Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

17:28 | december 17, 2021

Julklappar till bebisar – ja eller nej?


Fjärde advent idag! Stort ju. Vår älskade lilla Gugge är 9 månader nu också. Symboliskt på många sätt. 9 månader inuti magen, och 9 månader utanför. (Eller är det bara något man säger? För jag blev helt förvirrad när barnmorskan sa att jag skulle vara gravid i 10 månader? Hur var det nu? Jaja!!!).


Alla ni med kids födda i år, hur gör ni med julklappar? Vi har bestämt att vi inte köper något alls. Eller, det var väl en lögn. Han ska få ett 2-pack med nya nappar som han behöver (det andra paketet fick vi riva upp igår i ren panik när alla andra tvåhundraelva napparna plötsligt var försvunna…).

Men hans mormor, farmor och eventuellt någon mer släkting kommer att köpa lite andra grejer som han skulle behöva. Typ en pulka och lära-gå-vagn och så. Ja ni hajjar. För mig är det rätt viktigt att jularna inte bara handlar om en driljon paket sen när William blir stor. Svår balansgång dock.

Tar gärna emot inputs kring hur ni har gjort!!!! Hur många paket får era barn? Om ni har flera kids, får dem exakt lika många klappar och för samma peng? Eller ska barnen få lära sig att rättvisa mäts på andra sätt? Eller blir det kaos då? Om ni firar med släkten, öppnar alla barnen alla paket ihop – eller delar ni upp det? GAH så mycket frågetecken man aldrig behövde fundera kring när man inte hade barn haha!!

Men jag tänker att det är lika bra att börja fundera över de här sakerna nu, så vi har ett hum inför nästa år sen.

(Blö, jag kan dock inte hjälpa att tänka på alla som känner en enorm press och ekonomisk stress inför julen och paketen också. Framförallt småbarnsföräldrar där 19% uppger att dem övervägt att ta lån för att få ihop julfirandet 🙁 Källa: IT Finans).

14 kommentarer



11:20 | december 15, 2021

Bloggen kommer att förändras


Det har gått 14år nu sen att jag startade bloggen. Det är mer än halva mitt liv. Och när jag ser den här bilden, inser jag att det var precis den dagen som jag drömde om att en dag få uppleva… Även om jag inte visste det då.

Jag har ju alltid haft en känsla av att jag vill FRAMÅT. Vill MER. Jag vet inte alltid vart eller i vilken riktning, men känslan inombords är för stark för att ignorera. Jag bara måste vidare.

Jag vet inte vart jag vill komma med det, mer än att jag tror att jag har kommit till en sån punkt igen. Jag kan inte se exakt vart jag vill – men jag vill göra något annorlunda. Som liten fick jag alltid skäll för att jag var så rastlös. Och kanske är det just det – en rastlöshet? Eller så är det en drivkraft? Jag vet faktiskt inte. Men hittills har ju livet blivit väldigt bra när jag har lyssnat på den känslan, så det kommer jag att göra den här gången också.

Min blogg är ju på många sätt min största trygghet. Relationen jag har till den är starkare än många vänskaper jag har runt omkring mig. För bloggen har alltid funnits där. Från att jag var barn, till att jag blev tonåring, en ung vuxen, och nu en mamma. Den har alltid gett mig utlopp för min kreativitet. Alltid lyssnat när jag har mått dåligt. Aldrig dömt mig. Det är den billigaste psykologen jag har haft. Och en av mina absolut största stöttepelare.

Därför har jag väldigt svårt att se mig själv överge bloggen, såsom många andra har gjort idag. Absolut att den är tidskrävande på ett helt annat sätt än tex Instagram Stories. Men det är ju också något helt annat man får uppleva härinne kontra en 1 minut lång uppdatering där. Jag vet att mina blogginlägg, och min samling online utav inlägg, hjälper människor hela tiden. I sorgprocesser, ADHD-utredningar, förlossningsrädslor, hjärtekrossar, inredningsinspiration, ekonomitänk etc etc etc. Allt finns ju här. Det är bara att bläddra. Och det går ju inte riktigt på samma sätt med Instagram. Det här är inte bara min dagbok online, utan också ett arkiv för er att bläddra och hitta samhörighet eller inspiration utav.

Därför kommer det att ske förändring härinne. Bloggen kommer snart att sättas på paus, för att sedan uppstå i en ny skepnad. Egentligen inget speciellt för er, men något väldigt kul för mig. Jag har ju hintat om det tidigare, men härinne så har jag inte tillgång till någon statistik, eller funktionen att kunna blogga ifrån appen. Allt måste därför alltid skickas över från telefonen till datorn mm. Vilket gör att allting rent praktiskt tar mycket tid. Och dödar kreativiteten. Så jag tror att detta kommer bli väldigt bra, även om jag har älskat Her Hour och att vara en del utav det teamet.

Flytten kommer inte att ske nu nu nu. Men i början utav 2022 är tanken.

För er som kommer att undra, så är bilderna tagna i Köpenhamn för en plåtning med Lóreàl Paris som också släpps under 2022.

2 kommentarer



22:59 | december 11, 2021

En fredag i december


Hallåååw allihöppa! Kolla sicken nice skara kvinnor jag hamnade i söffan med i fredags. ”Elli backa bandet!” skriker ni.

Javisst kan jag det.

I fredags åkte jag nämligen hem till min vapendragare och nära vän – Elin Skoglund. För er som MOT ALL FÖRMODAN inte skulle ha koll på det – så är Elin delägare i ett bolag som heter Poppy Posters. Som säljer fotokonst ni inte kan hitta någon annan stans. Så nu när Elin skulle visa lite nytt som kommer upp på siten, så brassade jag såklart in med mitt pick å pack till stan. 

Och jag kom inte ensam… Vi har nämligen en liten skara influencers som tillsammans skulle kika på nyheterna över en bit lunch! Btw titta så fin min smyckesdesign är på Elin!! 

Kolla så fint Elin hade dukat upp! Jag hade faktiskt varit där innan, så jag visste ju hur fint piffat det var. Men jag blev glatt överraskad när jag kom insnubblandes i vardagsrummet i alla fall.

Ja, sen sist ni såg mig så har jag både färgat håret mörkare + blivit med en ny favorit t-shirt. Den kommer ifrån Twist & Tango. Skinnbyxorna är apgamla ifrån Nelly.

Stephanie å jag (ni ba nehe?). Höll för övrigt på att skratta ihjäl mig över min dåliga självinsikt när jag träffade Steffi. Jag förstod ingenting? Jag som hade varit HELT ÖVERTYGAD om att vi var typ lika långa? Skilde visst ba ett hövve!!!

Elins matbord är ju för övrigt det finaste vi har i det här landet.

I somras så fotade Poppy Posters en kampanj med massa hundar som blev såå såå fin. Elin har länge finulat på hur dem skulle kunna börja sälja bilder såhär till människors Samsung Frames. Vi har ju en sån tv hemma (idéen med den är att den ska se ut som en tavla på väggen istället för en ful tv, vilket dem verkligen har lyckats med).

Och för länge sedan så fick jag ett utkast av Elin med en drös utav bilder som jag kan ha som skärmsläckare på våran tv i köket. Flera med Håkan Hellström bland annat… Och NI FÖRSTÅR INTE hur mycket frågor jag får om dem! Vart man kan köpa likadana och så vidare. Så tjata på Elin så att hon tar tag i att faktiskt lansera dem. 

Man ser inte så mycket utav tavlorna här, men Poppy Posters grej är verkligen STORA tavlor. Vilket är väldigt väldigt svårt att hitta på tavelsidor idag. Och alla deras bilder är tagna utav deras egna fotografer. Dem finns alltså inte att köpa någon annanstans. Här i Sverige kan man köpa till en ram, och både dem och själva printet är så lyxiga! Jag får ju minst hundra frågor per år om vart man köper prisvänlig stor konst, så here u go!!! 

Sen stannade jag kvar och snackade skit + uppdaterade mig om branschgrejer i 2h. Herreguuuuuuuuuuud vad tacksam jag är prick varenda arbetsdag. På riktigt? Hur många kan ens ta en 2h lunch UTAN att det skulle bli liv i luckan på arbetsplatsen?

Nejmen alltså KOLLAAAAA!!!!!! Innan vi gick hem så slank Elin ner en liten julklapp i handväskan. När hon berättade vad det var så skrek jag raaaaakt ut. En årskalender (dvs 12 bilder!!) med Håkan Hellström! När man har använt en månad så är det bara att man enkelt river ut bilden på Håkan och sparar. Ville utan överdrift sno dom andra tjejernas julklappar. Hade känt noll skam över att göra det!!!!

Jaja ni vet ju hur jag är. En riktigt tjötpåse. Så tillslut fick Elin sparka ut mig för att jag skulle gå hem.

Vilket kalasgäng! Claudia, Valerie, Elin, Steffi, jaog, Louise + Edita & Gertrude. 

Tack för att ni gjorde en fredagslunch i september så mysig, Elin & Poppy Posters <3 Missa inte att spana in >>deras sortiment<< (klick!) nu. Jag själv behöver en ny stor tavla både i hallen och i vardagsrummet, så jag kommer absolut vilja ha dem ifrån Poppy.

Edit: Jag såg nu på hemsidan att det är få 3 betala för 2 fram tills julafton med koden TrePosters.

2 kommentarer



17:16 | november 30, 2021

Min bostadskarriär – min strategi, avkastning och risker

Hej på er allesammans! Som ni vet kärade vi ju ner oss totalt i ett gammalt renoveringsobjekt med havstomt och egen brygga i förra månaden (läs här annars klick!). Efter det följde en utdragen budprocess.

För att göra en lång historia kort så förlorade vi huset tre gånger under en 1,5månaders period pga strul med säljarna och det andra paret som budade. När vi tillslut insåg att det var helt kört så gick luften verkligen ur oss totalt. Vi som hade varit så upprymda och exalterade, var nu istället uttömda på energi. Vi hade förlorat vårt drömhus. Och det kommer ta tid att släppa det, om jag nu någonsin kommer att göra det…

Många undrar varför vi vill flytta. Och egentligen vill jag ju inte flytta ifrån just vårt hus. Jag älskar ju vår mörkgråa L:formade betongklump. Men det finns ju ändå saker vi saknar. Som en gräsmatta tillexempel. Men om man ska bortse ifrån känslor och drömboenden och enbart prata om ekonomibiten – så har jag självklart en plan i vart jag väljer att placera mina pengar.


Rent krasst så har jag ju ändå gjort en rätt snabb bostadskarriär I guess? På 5år har jag gått ifrån att bo i en hyresrätt i en förort, till en sekelskifteslägenhet i Vasastan och nu i en villa i en attraktiv förort.

I takt med att åren har gått, så har jag också lyckats tjänat mer och mer pengar. Så ganska snabbt var jag tvungen för att bestämma mig för hur jag ville förvalta och placera de pengarna. Och som ni vet har jag valt att trycka in det mesta i vårt hus, och resten på börsen.
Men det där med att placera pengarna på just mitt boende är ingen slump… För under de tre senaste åren har huspriserna där jag bor ökat med 43,6% (källa Hemnet). Det är ju en otrolig avkastning och utveckling. Och tittar man längre bak i tiden så har villapriserna i Nacka ökat med 441% se senaste 20åren. Helt galet!

Så, så fort jag tog tag i min ekonomi insåg jag, att jag ville in i bostadsmarknaden och köpa mitt egna boende. För på sikt kommer det bara att bli dyrare och dyrare. Dessutom är boende den kategorin jag i LIVET får mest tillbaka av, om ni förstår? Jag kan njuta av mitt hem varenda dag (samtidigt som jag förhoppningsvis gör mig en slant på det också), tillskillnad ifrån om jag skulle investera mina pengar i tex olika start ups eller bara ha dom liggande på något sparkonto. Då kan jag ju inte njuta i mitt vardagliga liv utav mina pengar. If that makes sense?
jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte har varit en strategi utav oss att lägga våra pengar på att förbättra vårt boende, med förhoppningen att det ökar värdet på vårt hus. Och när det kommer till framtida husköp så skulle jag aldrig köpa ett boende som jag inte tror är en bra affär på sikt.

Dock är det otroligt viktigt för mig att min sk ”bostadskarriär” INTE får vara på bekostnad utav min och familjens hälsa. För ingenting i livet är värt det om man inte mår bra (mvh en person som varit deprimerad i många många år). Jag skulle med andra ord aldrig kunna köpa och flytta stup i kvarten för att göra mig en slant. Jag hade inte heller kunnat flytta 30min TILL ifrån stan till ett up coming område som jag ser potential i på sikt. För då hade jag inte kunnat leva det livet jag gör idag, med närheten till stan/vänner/familj. Pengar går absolut inte före min lycka och mitt välmående med andra ord.
Om vi ska fortsätta på spåret ekonomi när det kommer till bostäder så kan jag vara transparent med våra tankar och bostadsdrömmar.

1) Vi säljer vårt hus och köper ett annat i Nacka som vi kan sätta vår prägel på. Ett helt färdigbyggt hus är inte vår melodi.

2) Vi bor kvar i vårt hus och satsar istället på att köpa ett landställe i Sverige eller utomlands.

Vi pendlar nog nästan dagligen med vad vi vill, om jag ska vara ärlig. Men om vi vill köra på plan nr 2 så ligger det lite längre fram i tiden + att det kräver att jag och P börjar spara mer pengar. En bra kontantinsats i all ära, men det är också skönt att amortera mer än vad man behöver och på så sätt minska sina lån så snabbt man bara kan.

Men ett semesterboende utomlands kräver ju tex att vi gör ordentligt med research. Inte bara i vart detta boendet i så fall skulle kunna vara. Utan hur bostadspriserna har utvecklats på sikt i just det landet och området. Utan också hur vi vill leva våra liv, spendera våra semestrar, med vilka och framförallt VART det i så fall skulle kunna vara. Det vet vi liksom inte, och det är ju ändå steg ett…
Några nyfunna vänner till oss förstår INTE ALLS hur jag och P kan ha ett sånt fokus på just bostäder. Dem vill hellre resa och upptäcka världen för att njuta utav sina pengar på det sättet istället. Vilket jag förstår! Och jag förstår ju att det här inlägget för många anses vara helt världsfrånvänt (eller kanske till och med girigt?). För att man har olika värderingar helt enkelt.
En av anledningarna till att jag och P föll för varandra, är för att vi har samma värderingar och mål i livet. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, haft en tydlig framtidsplan. Jag lämnar ingenting åt slumpen. Jag står aldrig still och det finns alltid en plan B och C.

Jag tror att jag är sån för att jag behövde en dröm att hålla fast vid när jag var deprimerad och mobbad som yngre. För att hålla huvudet över ytan helt enkelt. Numera är det en livsstil, men också för att jag inte tar några pengar i världen för given. Inte min hälsa heller för den delen. Jag vill säkra upp, och inte ångra att jag var en impulsiv 20åring som inte förvaltade mina pengar väl. Min kille fick ju en stroke och blev halvkroppsförlamad i samma ålder som jag är i nu. INGEN vet vad som händer i framtiden.
MEN för den sakens skull vill jag inte bara leva i nuet och vara spontan. Vi har redan fixat lånelöften med banken (för att slippa väntetider om det rätta dyker upp) och vi har en dialog med en mäklare ifrån Länsförsäkringars Fastighetsförmedling. Så vi har fått en värdering av vårt hus och är i princip redo att lägga ut det om vi skulle springa in i vårt nya drömboende (klicka här för att läsa mer om deras olika tjänster!).

Dock är ju ingen statistik i världen en försäkring!!! Varken när det gäller husförsäljningar eller att placera pengar. Det finns ju alltid risker. Min kille kan tex tänka sig att sälja innan vi har köpt nytt, men jag vill köpa och sälja i samma marknad. Det är tex en sån risk som jag inte är villig att ta. Att vi säljer nu men om 6mån så är huspriserna ännu dyrare alltså.

Jaaaa… Varför är det så viktigt för mig att bo bättre med åren och förvalta våra pengar väl då? Svaret är ganska enkelt. William. Pengar är långt ifrån allt, men jag är uppväxt med en ensamstående mamma med fyra barn. Jag är med andra ord född in i att ha pengaångest. Och även om jag inte vill att William ska få allting serverat på ett silverfat, så vill jag ge honom känslan av frihet snarare än pengaångest. Vill han satsa på en idrott eller vad som, så ska han aldrig ha ångest över när laget behöver köpa med sig matsäck eller nya träningsställ.

De minnena jag drömmer om att skapa med honom, innefattar även en budget. Att vi åker skidor i Sälen på vintrarna, att vi visar honom matkulturen i Italien eller att han ska känna att hans hem är en frihetszon. En plats dit han vill ta alla sina vänner och där det alltid finns mycket saker att göra. Dessutom vill jag vara en bra förebild, och visa honom att alla hans drömmar kan slå in, även om han ärver sin mammas gener och inte blir något läshuvud i skolan haha.

Jag har ingen aning om ifall jag är ”normal” i mitt sätt att se på pengar/bostäder/drömmar/framtiden. Och om min strategi för att få mina pengar att växa är det bästa sättet – ja det är ju omöjligt att svara på känns det som? Det får framtiden helt enkelt avgöra <3

Vad tycker ni? Tänker ni mycket på framtiden? Eller får ni stressade av att ha uppsatta mål? Tar ni livet lite som det kommer? Eller var det några andra tankar som väcktes i er när ni läste det här? Let me know!!!! Skriv i kommentarsfältet så pratar vi där. Då kan fler joina konversationen också än om vi tar det i DM på IG tex.

16 kommentarer




17:04 | november 30, 2021

En misslyckad resa till Benahavis och Ronda


Hola Amigos! Jag har ingen aning om hur man gör ett upp och nedvänt utropstecken. Men jag tror ni överlever det grammatiska felet. Jag är ju en mästare på att stava fel ändå. Så ni är väl vana? Jag tänker att vi ska kika tillbaka på en dag nere i Marbella som jag lyckades dokumentera rätt bra.

Min älskade lillebror Sebastian kom nämligen och hälsade på oss andra veckan. Jag var helt överlycklig för det! Han har ju i perioder bott hos oss sen i somras, och spenderat mycket tid med vår familj. Så när han inte är med känns det inte som att hela familjen är samlad typ haha.

Vi ville i alla fall visa honom runt lite, och bestämde oss för att åka 25min ifrån Marbella, till en jättegullig liten by uppe i bergen som heter Benahavis. Vilket jag verkligen kan rekommendera alla att göra! Vägen dit är sååå fin och vill man finns det flera olika hike-vägar och vandringsupplevelser. Men av naturliga skäl blev det lite svårt för oss att göra dem med William hehe.

Såhär ser det ut på gatorna. Små balkonger, snirkliga smala vägar, uppförsbackar, grönsaksmarknader och sedan ett gäng med restauranger. Sist jag och P var där var för 5år sedan, när vi åkte på vår första resa ihop.

Då hade vi varit ett par i kanske en månad? Han åkte ner med sina vänner, och jag med mina. En vecka ifrån varandra (men åt på samma beach clubs, klubbade och gick på samma fester ändå). Och sedan en vecka bara vi.

Den gången kom det in någon j*kla Sahara-värme. Så från att tempraturen hade legat på 32 grader när vi fixade oss på hotellet, hade den stigit till 42 grader (!!!!) när vi kom fram till Benhavis. Alltså det var så varmt så vi höll på att svimma. Så det var väldigt skönt med ca 22 grader den här gången haha.

Vi knatade runt och kollade in en second hand butik. Sedan gick vi till torget och slog oss ner på första bästa restaurang. Den såg ut såhär!

Det var mitt under siestan, så det var inte jättemycket öppet. Men det blev toppen ändå. Sedan beställde vi in all tapas på menyn som dom hade. Jag drack såklart sangria. Min favvo är dock den med en bas på cava istället för rött vin.

Sen satt vi och tjötade i typ en timme. Min lillebror är okrydd en av de roligaste människorna jag vet. Han är en sån som inte vet om att han är rolig. Såna människor, människor som drar RAPPA skämt + folk som garvar åt sina egna skämt är prick det roligaste jag vet hahaha.

Herregud vad många goda pastor vi åt under månaden i Spanien. Lite svårare att avnjuta maten nu bara, eftersom att man hela tiden måste hålla koll på Gugges korta armar (som plötsligt kan bli ASlånga)…

Herregud vad spanjorer ÄLSKAR barn för övrigt?! Alla i alla åldrar kommer alltid och vill gosa. Och kommer man till en restaurang blir dom överlyckliga om man har med ett barn. Det är ju inte riktigt samma bemötande på en restaurang i Stockholm haha….

Efter den sena lunchen bestämde vi oss spontant för att åka upp ÄNNU längre upp i bergen, till Ronda. Men när GPSen visade denna vägen så satte jag ner foten. Det blev inga smala GRUSVÄGAR för oss.

Men men det gjorde inget. För det fanns andra vägar att ta. Och OJ VAD VACKERT det var. Dock rekommenderar jag ingen att åka dit ”spontant” kanske. Liiite planering krävs ändå haha. För jag var så SJUKT illamående i bilen, och jag som aldrig är höjdrädd vanligtvis blev livrädd av att åka på de där vägarna. Folk körde som galningar och det var stup nedanför oss på flera hundra meter???

Dessutom skrek William som en stucken gris exakt hela vägen upp. Jag trodde på riktigt att min lillebror skulle checka ut och aldrig mer vilja umgås med oss efter det hahaha. Sa jag att det började regna och blev sån dimma att vi bara såg 2 meter framför oss när vi körde?

Ser ni hur sjukt vackert det är i Ronda!!! 

Varför vi åkte upp dit var för att äta på en mysig restaurang i solnedgången. Men det vi inte tänkte på var att Ronda ligger HÖGT uppe i bergen. Så plötsligt hade temperaturen sjunkit till 12 grader. Alltså hahaha vilken fail.

Så vi kunde ju absolut inte gå ur bilen och äta en middag på någon uteservering? Inte inne på någon restaurang heller för den delen. Folk utanför gick runt med dunjackor, vinterskor, mössor och tjocktröjor. Medan jag satt i kortärmat och frös. Gugge hade inte ens med sig ombyte.

Så medan P och min lillebror sprang in på Donken och köpte hamburgare till oss, så bytte jag bajsblöja i baksätet. Vi var alltså uppe i Ronda totalt en kvart kanske? Så påvägen hem igen, när William återigen skrek som en stucken gris (och vi insåg att hans mat var helt slut…. Jag vet problemen tog aldrig slut…) så blickade vi ut över restaurangen där vi skulle ha ätit 🙂

När det några dagar senare för dags för min lillebror att åka hem, och jag frågade honom vad som hade varit bäst med hela resan – så svarade han otippat nog Ronda hahaha.

0 kommentarer