Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

18:22 | januari 10, 2021

Vi ska få en liten… pojke!

Herregud det känns så sjukt att ni vet nu, att det är en liten pojke som ligger i min mage<3 Efter att vi hade ”tagit in” plusset på stickan och kramat om varandra, så var nog det första jag sa till P ”det är en pojk!”, även fast vi inte hade kollat upp det. Jag kände det enda in i benmärgen.

Jag och mina tre killar! Tänk att Bruno ska få en lillebror!!! 

Nästan alla tjejkompisar jag har pratat om kön med har sagt att de alltid har önskat sig en liten flicka, eller blivit besvikna för en sekund när dem fick reda på att dem skulle få en kille (vissa har varit besvikna i flera veckor, så man är absolut inte konstig om man känner så vill jag bara poängtera!). Jag dömer absolut ingen här. Oavsett anledning till besvikelsen i alla fall så förstår jag den, och jag tycker att det är konstigt att det finns en sådan tabu kring vilket kön man hoppas på som förälder? Självklart blir man glad för båda, och det spelar ju ingen roll egentligen. Och det handlar ju aldrig om att man INTE vill ha kön X, utan att man har fantiserat om Y. Och blir det inte som man har tänkt så skaffar man sig ju nya visioner och målbilder. Inget konstigt alls tycker jag. Min kille däremot har inte haft någon bild alls framför sig, och det är ju också helt normalt <3

Men har man ingen relation till barn sedan tidigare så förstår jag ännu mer att många mammor drömmer om att få flickor. Det är ju lättast att relatera till för det är ju bara att gå tillbaka till sig själv och sin egen barndom<3 Men så har alltså inte jag känt, utan jag har alltid sett framför mig att jag kommer att få en son konstigt nog. Ju mer jag tänker på det, desto konstigare är det faktiskt att jag har haft en bild utav det hahah. För idag har jag färre manliga vänner, färre bröder än systrar och färre bebisar i min omgivning som är killar. Så jag har ingen aning om vad det här kommer ifrån haha.

INNERST INNE ville jag inte ta reda på könet alls, men jag var såklart alldeles för nyfiken. Jag blir så imponerad utav människor som kan hålla sig!!! Det måste vara en sån satans styrka under förlossningen att inte veta. Jag kan tänka mig att graviditeten på många sätt blir någonting helt annat om man faktiskt inte vet<3 Men jag var tyvärr en slav för min egen nyfikenhet, och P också hahah.


Jag tror att det i början utav en graviditet blir så spännande med könet också, för man har så lite annat att kunna ”ta på”. Det ÄR svårt att greppa att det växer ett litet liv inne i magen. Speciellt som förstagångsförälder. Och för mig blev det faktiskt mycket verkligare när vi hade tagit reda på kön (man kan ju aldrig veta säkert men ändå!). För plötsligt kunde vi börja bolla namn och ta ställning kring saker i uppfostran mm.

Skulle det ploppa ut en flicka nu skulle jag bli minst lika glad för det (såklart!), precis som om vårt barn någon gång i framtiden skulle vilja identifiera sig med något annat kön. Till vårt hem står dörren alltid öppen. För både mig och P är familjen det absolut största och viktigaste i livet, och det finns ingenting vi inte kommer att backa vårt kiddo i<3

Nu är det bara 1,5 månad kvar!!! Herregud vad jag längtar nu <333

9 kommentarer



21:51 | januari 8, 2021

Outfit i vecka 33


Skor Inuikii | Tights Boobdesign | Kappa Zara | Tröja Arket | Mössa Acne 

*Jag ser det snöar jag ser det snöar*

HÄJ mina kömpisar! Är allt bra med er? Med maj är det töppen. Jag åkte till min gravidmassör (säger man det? Hon gullar inte bara utan är verkligen expert på kvinnlig anatomi) som heter Camilla i Gustavsberg igår. Jag rekommenderar henne med mitt liv<3 Så nu när ischas nerverna har slutat ila ner i benen PLUS att det har snöat massor så är det ju omöjligt att inte må finimang!

Dagens schema:
Tog en prommis med la famillia (P + Bruno) idag, kollade sista avsnitten utav Sons Of Anarchy (sämst avslut ju?), lämnade in bilen på service, läste en bok om jämställt föräldrarskap och åt pyttipanna till middag. Sen va dagen slut :- ) Hoppas ni har haft en lika mysig dag som oss<3

0 kommentarer



15:54 | januari 6, 2021

Gravid vecka 31 + 32 – inga fosterrörelser och prematura sammandragningar

GRAVIDVECKA: 31 + 32
80% avklarat och dessa veckorna hade jag sett fram emot. För jag visste att dem skulle gå fort (dem inföll nämligen över jul och nyår). 

BEBISENS STATUS:
I början utav v31 var Kotten 37cm och i slutet utav v32 var h*n 39cm. Med en vikt på ca 2kg. Det känns även som att Kottis-bebis har sjunkit ner med huvudet en del nu. Vilket barnmorskan bekräftade, dock var huvudet fortfarande ”ruckbart” och inte ”fixerat”. Men dagen därpå hos aurorabarnmorskan så låg h*n helt upp och ner igen haha vilket känns bra när man tänker på vad som har hänt dessa veckorna (läs vidare)… Tydligen har jag ett bäckenben som sitter långt ner + är brett så ongen har mycket plats att röra sig på haha.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla bebisen här på bloggen haha? I det här inlägget har jag ju skrivit Kotten men det kallar vi ju egentligen till vår hund Bruno? Vi säger mest något utav namnen vi velar mellan alternativt ”Bumlingen” men det passar inte riktigt in på veckans aktivitet… För att under julledigheten har Bumlingen inte rört på sig som vanligt…

På alla dessa bilderna har jag sammandragningar. Jag förstår om det är svårt för er att se det – men magen blir stenhård och klotrund.

FYSISK STATUS:
Något jag inte hade räknat med var att jag skulle få så mycket sammandragningar under graviditeten. Sedan julafton har jag haft sammandragningar var 20e minut dag som natt. Oavsett fysisk aktivitet eller inte (vaknade av dem på nätterna). Jag testades för urinvägsinfektion som visade negativt. Och i mellandagarna trappades det upp till sammandragningar varje kvart + att dem började göra ont och jag blev illamående varje gång det hände.

En dag fick jag sammandragningar VARANNAN minut, och för någon sekund där trodde jag att kroppen var redo för att trycka ut Bumlingen haha. För det var ett tryck ”neråt” samtidigt.  Tack och lov lugnade det dock ner sig. Men dagen därpå hade jag istället sammandragningar som höll i sig 1h. Vila 20min. Sammandragning 1h. Vila 20min osv… Och den dagen kände jag knappt fosterrörelser på hela dagen heller. Trots att jag testade att ”trix” för att få igång rörelser. Så barnmorskorna på SÖS beordrade (istället för betonade som tidigare) vikten av att VILA och vara extra vaksam på fosterrörelser. Och till läggdags kände P sparkar när han tröck på magen<33

Jag har fortfarande sammandragningar ofta, och skulle Bumlingen kika ut nu skulle h*n ju troligtvis må bra. Men både min barnmorska och barnmorskorna på SÖS benämner smärtorna som ”prematura sammandragningar” eller ”tidiga förvärkar”. Så nu måste jag undvika stress och mycket fysisk aktivitet så mycket jag bara kan…

Övriga tankar kring detta: jag gillar ju hela grejen med sammandragningar, att livmodern tränar upp sig själv inför förlossningen och så vidare. Men jag trodde ALDRIG att dem skulle vara så energikrävande? Jag känner direkt att när sammandragningarna är tätare = jag blir tröttare. Så jag kan bara tänka mig hur saaaaatans sluuuuuutkörd man kommer vara efter förlossningen.

PSYKISK HÄLSA:
Okej!! Mina hormoner har balanserats, och jag känner livsglädje igen. Hejdå vidriga äckelhormoner mo ha ha!! Dock har jag känt mig svag den senaste tiden och undrat om det är något fel på mig? ”Varför verkar alla andra gravida klara av livet precis som vanligt? Varför känns det som att det bara är jag som klagar osv?” Fått så peppiga kommentarer både ifrån vänner, familj och er läsare kring det<3 Man kan ABSOLUT ha en värre graviditet till mig, men jag gillar verkligen inte att vara gravid och det känns inte som att min kropp är gjord för att vara det heller. Bumlingen får gärna tjocka på sig inne i magen några veckor till, men för mig hade graviditeten gärna fått vara över nu.

CRAVINGS:
Innan julen var det semlor. Under julen var det choklad (After Eight, Paradis, Marabou osvosv). Och över nyår fram tills idag har det varit drickan Sanpellegrino med blodaelsinsmak. Sur vinegrette på krapriga kålsallader håller fortfarande i sig och thaimat.
STATUS PÅ INKÖP AV BABYGREJER?
I mellandagarna fick vi hem ett stort paket med nödvändigheter till bebis och maaaj. Typ amningsinlägg till BHn, snorsug (heter det så?), oljor, blöjor ja u name it! Men också en babysitter som man kan fästa på en matstol så Bumlingen kan sitta med när vi äter middag osv. En sån här alltså. Paketet gjorde i alla fall allt lite verkligare….<3 Vi har fortfarande inte fått upp något på väggarna i barnrummet, förutom bokhyllan som nästan är full med böcker nu haha. Min mamma är ansvarig för barnlitteraturen här hemma, och jag tror aldrig att ett barn kan få för mycket böcker<3

ÄR DET NÅGOT NYTT SOM HAR HÄNT SEDAN SIST?
Tanken är ju att vi ska ha två barnvagnar. En Stokke Explory som ”cityvagn” och en Stokke Trailz härute eller i Skåne etc. Trailzen togs ur sortiment den här hösten, så vill man köpa en får det bli beggat vilket vi hade tänkt (vi är alltså stora Stokke-fan sedan years back då dem är höööga, snygga osv). Så iaf, på juldagen kom P’s familj hit… Med… Håll i hatten… En Stokke Trailz! Vår systersons gamla i superfint skick som vi fick ärva<3 Så VI HAR BLIVIT MED VAGN! Är så tacksam verkligen <3 Nu ska den gossas upp med filtar och annat mys.

2 kommentarer



15:37 | december 29, 2020

Min youtube debut – frågor om graviditeten!

HELLUUUU fellas!! Innan julledigheten fick jag äntligen träffa min bästis Elin igen för första gången på månader. Hon sov här en helg innan hon skulle åka till Göteborg och fira jul med sin familj. I alla fall!! Lite spontant så frågade hon om jag kunde ställa upp på att svara på frågor på Youtube om min graviditet. Jag är nämligen hennes första nära vän som är preggo = väckt många tankar hos henne. ”Självklart!” skrek jag och drog på lite läppglans. Jag bad er ställa ytterligare frågor via min Instagram, så vi besvarar dem också.


Vill ni titta på klippet så klickar ni här. 

Frågorna jag besvarar är följande: 
– Följer jag mat och dryckrekommendationerna för gravida? Om inte, varför?
– Stämmer det att man blir extra sexsugen som gravid?
– Ser jag min graviditet som en affärsmöjlighet iom att jag är influencer? 
– Saker som har hänt med kroppen sedan jag blev gravid… Tex att trosskydd är ens bästis. 
– Känner man exakt NÄR man blir gravid? 
– Var jag och P synkade i att vilja ha barn? 
– Hur jag ser på det här med att gå upp i vikt… 

… Hahahaha ja väldigt personligt med andra ord. Jag tror att Elin är chockad över hur mycket jag öppnade upp mig faktiskt. Men vaaaar såååå goda mina bästa följare. Det var askul att sitta framför kameran såhär, trots att jag har haft grov prestationsångest efteråt. Jag tycker att jag ser så dryg ut?? Jaja, gillade ni att se mig i det här formatet? PUSS

9 kommentarer




11:16 | december 18, 2020

Gravid vecka 30


GRAVIDVECKA: 30
75% avklarat och 70 dagar kvar utav graviditeten!!!!! 

Bebisens status:
Toppelitopp! Finns verkligen inget mer å säga än det den här veckan. Jag har börjat få mer sparkar mot revbenen, och ibland trycker h*n hela sin rygg (tror jag?) mot ”framsidan” av min mage (alltså inte in mot ryggen). Det kan vara obehagligt för då känns det som att det rullar en 10cm stor dankboll längst insidan av magen. Det är crazy att bebisen är så ”långt bort” fast samtidigt bara någon centimenter ifrån mig hela tiden.
Psykisk status?
Jag har börjat inse att jag inte kan styra min kropp eller mina hormoner (perfekt att jag kom på det så sent i graviditeten :’-)) vilket någonstans känns rätt skönt. Jag har liksom gett upp att försöka streta emot mitt dåliga mående eller när jag har ont i kroppen. Det är bara att acceptera läget och det är varken mitt fel eller något jag kan påverka. Meeeen jag måste säga att jag har mått väldigt väldigt bra de senaste dagarna! Thank you högre makter <3333 Men gravidhormoner är INTE att leka med kan jag säga er. En kund ringde här om dagen och sa samma sak ”jag har mått som du mår nu och det släpper när ungen är ute<3” I hope sooooo!

Cravings?
Apelsiner, grapefrukt och Risenchoklad.

Status på alla inköp till babyrum mm?
Wihooo! I veckan kom babygymmet hem tillsammans med blöjhink och massa andra praktiska grejer. Typ lakan till vagn, små servetter för att torka rumpan jaaa I don’t now really för det var bästis Carro som berättade vad vi behövde. Men någon snuttis, mobilhänge över vagnen. Ja u name it!

Är det något nytt som har hänt sedan sist?
Magen har sagt POPP!! Alltså literally. På dessa bilderna hade jag sammandragningar också, så magen ändrade helt form hahaha. Det börjar absolut bli TYNGRE men än så länge känner jag mig fortfarande rätt normal. Men promenaderna utomhus går ju långsammare och långsammare så att sägaaa. Vi ska boka in en profilaxkurs hemma så att P kan få vara involverad och ställa frågor efter nyår. Längtar satan tills dess.

Plus att det är så GALET många utav våra vänner som också väntar tillökning. Vi är uppe i 17 olika par nu!!!!! Det måste ju ändå vara någon form utav superrekord? 2021: Coronabarnens år! I turordningen så har de första BF i mitten utav januari, sen kommer vi den 25e februari, och sedan rasslar det alltså in 15 till innan augusti. W-T-F?!

När jag tänker tillbaka på graviditeten så är det dessa veckor jag egentligen minns:
– Vecka 7 (plussade på stickan)
– Vecka 21 (berättade för er)
– Vecka 23 (min migrän började succesivt avta och tur var väl det annars hade jag nog inte överlevt haha)
– Vecka 30. För att det har varit en milstolpe hela tiden. Nästa vecka är det julafton och då är det bara två månader kvar till beräknad ankomst. HERREGUD!

Alla veckor här emellan är faktiskt rätt luddiga, konstigt nog. Det är sjukt hur hjärnan fungerar!!

2 kommentarer