstår tankebanan?

Jag vet att ni stöttar mig i allt jag gör, men jag förstår också om det är svårt att se den kreativa processen bakom. Eftersom att ni inte får se den biten, för det är omöjligt för mig eller någon annan att visa den. Men för mig, som på riktigt och by heart, har en flummig konstnärssjäl, så vore det ändå magiskt om fler såg hantverket före kvantiteten. Att det inte är fult att låta saker ta tid. Eller så önskade jag att ni ser så på MITT skapande i alla fall. För på så sätt ger ni också mig chansen att få vara fri. Fri i mina tankar, mitt sätt att producera och friheten i att få göra det på mitt sätt. Utan känslan av att jämföras med någon annan. För mitt, liksom alla andra influencers content, ska inte  vara som någon annans. Men det är lätt att hamna där i ett skede där man slutar ompröva sina idéer och att testa nya saker – för att det istället är kvantiteten som förväntas utav en. 

2 kommentarer



13:15 | januari 7, 2020

Guess whos’ back?! Såhär funkar en semester för en influencer:

Nu är det här lugnet över mina vänner – och jag brassar rakt in i jobbet!

Nejmen HALLÅ mina goa! Hur mår ni? Har ni också er första jobbdag idag? Från den 25e december har jag HELT tagit semester (absolut något mail och blogginlägg hit och dit men det gills inte) vilket har varit så extremt välbehövligt för mig. När jag tog ledigt så hade jag konstant ökad puls, ett tryck över bröstet, sömnsvårigheter, försämrat minne och allmänt nere. Det är som bortblåst nu!

För första gången på säkert 2,5år är det mina första semesterdagar där jag INTE är stressad över jobb, eller TÄNKER i jobb. Alltså: har jag ätit en middag med kompisar så har jag BARA ätit en middag med kompisar. Inte fotat bilder och tänkt på hur jag ska skriva om det i ett blogginlägg sen. Skrivit upp reflektioner vi har gjort eller vad vi pratade om. Jag har bara varit i nuet och njutit utav det.

För gränserna suddas ju lätt ut i mitt jobb. För hela mitt liv ska ju på ett eller annat liv dokumenteras, mitt liv ÄR mitt jobb. En ”vanlig” semester för någon annan (typ en vecka i fjällen) innebär extra jobb för mig. Dels måste jag jobba undan all admin innan resan så jag slipper sitta med mail, avtal, strategier eller rapporter där och då. Helst måste jag tidsinställa inlägg innan också, och så måste jag se till att förbereda med klädlån så ni blir inspirerade utav mina bilder. Så att ni inte ser samma tröja en 10e gång.

Jag köper sällan nytt, utan lånar mycket istället. Men jag har märkt att det är en viktig del, annars försvinner ändå mitt content i ett hav av alla andra hundratals bilder ni konsumerar den dagen. Jag måste hela tiden inspirera. I alla fall…

Så på semestrar är jag i alla fall oftast extra stressad. För det finns alltid content att fota. Mer att visa. Hålla uppe både er nyfikenhet men också siffrorna. NI är ju siffrorna, men allt ni gör på mina kanaler också. Och det är ju dem som kunder sedan köper. Ja ni hajjar.

En annan grej som har varit annorlunda de här lediga dagarna tillskillnad ifrån många andra, är att jag inte har fått några mail den här julen. Som om klimatet generellt sätt har förändrats, och att många resonerar precis som jag. Att man inte vill jobba ALLS på sina lediga dagar. Vilket såklart har dämpat min stress oerhört. Tack alla mina fina kunder för det <3

På tal om kunde så tänkte jag dra vinnarna ur min tävling med Estée Lauder idag! Där 5st utav er vinner 2 flaskor utav mitt älskade favoritserum – Advanced Night Repair Serum. Så missa inte det mina vänner! Det var ju trots allt närmre 1500 deltagare. GOSH!!!! Jag är så extremt tacksam för det ska ni veta. Ni är bäst!

3 kommentarer



20:50 | oktober 15, 2019

Vad gör min assistent för mig?

Härifrån jobbade vi idag! Tänk att man kan sitta vart som helst när man är egen? Det är en sån dröm. Och idag blev det Armémuseet, som ligger precis vid Östermalmstorg/Strandvägen. Jag köpte såklart fikaaaa.

Dom har en parkering som är perfekt för mig med bil hehe. Och dom har Stockholms mest hemliga uteservering på somrarna. Det finns ALLTID ett ledigt bord i solen, och en flaska cava för 300kr. Catching!

Jag hade på mig svarta sneakers, ett par nya långa gråa byxor, vitt linne och svart kavaj. Plättlätt att klä sig på morgonen när allt man har i garderoben i princip passar ihop.

Någon undrade vad Ellen gör för mig, och just nu sitter hon och gör en helt ny blogg. Mailar med kunder. Fotar och redigerar content. Håller koll på mina samarbeten. Och ja – sen tar vara två dagar i veckan slut!

Måste även visa er den här fåtöljen ifrån Zara Home som jag hittade idag! Den kostar €200 vilket är ett sinnessjukt kap då jag tycker att det är en kopia på en stol jag har kikat på för 50 000kr… Så tips tips mina älskade följare!

4 kommentarer




16:45 | oktober 11, 2019

Äntligen fri! Och en influencers arbete


Idag har varit en väldigt lugn men kul dag! Två nya partners signades (en som jag har jobbat med i flera år och som jag vet att ni älskar) och den andra håller jag hemlig en stund. Många kanske tänker att en influencers jobb bara är coolt, stort, och ”på riktigt” om man gör kollektioner, bygger sitt mediahus och skriver böcker. Jag ser inte alls på det så. Det är klart att det är askul sånt också, men för mig är det vardagliga arbetet att komma på kommunicationsplaner med kunder som jag älskar (och som indirekt blir mina kollegor under kampanjens gång).

Dessa bilderna är tex plåtade till Ubers kampanj där dem tipsar om deras funktion ”Dela resa med en kompis”. Vilket jag gör jämt och tycker är så SINNESSJUKT viktigt. Vi kvinnor måste få känna oss trygga när vi är påväg hem. Och det är just därför jag bara åker just Uber.

Denna outfit känns sjukt otippad för att vara jag? Eller inte kavajen och skinnbyxorna såklart haha (standard ju). Men skorna! Jag har ju ALDRIG på mig sneakers i princip. Speciellt inte ett par vita klumpiga. Men dom var assköna att gå i. Aja idag har jag jobbat hemifrån, tagit emot en leverans av nya persienner till hela övervåningen för att minska tempraturen däruppe. Men också varit inne på en hundlunch <3 Det var sååå mysigt och kul att se Bruno leka av sig med sina nya kompisar.

Naj! Nu ska jag in på middag i stan till Ebba och Erik, och deras nykläckta lilla Ingrid <3 Förhoppningsvis hinner jag med en AW med en tjejkompis innan också. Och i helgen blir det fixar-helg! SOM JAG HAR LÄNGTAT! Vi har inte varit hemma en hel helg utan planer sedan i augusti. Jag känner mig friii<3

8 kommentarer