Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

09:19 | juli 1, 2021

Drömmen om en flytt till Skåne

Ja hörreni. Nu är sommaren här igen och precis som vanligt så kommer jag att börja med mitt kärlekstjat om Skåne. Hahaha detta är ju en evig övertalningskampanj för mig själv, för en dag vill jag ju bo därnere. Min killes familj har ju landställe där, så varje sommar stannar vi i minst 2,5 vecka.

Varje gång vi är nere i Skåne slås jag utav hur annorlunda det är om man jämför med Stockholm. Ett helt annat klimat. En helt annan kultur. Och jo, så är det faktiskt. Nu ska ni få se några saker jag älskar med Skåne, som skiljer sig ifrån vårt liv i Stockholm.

Gårdsloppisar! Såklart! Dom finns överallt, dom där skyltarna längst med landsvägarna där det står ”LOPPIS – ÖPPET”. Jag är en riktig porslinshagga som ni vet. Och det finaste porslinet till de bästa priserna hittar man på just loppisar. Tänk om folk i stan kunde ha fler loppisar hemma, hahaha tänk hur det skulle se ut. Skyltar utanför lägenhetsportar där det står ”Loppis – en trappa upp!”. Hade ens folk vågat kliva in? Jag tror inte det.

En annan grej är allt strandhäng. Man hänger på stranden året runt, oavsett säsong. Alla cyklar runt på sina lådcyklar med ungarna därfram och en termos i handen. Jag har då aldrig sett en människa ta en picknick mitt i vintern i en park i Vasastan?

Vi skulle ha mycket närmre till den andra delen av vår familj också, P’s sida av släkten. Hans underbara mamma hänger ju därnere väldigt mycket. Då skulle Gugge och hon kunna få ännu mer kvalitétstid tillsammans.

Vi blir så satans lata när vi är hemma. Enda gången vi upptäcker nya ställen är om en ny IT-restaurang öppnar i stan eller om vi är ute med båten för att testa på någon ny skärgårdskrog. Men nere i Skåne finns det så otroligt många ställen att besöka. Allt ifrån äppelodlingar, till vingårdar och caféer. Och resan dit… Alla ängar man passerar på vägen… Ja det överträffar ju nästan målet!!! Jag föredrar ängar före skog alla dagar i veckan.

Kolla bara in det här pittoreska caféet i Mölle som vi besökte förra året? Ett riktigt smultronställe.

Ängarna är ju inte bara vackra att titta på, utan kryllar även av magiska blommor att plocka. I Skåne kan man ha sommarporslinet framme braaaa mycket längre än under säsongen häruppe också (hahaha alltså ni hör ju hur mycket jag romantiserar en flytt). Helt seriöst skulle jag kunna flytta BARA för att kunna nyttja mitt finporslin mer.

Den ultimata drömmen vore faktiskt något helt annat än vad vi bor i idag. Istället för ett mörkt modernt hus med panoramafönster och stenplattor – önskar vi oss en Skånelänga med en ladugård, odlingslådor och en grusplan. Eftersom att det är en helt annan värme i Skåne, så kan man odla såå många fler grönsaker och växter. Tänk att ha egna vinrankor hängandes i taket på sitt orangeri? Jag hade gärna haft en lavendelträdgård och apelsinbar också.

Tänk att sitta här, avnjuta sin frukost och kolla ut över havet? Istället för att kolla rakt in i grannens hus haha!!

Min stil i Stockholm är rätt så annorlunda än den jag har nere i Skåne. Häruppe blir det inga korta blommiga klänningar kan jag säga er… Men därnere så är det, det enda min garderob består utav.

Nääääääe jag tackar inte nej till AWs vid stranden istället för vid en tunnelbanestation heller!!!!

Som ni märker så är det faktiskt ett helt annat liv än det vi lever idag – som jag drömmer om. Både jag och min kille har alltid haft flexibla jobb, men nu i och med Corona så har timmarna på kontoret minimerats ytterligare. Man kan ju faktiskt göra (nästan) allt på distans. Och de gånger som det inte går så skulle man ju bara kunna ta tåget upp till Stockholm.

Vi älskar ju vårt hus något innerligt, och har tidigare bestämt att vi bara MÅSTE sälja det på sommaren. För då gör sig huset som absolut bäst. Det är grönska, innergården står i blom och poolen är öppen. Bilderna blir helt enkelt OTROLIGT mycket bättre och lockar fler potentiella intressenter.

Men!! Nu har vi ändrat oss. Vi behöver inte alls sälja under sommaren, det viktiga är bara att vi FOTAR nu!

För vilka bilder på Hemnet hade du mest lockats utav? Jag hade i alla fall fått mycket mer intresse när man ser vad tomten har att erbjuda.

Det är tur att jag började jobba med Länsförsäkringars Fastighetsförmedling (deras mäklardel alltså inte försäkringarna), för dom har en gratis tjänst som heter ”Försprång”. Det var dom som lärde mig allt det här med att vara ute i god tid, och frågade om jag verkligen ville gå miste om den eventuella budgivning som skulle kunna ske om huset bara var fotat under sommaren?

Det är ju en sån GALEN marknad för hus just nu. Så samma sekund det kommer ut något, så säljs det. Flera utav mina vänner har sålt sina lägenheter här under våren också, trots att dem egentligen inte hade tankar på att flytta. Men marknaden erbjöd dem en bra peng för deras bostad och därför testade dom vingarna!

Vi har flera vänner nu som söker nytt, och dom är inte ensamma om att försöka lägga dolda bud och hitta drömobjekten innan dem kommer ut på Hemnet. Istället jagar dem enskilda mäklarkontor och ber om förhandsvisningar på ALLT! Så i bästa fall får säljaren sitt objekt sålt innan visning och köparen vinner UTAN att ha varit med i en svettig och dyr budgivning.

Det finns alltså många därute som kanske är intresserade utav att köpa just Din bostad. Min familj och jag är ju öppna för en flytt (även om vi inte vet när i tid). Så därför använder vi oss utav Länsfast’s tjänst Försprång som är helt gratis. Såhär går det till:

– En go å gla mäklare kommer hem till dig och gör en kostnadsfri värdering av din bostad. Samt tar med en fotograf och plåtar feta bilder när ditt hem gör sig som allra bäst (dvs nu under sommaren).

– Mäklaren visar sedan upp ditt hem för speciellt utvalda spekulanter, och förhoppningsvis säljs din bostad till ditt drömpris innan den går ut på marknaden. Otroligt smidigt för alla parter alltså!

– Om du inte är nöjd med slutpriset, så kan din bostad ligga kvar under radarn hos mäklaren (eller öppet på marknaden om du vill såklart), tills du får det du vill ha.

Så VAD VÄNTAR DU PÅ?!?!? Man har ingen aning vad livet har att erbjuda. Ring din lokala mäklare och boka en kostnadsfri värdering nu nu nu (vi gjorde det även förra året för att ha gentemot vår bank). Eller KLICKA HÄR för att komma till Länsfast hemsida om du vill veta mer.

3 kommentarer



00:58 | maj 19, 2021

Handbollstjejerna

För er som inte har hängt med här så länge så är ju jag en gammal handbollstjejja. Ajjemän! Vi var svenska mästare tre år i rad osv men vem räknar!!!! Iaf så har idrotten betytt sååå mycket för mig och jag slutade egentligen enbart pga min prestationsångest som 19åring. Men! Vännerna har jag kvar. Så i helgen bestämdes det lite spontant att vi handbollstjejer skulle ses eftersom att vår stjärna Melissa var hemma i Sverige en kortis.

Så jag drog på ett par vita jeans under pyjamasskjortan, strök på deo, sprayade håret med torrschampoo för fjärde dagen i rad och drog på en hatt! Fejk fräsch är ju det bästa osv hehehe.

William följde såklart med eftersom att han varken hade träffat Melissa eller Vanessa innan. Medan vi åt lunch så fick han hänga i Bailys hundkorg (vet ej hur jag kunde glömde att fota henne pga sötaste svarta Pomeranianhunden ever.

Vi var hemma hos Martina, och beställde hem lunch ifrån Foodora.

Det blev pokebowls med tempura räkor och HERREGUD vilken drömkombo. Det enda som saknades var svart ris och koriander nom nom nom. Den här bilden hade blivit så mycket finare utan tomaten visst visst???

Här har vi henne, vår superstar Melissa som ni skymtar hemma i tv-sofforna när handbollslandslaget spelar. I sommar tar dem ut OS truppen och jag håller alla mina tummar och tår (även om jag innerst inne vet att hon kommer komma med och att jag då kmr ha en vän som representerar Sverige i OS?! Stolt som en tupp e jag!!!!)

Efter lunchen åkte jag hem och där satt min lillebror Sebastian i soffan och tjötade med P. Han och min mamma har flyttat upp till Enskede ifrån Gnesta där jag är uppvuxen. Så plötsligt bor dom bara 10min bort!!!! Men dom hade ingen skrivare så han lånade våran och skrev ut sitt CV. Se på honom vilken livs levande baby whisper!

Sedan mötte jag upp handbollstjejerna igen för middag hemma hos Sarah (hennes mamma var vår tränare i alla år och vi spelade i samma lag också). Men senast jag träffade henne var för? 5år sen? Vet ej exakt men since den har vi båda gjort slut med våra ex, träffat nya, köpt lägga i stan, jobbat arslet av oss, varit gravida och fått barn. Galet. Jag tog såklart med mig ADHD-kapslar som jag säljer ihop med Svanfeldt Coffee i förmån för Hjärnfonden. Bästa ge-bort-presenten!

Sedan satt vi på balkongen och drack vin (ej jag dock pga skulle köra hem). Men herregud vilken sommarvärme det var. Och så smarrrrrigt med svenska jordgubbar!

Garvar alltid sönder när jag hänger med handbollstjejerna. Eller fnissar mycket snarare? Vilket är rätt sällan jag gör. Men vi har känt varandra i så många år och har en tydlig jargong som har följt med år efter år. Internskämt måste väl ändå vara det mysigaste man delar med vänner??? Vi har dessutom känt varandra genom så turbulenta år i livet. Martina (som ni ser här) är en av alla jag bodde hos i perioder under gymnasiet (flyttade runt mellan kompisar hela tiden). En gång fick jag mitt hjärta krossat innan semifinalen i SM för min dejt hånglade upp en annan tjej på andra sidan läktaren medan vi såg på. Minns den chocken som igår? Och vem var först på plats med att spring fram och skälla ut honom efter notor? Jo Marre och Lorin! Sanna vänner.

Här har ni dem, Lorin, Snäckan och Mono. Har bott hemma hos dem alla tre haha! True friends med dem bästa familjerna!

Och sen kom jag hem till den här lilla prinsen som snarkade i kör med Bruno och P. Herregud tänk att jag har mina tre alldeles egna killar. Vilken otrolig lyx!

Nu ska jag gotta ner mig med dem och sova lite. Men detta var en alldeles vanlig tisdag i maj det. PUSS

3 kommentarer



09:54 | maj 12, 2021

Min helg i bilder – föräldrar edition

HELLU gänget! Hoppas ni mår bra i sömmarvärmeeeen! Jag tänkte att ni skulle få joina Min Helg i frekinnnnn bilder! Gud ni har inte fått ett sånt inlägg sedan i början av hösten tror jag? Ever since har ju jag more or less varit sängliggandes hemma pga graviditeten och corona. Vi hade absolut noll planerat, förutom att jag skulle på lunch med tjejerna. Men annars blev allt hängt ytterst spontant. Folk bara ploppade upp här, vilket var oroligt härligt!! Spontanhäng har ju försvunnit det senaste året. Såhär i efterhand kanske det blev lite väl mycket av det goda med tanke på coronatimes. Men här kommer det iaf:

Men först: kolla vad som damp ner i brevlådan som kickade igång helgfeelingen ordentligt!! Sumis vintermössa! När jag drog på denna bodyn insåg jag dock att vi behöver köpa ett storpack i strl 68 nu. Stackarn ska inte behöva ha små dinglande korvskinn på sig.

Ludde har fyllt år, och han hade inte träffat William än, så han kom ut hit i torsdags (jaaaa helgen börjar på torsdagar när man är mammaledig!!). Ludde e som vår son nr 2. Förutom att han reder sig själv och lagar mat till oss istället för tvärtom hehe!! Alltid när han kommer hem hit så lagar han något gotte. Den här gången blev det en het salsicciapasta. När denna bilden togs tjafsade vi om ifall man ska ha i olivolja i pastavattnet eller inte. Jag och P var team inte.

Oavsett så blev det väldigt gott!!!!

På natten när Ludde åkte hem hade jag och William ett sjukt moment!! Jag matade honom, och när han satt i mitt knä efteråt så var det som att poletten föll ner för mig??? Jag tittade på honom och ba ”AHA!!! Det är DU som är MIN son!!! Nu fattar jag!!!!!”

Att få barn är så stort på ett sätt. Men jag har kunnat ha en väldig distans till det också. För jag har inte fattat riktigt. Jag har sagt typ ”jaaa det är så coolt att bli förälder!” och i nästa sekund ba ”fast assåååå vadå jag är väl ingen förälder?”. Men efter den här kvällen sjönk det in. Jag är mamma och han är min son. Jag fattar nu!!!!

Första gången jag inte har preggobyxor på mig sen förlossningen??? Kan dock inte ha ngt annat i garderoben än, men jag har varit så _extremt_ trött på mitt lilla gravidutbud så att det kändes så befriande att för första gången kunna bära något annat???

På fredagen kom Elin och Klara ut för att hälsa på William.

Happy min familjehund, Semla Elins hund och Bruno.

Eh hundarna har växt lite sedan sist vi tog en sån här bild. Alltså hahahaha man ser så tydligt att Bruno är full i f*n på dom här bilderna.

Min mamma och syster dök helt oannonserat upp och plingade på dörren också. Tydligen hade dom extrema cravings efter William.

Men han satt fastklistrad hos Elin. Som ni ser är han totalez besatt av sina knytnävar atm. Det blir katastrof här hemma så fort dom försvinner ha ha ha.

Våra grannbarn älskar vår gråa familjehund Happy, och vi har lovat att ringa så fort hon är hemma hos oss. Så det gjorde vi ju nu såklart. Dom hade inga kvällsplaner och inte vi heller så dom stannade kvar på middag. Foodora hade fått in tre nya restauranger, så vi testade ett nytt burgarställe. Gött va det!!!

På lördagen hade vi en enda sak planerat, och det var att ta bort poolplåtarna. Sedan skulle poolen rengöras också.

Lite lite närmre sommar. I nästa vecka drar bygget igång härute!

På kvällen bakade jag en paj. Jag har ett hemligt recept med ljus sirap och grädde i degen. Men sirapen var tyvärr slut och honungen jag ersättare den med gjorde det inte lika knäckigt som vanligt. Men goo va den!!!

Sen kom söndagen och då vankades det häng med Sanja och Mickis. Två gamlatjejkompisar ifrån tiden jag bodde i Göteborg. Vi bestämde träff på Grodans uteservering, trots spöregn, som de svenskar vi är hahaha!!!


Sanja rekommenderade deras Ceasar och jag kan verkligen gå i god för den också. 10 av 10. Ni som har följt mig länge vet att det typ var den enda rätten jag beställde på restaurang back in the days. Hade den sjukaste dillen i typ ett år. Sen fick jag veta att såsen innehöll ansjovis och då dröjde det typ 3år innan jag beställde en igen hahaha.

Vi hade så mycket att catcha up om. Det har hänt så mycket sedan i somras när vi sågs senast. Tex har jag blivit mamma, Mickis har köpt lägga och Sanja har blivit na-kds globala PR-chef!!! Skryter sönder över henne jämt så jag tänkte att jag skulle göra det för er också. Här sitter jag och Mickis med våra galopper!

William var på sitt bästa humör (som vanligt typ haha) och charmade tjejerna bäst han kunde. Jag tror att det gick hem.

Looks good gurl!

Minns ni att Sanja och jag hade en podd ihop för två år sedan som hette Embrace Her? För alla kvinnor i början av sina karriärer som behövde pepp inför sin första arbetsintervju etc etc. Sanja har en ny podd ny, ”En timme med” där hon intervjuar ascoola människor. In på era poddappar och lyssna dirr!!

Kolla vad W fick i present utav Sanja, världens finaste mintgröna stickade brallor. Åh åh åh. Märkte att dom var ännu sötare när man hade en liten volangkrage på bodyn under. Tips! Dom är ifrån Zara för alla som kommer att fråga.

När jag kom hem efter lunchen bestämdes det lite spontant att vi skulle fira Ebba som fyllde år. Så då sågs vi Nackagänget (Ebba+Erik+deras kiddo + Stork+Fellan+deras kiddo) hemma hos födelsedagsbarnet. Otroligt mysigt var det!

Ebba och Storken.

Det blev en pasta till varmrätt toppat av en jädra massa hets och garv. Jag minns när jag tog denna bilden att jag hoppades att det skulle vara den sista på Ebba som höggravid!!

Och till efterrätt hade Ebba gjort en svingod pavlova.

Tack livet för alla mina fantastiska vänner du har parat ihop mig med<3

2 kommentarer



11:32 | maj 7, 2021

Hur jag hittade hem – min dröm blev verklighet

Vill ni komma direkt till Hemma Hos repotaget så >klicka här<. Annars läs vidare om hur jag hittade hem och hur jag gjorde för att min absolut största dröm skulle kunna bli verklighet.

Jag har alltid varit en person som flyr.
Som inte har haft någon grund att stå på och som söker sig till roliga saker för att slippa verkligheten. Enda tills jag hittade mitt hem.

Jag hittade Honom.

Plötsligt kunde jag inte bara dra iväg, vi hade ju en vardag tillsammans som jag behövde förhålla mig till. Och jag kunde inte bara sprätta alla mina pengar på drinkar i någon bar med randoms. För dom skulle ju räcka till den där resan vi pratade om, till storhandlingen varje söndag på mataffären och presenter till svärmor.

Jag hade alltid sneglat på dom andra tjejerna i baren som tycktes ha koll på sina liv. Som stod med säsongens senaste IT-jacka över axlarna, ett perfekt lockat hår och fixade naglar. Dom var säkert såna som höll sina deadlines till kunder, la undan sparpengar, betalade in momsen, köpte sina egna lägenheter och lyckades få på sig två likadana strumpor på morgonen. Medan jag själv aldrig hade klarat av det… Jag förstod inte hur dom gjorde. Men när jag träffade P så var jag tvungen att styra upp mitt liv. Det sattes för första gången krav på mig, och jag älskade det.

Alla dom som jag innan hade bjudit på drinkar i en bar, tyckte plötsligt inte att jag var lika rolig längre. Och jag fick många gånger höra att jag hade ”förändrats så mycket”. Men dom förstod ju inte. Jag hatade det kaos jag hade levt i under hela mitt liv. Jag var så less på att vara så stressad att jag fick magkatarr för att jag hela tiden behövde lösa saker i sista minuten. Det enda jag drömde om var ju att bli en sån där person planerade saker och som kom i tid.

I takt med att jag tog kontrollen över mitt liv, så började det sakta men säkert att byggas en stabil grund inom mig själv som jag aldrig hade räknat med. Jag fick plötsligt en mycket starkare självkänsla, för jag klarade av allting som jag tog mig an istället för att kontant misslyckas.

Alla dom rutiner och den strukturen jag hade fått i mitt liv gjorde att jag plötsligt alltid fick på mig likadana strumpor, mina kunder var nöjdare än någonsin och momsen betalades in i tid. Och innan jag visste ordet av det hade jag blivit som hon i baren jag alltid hade suktat efter att vara. Hon som hade kontroll över sitt liv.

Jag kommer alltid att fortsätta vara den hispiga, virriga, retliga Ellinor som skrattar högt utan att hålla tillbaka. Men om vi ska dra någon som helst jämförelse så är jag draken som flyger med vinden, men P är den som står stadigt på marken och håller i snöret. Utan honom svävar jag iväg.

Jag som aldrig hade sparat pengar innan jag träffade P, insåg plötsligt storheten i det. Sparpengar är ju det enda direkta man kan göra IDAG för att komma lite närmre den ytliga framtid man drömmer om. Jag som aldrig hade känt mig riktigt hemma någonstans, fantiserade ju vilt med P om hur vi drömde om att bo ”när vi blev stora”.

Det gick några månader… Och utan att jag visste ordet av hur, så satt vi plötsligt där på mäklarens kontor och signade på papperna. Och ifrån ingenstans höll jag för första gången i ett par hemnycklar till min första bostadsrätt.

Jag minns känslan som igår. Stoltheten jag kände i mig VARENDA gång jag öppnade ytterdörren… Tacksamheten som vällde över varje morgon när jag vaknade i vår säng och insåg att jag inte behövde fly.

Jag var så lycklig att jag svävade på moln, och bjöd hem alla jag kunde tänkas komma på. Det var så enormt stort för mig att ha ett eget hem. Jag som tidigare hade låtit rödvinsfläckar från en efterfest sjunka in i parketten i min hyresrätt, började plocka fram glasunderlägg för gästerna att ställa glasen på – istället för direkt på soffbordet. Jag blev rädd om mina saker, för jag hade plötsligt något som var MITT och som jag var rädd om.

Jag fortsatte att hålla mina deadlines till kunder och spara så mycket utav lönen som möjligt. Sparpengarna såg jag till och med växa i fonderna jag hade placerat dem i. Samtidigt så fortsatte jag och P att drömma. Vi ville ju bo i ett hus någon dag ”när vi blev stora”.
Och plötsligt, 22år gammal, traskade jag mot mäklarbyrån igen medan jag höll hårt i min älskades hand. Vi hade köpt vårt absoluta drömhus en kvart ifrån stan. Det var så overkligt att jag grät så fort jag slog upp ögonen när jag vaknade på morgonen.

Den resan jag har gjort själsligt är den som har tagit mig dit jag är idag. Men utan P hade aldrig den snurran satts igång. Hade han inte gett mig den tryggheten jag kände, hade jag aldrig haft verktygen att våga satsa. Jag hade aldrig vågat söka det där jobbet på en creddig influencer marketing byrå, ta körkort eller söka hjälp för min ADHD.

Men jag vågade, för jag hade en stabil grund och ett hem där jag var skyddad och kunde samla kraft. Och hela tiden stod P där och hejade på. Han höll hårt i snöret nere på marken medan jag svävade runt på himlen och kände mig fri. Jag var fri från ångesten och kände att jag kunde ta mig an prick vad som helst.

P och jag fortsatte att prata om våra drömmar. Och vi drömde om en hund, en väldigt specifik hund. Han skulle vara gyllenbrun, ha lockig päls och inte vara för stor. Vi pratade om honom hela tiden. Vi ropade till och med hans namn i huset, pratade om hur det lät när han kom tassandes efter oss i vardagsrummet och skrattade åt att ”en dag när vi blev stora” skulle han bo tillsammans med oss.

Men plötsligt en dag så flyttade han in, våran virvelvind Bruno. Och ifrån en dag till en annan så var det inte bara två vuxna som bodde i vårt älskade hus. Utan nu var vi en familj.

Jag hade aldrig haft min alldeles egna familj innan, och jag kastades tillbaka till känslan när vi hade köpt vår första lägenhet. Jag var så stolt att jag nästan sprack, samtidigt som jag var så rädd så rädd om det vi hade.

Nu var underläggen till dricksglasen det minsta jag gjorde i mitt försök att skydda mitt hem och min familj. Jag slutade bjuda hem festnissar och ytligt bekanta kollegor, och värnade istället med omsorg vilka jag ville släppa in i mitt hem. Vårt hus var (och är) ju mitt absolut viktigaste, sköraste och mest privata.

Vi fortsatte att drömma, och sa att ”en dag när vi blir stora” så vill vi ha barn. Jag drömde om en stor liten pojke, med blåa ögon, P’s lugna personlighet och som skulle heta William.

Och plötsligt en dag, när vi som minst anade det, så kissade jag på en sticka och på den lilla skärmen såg jag ett blått kryss. Därinne låg han. Jag kände det direkt. Det var våran William därinne. 

Och plötsligt gick familjen från att vara 3 till att bli 4.

Jag som inte hade tänkt förbereda någonting alls innan han anlände, kom plötsligt på mig själv med att vika in ännu en påse med nya bebisplagg i garderoben. Jag ville fixa ett rum för honom som han kunde känna sig lika välkommen till som jag kände, första gången jag hade kommit in i huset. Hur fjantigt det än må låta så kände jag så.

Jag fantiserade om att sitta här och läsa böcker för honom…

… Och att byta blöjor på honom här.

Och plötsligt så var han här från en dag till en annan.

Känslan när vi köpte vår första lägenhet, vårt hus, när Bruno kom hit och vi när vi blev en familj – ja detta känns precis så stort och glittrande – fast upphöjt med hundra! För nu har vi allt det där vi drömde om den dagen ”vi blev stora”. Vi lever vår dröm nu.

… Jag insåg att jag är stor nu. 

Och att jag kanske har varit det hela tiden. För jag tog ju ansvar och styrde upp mitt liv, samtidigt som jag fortsatte att drömma stort. Även om jag förmodligen aldrig kommer att känna mig vuxen på insidan, så gör det ingenting. Utan det är helt okej. Jag kan vara hur barnslig och svävande bland molnen som helst, för jag har alltid min familj och mitt hem att samla kraft hos. Och nu när ni har följt min resa, så kanske ni förstår att det absolut inte är något som jag tar för givet.

Jag är så oerhört tacksam över allt jag har och allt jag har åstadkommit. Allt jag har slitit mig loss ifrån. Men samtidigt är det viktigt att fortsätta drömma om livet ”när jag blir stor”. Det är ju min framtid.

Länsförsäkringars Fastighetsförmedling, som är min samarbetespartner sedan förra året, och så även i år,  frågade ”Vad är ett hem för dig?”. Och det är exakt det här. Det är inte bara en bostad med fyra väggar och ett tak. Det är så mycket mer än så. Det är en känsla snarare än ett utseende. Det är en grund att stå på när allt annat i livet svajar. Det är min innersta borg som jag skyddar med allt jag har <3

Vill ni se fler bilder ifrån vårt älskade hem och vår renovering av både kök, tv-rum och barnrum, så klicka här för att läsa ett Hemma Hos-repotage och en intervju där jag svarar på frågor om vårt hem. Ni får änte missa den hörrni! Läs här (klick!).

12 kommentarer




12:07 | maj 5, 2021

Lattemorsa på stan och en crazy natt

Kappa Zara | Klänning H&M

Såhär spenderade jag min tisdag! På en uteservering inne i stan med en annan lattemorsa – Henrietta!

GÅMMAN herself!!! (Kölla vad hon har i örat också – ett Honey Comb örhänge som jag har designat!!)

Tänk att vi var beräknade med 1,5v mellanrum, och att bebisarna ploppade ut samma vecka (okej absolut inte ploppade ut fyfan vad vi fick kriga). Det är så galet att gå igenom en sån grej tillsammans med en kompis (och vår älskade Jossan nere i Marbella som också födde sin son samma vecka som oss!).

Henrietta och jag känner varandra sedan ish 5år tillbaka. Hon är ifrån Linköping och har varit vän med P forever. Men hon är även i min bransch (influenzzaaaa) så det var igenom det vi började hänga.

Tänk att jag plötsligt är en sån där SÅKALLAD ”mamma” som går på stan med en BARNVAGN som slår sig ner på en uteservering och snackar skavsår i underlivet. Hahaha jag har så svårt att greppa det!!!

Efter att ha blivit nekade att sitta på Strandvägens uteservering då vi hade med oss vagnar så promenerade vi vidare till Butiken utanför Diplomats Hotell. Haha jag har aldrig blivit nekad att sitta på en restaurang innan men någon gång måste väl vara den första gången. Finns det någon app där man hittar barnvänliga restauranger och caféer eller? Som typ Waze där användarna lämnar omdömen? Om inte kan väl ngn utav er därute starta en sån app tack!!!!

Dock hade caféet ingen bra byta-blöja-toalett om man inte ville använda golvet. Så vi gick hem till Henrietta och Billies lägenhet ett stenkast bort.

Där blev det lek och bus i söffan för kung och fosterland!

Det är så så viktigt för mig att William får en bra kvinnosyn. Då är det perfekt att han har starka pinglor runtomkring sig ifrån start. Tack Billie för det!!!! Du kommer vara så mycket viktigare för W än du någonsin kan ana!!!

Nytt frotté set, tog strl M. Det kostade typ 200 spänn. Länk (klick! Adlink!)

När vi kom vi hem så hade William för typ andra gången i sitt korta lilla liv en skrikfest. Vår lilla älskling kan ha svårt att få ut rapar osv osv och då blir han superledsen när det bara kluckar i halsen på honom. Det måste ju vara obehagligt så det förstår jag verkligen<3

Så inför natten delade vi upp oss, så att en utav oss alltid kunde vara någorlunda utvilad om han skulle röja hela natten. Men sen vaknade jag upp i Williams sovrum imorse och insåg att P hade tagit hela natten i alla fall. Så då tog jag det vi hade hemma och slängde ihop en väldigt basic frukost à la Ellionora! ADHD-kaffe och yoghurt med frukt och gräjer!!

Och sedan dess har vi hunnit bada och jobba lite. Denna bilden var tänkt att bara hamna på vår privata IG men han är ju så förbannat söt så here u go!!!!

(Gud jag kan verkligen inte identifiera mig med att vara förälder ännu inser jag när jag kollar på bilder på honom?!)

6 kommentarer