Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:09 | februari 3, 2018

Jag är hemma ifrån Afrika!

Förlåt som fasiken för min dåliga uppdatering under denna resan. Jag har mått så dåligt över detta men jag hade verkligen inte tillgång till internet. Jag fick upp några instagrambilder i slutet utav resan, men dem tog ca 1h/st att lägga upp. Bilderna här på bloggen + text var alldeles för stort… Tillslut fick jag bara inse faktum och lägga bloggen på hyllan. Man kan inte gå runt och må dåligt över något som man inte kan påverka!

Reseoutfit! Shorts Banana Republic // Skor Flattered // T-shirt Acne // Nya resväskor ifrån VictorInox

Såhär såg jag ut imorse innan vi hoppade på flygen tillbaka till Sverige. Det var aningen kallt att landa i snötäckt Sverige kl 06 imorse i sandaler vill jag lova. Tur att jag hade varma kläder i handbagaget hehe… Se på mina nya resväskor förresten. Jag hade inte riktigt förstått finessen med BRA resväskor först jag testade dessa. Det var P som fick in mig i väskträsket, och ni kan ju gissa hur nöjd han är nu när jag också är fast. Cost per use osv…

Nu har vi precis kommit in igenom dörren och ätit leverpastejsmackor och druckit min gröna smoothie som jag gör varje vecka. Jag har precis tagit en lååångdusch med spa och alla mina favoritprodukter. Jag har aldrig varit bloggerskan som har tipsat om hudvårdsprodukter, men det är ju fasiken livet när huden mår bra! Jag har ju växt upp med grova exem och under hela hösten torkade hela mitt ansikte och armar ut… Så efter lite sol och D-vitamin är jag nu back on track. Hoppas det håller i sig!

Om en timme åker vi ett gäng på 10 personer ner till Linköping där vår kompis Carl har sin 30års fest för hundra kompisar. Det ska bli så kul!

2 kommentarer



15:33 | januari 29, 2018

Föda första barnet

Strandtunika ifrån na-kd // Pojkvän ifrån… Haha skämt å sido.

Vilken resa mina vänner. Äntligen har vädret vänt, men dessvärre har inte vår internet eller wifi:et i hela byn blivit bättre. Så tyvärr blir det mindre uppdatering då. Det som har hänt sedan sist är att Ingvar Kamprad har gått bort, vilket jag tycker är otroligt tråkigt. Han är en entreprenör som man kan ta mycket inspiration och lärdomar ifrån, och han har verkligen gjort ett avtryck globalt. Stort! Och det gör mig stolt som svensk. Dessutom (!!!) har våra vänner nere i Skåne äntligen välkomnat sin lilla Hugo till världen! Vi är så orimligt glada som bara kompisar kan vara när deras första vänner får barn<3

Bilderna som ni ser är tagna ifrån en utflykt vi åkte iväg på igår. Vi åkte till en kritvit folktom (i och för sig är alla stränder här folktomma) som hette Natures Valley. Tips om ni besöker Plettenberg helt klart! Det tog 40minuter med bil, och vi fick se ett landskap jag bara kunde drömma om att Sydafrika hade att erbjuda. Magiskt!

Idag är vår sista dag här innan vi åker vidare mot Kapstaden, och om 4 dagar åker vi hem. Buhu. Men då börjar förvisso den nya vardagen! Jag är väldigt peppad ändå! Nu sitter vi på restaurangen Fat Fish där jag har ätit den GODASTE smörfisken i hela mitt liv. Vi har lyckats bli stammisar här, och tur det för restaurangen är egentligen stängd för tillfället, men vi får ändå hänga här. Hur härligt är det inte att vara stammis någonstans?!

2 kommentarer



15:59 | januari 26, 2018

Nytt mål med bloggen

Kjol Bikbok // Baddräkt Scampi // Sandaler Flattered // Hatten fick jag av P på en marknad här om dagen

Såhär kan man gå klädd i Plettenberg! Nu har vi en vecka kvar här innan vi åker hem igen, och hittills har vädret varit ganska dåligt. Mer eller mindre mulet varje kväll, och sol lika ofta som det är storm. Så troligtvis kommer vi att åka till Kapstaden tidigare även fast det är magiskt här. men man vill ju ändå ha sol när man har rest i 18h hehe. Planen var att enbart vara där en natt, men nu blir det förmodligen 2-3 vilket jag ser fram emot. Jag tror att det kommer att vara en helt annan sida av Sydafrika som vi inte har fått se. Här i Plettenberg är allt väldigt europeiskt, och mycket grönska. Jag tror inte att det ser likadant ut där och jag gillar det mer inhemska.

Mina närmsta och äldsta familjevänner är utanför Kapstaden i en kåkstad nu och jobbar med välgörenhet. Alla i deras familj har spelat fotboll och vill få barnen att våga satsa på den drömmen. Jag har fått flera sms och bilder på hur de barnen bor och lever, och mitt hjärta går på riktigt i 10 000 delar. Deras hus är ihoptejpade plastväggar fyllda av smuts och lera.

Jag är så otroligt känslig när det kommer till barn som har det tufft. Det gör verkligen fysiskt ont i mig. Eventuellt kan jag åka förbi dem (hoppas) men annars vill jag verkligen hjälpa till på något sätt i alla fall. Familjen Thell kan ju verkligen hjälpa till på plats, och göra skillnad direkt. Jag smsar ju med Magnus varje dag och ser vilket hästarbete dem gör där i byn. Jag har varit lite halvskeptisk till stora hjälporganisationer då pengar ibland försvinner på vägen. Men nu skulle ju pengarna gå DIREKT till barnen.

Mål med bloggen 2018: rädda liv.

4 kommentarer



17:48 | januari 24, 2018

Att få en till familj

Hallå vänner! Hoppas allt är ren och skär magi med er. Det är det med mig i alla fall! Förutom stressen över att vårt internet lever sitt egna liv… ”Welcome till Africa!” skrattade vår hyresvärd när vi smsade honom om det. Emellanåt fungerar inte elen heller, men vad gör det! Vi befinner ju oss på den här kontinenten för att min svärmor fyller 60år (jag veeet att man inte får säga svärmor om man inte är gift med sin partner men det blir så många namn för er att hålla reda på med familjen och kompisar tänker jag. Så det är egentligen för att vara snäll mot er som jag skriver så). Och vi anammar verkligen det till fullo.

Ingen brådska någonstans. Ett glas vin varje lunch. Grappa efter middagen.
Topp och kjol ifrån DAY (kommer snart!). Solglasögon Celine. Väska Bikbok. Sandaler Nelly.

För ett år sedan gick min fantastiska svärfar snabbt bort i cancer, något som jag egentligen inte skrev om här på bloggen för att skydda alla inblandade. Mitt namn cirkulerade nämligen just då på några skvallerbloggar, och dessutom ville jag inte att någon utomstående skulle tro att jag bara tyckte synd om mig själv mitt i allt. Jag ville bara vara där för min nya familj och lämnade det därför utanför bloggen.

Jag vet inte om det är för att jag under mina år i gymnasiet mer eller mindre bodde hos olika kompisar, och för att jag aldrig har haft en bra relation till min pappa, som andra vuxna automatiskt har kommit att betyda mycket. Men de senaste dagarna har jag tänkt extra mycket på Claes, kanske för att han skulle ha fyllt år imorgon. Kanske för att han skulle ha varit med på den här resan.

Ja nu vet ni i alla fall. Och till alla er därute som har skitföräldrar så vill jag bara säga att: det kommer att komma andra vuxna som tar dig under sina vingar. En tränare, en lärare, en kompis förälder eller förhoppningsvis din partners föräldrar. Och det är helt jävla fantastiskt att det finns människor som tar sig an den uppgiften fastän dom egentligen inte skulle behövt.

Snart har vi en fördrink ute på altanten innan vi åker in till stan för middag. Puss på er och ta hand om era nära och kära<3

4 kommentarer




15:30 | januari 21, 2018

En ovanligt vacker middag


Igår åkte vi längst stranden bort ifrån Plettenberg i ca 4 minuter när vi anlände till en liten semesterort. Om Plettenberg anses vara Sydafrikas ”riviera” så tog denna byn helt klart priset. Husen bräckte varandra i tillval och tomtplatser om vartannat. Som ni ser låg vissa på några hundra metershöjd uppe bland träden. Maffigt helt klart!
Sedan kom vi fram till denna restaurangen Enrico, som hade en utsikt utöver det vanliga. Samhällsklasserna är väldigt tydliga i Sydafrika, men på den här restaurangen suddades det ut. Jag älskade det då jag ofta blir obekväm när det kommer till tjänstefolk etc. Det var inte för uppsnosigt men inte heller en brickmats-restaurang.

På många fiskmenyer härnere så står inte priserna med, för att dem helt enkelt går på dagsfångsten. Det är förbannat härligt tycker jag. Ett dussin ostron då tack! 
Jag testade antilop carpaccio med avokado. Den slank ner fort! Jag glömde att fota vinlistan som var himla festlig, men vi kommer garanterat att gå tillbaka så jag får fota den då. När servitrisen kom in med den så fattade jag ingenting. Menyn var nämligen påklistrad på en stor 5liters flaska… Jag trodde först att min svärmor hade beställt fel, alternativt var supersugen på vin hahaha…

Detta var kvällens vy. Hååååll käften osv!

Här ser man restaurangen bättre. Det var inte alls fine dining, och jag har knappt sett något sånt ställe här nere heller? Istället rankas restaurangerna efter utsikt/läge samt sin mat – som sig bör!! Alla servitörer var så himla glada och dansade runt när dem serverade maten. Jag blev alldeles lycklig inombords av deras livfullhet.

Nästa gång ska jag beställa deras hemmgjorda sorbet, kanske till lunch imorgon? Biggest vacay bekymmer… Vilken efterrätt man ska välja på semestern? Samt vilken tid det är OK att beställa in den första drinken hahah…

4 kommentarer