Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:51 | april 16, 2019

190cm lång – vem bryr sig? Våga carpa ditt utseende


Klackar Flattered // Byxor Day Et Birger Mikkelsen // Kappa Day Et Birger Mikkelsen // Topp Zara 

Just idag passar jag på att klä mig i lite ”murrigare färger” innan det blir för sent, iom att man snart bara vill gå i pastelliga ljusa toner. Får jag säga en sak som kanske låter provocerande i mångas öron (iom att jag trots allt bara är 23)… Det är så nice att bli äldre!!! För några år sedan skulle jag ALDRIG ha på mig klackar till vardags. Nu hör det till plötsligt till vanligheterna. Förr tog jag illa upp av minsta blick, idag går andras åsikter in genom ena örat och ut igenom det andra. Det är så typiskt mig att ”make a statement” med klackskor också. Spottar någon ur sig att ”det minsann behövs tänkas på kosten inför sommaren” och skjuter undan fikatallriken så är jag snabb med att trycka två smörböllar på direkten.

Lite så är det nog med klackar också. Jag tycker ju att det är så sjukt snyggt att få ÄNNU längre ben, och att det bara är kaxigt att våga bära klackar trots ständiga kommentarer. Och för varje kommentar ifrån en kort person (att hen känner sig sååå kort/hen skrattar/hen påpekar att HERREGUD hur lång kan jag va EGENTLIGEN!!) så bär jag klackar en extra dag. Samlat på mig ett par veckor så att säga ha ha. Nejmen bara för att ni vet? Som en tyst demonstration mot att jag vägrar tolerera nedlåtande kommentarer om mitt utseende. Speciellt om den delen av mig själv jag älskar mest: MIN LÄNGD. Ja för hör och häpna! Jag ÄLSKAR att jag blir 190cm i mina klackar. (Jag vet jag vet, man ska inte säga rakt ut att man älskar något med sin kropp men så må va).

Så till er läsare: TA INTE SKIT! Oavsett hur ni ser ut så sträck på er, bak med axlarna och fram med bröstet. Det finns INGET snyggare eller kaxigare än en tjej som carpar sitt utseende. Och förlåt men det finns faktiskt inget fulare än en lång tjej som böjer på sig. Du är född att bara upp din längd, gör det med stolthet. Livet är så fantastiskt när det slutar handla om alla andras åsikter. Våga välj det livet. 

10 kommentarer



11:21 | mars 6, 2019

Bästa tipset för att övervinna talfobi och prestationsångest

Jag ville bara tala om att jag överlevde gårdagen!!!! Jag informerade ju inte er på bloggen om att vi igår skulle ha en livepodd/podd-aw på Clarion Hotel Sign i Stockholm. Men dem lanserade sin nya poddstudio tillsammans med Acast (som vi poddar hos) och VI fick äran att inviga den! Förstå hur många stora creddiga stora poddar som ligger under Acast egentligen! Kändes väldigt ärofyllt. Det var tänkt att vara en pressgrej för branschmänniskor och våra vänner och då frågade vi om vi fick bjuda in lyssnare också.

MITT BÄSTA TIPS FÖR ATT INTE FÅ PRESTATIONSÅNGEST / SCENSKRÄCK / TALFOBI

Ni vet ju att jag på riktigt LIDER av min prestationsångest men nu har jag ÄNTLIGEN hittat det bästa knepet för att bota den. Nämligen att jag HELT förtränger vad det är jag ska göra. Jag ignorerade att denna AWn över huvudtaget skulle äga rum. Jag förberedde outfits, packade väskan, gick igenom manus etc veckan innan. Och när det är 15min kvar innan jag kliver upp på scenen, blir intervjuad, ska skriva ett test eller vad som tillåter jag mig själv att komma tillbaka. Det funkar så SJUKT bra för då hinner jag inte få katastroftankar, klanka ner på mig för hur värdelös jag är osv. Helt plötsligt är jag bara där och GÖR DET. Detta tar tid att träna upp men igår var första gången jag kände en enorm skillnad på min ångest. Visst var jag lite stressad innan, men oftast brukar jag låsa in mig på toaletten och storgråta, hyperventilera, bli illamående och vara sekunder ifrån att ställa in. Jag var inte ens i närheten utav det igår och kunde till och med förtränga det tills SEKUNDEN vi klev in i buren och gick live. Jag är så stolt över mig själv!! Och över Sanja för att hon var så grym igår och dessutom övertalade mig att våga utmana min skräck. Du är den bästa partnern man kan drömma om <3  

 

Aja det var i alla fall därför jag helt glömde blogga om detta eventet och enbart la upp en kort Instagram Story kvällen innan och berättade. Dessutom var jag så rädd för att ingen skulle vilja komma och att ni skulle tro att det var någon ”fan-grej” för att träffa oss. Det var ju inte alls tanken. MEN det var jättemånga lyssnare som kom och vi fick även chansen att ha en svintrevlig AW med dem, kompisar och kunder. Det blev precis som vi hade drömt om! Jag får förhoppningsvis fler bilder framöver som jag kan bjussa på, men jag ville bara berätta att jag överlevde haha!!

2 kommentarer



21:38 | oktober 24, 2018

Varför har du prestationsångest för?

Det är så hemskt, men jag har ju inte riktigt förstått vikten av min prestationsångest först nu. Jag har ju egentligen alltid lidit av den. Jag har tillexempel aldrig gått på utsatt provdatum i skolan, utan alltid få bett om att göra provet själv senare. Aldrig deltagit på ett enda fystest med rädsla för att inte vara bra nog. Jag vågade inte köra upp eller göra teoriprovet för körkortet, för herregud vad värdelös jag skulle vara om jag inte klarade det på första försöket. Det är hemskt, men jag har ju inte förstått att jag ens lider utav prestationsångest eller hur mycket mitt liv kretsar kring att prestera på topp. Jag har ju bara trott att jag kanske är lite mer nervös än alla andra, att jag måste vara modigare – lite bättre. Eller att det är mitt psyke, att det inte är lika starkt som alla andras. Jag har aldrig kopplat ångesten till prestation. Fastän jag har vetat om att jag hatar att få betyg? Eller att jobba som säljare på provisionsbasis tex?

Jag har alltid sett ner på mig själv och undrat varför killar skulle vilja vara tillsammans med mig? Eller varför Google skulle vilja samarbeta med mig? Mina prestationer har alltid definerat mig som människa. Och enda sedan jag startade min blogg som 12åring har jag fått pekpinnar om min personlighet. Vad som är störande, irriterande. Vad jag gör bra och vad jag är sämst på. Vilken dålig flickvän jag är, hur obrydd, dominant och vild jag verkar vara. Och på allt detta skaffade jag ett jobb som influencer (av alla jäkla jobb!). För det är ju ett jobb som folk inte tror är på riktigt. Jag har fått höra det så många gånger att jag själv inte tror att jag jobbar. Fastän jag har suttit varje dag med mail, blogginlägg och bilder den här veckan till 22.

Jacka Day Birger Et Mikkelsen // Jeans Vero Moda // Skor Scorett (?) // Kashmir Zalando

Det är så många olika faktorer som har spelat in. Att jag alltid är yngst är också ett praktexempel. Jag har alltid känt att jag behöver hävda mig. Att jag är bra FASTÄN jag är yngst. Att jag visst jobbar FASTÄN jag bloggar. Att jag är bra på mitt jobb FASTÄN jag inte tar perfekta bilder. Att jag har koll på livet FASTÄN jag har adhd. Att jag är älskad FASTÄN min pappa inte vill ha kontakt med mig. Jag kan fortsätta i all oändlighet.

Jag ville egentligen bara skriva det. För jag förstår om människor utifrån sett inte förstår. För det är svårt att sätta sig in i att 50 000 (!!!) människor varje månad läser om vad jag gör om dagarna. 50 000 olika åsikter. År efter år. Den 6e november ska jag prata med en psykolog och jag är så otroligt peppad. Det är bara jag som bär ansvaret för min psykiska hälsa. Och det är anledningen till varför jag avföljde 1500 perfekta konton på Instagram nyligen. Det är inte personligt mot någon? Men jag måste fokusera på att må bra.

32 kommentarer



16:09 | januari 29, 2018

Mina ekonomiska mål 2018 och långtidsmål

Idag har jag och P bara hängt han och jag på stranden. Då blir det en del snack om framtid och vad vi vill gemensamt. Jag försökte förklara att jag inte kan ha ”listor i huvudet” som många andra. Jag måste skriva ner dem för att jag ska kunna efterfölja dem. Så här kommer några mål med 2018:

Morgonkaffe i solen och fundera på hur man vill att livet därhemma ska se ut. Vad man ser fram emot och vad man vill förändra…

Frukostskålen med smarriga nyttigheter

 Bloggen:

– I år men framförallt på sikt vill jag att bloggen ska rädda liv, det är väldigt viktigt för mig att barn får en trygg uppväxt och får möjligheten att satsa på sina drömmar – trots bakgrund eller verktyg
– Jag vill inspirera kvinnor till att våga satsa på sin karriär
– Omsätta en miljon i Pdotter Business
– Sugen på att börja podda igen men jag förstår inte hur jag ska få tid till det
– Blogga en gång om dagen och sänka ribban för innehållet, det behöver inte vara ett inlägg jag har jobbat med i 2veckor, det räcker med 2h
– Inte gå på events bara för att, det stressar mig (check på den! Jag har varit bäst på detta 2017)
– Uppmana mina läsare om politik och självklart gå och rösta!

Privat:
– Dubbla min amortering varje månad  (började denna månaden så check!)
– Spara en större fast summa varje månad
– Köpa den där klockan jag har kikat på (tycker att kvinnor ska tillbaka makten över just klockor och köpa sig sina egna då alla jämt tar för givet att dem har gått i arv eller att man har fått den av sin pojkvän)
– Åka till Italien om tiden finns
– Gå igenom min adhd-utredning som jag tror kommer att bli asjobbig
– Köpa en fin ring till mig själv
– Gå till DIS och köpa det där skrivbordet vi inte kan sluta tänka på
– Börja spara i fonder och aktier (näästan check, kan berätta mer i ett annat inlägg!)

På sikt: 
– Om fyra år vill vi köpa hus, vi har länge pratat om landställe först men nu har vi kommit överens om att vi går på hus direkt istället
– Åka på en långresa med P och bo minst 3månader utomlands (tänker mig någonstans i Afrika, Paris, Köpenhamn, Bali eller Mexico)
– Alltid ha ett tryggt boende där mina syskon kan bo när dem vill
– Om två år vill vi ha en hund, just nu är vi inne på en jakt golden retriver
– Ta med mamma på en resa utomlands igen
– Cykla Gotland runt (vet ej varför jag har fått för mig detta menmen!)
– Om några år vill jag starta ett bolag vid sidan om som jag förhoppningsvis kan leva på heltid med sen
– Skämma bort min kärlek
– Ta körkort och köpa en bil

0 kommentarer




13:04 | januari 13, 2018

Delad ekonomi, mål med mitt sparande och myskväll

Hej hopp! Titta vilken myskväll jag och P fick till igår ändå. Vi köpte prick allt vi var sugna på och firade en massa saker. Bland annat att vi har varit grymma på att spara trots dyrt levene, sex inbokade resor och renovering utav lägenheten. När det kom till ekonomin hade jag och P helt olika syn på saken när vi träffades. Vilket var en halvkänslig punkt för enligt mig är det en utav det viktigaste punkterna i en relation. Men vi har verkligen kunnat mötas på mitten i mycket.

Jag är en person som säger saker och ting DIREKT när jag känner något, för att helt enkelt förebygga bråk. Den biten har vi också fått jobba på för han är raka motsatsen. Men nu har vi snart varit tillsammans i två år och jag tror att det har varit nyttigt för två egoister att behöva anpassa sig efter någon annan. För man VILL ju anpassa sig. Vill man inte det ska man ju helt enkelt inte vara i en relation, i min åsikt.

Jag ÄLSKAR sambolivet och har alltid varit en relationstjej. Jag har älskat att vara singel också och jag hade verkligen planer på att vara det några år precis när jag träffade P. Men ingenting blir ju någonsin som man har planerat ha ha! I alla fall, ni har vi satt upp gemensamma sparmål och bestämt oss för att dubbla vårt amorteringssparande 2018. Planen är sedan att köpa oss något större så jag får det stora matrummet och kontoret/extra sovrummet till gäster som jag drömmer om. Och P vill ha en walk in pga han är besatt av mycket förvaring, samt att vi båda vill ha balkong. Det blir 20kvm till = 2 milj till. Sjukt egentligen!!! Jag skulle i och för sig kunna tänka mig att bo kvar på samma yta men att köpa ett litet landställe istället. Men då tänker jag ”herregud en 22åring kan inte ha ett landställe”…

Gud vad privat det blev nu? Eller är kanske inte men pengar är ju alltid känsligt. Jag hoppas att ni förstår att jag inte menar att provocera.

Solsidan igår var bra förresten. Jag skrattade X antal gånger då min syster alltid kallar mig och P för ”Mickan och Fredrik”. Och igår fick hon faktiskt belägg för det. Inte för att kalla mig Mickan i och för sig men ni fattar. Det är min dröm att ha deras fantastiska stenhus vid vattnet liksom. Några år kvar bara, sen så!! <3

Åh, att uppnå gemensamma mål ihop som par (oavsett vad det är) tror jag är så himla stärkande. Som ni kanske förstått ligger jag ofta tre steg före och försöker verkligen att förebygga alla möjliga bråk och tjafs. Typiskt kvinno-grej egentligen, att ta på sig det emotionella ansvaret. I alla fall, så jag tror att vår (numera) gemensamma syn på ekonomi är superbra för oss. Det är mysigt som satan att spara IHOP. Heja oss faktiskt!!

Ps. Gud va jag har börjat sväva iväg i mina inlägg det senaste, men men! 

14 kommentarer