Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

14:07 | september 20, 2021

William 5 – 6 månader uppdatering

Oj oj oj. Jag funderar på om jag ska ha månadsuppdateringar var fjärde vecka istället för var åttonde. För just nu händer det så mycket i utvecklingen bara under en vecka. Men, det är också rätt skönt att ha allt summerat tycker jag.

Jaja, nu kör vi:

VIKT & LÄNGD:

Sen sist:
3 månader: 8,1kg+ (vägde senast för 3v sen så han väger absolut närmre 9kg nu) och 66cm. Blöjstorlek 4 men 5 funkar egentligen bättre så ska byta till det nu. Nu funkar strl 74 alldeles utmärkt. Men vi köttar på med allt vi har i 68 tills det blir för litet.

Nu:
När han var 5 1/2 månad så vägde vi honom sist (nästan 1 månad sen nu). Och då låg han på 9,5kg och var 72cm lång. Nu väger han utan tvekan över 10kg och är runt 74 skulle jag tro. I kläder passar 80 perfekt. Strl 5 i blöja sen månad 5.

Här var William 4 1/2 månad, och då satt han ”själv” för första gången.

Ifrån månad 5 så lärde sig William att: 

Sitta själv, rulla runt, hoppa i hoppgungan, springa i sin gåstol, äta riktig mat osv. Angående maten så kör vi i princip bara gröt och brukmat som vi för det mesta gör själva (pga vi tycker att det är kul). På kvällarna kan vi ge ersättning innan läggdags + att han fick det under dagarna han har varit sjuk.

Smaskar själv på en bit ananas, 5mån.

Springer runt i gåstolen, slutet av 5 mån.

Hoppar i hoppgungan, 5mån.

Ifrån månad 6: 
Börjat med krypteknik men tar sig inte jättelångt, men det är på G! Han dricker själv ur sin vattenflaska och kan säga ”mama” och ”papa” utan att han vet vad det betyder såklart haha. Samt att vi har börjat ge honom mat ”själv” som han får utforska. Typ en äppelbåt, mangokärna osv. Vi testade att visa paddan när hans feberfrossa gick ner, men Babblarna gick INTE alls hem. Han ville titta på prick allt annat än det. Däremot gillade han Arne Aligator. Vilket känns skönt att veta IFALL han skulle få ett bryt på planet ner till Marbella i oktober haha.

Juste han ääälskar att bada också. Då sätter vi ner honom i hans Bumbo i badkaret. Så får han själv plaska i vattnet, leka med vattenstrålen och sina badleksaker.

Eller såhär, i vasken i köket haha.

Från att han var 6 månader så fick han börja sova i eget rum, i spjälsäng och så slutade vi att ge mat på natten. Vilket funkar så så bra. Han vaknar färre gånger per natt och vi också (stör inte varandra). Vi började med det för att han växte ur sitt bedsidecrib.
Angående rutiner så har vi egentligen fortfarande inga ”spikade”, utan följer hans egna inre klocka så gott det går = märker vi att han är hungrig så får han mat. Men vi ger honom inte mellis kl 10 bara ”för att”. Och likadant med sömnen. Men där blir han trött av sig själv ganska exakt runt 19 varje kväll. När vi slutade med maten på natten så åt han mycket mer på dagen. För att ni ska förstå mängd så behövs ca 4 st klämmisar när vi är på stan för EN måltid. Han älskar med andra ord käk <3

Det enda som är ett ”problem” på kvällarna är typ nappen? Han har ganska svårt för att komma till ro och somna. Och åker nappen ur (oftast för att han råkar komma åt den med täcket) så vaknar han direkt och vi måste sätta in den för att han ska kunna somna om och inte bli ledsen. Nu senaste tiden har det gått ifrån att sätta in nappen 1-3ggr (vilket ju är högst hanterbart) till 7-15 gånger innan kl 22. Vilket blir ett sjukt spring för oss. Jag tycker ändå att det är okeeeej lugnt, men det vore såklart skönare om han kunde sova utan den. Vilket P vill börja träna på, men jag känner ingen stress riktigt än.

Gugge är social, älskar andra bebisar och djur och framförallt så älskar han att åka vagn. Han är verkligen ett barn av sin tid hashtag #coronabebis. Han är ju inte van vid folk, eftersom att vi mest är/har varit ute i huset. Så de ändå rätt få gångerna vi har traskat runt på stan med honom, så bara njuuuter han av all rörelse runt omkring vilket är så härligt att se <3 I butikerna eller på restaurang sitter han mest upp, men när vi går runt ligger han mest ner.

Juste, vi har tagit hans första passfoto också. Hon bakom disken började tillslut att skratta, just för att det var omöjligt att få en bild på William utan att han asgarvade. Vår goa och glada unge <3

Man märker att han kräver mer utav oss nu. Inte bara fysiskt (för att han är asstark och vill hoppa i knät hela tiden), utan han har också börjat få en egen vilja. De ”personlighetsdragen” vi märker av redan är:

– Lugn när vi är bland folk, hemma också men främst då. Gillar att bara sitta och titta och pilla. 
– En virvelvind när han ligger på skötbordet. Måste pilla på något annars rullar han bara runt runt runt. 
– Gillar inte när vi drar tröjor över huvudet eller torkar honom runt munnen. 
– Tålmodig. Ofta när jag tänker att han ska få ett bryt, så får han inte det. Han har okrydd mer tålamod än mig. 
– Förutom när han ska äta, fort ska det gå annars blir han arg.
– Har bra morgonhumör. Då är han nästan alltid som gladast. 
– På alla hans leksaker och snuttisar så är det sällan han pillar och äter på det han ”ska”. Utan han hittar ALLTID lappen och vill snutta på den. 

Juste, han _älskar_ sin bok också. I den läser han både morgonnyheterna, det senaste om Kardashianfamiljen och vilket väder det ska bli imorgon.

3 kommentarer



12:52 | augusti 23, 2021

Williams collagetröja med eget tryck

Halli hallå gänget! Varje gång jag lägger upp bilder på Williams kläder får jag massor utav frågor. Det mesta kan jag tyvärr inte länka då det är köpt second hand. Men ett set som framförallt har blivit extra uppmärksammat (haha) är hans två collage set med eget tryck ifrån Zara. 

Set ”GUGGE” Zara kids

Utav någon ASKONSTIG anledning så kan jag inte länka till det på Instagram? När jag försöker lägga in länken står det bara error. Så! Eftersom ni är dåliga på att printa saker ni gillar på stories (hehe den kritiken kan ni faktiskt ta) så tänker jag att jag skriver ett blogginlägg istället. Nu har ni länken för alltid!

Tröja ”William” Zara Kids 

Jag köpte två set, ett beigegrönt med röd text där det står ”Gugge” och ett gråblått som det står ”William” på. Kostade typ 180kr st eller något och tog kanske 2-3v att få paketet. Han har ena i strl 80 och andra i 86. Tycker dem är normala i strl. Dom ska ju vara lite oversize också. Han är i slutet på 74 nu. Vi har inte varit hos BVC på 2,5 mån så tyvärr kan jag inte skriva ut hans mått…

Men är ni osäkra på size så ta en storlek större bara? Jag tycker bara att det är snyggt att vika upp. Och jag älskar oversize på barn!

Skulle seten ta slut så sök under Zara Kids på ”edited” så får ni upp alla produkter som ni kan addera ert egna namn på. Det kostar 20kr extra tror jag. Det finns allt ifrån collageset till necessärer och ryggsäckar. >>Klicka här<< annars så har jag varit snäll och fixat en länk till alla produkter ni kan printa era egna namn på. På nästa tröja kommer det att stå ”Brunos Bror”. Velade mellan det och ”Gugge”. Skulle typ valt Brunos Bror hahaha. Jaja!

0 kommentarer



14:29 | juli 4, 2021

William 3-4 månader uppdatering

Jahopp, och DÄR började tiden plötsligt att swisha förbi. William är snart 4mån nu, men jag tänker att ni får er en uppdatering ändå om 3-4mån i alla fall.

Mycket har hänt sedan sist. Vi har för det första döpt om Sumo till Gugge. För att han vid två mån började gurgla, och ibland ljudade ”Gu gu”. Så då blev det Gugge. Sumo och Bruno var alldeles för lika varandra, så vi sa fel hela tiden. Så det var tur att vi hittade något nytt.

VIKT & LÄNGD:
Sen sist:
2 månader: 6,5kg+ (vägde senast för 2v sen så tror på 7kg nu) och 62cm. Blöjstrl 3 snart 4. Strl 62 på överkropp och 68 på byxor.
Nu:
3 månader: 8,1kg+ (vägde senast för 3v sen så han väger absolut närmre 9kg nu) och 66cm. Blöjstorlek 4 men 5 funkar egentligen bättre så ska byta till det nu. Nu funkar strl 74 alldeles utmärkt. Men vi köttar på med allt vi har i 68 tills det blir för litet.

Den sista tiden har allt gått så himla fort. William kan gå själv nu och säga ”mamma” & ”pappa” osv. Skoja hahaha. Men han är fullt medveten om sin omgivning, skrattar själv, är helt stabil och både nacke och huvud och vill helst stå upp hela tiden. 

Han har börjat försöka vända sig om, men kan bara vända sig från sida till sida än så länge. Lägger vi honom på mage så kan han inte rulla över till rygg tex. Hans hår har gått ifrån blont, till orange och nu åt det mer bruna hållet. Och ögonen är klarblåa och ganska ljusa.

Vid 3mån började han från ingenstans att ASGARVA. Det var en milstolpe ändå? Att se sitt barn SKRATTA åt saker man gör? Han kiknar verkligen av garv minst en gång om dagen <333


Vi har bytt ifrån liggdelen till sittdelen när han var 3mån (vi har dock alltid en vagn med liggdelen på för han sover (av uppenbarliga skäl) mycket bättre däri än i sittdelen. Men ska vi ta en promenad utomhus, eller om han vill sitta med utomhus när vi äter: så sitter han i sittdelen. Av förklarliga skäl växte han ur både sin Najell och sitt Babynest redan innan han fyllde 2mån också. Så dom är utlånade till vänner nu.

Vi fick en Bumbo till honom (sittstol i typ gummi) som ska vara grym. Men! Hans lår är lite för knubbiga så han får blodstopp i dom när han sitter i den :'( Därför funkar vagnen bättre också.


Han greppar saker hela tiden och har ryckt av mig säkert 3kg hår redan. Dessutom har han börjat få tänder, så nu vill han helst ha något i munnen hela tiden. Annars kliar det i munnen på honom och han dreglar sönder :'( Här om dagen hittade jag honom med en tulpan i munnen hahaha så nu får man börja hålla köll på honom på ett annat sätt.

Gugge älskar att: simma i poolen, bada badkar med sin mamma, cykla, gosa, när man sjunger för honom, speglarna i sitt lekgym, känna på sin storebrors päls och åka båt. Bruset på båten gör att han slocknar direkt.

Sedan sist har han fått ögonbryn och ögonfransar också haha! 

Vi kom in i något ”språng” och plötsligt ifrån en dag till en annan tyckte han att det var läskigt att bäras av någon annan än mig, min mamma eller P. Men det höll i sig i ca två veckor och nu har det släppt igen. Det var dock första gången vi behövde tänka på något som berörde Williams uppfostran. Alltså, ”vill vi testa att folk bär upp honom eller vill vi inte ens försöka?”. Vi gick på det förstnämnda, och började han gråta så fick han bara komma över till oss.


Min kärlek för honom är helt sjuk atm. Här om veckan fick jag ett sånt starkt kärleksryck att jag råkade pussa lite för hårt på kinden så han började gråta haha :'( Sånt antiklimax? Ville visa honom kärlek och istället slutade det med en tår och svindåligt samvete. Minns att jag råkade göra exakt samma sak på min lillebror en gång när han var liten.


En dag hittade vi honom i hans rum såhär, showandes för sina djurvänner! 

Annars angående hans humör så tycker jag att han har väldigt mycket tålamod. Han kan ligga och pilla med saker och chilla i sitt gym länge innan han tröttnar. Ibland blir det lite kaos här hemma när han tror att hans ”knytisar” (läs: knytnävar” FÖRSVINNER. Tills jag visar honom att dom är kvar och då blir han överlycklig.

Senaste 3v har han vaknat runt 09-10 varje dag (då har vi matat vid ca kl 07). Vilket är en sån satans lyx och vi njuter så länge det varar. Och när han vaknar så ligger han bara och myser tills vi plockar upp honom. Han är ALDRIG ledsen på morgonen och har aldrig varit *peppar peppar*.

Men på kvällen har han börjat få lite svårt att komma till ro. Han sprattlar som en GALNING och vill absolut inte äta. Vi skulle behöva byta till en spjälsäng nu (men älskar bedsidecribet så vill ändå vänta) alt köpa ett högre skydd så han inte kan leva rövare med sina ben. Inte så konstigt heller med tanke på att det har varit världens värmebölja senaste tiden.
Det här med rutiner har vi fortfarande inga, utan vi lyssnar bara på vad han vill. Ibland sover han 2 naps på en dag, ibland 7. Han lägger sig olika tider varje kväll och vaknar olika tider varje natt. Den enda rutinen vi har är typ att han äter var tredje timme ca och somnar rätt sent. Vid 22-23 typ. Men för mig som är en kvällsmänniska och inte morgonmänniska så gör det absolut noll. Han får gärna joina prick varje middag för han chillar mest ändå.

Han har fått börja smaka på mat också, gärna fryst som jag lägger i en sån här napp. Då får han bara ut saften. Hittills är mango och gurka favoriten.

Såhär kan en vanlig kaosdag ut i våra liv. Gäster skulle komma om 15min och P hade en kund som skulle köpa en bil av honom. Så jag fick slänga ner Gugge såhär. Inte optimalt direkt haha. Hamnade i samma kaossituation några dagar senare och då tog jag honom i bärselen ist. Har alltid en bärsele i bilen vilket har underlättat många gånger!

Herregud livet med bebis blir bara enklare och roligare för varje vecka som går tycker jag. Och vårt glada lilla charmtroll är så otroligt tacksam att vara förstagångsförälder till. Jag minns första gången någon sa ”barn gnäller och så är det ju bara”, för jag förstod inte alls? Gugge gnäller enbart när han vill något specifikt. Han skulle aldrig gnälla bara för att gnälla. Nu i efterhand förstår jag att alla inte har det så. Åh, vår älskade älskade gladaste Gugge <3

1 kommentarer



10:50 | maj 6, 2021

William 1 & 2 månader uppdatering

Herregud tiden går så fort med bebis att jag får totalez ångest påslag deluxe!!!!!!!! Det har redan gått två månader och för varje dag som går blir jag stressad över att jag aldrig kommer att få ha honom såhär liten igen. Många säger att dom längtar efter att deras bebisar ska börja sova i eget rum, lära sig att gå osv osv. Jag känner precis tvärtom? William får MER ÄN GÄRNA sova UPPEPÅ mig för alltid. Och jag vill aldrig någonsin att han ska lära sig att gå????? Han kommer ju sova i egen säng och kunna gå för resten utav sitt liv sen. Så jag känner absolut noll stress med det.

Jag lutar ju mer och mer åt att vi bara ska ha ett barn (usch ska prata med min aurorabarnmorska om detta nästa gång jag träffar henne pga enorm sorg men det beror ju såklart på min graviditet och förlossning) och det är nog därför jag är så stressad över bebistiden också. För i så fall är det här sista gången jag har en sån här liten bebis… 

Min tröja Twist & Tango | Skinnbyxor na-kd | Williams tjocktröja Cubus | Leggings second hand men typ Lindex?

Jag tänkte i alla fall summera de första två månaderna i hans liv lite snabbt, egentligen mest för mig själv för att jag ska kunna blicka tillbaka. Det här är alltså inget ”jämförelse inlägg” på något sätt. Jag skulle kunna kalla mig självutnämnd expert inom förlossningsvården i Sverige och har nog läst på bra mycket mer än de flesta. Men ang bebistiden är jag totalt obrydd. I min värld finns det inga ”måsten” och jag blir själv chockad över hur lite jag blickar på hur andra gör. Och jag dömer absolut _noll_ hur andra väljer att göra.

Min kille hade googlat igår på när man ”ska” börja med rutiner med en bebis. Jag har aldrig googlat en enda grej, utan min grundinställning är att titta på mitt eget barn och göra det som funkar bäst för honom. Sen har jag helt ärligt noll köll på hur andra gör, och det känns bara så skönt och befriande? Och hittills har det funkat toppen att bara lyssna på Williams signaler, så det kommer jag att fortsätta med.

VIKT & LÄNGD:
1 dag: 4,7kg och 56cm lång. Blöjstrl 1.
1 månad: 6kg och 60cm. Blöjstrl 3. Stora strl 56 på överkropp och 62 på byxor.
2 månader: 6,5kg+ (vägde senast för 2v sen så tror på 7kg nu) och 62cm Blöjstrl 3 snart 4. Strl 62 på överkropp och 68 på byxor.

Sumo har ju varit stor enda sedan han gjorde entré här på jordelivet. Alla kläder vi hade med till BB i strl 50 (och några små 56or) var för litet. Mössorna och vantarrna gick inte att trä på och strumporna slutade mitt på foten. Vilket jag bara kan garva åt såhär i efterhand hahaha. I slutet utav första månaden fick vi plocka ur både ilägget i hans Stokke stol och bilbarnsstolen. Han är så himla liten men ändå ”rejäl”. Vilket har varit skönt för det har alltid funnit lite att ”ta i”. Han har liksom aldrig varit ”skör”. Vilket ju är väldigt tacksamt som förstagångsförälder när allt annat känns lite nytt och läskigt. Tungt under graviditeten såklart, men rätt skönt ändå såhär i efterhand. Juste! En fråga till er andra som fött stora bebisar, tog det lång tid för dem att ”sjunka ner”? Jag var ju öppen 10cm i 5,5h och barnmorskorna tror att det berodde på hans size. Vill veta om det sambandet kan stämma eller ej.

KÄRLEKEN FÖR HONOM:
Det känns på många sätt hemskt att skriva, men när jag fick upp honom på bröstet så kände jag inte alls ”kärlek vid första ögonkastet” (vilket jag tack och lov var inställd på pga visste om att det var så vanligt). Men där och då var jag totalt utmattad och svarade inte ens barnmorskorna när dom pratade med mig, för jag orkade inte.

Sedan tror jag att jag var i fullständig chock, och är nog fortfarande ganska ofta. Över att han är MIN liksom? Så kärleken har verkligen växt på mig för varje dag som går. Inte så konstigt egentligen, jag kände ju honom inte precis när han var nyfödd. Men tack och lov så kom den där ”beskyddarinstinkten” och ”lejonhonakänslorna” jag har för honom samma sekund som han kom ut. (Kom ihåg att det finns hjälp att få om du inte känner dig lycklig första tiden med bebis! Det är ingen som kommer skambelägga dig, utan deppiga tankar får upp till 80% av alla nyblivna mammor!)

OMSTÄLLNINGEN ATT BLI FÖRÄLDER: 
Omställningen för oss med barn VS inte har faktiskt inte varit så omtumlande. Vi är vana vid att ha en totalt crazy unghund (aka Brunobus) så i jämförelse med honom har bebistiden varit plättlätt. Chocken med ansvar/dålig sömn/planering/fördelning osv för oss kom däremot när vi skaffade valp så jag förstår verkligen stressen många förstagångsföräldrar beskriver.

EN NÖJD & GLAD BEBIS
Sedan har William alltid varit en väldigt nöjd och chillad bebis (eeeeeh inte mina gener diweckt dööö), vilket jag är så oerhört tacksam för. Det är svårt att prata om dock, för jag känner ingen anledning att leta efter saker att klaga på. Vi har såklart också tuffa dagar ibland, men i jämförelse med många andra har vi en dans på rosor. Och det säger jag ju inte för att provocera. Utan för att jag förstår att andra kämpar mer än oss, och jag vill inte förminska deras slit. När jag plussade på stickan var jag livrädd för spädbarnstiden pga jag hörde enbart föräldrar som pratade om hur hemskt och påfrestande det var. Men alla ni som oroar er för samma sak: det behöver inte bli så!!! Men alla vi som har enklare barn skriker inte högt om det med respekt för alla de som kämpar.

Samt: är bekant med flera som har lika chillade bebisar som William, men som klagar för fulla muggar. Så allt är väl relativt också.
Samt (igen): vi har fått höra från dag ett att ”jaja det kommer vända så njut så länge det varar”” vilket gjorde att vi fick stress så fort han skrek första månaden för vi tänkte att det är NU koliken och helvetet kickar in haha. Men än så länge är han samma bebis som när han föddes, och både jag och P hade kunnat njuta mycket mer av första tiden med spädbarn om andra bara hade varit glada för vår skull. 

SÖMNEN OCH FÖRÄLDRARLEDIGHET:
Jag är ju rätt flummig i mitt föräldrarskap, men generellt i livet med saker jag kan påverka så är jag ett kontrollfreak. Så därför har vi pratat igenom mycket i förhand och utgått ifrån det värsta hela tiden i vår sk ”planering”. Därför inredde vi ju ett extrarum för bebisen med TV, skötbord osv där den som har nattpasset kan hänga utan att den andra blir störd. Jag är en kvällsmänniska och P en morgonmänniska. Därför har vi delat upp nätterna såhär (även om det inte alltid håller såklart):

Jag tar William mellan 22-04. Då sover P. Runt 00 sker alltid sista matningen och sedan somnar både jag och W. Sedan vaknar han igen runt 04 för mat och blöjbyte. Då matar jag och därefter byter jag sovrum för att kunna sova ostört. Så då tar P William mellan ca 04-08 när jag vaknar. Jag får alltså sova mellan 00-08 då med ett uppvak = magi! Och för att detta ska gå så kör vi självklart flaska, och på nätterna har vi gett ersättning since day one. Där är BabyBrezzan den bästa maskinen i världshistorien.

Williams utveckling: 
Månad 1 började han att le ”okontrollerat” men nu ler han åt saker vi gör. Nu jollrar han t o m och vill ha svar. Han har tidigt älskat att snutta på sina knytnävar, men nu kan han titta på dem och observera dem innan han stoppar in dem i munnen. Han har alltid älskat sitt skötbord och att titta på sina luftballonger (då skrattar han jämt). Men det var först i slutet utav mån 1 han började följa oss med blicken. Han har alltid varit väldigt stark i hela kroppen, så man får hålla hårt i honom när man bär honom, för han kastar sig bakåt med hela ryggen med all kraft han har. Och redan månad 1 märkte vi att det ofta bara räckte med att man snusade honom i pannan för att lugna ner honom.

Generellt sätt behöver han väldigt lite stimulans, och kan ligga och chilla i soffan utan problem. Och enda sedan han kom har han sovit mellan 23-19h per dygn. Jag tycker att det är helt sinnessjukt men alla som frågar mig om det säger att deras bebisar också gjorde det första typ fyra månaderna. Så det kanske är normalt vad vet jag? Haha.

Säkert glömt tusen grejer nu. Eh juste han har fått mer ljusblåa ögon sen han föddes, hans hår har gått från blont till strawberry blond till mer ljusbrunt. Och han har mindre hår nu än när han föddes.

17 kommentarer




09:31 | mars 22, 2021

Vår son ska heta…

Halli halloj på er allihopa! Nu är det äntligen satt – Sumos riktiga namn! För några veckor sedan skrev jag ju det här inlägget (klick!) om vilka två namn vi velade mellan och ”historiken” bakom namnen. Vi velade alltså då mellan William och Arthur.

Mjölkmustaschen<3 

Men ju längre tiden gick desto mer sköt vi Arthur åt sidan. Och under dagarna jag gick över tiden efter BF så låg vi och kollade på Husdrömmar. I ett avsnitt var det med en pojke som hette Bill, och han var en sån himla superstjärna att någon av oss tillslut kläckte ”Ska inte vi döpa Bumlingen till Bill bara?”. Sedan börjar man ju att laborera… ”Passar Bill med hans efternamn? Mellannamn? Vilken ordning ska namnen komma?” osv. Så skrattade vi åt att det passade ihop med Bruno. Bruno å Bill, vilket jädra radarpar?!

Sen så kom han ut, och jag tyckte verkligen att han såg ut som en Bill. Så vi kände på det i några dagar, Bill eller William alltså. Men William har ju en helt annan betydelse för oss, och jag har ju alltid sagt att min son ska heta William efter min storebror (läs här). Så plötsligt kändes Bill så impulsivt?! Även om vi älskar det?

Så efter någon vecka efter att han kom så bestämde vi oss bara…

Säg hej till vår älskade lilla William! <3

Min ena lillasyster Vanessa bor i USA, och när jag pratade med henne om namnen så berättade hon att Bill är ett smeknamn på William där? Jag hade absolut ingen aning om det? Will och Bill är ju likt – men William och Bill??? Hade ni en aning om det? 

20 kommentarer