Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

16:29 | februari 27, 2021

Föder vi nu? 1cm öppen, förlossningsdrink, slemproppen har gått och hinnsvepningar

Hallå gänget! Hoppas allt är bra med er<3 Med mig är det toppen förutom att jag sover nästan hela dygnen. Jag är så sjukt trött, men jag antar att det är kroppens sätt att samla kraft. I förrgår var det BF, och då spelade verkligen min kropp oss ett spratt…! Men jag tänker att jag tar allting från början så ni hänger med.

Jag har ju som ni vet en förlossningsrädsla, som handlar mycket om att jag inte vill ”bli störd” under förlossningen (eller innerst inne handlar det väl om ett kontrollbehov och att jag inte litar på någon och känner mig otrygg på sjukhus). Min syn på förlossning verkar inte gå att placera i något fack? Jag är varken den som lägger mitt liv i barnmorskornas händer lättmant och vill ha all bedövning som finns. Men jag är heller inte hippien som vill förlösa mitt egen barn ute i naturen utan bedövning (ni förstår väl att jag generaliserar stenhårt nu va?).

Men jag vill ha en så naturlig, liten och trygg förlossning som möjligt och är hundra procent pro bedövning. Jag hade helst velat föda hemma med två barnmorskor jag känner liksom. MEN! Jag är livrädd för oxytocindropp och att bli igångsatt. Det spelar ingen roll hur många solskenshistorier jag läser eller hör om, jag får fullständig panik utav tanken. (Det blir så enormt långt om jag skulle skriva om varenda grej jag är rädd för och inte/ vilka rutiner jag är emot/inte och hur jag har resonerat. Och med risk för att någon besser wisser lägger någon jobbig kommentar såhär dagarna innan min förlossning så skiter jag i att skriva ut allt sånt nu. Det kan vi ta efter förlossningen. Men nu vet ni ish vad jag tänker, detaljer kan vi ta senare).

Spegelselfie som togs på kvällen innan värkarna drog igång… Här hade jag gjort två st hinnsvepningar.

För att undvika en igångsättning när min kropp inte är redo för det, så har jag därför ätit massor av nattljusolja (som verkar ha funkat jättebra so far!) och så planerade jag och min barnmorska in två stycken hinnsvepningar. En dagen innan beräknad födsel och en samma dag som BF. Jag hade inget hopp om att det skulle sätta igång förlossningen, men det kändes bra att göra en ”check” hur öppen jag var och hur redo kroppen var. Samt vispa runt lite därinne för att förhoppningsvis hjälpa kroppen lite på traven hahaha!

Myten säger ju att om en hinnsvepning gör ont så har den fungerat (stämt in på alla jag frågat eller hört om?!). Den första kändes inte? Men den andra däremot var långt ifrån härlig… Då fick jag i alla fall veta att jag är 1cm öppen, min livmodertapp är mjuk som läppar istället för hård som en nästipp och som förstföderska var det tydligen amaze. YAY! Vill tro att det är tack vare nattljusoljan haha. När vi var färdiga så gick slemproppen och min barnmorska sa att hon hade svårt att tro att det här skulle dra ut på tiden så pass mycket att jag blir ”tvingad” till en igångsättning. ”Skönt” tänkte jag men jag tog det fortfarande med en stor skopa salt. Jag utgår ju alltid ifrån det värsta som ni vet haha.

Den berömda förlossningsdrinken – på mitt vis!

Sen kom vi hem och då hade min kille köpt Ricinolja för att kunna göra en förlossningdrink. Jag är ju som ni vet helt inställd på att gå över länge och hade noll  förväntningar på att det här skulle sätta igång en förlossning det heller. Men jag tänkte att en tarmsköljning inte skadar? Och att det värsta som kan hända är att bebis kommer? Så jag blandade ihop en förlossningsdrink. Jag gjorde mitt egna lilla recept, för jag vägrar att hälla i mig någonting vidrigt bara för att haha. Så jag använde min favoritsmoothie med mangosmak som bas.

– 4msk smoothie.
– 2msk champagne.
– Lite mer än 1msk risinolja.

Hör och häpna – smaken var god!!! Blanda olja + smoothie (eller vilken smak/konsistens ni än väljer) ordentligt innan ni häller ner bubblet. Sedan drack jag tre såna här små drinkar på tom mage inom loppet av 1h (eh kanske inom 30min).

OBS OBS OBS kan ni bara snälla lova mig att absolut inte testa den här drinken eller några andra oljor med mera utan att ha rådfrågat med er barnmorska? Det är jätteviktigt att ni gör det först.

Jag trodde som sagt inte alls att någonting skulle hända. Och jag vet ju fortfarande inte om det var den här som satte igång allt?

Men vi satte oss ner och åt middag och tittade på ”Gift vid första ögonkastet” och ”Farmen”. Sedan började jag må rätt illa och därefter fick jag en tarmsköljning hehe. Ha nära till en toalett om ni ska dricka en sån här drink. Det gjorde ont i magen men det var ju för att jag var dålig i magen liksom haha. Jaja jag var inte besviken, utan tänkte att det ändå var nice att ha ”rensat lite” haha.

Sedan gick vi och la oss och då började jag att må rätt illa. När jag rapade så liksom bubblade det upp olja ur munnen kändes det som. Usch fy!!! Men kollar man på den här bilden så förstår man ju att det inte var så konstigt att jag kände så hahaha… Så jag kokade mig en stor kopp hallonbladste (liksom varje kväll sedan v36) och så fortsatte vi att kolla på tv.

Men helt plötsligt började jag att få rätt starka sammandragningar (tillskillnad ifrån tidigare så gjorde dessa ont). Och framförallt så började jag få väldigt ont i ryggen. Så en halvtimme efter det här låg jag med en värmekudde på magen + TENS maskinen med elektroniska stötar på ryggen och bet i täcket.

Jag hade ”mensvärk” i magen men det absolut värsta var helt klart i svanken. Det var som ett sjukt tryck neråt inuti kroppen. Mot ändtarmen och ljumskarna typ?? Vid 22 började jag att känna tydliga ”start” och ”stopp” för värkarna. Under hela kvällen kallade jag det för ”sammandragningar” men såhär i efterhand så var det nog värkar haha. Själva värkarna kom varannan minut och höll i sig ish lika länge hela tiden. Men själva smärtan skalades verkligen upp successivt för varje värk som kom.

Här ligger jag emellan två värkar med klockan i ena handen och TENS maskinen i den andra. Magen hade ännu konstigare form när värkarna kom kan jag lova hahaha…

Jag var helt dödstrött pga hade sovit piss natten innan och inte tagit min dagsnap hahaha. Så det enda jag ville var att sova, och jag visste ju att förvärkar kan hålla på i flera dygn med pauser emellan osv. När jag har smärta eller mår illa så blir jag alltid trött också, och har alltid haft som en strategi att ”sova bort” smärta. Så kroppen går per automatik in i ”sleep mode” när jag har ont hahaha.

På en skala 1-10 så var smärtan 5. Jämför jag med när jag hade gallsten var den här smärtan kanske 4. Men när jag väl har fött barn så tror jag att jag kommer tycka att det här var en 2a hahaha. Trots att jag frustade som en ko, var helt i min egna bubbla och paralyserad av smärtan. Men P tyckte tillslut att jag var så pass borta när värkarna kom och att dem var så täta, så han ringde faktiskt till förlossningen. Jag vill ju vara hemma så länge som möjligt och kände att jag pallade mer, så jag tyckte att det var onödigt. Men dom förstod hans oro, och att vi såklart fick göra som vi kände för, och i det här fallet ville ju jag testa att somna om så då skulle vi försöka med det.

Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades somna? Jag tror att jag tillslut däckade faktiskt. Men när jag vaknade någon timme senare så hade smärtan avtagit drastiskt. Det gjorde fortfarande ont men inte i närheten av hur det kändes tidigare. Jag har haft väldigt svårt för det där med ”målbilder” som barnmorskorna tjatar om inför förlossningen. Men när det gjorde som mest ont började jag plötsligt be om ultraljudsbilderna vi fick i förra veckan. På dem var Bumlingen nämligen EXTREMT lik min kille i profil. Alltså en liten miniatyrkopia hahaha. Pannan, näsan, läpparna och hakan är exakt desamma. Så trots att jag inte hade planerat någon målbild så kom det till mig av sig självt. Och mellan smärtan när allt var någorlunda som vanligt höll jag hårt i bilden och blev varm inombords. Det var ju för den här lilla killen jag gick igenom allt det här, för att äntligen få träffa honom!

Inatt (26e alltså dagen efter BF) så vaknade jag utav ordentliga sammandragningar igen, men efter någon timme lyckades jag somna om på nytt. (Jag kanske har fel taktik? Förlossningen kanske drar igång på riktigt om jag lägger av med att försöka somna hahaha?). Dagtid har jag känt absolut nada. Eller jo min slempropp har ”gått” varje dag sedan hinnsvepningen. Men annars inget. Jag är dock inte besviken, och jag tycker inte alls att det är jobbigt att ha gått över tiden som många säger. Jag är så inställd på att det här kommer ta lååååång tid.

Vi får er en del sms ifrån vänner som kollar status, så jag tänkte att det här kunde vara en kul och detaljerad update för dem hehehe. Men framförallt för min egen del, att kunna läsa i efterhand när det enda jag kommer att minnas är den riktiga förlossningen. Så hoppas ni gillar updaten.

PS! Jag måste även ge en extrem eloge till min kille. Vi såg den här natten som ett ”test” för hur det kommer att bli sen, och allt han gjorde var helt j*vla dunderbra. Så jag känner mig så trygg i att vi ska göra det här tillsammans. Blö börjar böla direkt när jag tänker på det, för han är verkligen den bästa och tryggaste människan jag vet i hela vida världen. Under den här graviditeten har han varit ett sånt sinnessjukt stöd och han har återigen bara bevisat att jag har valt helt rätt karl att skaffa barn med. Han är verkligen one of a kind <3 Min svärmor och svärfar: u did gooooood<3

3 kommentarer



12:56 | februari 11, 2021

7 sanningar ni inte visste om mig


Klänning Peonias Lovisa Barkmans varumärke | Stövlar na-kd | Smycken Honey Comb Ellinor Löfgren X Safira

Idag blev jag utmanad utav Josephine på Instagram att skriva 7 saker ni inte visste om mig. Så jag la upp 7 st, men sedan blev jag utmanad igen. Så här kommer 7 till. Till varje erkännande får ni en liten bild. Någon kommer säkert fråga men stövlarna köpte jag tidigt i höstas (innan kaoset med na-kd) och bilderna är tagna i vecka 37. Nu vet ni det! Nu kör vi.


1. Jag älskar att dricka iskall mjölk till maten (husmanskost). Det finns absolut ingenting godare att dricka till typ pannkakor, köttbullar eller pyttipanna än mjölk. Omg mmm. Däremot tycker jag inte alls om att ha mjölk i teet. Och havremjölk mm är det äckligaste jag vet.

2. Jag är en sån som blir sämre och sämre på att åka skidor för varje år som går. Det är så tragiskt pga skidsemestrar är något utav det roligaste jag vet! Men tyvärr blir jag svagare hela tiden både i bål och ben. Mina senaste två skidresor grät jag hela veckorna för att jag inte ens orkade svänga eller bromsa ordentligt hahaha.

3. Jag vill inte starta något företag (fastän alla tjatar på mig om det). När jag flyttade hemifrån (och egentligen fram tills något år sedan) så var jag sååå inställd på att starta ett bolag med egna produkter. Men sen insåg jag att det är nog är min mardröm att DRIVA ett bolag? Ha anställda?

Jag tycker bara att den kreativa processen är kul, men resten? Nej usch fy. Numera tänker jag knappt ett år framåt jobbmässigt, utan jag tar det lite som det kommer. Jag har liksom noll prestige i mitt jobb atm vilket är så skönt. Det värsta som kan hända är att jag börjar jobba timmar på någon salladsbar – och helt ärligt så tror jag att jag hade älskat det!
4. Jag har fått flera superstora konstiga leverfläckar som jag måste kolla upp. Ni vet, som har konstig form eller färg mm. Troligtvis är det ingenting, men jag vet att man borde kolla upp sånt i och med att hormonnivåerna förändras så mycket när man blir preggo.

5. Jag är sämst på att höra av mig till mina vänner. Inte för att jag inte bryr mig? Tvärtom, jag tänker på dom hela tiden. Utan för att jag hatar att skicka långa sms. Snabba korta med ett typ ”OK” går bra, eller att slå en pling. Men jag är verkligen ingen sms-person. Och inleder man en konversation på sms så BLIR DET JU långt, oavsett om man sågs igår eller för ett år sedan.

Det blir det ju att någon annan får stå för kommunikationen då vilket ju blir rätt krävande såklart. Är egentligen sämst på att boka upp grejer med vänner också. Så den biten MÅSTE jag jobba på. I övrigt är jag nog ingen krävande kompis, men det här förstår jag ju blir jobbigt på sikt för någon annan haha.

6. Jag är konflikträdd. Jag kan vara tuff i förhandling, eller stå på mig om någon snubbe beter sig illa ute på krogen. Och jag tjafsar massor med min pojkvän och min familj. Men med vänner… Herregud jag säger i princip aldrig ifrån till en vän trots att hen kanske har gått över gränsen/trampat mig på tårna/sagt något som har gjort mig illa berörd eller illa tillmods. Jag tänker alltid att handlingen inte var med flit, och jag är rädd för att förlora personen. Så därför säger jag inget.

Och säger någon till mig om något så lägger jag mig 9,99% utav gångerna platt pga att det såklart aldrig är min mening att göra någon ledsen eller besviken. MEN! Det här är ju såklart bara skadligt för relationer i längden och något jag måste jobba på. För det blir ju att jag drar mig undan tillslut om såna här situationer uppstår för ofta. Har medvetet ”glidit ifrån” väldigt många människor på det här sättet genom åren haha.
7. Jag är SÄMST på att packa upp väskor. En väska kan okrydd ligga ouppackad i VECKOR innan min kille tillslut typ gråter av vädjan för att jag ska få bort den haha. Det här är en sån grej som nog lätt uppfattas som lathet, men helt ärligt så har det här väldigt mycket med min ADHD att göra. Jag får ångest av bara tanken att packa upp väskor för att det tar så sjuuuukt mycket utav min energi och kraft. Ni vet, allt ska till olika ställen – sorteras – vikas. Ah blir helt matt bara av att tänka på det haha. Det är precis såna här grejer som blir såååå mycket lättare att genomföra när jag har ätit min ADHD-medicin. Choff choff choff säger det.

6 kommentarer



09:49 | februari 8, 2021

Det känns som min födelsedag

Godmörra på er världens bästa läsare! Idag känns det verkligen som min födelsedag. För ikväll lanseras ju Honey Comb kollektionen. Det innebär att jag ska fira hela dagen!

Imorse vaknade jag med frukost på sängen, snart ska det beställas hem semlor (som det ska sättas tårtljus i) och ikväll äter vi en take away middag från en härlig restaurang här ute. Tänkte ge mig på att försöka blanda ihop en alkoholfri Aperol Spritz till fördrink också (fick ett recept av min svägerska med San Bitter ifrån Pelegrino och alkoholfritt bubbel). Nu håller jag på och sminkar mig och snart går våra pressbild ut till influencers. Så nervöst. Hoppas verkligen att de få tjejerna vi skickar ut smycken till blir nöjda och gillar designen<3

Inatt födde förresten Julia Bergman sin lilla dotter (en miljard grattis!!!) och vi var ju beräknade samtidigt. Det känns såå sjukt!! Det närmar sig verkligen nu<3 Hoppas ni får en lika festlig middag som jag <3 PUSS

0 kommentarer



15:06 | februari 2, 2021

Bebisen Bobo? Efternamn? Serietips och gråtdag.

Hej mina älskade rara underbara <3 Tack för alla fina ord igår om lille bebbens namn. Det ska bli spännande att se vad han kommer att heta i slutändan. Har någon utav er sett ”Sommaren med släkten” på Dplay? Min kille älskar den serien och världens snällaste hippesnubbe heter ”Bobo” i den. Så arbetsnamnet sedan några månader tillbaka är Bobo hahaha. Men min kille vägrar att döpa honom till det. Vi är ju rätt bra på det här med smeknamn, Bruno har tex 20st. Och bebisen kallas också för Bumlingen & björnen. Därav hade ju ”Bumlingen Bobo” eller ”Björnen Bobo” passat perfekt tänker jag? Men jag får nog fortsätta min namnkampanj där om det ska röstas igenom. Ni som inte är gifta btw – hur har ni gjort med efternamn? Fick barnet ert per automatik? Eller din killes pga ni planerar att gifta er och ta hans sen? Eller fick barnet bådas?

(Snabbt tips: På tal om serier så hoppas jag innerligt för er skull att ni har sett ”Blå Linjen” på SVT. Riktigt bra polisserie med en helt annorlunda vinkling!)

Idag har jag i princip gråtit från att jag la mig igårkväll tills nu kl 15:25. Min foglossning har totalt exploderat i underlivet, och det känns bara så ovärdigt haha. Men men! Om det är något man har lärt sig så är det ju att såna här dippar kommer och går dag för dag som preggo. Så förhoppningsvis blir resten utav veckan bra!!! Jag tror också att kroppen är smartare än vad man själv fattar. Mitt tempo har ju varit mycket högre de senaste tre veckorna. Och nu säger nog kroppen till mig att det är dags att chilla ner lite. Jag är ju trots allt i v37. Så därför har jag en lugn dag idag. Imörra vänder det gänget!!! Kan vi inte hålla tummarna för det hehe! Puss på er finisar.

12 kommentarer




15:59 | februari 1, 2021

Barnnamnen vi velar mellan…

Åh åh åh!! Äntligen ska jag berätta något som jag vet att många utav er har spekulerat kring. Nämligen vad vår lille son ska heta! Och jag förstår att ni vill veta – för det är ju en sjukt STOR grej. Typ det näst största beslutet med att skaffa ett kiddo ju. Nr 1 är att bestämma sig för att man vill behålla det där lilla fröet i magen och att man lovar att man ska ta ansvar för att vårda det resten utav sitt liv. Och nummer två är ju typ… Namnet?!

Men jag förstår samtidigt varför många väljer att inte gå ut med namnet först bebisen är på plats. Dels så kanske ungen inte alls känns som en ”X” när han ploppar ut, och dels så kanske man behöver suga lite på karamellen. Ni vet, låta namnet rabblas om och om igen i huvudet innan man verkligen fastslår det. Sedan är det ju en läskig grej: att ha ett SATT namn. Det blir ju så mycket mer definitivt då.

Jag kan ju direkt säga att vi har två namn som det står emellan (as u all know) och dem är…

William eller Arthur! 

Hehe, det här inlägget skriver jag inte för att ni ska få rösta på vilket namn ni tycker bäst om. Eller för att få höra varför vi INTE skulle välja ett utav namnen. För uppenbarligen älskar vi dem båda, så har ni några åsikter kan ni ju behålla dem för er själva hehe (ni vet ju trots allt heller inte vilka mellannamn eller efternamn bebisen kommer att få så helheten utesluts ni ju ifrån hehe). MEN! Nu ska ni få höra varför det slutgiltiga beslutet inte är helt skrivet i sten ännu…

Historien till namnen är ganska olika. Så vi kan börja med det som har hängt med längst…

William: 
Jag har ju haft en storebror som hette William, men som tyvärr föddes sjuk och gick bort 9 månader gammal. Och även om jag inte har växt upp tillsammans med honom, så har han ändå varit en stor del utav vår familjs liv. Så redan som liten bestämde jag mig för att ”om jag en dag får en son, så ska jag hedra min storebror och döpa honom till William”. Så redan på dejt tre med P så kläckte jag ur mig det, och han instämde att det var fint. Sedan är både jag och P en sucker för traditionella, lite längre namn. Och då hamnar ju William oavsett ganska högt upp hehe.

Arthur: 
Även fast William alltid har varit nummer ett, så kände i alla fall jag ett behov av att kolla upp fler alternativ ”bara för att” typ. Jag har ju haft en lista på barnnamn i flera år, så den gick jag igenom och började att sålla ur. Men också lägga till. Jag och P bestämde att vi på varsitt håll skulle komma med 5 förlag, och bland bådas förslag så fanns Arthur med. Det är ju också klassiskt, traditionellt och funkar på flera språk. Men samtidigt så är det liiite roligare än William.

Varför vi inte bara sätter tex William direkt är dels för att vi vill känna på det när han har kommit till världen. Men också för att det skulle kännas HELT FEL att döpa vår son till William om han föddes sjuk. Då skulle den fina gesten plötsligt inte alls få samma fina innebörd på något vis. Men ja! Det är verkligen inte lätt det här med namn. Och vem vet – vår son kanske inte passar som något utav dem när han väl är här? Den som lever får se!!!!!

20 kommentarer