Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

21:56 | januari 12, 2021

Fråga om kläder för pojkar


1. Mössa | 2. Pyjamas (kommer ha med till BB)| 3. Tofflor | 4. Tröja | 5. Leggings | 6. Skor | 7. Mössa | 8. Kofta | 9. Snickarbyxor | 10. Sockor 

”Heej Ellinor! Jag skriver aldrig såna här kommentarer, men skulle verkligen uppskatta lite hjälp! Jag älskar din smak och tycker att du är väldigt vettig i dina tankar/värderingar/resonemang. Så jag undrar hur du tänker kring det här med barnkläder? Jag väntar själv en liten kille i april, men är inte superförtjust i skrika färger och hetsiga tryck. Kläder för pojkar känns generellt sätt inte alls lika ”lugna” och ”mysiga” som de för flickor om du förstår vad jag menar? Tänkte bara kolla hur ni tänkte klä er bebis och hur du ser på det här?”

Svar: Hej goding! Jag förstår precis vad du menar! Vi föredrar: stickat, mysigt, enfärgat och utan galna tryck. I början kommer det bli mycket vitt/beige/brunt/grönt här hemma. Dels för att vi själva tycker det är fint, men också för att allting blir så mycket lättare att matcha haha. Det där med färg får komma sen. Jag har även fått en sjuk dille på allt med småsmå prickar eller hjärtan, så det kommer nog bli en del sånt också.

Jag är ju emot hela den här ”rosa eller blå” grejen och att flickor ska vara små söta prinsessor som bryr sig om sitt yttre och att ta hand om alla. Medan vi lär pojkar att vara coola, starka och superhjältar. Och tyvärr så handlar ju många loggor och tryck om just det… Men det är ju mest när dem blir lite äldre också! Nu som liten spädis kommer vi köra rätt unisex tror jag, för att det rent smakmässigt är det snyggaste tycker vi hehe. Men jag håller med dig om att mycket kläder under pojkkategorierna har möörka färger. Typ svart, mörkgrått, mörkgrönt, mörkblått etc (men årstiden kanske spelar in?) så därför köper vi en del ifrån ”flickavdelningarna”. Dock är jag inget fan utav romantiska mönster eller rosa, så det skippar vi. Vi älskar allt med djur/skog också, och såna plagg är (tipstips!) oftast inte så skrikiga i färgerna.

Jag och P har rätt olika klädsmaker också, så det är nog bra att gå all in MYS och lugna färger till en början tills vi hittar något mellanting. Men med tiden kommer nog P vilja att han och bebis matchar (gubbstil haha) och jag kommer vilja att jag och bebis matchar (stickat osv). Så vi får se. Men! Det här är inget ”statement” jag gör, och jag tycker att det skulle vara trist om barn behöver gå runt som levande reklampelare för vad deras föräldrar står i genusdebatten… Så länge man försöker se till att sina barn blir bra människor med stark självkänsla som duger som dem är, så har man gjort sitt bästa som förälder tycker jag <3

För oavsett våra klädval eller åsikter här hemma så skulle jag aldrig någonting döma någon annans val av kläder till sina barn<3 Liksom jag inte vill att någon ska döma vår minsting<3 Generellt sätt tycker jag att många vuxna är väldigt fixerade vid kön dock, och hur man ”ska” klä sina barn. Så många kommer nog tycka att vi är helt gaaalna som inte klär vårt barn mer färglatt. Men skulle vi enbart klä honom i rosa/gult/orange så skulle det bli en debatt det också.

10 kommentarer



12:42 | januari 12, 2021

Nya inköp till barnrummet – ska vi samsova allihopa?


I helgen har vi piffat lite i barnrummet. Den här stationen har ni ju sett förut, skötbordet (som går att göra om till byrå den dagen lillemannen är blöjfri) är ifrån Sebra. Man älskar ju möbler som har flera funktioner i ett. Den där lilla teddyoverallen ni ser där fick vi utav Elin, och den är tanken att lillen ska få åka hem i ifrån BB (en stor strl 50)<3

Babynest Liewood som vi fick utav mormor och morfar<3

Vi har även blivit med bedside crib! Ett perfekt sånt här smidigt som man kan bära runt i hela huset/lägga ner i vagnen osv utan att väcka lilla bebisen. Jag har fått en crazy dille på PRICKAR utav någon konstig anledning (ej stora prickar det måste vara småsmåsmå). Hade kunnat tänka mig att tapetsera hela rummet prickigt.

Vi fick även hem ett life-savior-kit ifrån bästa Mira som har Meds Apotek som kund. Det var allt ifrån bitleksaker, till oljor och nagelfilar. Men också pysventil (som ska få ut fisar från lille tarmarna) och snorsug. Bebisar kan ju inte själva trycka ut snoret, så då får man suga upp det med munnen. Jag och P skrek utav panikskratt innan vi insåg att det var ett filter emellan så man slipper… Ja ni fattar… Svälja snor 🙂

Tydligen kan brösten läcka innan bebis kommer (ej hänt mig än och är inne i v34 nu) så köpte såna engångspads att lägga i bh:n. Tack Carro för det tipset <3

Mamma har även BOMBAT mini med böcker (hon är ju litteraturansvarig härhemma). Den här var den absolut första boken vi fick, den är så otroligt fin. Den ska vänner och familj få skriva i när Bumlingen har kommit är tanken<3 Inhandlad på Designtorget tror jag mamma sa<3

Vi har även börjat fundera på vilka kläder vi ska packa ner i BB-väskan. Och insåg ganska snabbt att vi nästan bara har allt i strl 56. Så beställde hem några pyjamasar i strl 50 som vi kan ha med till BB.

Vi slapp beställa mini-bodies dock – för det har vi fått ifrån Polarn och Pyret <3 Så otroligt mjuka och gosiga. Det är fortfarande ogreppbart att vi ska trä på dem på vår lilla bumling inom två månader?!

Den las i högen ”packa med i förlossningsväskan”. Vi tänkte ha med två outfits, men många utav er tyckte att vi bara behövde en, men ÄNNU fler tyckte att vi skulle packa minst 5 uppsättningar. Ifall det blir fläckar eller att vi behöver stanna länge på sjukhuset. Hehe jag har egentligen aldrig mentaliteten att det är ”bättre att packa för mycket än för lite” och jag har den inte nu heller. Så det blir nog bara två uppsättningar ändå. Vi tänkte ju mest ligga hud mot hud och använda filtar ändå?<3 Eller är jag naiv nu?

Vi har fått låna mycket kläder utav min svägerska vilket både är smidigt och ekonomiskt. Speciellt eftersom att vi har samma stil haha! Här ser ni en bråkdel utav alla mössor vi har hahaha. Jag älskar mössor! Ska försöka leta upp små ”beanie’s” så Bumlingen kan matcha mig och hans pappa.

Vi har ju en Arlo kamera för att kunna se och höra Bumlingen om vi är på nedervåningen/iväg på middag/ute med Bruno/inomhus och han sover ute i vagnen – ja whatever! Och jag läste precis att Verisure har köpt upp Arlo vilket är asgött för oss. Vi använder oss nämligen utav dem båda som hemlarm här i huset. Så nu har vi allt i en och samma app i mobilen. Smidigt smidigt! 

Lite gossaker, jag tror att vi behöver fler filtar i olika tjocklekar och snuttisar dock?

Juste! Ännu en kul grej! Vi fick hem vårt bedside crib i veckan. Färgmässigt såg den exakt ut som skötbordet ifrån Sebra vilket var en win win! Det börjar bli så fint i barnrummet<3 Märket på denna är Troll.

Bruno sover ju i vår säng varje natt, så när jag hade plussat på stickan och vi låg i sängen och drömde oss in i framtiden så sa vi båda två ganska snabbt att vi inte skulle kunna samsova allihopa i sängen… Bruno kan lägga sig både kors och tvärs över oss, och vi skulle ju aldrig förlåta oss själva om han skulle råka göra det med bebisen. Så då beställde vi hem det här bedside cribet rätt direkt. Det enda tråkiga med att vi inte kommer samsova är att bara en utav oss kommer sova nära bebisen, men jaja. Bruno är nöjd i alla fall för att han får behålla sin ärofyllda plats i mitten mellan sin husse och matte haha.


Vi måste bara bädda till lite fint i sängen och köpa ett sånt skydd att ha runt spjälorna. Det finns ett beige som matchar madrassen vi har på skötbordet. Så det blir nog det <3
Vi har verkligen fått låna så mycket fint<3 Vi har köpt tre utav de här plaggen tror jag haha? Innan har ju kläderna legat på hög i garderoben, men i helgen kom några vänner som hade varit på IKEA förbi med hängare och barngalgar. Och bara en sån grej: att hänga upp hans kläder gjorde allt liiiite lättare att ta på.

Nu är det bara 6 veckor kvar till bf och rummet börjat verkligen ta form! Nu inväntar vi bara tavlor, grejer ska hängas upp i taket och gardiner ska beställas.

1 kommentarer



18:22 | januari 10, 2021

Vi ska få en liten… pojke!

Herregud det känns så sjukt att ni vet nu, att det är en liten pojke som ligger i min mage<3 Efter att vi hade ”tagit in” plusset på stickan och kramat om varandra, så var nog det första jag sa till P ”det är en pojk!”, även fast vi inte hade kollat upp det. Jag kände det enda in i benmärgen.

Jag och mina tre killar! Tänk att Bruno ska få en lillebror!!! 

Nästan alla tjejkompisar jag har pratat om kön med har sagt att de alltid har önskat sig en liten flicka, eller blivit besvikna för en sekund när dem fick reda på att dem skulle få en kille (vissa har varit besvikna i flera veckor, så man är absolut inte konstig om man känner så vill jag bara poängtera!). Jag dömer absolut ingen här. Oavsett anledning till besvikelsen i alla fall så förstår jag den, och jag tycker att det är konstigt att det finns en sådan tabu kring vilket kön man hoppas på som förälder? Självklart blir man glad för båda, och det spelar ju ingen roll egentligen. Och det handlar ju aldrig om att man INTE vill ha kön X, utan att man har fantiserat om Y. Och blir det inte som man har tänkt så skaffar man sig ju nya visioner och målbilder. Inget konstigt alls tycker jag. Min kille däremot har inte haft någon bild alls framför sig, och det är ju också helt normalt <3

Men har man ingen relation till barn sedan tidigare så förstår jag ännu mer att många mammor drömmer om att få flickor. Det är ju lättast att relatera till för det är ju bara att gå tillbaka till sig själv och sin egen barndom<3 Men så har alltså inte jag känt, utan jag har alltid sett framför mig att jag kommer att få en son konstigt nog. Ju mer jag tänker på det, desto konstigare är det faktiskt att jag har haft en bild utav det hahah. För idag har jag färre manliga vänner, färre bröder än systrar och färre bebisar i min omgivning som är killar. Så jag har ingen aning om vad det här kommer ifrån haha.

INNERST INNE ville jag inte ta reda på könet alls, men jag var såklart alldeles för nyfiken. Jag blir så imponerad utav människor som kan hålla sig!!! Det måste vara en sån satans styrka under förlossningen att inte veta. Jag kan tänka mig att graviditeten på många sätt blir någonting helt annat om man faktiskt inte vet<3 Men jag var tyvärr en slav för min egen nyfikenhet, och P också hahah.


Jag tror att det i början utav en graviditet blir så spännande med könet också, för man har så lite annat att kunna ”ta på”. Det ÄR svårt att greppa att det växer ett litet liv inne i magen. Speciellt som förstagångsförälder. Och för mig blev det faktiskt mycket verkligare när vi hade tagit reda på kön (man kan ju aldrig veta säkert men ändå!). För plötsligt kunde vi börja bolla namn och ta ställning kring saker i uppfostran mm.

Skulle det ploppa ut en flicka nu skulle jag bli minst lika glad för det (såklart!), precis som om vårt barn någon gång i framtiden skulle vilja identifiera sig med något annat kön. Till vårt hem står dörren alltid öppen. För både mig och P är familjen det absolut största och viktigaste i livet, och det finns ingenting vi inte kommer att backa vårt kiddo i<3

Nu är det bara 1,5 månad kvar!!! Herregud vad jag längtar nu <333

9 kommentarer



12:52 | januari 8, 2021

Mitt nyårsfirande 2020

Hellu mina älskade! Det slog mig precis att ni inte har fått se några bilder ifrån mitt nyårsfirande? Så nu ska ni få hänga med från start till mål tänkte jag. Håll i hatten!

Vi inledde dagen med 4 timmars utehäng i Velamsund (en stor gård med hästar, olika skidspår osv). Vi tog en prommis, grillade korv, lekte i lekparken och med ankorna<3 Våran lilla Nackafamilj<3

Erik & Ebba samt Stork & Fellan (+ deras döttrar) är alltså fyra utav våra närmsta vänner och det är även dom som vi har valt i vår ”krets” såhär i coronatimes<3 Vi alla har nämligen varit föräldrarlediga/jobbat hemifrån, så det har känts både säkert och askul att hänga med dem (såklart hehe!). Jag har ju valt att ta avstånd ifrån typ prick alla jag känner den här hösten, men när jag väl har träffat någon så har det varit någon i det här gänget<3 Vi passade ju tex en utav döttrarna i dec, Ebba och Erik kom över med en god fortsättnings-present i mellandagarna osv. Skulle aldrig träffats om någon hade minsta symptom på förkylning såklart och vi var noggranna med hygienen<3

Är så sååå tacksam över att vi fick det här nyårsfirandet ihop. Min största insikt den här hösten har verkligen varit hur beroende jag är utav social kontakt. Jag har tänkt att jag är en ensamvarg, men för mig krävdes det inte många veckor i total ”lock down” för att bli riktigt riktigt nere. Det berodde nog inte enbart på det, men det var absolut lösningen. Bara att kunna räkna ner till julen och att kunna umgås med folk jag älskar, gjorde att det värsta trycket över bröstet släppte<3 Jag kommer aldrig underskatta vikten av umgänge igen.
I alla fall, efter fyra timmar utomhuslek så åkte alla hem och tog varsina naps + fixade sig. Innan vi möttes upp hos oss igen för snittar å bubbel! Efter en stund gick småtjejerna och la sig, och då slängde vi in förrätten i ugnen.

Erkan<3 Både jag och Ebba är preggs, så på våra placeringskort stod det ”Ellinor + 1”. Jag såg någon gravid kvinna på TV som skulle gifta sig, och sömmerskan hade broderat in det på insidan utav hennes bröllopklänning. Så himla himla fin grej ju<3 Så kopierade det! Mer förrättsporslin åt folket btw! Älskar detta som jag fyndade på Tradera i somras<3

Förrätten gick hem i alla fall <3 Vi köpte humrar utav fiskbilen, som vi fyllde med smör, persilja och vitlök + toppade med citron. Dem var sinnessjukt stora och ASGODA <3 Dock var jag typ redan mätt efter fördrinken (varför lär man sig aldrig att inte äta sig mätt på plockmat innan middagen?).


När jag ser den här bilden tänker jag på 4 saker:

1. Så satans kul att både jag och bästa Ebba är gravida samtidigt<3 
2. Ebba bär mina Croissantörhängen!!!! Det gör mig nära till storböl.
3. Det står två st babymonitorer framme på bordet, tänk vad mysigt att det kommer att göra det i ett par år framåt nu<3
4. Detta blir nog den sista skymten ni ser utav vårat kök (för i februari ryker det!).

Fellan å P<3 Två älsklingar i en å samma bild!

Resten utav kvällen blev inte helt otippat ganska lugn. Vi körde ”Alla Mot Alla” (har ni sett det programmet med Filip och Fredrik? Om inte: kolla!) som Ebba hade styrt upp som vanligt. Hon är kungen utav frågesport. Jag och Storken förlorade såklart.

Till varmrätt blev det kött med pommes som vi friterade + rödvinsås och bea för den som ville ha. Samt en knaprig grönkålssallad. Och till efterrätt hade Ebba gjort en pavlova plus magiska chokladtryfflar<3

Sedan närmade sig klockan 00:00 och då fick vi gå ner till pannrummet och låste in oss med lilla Bruno. De tidigare två åren i hans liv så har det funkat jättebra med fyrverkerier. Men i år var det ovanligt många grannar till oss som smällde, så jag antar att det lät mycket högre än vanligt<3 Älsklingen jag har aldrig någonsin sett honom så rädd<3 Det tog nästan en timme innan han slutade att skaka och bete sig stissigt. Men sedan tog det nog två dygn innan han slutade att vara suuuupernära oss hela tiden.

Två nöjda blivande föräldrar som båda två såklart tog upp hur mycket vi längtar efter 2021 och det nya kapitlet i vårt liv <3 

En av de finaste stunderna vi hade tillsammans den här hösten var en helt vanlig kväll, det regnade ute och vi hade gått och lagt oss… Då bröt jag ihop i hans famn för att rädslorna inför förlossningen kändes så överväldigande… Men då tog han sin tumme, torkade bort tårarna från mina kinder, pussade mig i pannan och sa ”Oavsett vad som händer på förlossningen, vart vi än hamnar eller vilka som än är i rummet med oss – så har vi ju alltid varandra<3 Det räcker väl älskling?”.

Och då kände jag så starkt att: men herregud allt i mitt liv har ordnat upp sig bara jag har haft honom vid min sida. Och självklart kommer det att vara så under förlossningen också<3 AHH! Tänk att jag kommer få vara nära den här människan för resten utav mitt liv nu, herregud vad jag njuter utav den tanken<3

Dagen efter nyår så låg jag och killarna helt utslagna i sängen.
När jag får sova dåligt så känner jag mig alltid ASBAKIS, trots att jag inte dricker. Väldigt märkligt… Jag tror dock inte att det är alkoholen som gör mig bakis i vanliga fall heller? Utan sömnbristen. Bruno var ju rätt skärrad sedan natten också, så vi beslöt oss för att ligga i sängen och kolla på serier heeeela dagen lång<3 Ett himla mysigt och barnvänligt nyårsfirande, precis så som kommande åren förmodligen kommer att se ut <3 

Hahaha den här bilden la jag för övrigt upp på min Instagram Story och ni var så många som trodde att jag hade kallrökt lax på flingorna. Men icke! Det är svärmors hemmagjorda knallrosa äppelmos<3 

0 kommentarer




15:54 | januari 6, 2021

Gravid vecka 31 + 32 – inga fosterrörelser och prematura sammandragningar

GRAVIDVECKA: 31 + 32
80% avklarat och dessa veckorna hade jag sett fram emot. För jag visste att dem skulle gå fort (dem inföll nämligen över jul och nyår). 

BEBISENS STATUS:
I början utav v31 var Kotten 37cm och i slutet utav v32 var h*n 39cm. Med en vikt på ca 2kg. Det känns även som att Kottis-bebis har sjunkit ner med huvudet en del nu. Vilket barnmorskan bekräftade, dock var huvudet fortfarande ”ruckbart” och inte ”fixerat”. Men dagen därpå hos aurorabarnmorskan så låg h*n helt upp och ner igen haha vilket känns bra när man tänker på vad som har hänt dessa veckorna (läs vidare)… Tydligen har jag ett bäckenben som sitter långt ner + är brett så ongen har mycket plats att röra sig på haha.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla bebisen här på bloggen haha? I det här inlägget har jag ju skrivit Kotten men det kallar vi ju egentligen till vår hund Bruno? Vi säger mest något utav namnen vi velar mellan alternativt ”Bumlingen” men det passar inte riktigt in på veckans aktivitet… För att under julledigheten har Bumlingen inte rört på sig som vanligt…

På alla dessa bilderna har jag sammandragningar. Jag förstår om det är svårt för er att se det – men magen blir stenhård och klotrund.

FYSISK STATUS:
Något jag inte hade räknat med var att jag skulle få så mycket sammandragningar under graviditeten. Sedan julafton har jag haft sammandragningar var 20e minut dag som natt. Oavsett fysisk aktivitet eller inte (vaknade av dem på nätterna). Jag testades för urinvägsinfektion som visade negativt. Och i mellandagarna trappades det upp till sammandragningar varje kvart + att dem började göra ont och jag blev illamående varje gång det hände.

En dag fick jag sammandragningar VARANNAN minut, och för någon sekund där trodde jag att kroppen var redo för att trycka ut Bumlingen haha. För det var ett tryck ”neråt” samtidigt.  Tack och lov lugnade det dock ner sig. Men dagen därpå hade jag istället sammandragningar som höll i sig 1h. Vila 20min. Sammandragning 1h. Vila 20min osv… Och den dagen kände jag knappt fosterrörelser på hela dagen heller. Trots att jag testade att ”trix” för att få igång rörelser. Så barnmorskorna på SÖS beordrade (istället för betonade som tidigare) vikten av att VILA och vara extra vaksam på fosterrörelser. Och till läggdags kände P sparkar när han tröck på magen<33

Jag har fortfarande sammandragningar ofta, och skulle Bumlingen kika ut nu skulle h*n ju troligtvis må bra. Men både min barnmorska och barnmorskorna på SÖS benämner smärtorna som ”prematura sammandragningar” eller ”tidiga förvärkar”. Så nu måste jag undvika stress och mycket fysisk aktivitet så mycket jag bara kan…

Övriga tankar kring detta: jag gillar ju hela grejen med sammandragningar, att livmodern tränar upp sig själv inför förlossningen och så vidare. Men jag trodde ALDRIG att dem skulle vara så energikrävande? Jag känner direkt att när sammandragningarna är tätare = jag blir tröttare. Så jag kan bara tänka mig hur saaaaatans sluuuuuutkörd man kommer vara efter förlossningen.

PSYKISK HÄLSA:
Okej!! Mina hormoner har balanserats, och jag känner livsglädje igen. Hejdå vidriga äckelhormoner mo ha ha!! Dock har jag känt mig svag den senaste tiden och undrat om det är något fel på mig? ”Varför verkar alla andra gravida klara av livet precis som vanligt? Varför känns det som att det bara är jag som klagar osv?” Fått så peppiga kommentarer både ifrån vänner, familj och er läsare kring det<3 Man kan ABSOLUT ha en värre graviditet till mig, men jag gillar verkligen inte att vara gravid och det känns inte som att min kropp är gjord för att vara det heller. Bumlingen får gärna tjocka på sig inne i magen några veckor till, men för mig hade graviditeten gärna fått vara över nu.

CRAVINGS:
Innan julen var det semlor. Under julen var det choklad (After Eight, Paradis, Marabou osvosv). Och över nyår fram tills idag har det varit drickan Sanpellegrino med blodaelsinsmak. Sur vinegrette på krapriga kålsallader håller fortfarande i sig och thaimat.
STATUS PÅ INKÖP AV BABYGREJER?
I mellandagarna fick vi hem ett stort paket med nödvändigheter till bebis och maaaj. Typ amningsinlägg till BHn, snorsug (heter det så?), oljor, blöjor ja u name it! Men också en babysitter som man kan fästa på en matstol så Bumlingen kan sitta med när vi äter middag osv. En sån här alltså. Paketet gjorde i alla fall allt lite verkligare….<3 Vi har fortfarande inte fått upp något på väggarna i barnrummet, förutom bokhyllan som nästan är full med böcker nu haha. Min mamma är ansvarig för barnlitteraturen här hemma, och jag tror aldrig att ett barn kan få för mycket böcker<3

ÄR DET NÅGOT NYTT SOM HAR HÄNT SEDAN SIST?
Tanken är ju att vi ska ha två barnvagnar. En Stokke Explory som ”cityvagn” och en Stokke Trailz härute eller i Skåne etc. Trailzen togs ur sortiment den här hösten, så vill man köpa en får det bli beggat vilket vi hade tänkt (vi är alltså stora Stokke-fan sedan years back då dem är höööga, snygga osv). Så iaf, på juldagen kom P’s familj hit… Med… Håll i hatten… En Stokke Trailz! Vår systersons gamla i superfint skick som vi fick ärva<3 Så VI HAR BLIVIT MED VAGN! Är så tacksam verkligen <3 Nu ska den gossas upp med filtar och annat mys.

2 kommentarer