Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:38 | april 15, 2014

Sökt in till Universitet

DSC02330
Tunika HÄRIFRÅN

Hej på er! Andra dagen på mitt lov idag och det är såå skönt! Har fått en del gjort idag faktiskt. Bland annat har jag haft en del kontakt med olika företag (många glada nyheter som ni i framtiden kommer få ta del av!), sökt in till olika högskolor mm. Valde några distansutbildningar, några kandidat, halvfarskurser mm. Och inriktningarna jag valde var Genusvetenskap samt Entreprenörskap. De flesta utbildningarna jag sökte fanns i Lund och Stockholm, men även Göteborg, Gävle och Karlstad. Jättemånga som undrar varför jag vill dra igång direkt efter studenten, och det är för att ju snabbare jag har en riktig utbildning, desto snabbare kommer jag tjäna ihop RIKTIGA pengar och växa i branschen. Jag kan alltid pausa mitt i och resa om jag vill det, tjäna småpengar vid sidan av bloggen etc.

Har även hunnit ta en löprunda, lagt en beställning både på Sheinside och Fitnessguru, gått på en ”Hur man startar eget”-kurs, övningskört och hjälpt lillabror att baka till sin klass som försöker tjäna ihop pengar till en resa. Vi gjorde blåbärsmuffins och tror att de blev supergoda, för det var smeten iallafall det hehe!

4 kommentarer



17:39 | april 14, 2014

Min kusin är hemma

DSC02553
Vi satt uppe hela natten och gjorde den här skylten! Var massor som kommenterade dem när de gick förbi. Typ ”åå kul att ni väntat på mig!” ”vad gulliga ni är!” osv haha!!
DSC02556
Vi hade små tutor (eller vad det heter) med oss också som vi väsnades med. Alla glodde verkligen när Amanda kom ut igenom dörrarna och vi gick loss. Dock höll vi inne med vår glädje för Amandas skull, hon tycker allt är så pinsamt haha!
DSC02559
En utav godsakerna vi firade med!

Som ni såg i något inlägg här nedanför så hämtade vi upp min kusin Amanda på Arlanda igår. Hon har alltså varit i Thailand i tre år så vi har verkligen längtat hur länge som helst efter att hon ska komma hem. Efter vi hade hämtat upp henne, åkte vi raka vägen hem till mormor och morfar. De visste ingenting och trodde i princip att Amanda aldrig skulle komma hem igen. Vilket fall så gick jag, mamma och min lillasyster först upp till mormor och morfar i lägenheten så allt verkade vara som vanligt. 10minuter senare plingade min kusin på dörren och det var så kul att se mormors reaktion!! Hon var i chock hur länge som helst efteråt (mormors reaktion filmade jag och la upp på min instagram, heter ellinorlofgren där om ni vill se!). Som ni förstår kunde jag alltså inte skriva detta någonstans ifall mormor eller morfar skulle läsa. Så det är av denna anledning det varit ganska tyst här i helgen, just för att det varit så mycket fix innan vi hämtade upp Amanda.

Sen åt vi ”svensk mat” som Amanda saknat, fikade, övningskörde, gick ut och tog kort och på kvällen kom Petter förbi! Perfekt dag med andra ord.

2 kommentarer



15:08 | april 14, 2014

Måste skriva av mig

jag
Är så otroligt nervös inför denna höst. Jag vill ta mitt pick och pack för att bosätta mig på andra sidan planeten.
Vill komma till ett nytt kapitel i min bok, påbörja ett nytt liv. Samtidigt kan jag inte lämna min familj eller Petter. Min familj kommer inte kunna komma och hälsa på och Petter kommer jag inte klara att vara ifrån i två år. Vad kommer hända med bloggen? Mina jobb? Sen behövs det pengar om man ska dra iväg, var ska jag få dom ifrån? En stor dröm i livet, att jobba och ta kurser utomlands. Lära mig alla termer jag behöver inom genusvetenskapen på engelska så att jag i framtiden kan jobba internationellt, kommer det behöva skjutas upp? Till när? Och kommer det finnas ett bättre tillfälle att åka iväg senare? Vilket land vill jag till? Vill jag ens någonstans? Är jag redo för att krama om mina vänner och säga hejdå för att sedan inte veta om jag kommer hitta nya?

Om jag stannar hemma i Sverige då för att på heltid satsa på den här bloggen och jobben jag i höst kommer ha, sen då? Jag gillar inte Stockholm men skulle kunna stanna kvar här bara för att familjen, kompisarna och Petter bor här. Ska jag söka en utbildning här? Jag kommer inte orka pendla i fyra år till. Isåfall måste vi flytta upp till stan. Vill mamma det? Kommer jag klara att bo utan min lillebror? Ska jag flytta in i en egen lägenhet och låta Petter bo med mig? Men att plugga på heltid, i en stad jag inte gillar lockar inte. Plugga på halvtid då, och jobba samtidigt? Kommer jag ha motivation till det? Att plugga halvt när det finns roligare att satsa på helhjärtat?

Vill jag flytta till Lund, Sveriges bästa studentstad, för att plugga? Men ändå vara långt ifrån min familj och Petter. Tacka nej till jobben som väntar? Inte veta om bloggen kommer hinnas med? Vill jag ta de där otroligt höga studielånen som krävs och som det kommer krävas att jag betalar tillbaka i år och dar framöver? Vill jag bo i Lund och veta att jag sa upp allt hemma i Stockholm och att jag tackade nej till ett liv utomlands. Nej då lockar Stockholm och utomlands mer. Eller?

Jag har verkligen panik över allting. Vilket jag än väljer så medkommer någonting dåligt, då kan man ju inte njuta fullt ut av sitt beslut sen heller? Jag försöker att hålla alla dörrar öppna men allting är så svårt. Även om jag tänker bort alla andra involverade människor så finns det ingen lösning som gör att jag får allt jag vill ha. Hur hade ni gjort? Snälla kom med synpunkter och åsikter för jag känner mig så himla vilsen i ämnet.

20 kommentarer



11:00 | april 13, 2014

Min kusin är hemma igen efter tre år

[videofyme id=”6267393″ width=”650″ height=”487″]

Efter tre år är hon äntligen hemma i Sverige igen. Min älskade kusin! Vi har förberett detta SÅ mycket. Nyss överraskade vi mormor och morfar som trodde att hon aldrig skulle komma hem. Underbart!!!

2 kommentarer




01:28 | april 12, 2014

Det där med förlåt

hatt
För mig är ”Förlåt” ett otroligt laddat ord. Det är inget man bara slänger ur sig för att någonting ska glömmas bort eller bli bra. Jag tycker att människor överanvänder ordet förlåt, vilket gör att det tappar sin trovärdighet. Jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, säga förlåt om jag själv inte tycker att jag gjort någonting fel. I mångas ögon kan det låta som en svaghet men det tycker jag absolut inte att det är. Snarare en bekräftelse på att jag verkligen ber om ursäkt när jag väl använder det. Detta sitter så djupt i mig att jag kan på riktigt kan bli irriterad och förbannad när folk använder ordet förlåt vid fel tillfälle. Tillexempel om jag ger någon en utskällning och personen i fråga inte alls instämmer med mina synpunkter kring vad hen gjort för fel, men ÄNDÅ säger förlåt. HUR kan man säga förlåt då? När man inte menar det? När man inte tycker att man själv gjort fel? Jag förstår inte.

Tur ändå att Petter inte är lika envis som jag är och att han kan vika sig och säga förlåt för att undvika ett eventuellt bråk, för det skulle aldrig jag göra. Kan även få ett raseriutbrott om någon sårat en gång på gång men ändå säger förlåt. Förlåt för vad? För att du kommer göra det igen? Förlåt för att du inte vet vad ordet betyder? Om en person använder ordet förlåt för mycket och vid fel tillfällen tappar personen sin trovärdighet i mina ögon. Det blir en person jag inte kan lita på. Varför har jag aldrig spekulerat i varför, utan det är bara så det är, för att det är så jag tycker. Men jag antar att det grundar sig i att jag inte vet om personen i framtiden menar det den säger och att hen känns oärlig.

Utan att överdriva skulle jag med handen på hjärtat kunna säga att jag hellre dör än att säga förlåt i vissa tillfällen. Jag skulle aldrig ge mig på det sättet, det är jag för envis för.

8 kommentarer