Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

21:25 | juni 16, 2021

Vitt set, nedräkning och lämna bort William

Hej fina ni! Hoppas allt är jättebra med er. Jag har blivit bombad utav frågor om det här vita setet, vilket jag fattar. För jag använder det prick hela tiden nu. Både tillsammans men också var för sig. Är ni sugna på att beställa hem och velar mellan 2st olika strl, välj den mindre. Det är väldigt oversize i sig självt skulle jag säga.

Vit topp | Shorts 

Sommaren har sakta men säkert intagit stan. Och jag har klivit ur min grotta. Vi cyklar iväg och äter luncher vid vattnet. Åker båt. Och äter middagar i solnedgången med vänner på vår innergård. Herregud vad man har längtat efter det här!!!! Kanske borde man ha en ”nu är vi fria från Corona-fest” när detta eländet är över.

Det här blir min första sommar som mamma. Bara en sån sak ju! Hela den grejen går ju att romantisera i all oändlighet. Parasoll på stranden med en Gugge sovandes i skuggan, bada fötterna i poolen och skratt iklädd flytvästen. Men…! Som vanligt tar jag inte ut något för givet. Eller ja, jag har inga förhoppningar på att vårt lilla barn ska lyckas timea vår rytm. Oddsen är ju rätt små för det tänker jag? Alltså att allt alltid ska flyta på precis som innan William kom. Det är ju inte lätt för honom att veta hur vi har gjort i alla år innan han kom. Han kanske har helt andra intressen än oss, än att hänga på en båt hela sommaren haha. Ja ni hajjar.

Vi tar seden dit vi kommer alltså. Ingen prestige. Då blir man också glatt överraskad varje gång det funkar prima. Men senast på mors dag fick jag en härlig mysig middag på en skärgårdskrog. William å andra sidan hade helt andra planer än att timea in sin natts sömn, så istället fick vi äta middag en och en. Jag åt, P rullade en gallskrikande William i vagnen. Och sedan tvärtom. Därefter betalade vi snabbt notan som ni kanske förstår haha!! Men det gjorde faktiskt inget. Det är så livet ser ut nu, och så visste jag ju att det skulle bli innan vi skaffade barn. 

Enda sättet att försäkra sig om en lugn kväll (rent krasst) är ju att lämna bort William. Vilket just nu känns långt borta. Men who knows? Den som lever får se osv. Snart är det dags dock. Inte för vår skull utan för William och hans mormor + farmors. Så dom får chansen till en lika tight relation som både jag och P har haft till våra mor och farmödrar. Jag vill inte ta ifrån någon utav dem det. 

Ursäkta mig men…. Är inte morotkaka extremt underskattat? Måste baka ihop en hemma (nevermind det kmr aldrig att hända men drömma kan man! Jag e bättre på annat. Tex att KÖPA en morotskaka ehhhe).

Jag kan gissa mig fram till att ni tänker ”vart fasiken är dom där fina smyckena ifrån?!”. Ja, gissa en gång! Skriv upp den 5e juli i era kalendrar….

1 kommentarer



12:56 | februari 11, 2021

7 sanningar ni inte visste om mig


Klänning Peonias Lovisa Barkmans varumärke | Stövlar na-kd | Smycken Honey Comb Ellinor Löfgren X Safira

Idag blev jag utmanad utav Josephine på Instagram att skriva 7 saker ni inte visste om mig. Så jag la upp 7 st, men sedan blev jag utmanad igen. Så här kommer 7 till. Till varje erkännande får ni en liten bild. Någon kommer säkert fråga men stövlarna köpte jag tidigt i höstas (innan kaoset med na-kd) och bilderna är tagna i vecka 37. Nu vet ni det! Nu kör vi.


1. Jag älskar att dricka iskall mjölk till maten (husmanskost). Det finns absolut ingenting godare att dricka till typ pannkakor, köttbullar eller pyttipanna än mjölk. Omg mmm. Däremot tycker jag inte alls om att ha mjölk i teet. Och havremjölk mm är det äckligaste jag vet.

2. Jag är en sån som blir sämre och sämre på att åka skidor för varje år som går. Det är så tragiskt pga skidsemestrar är något utav det roligaste jag vet! Men tyvärr blir jag svagare hela tiden både i bål och ben. Mina senaste två skidresor grät jag hela veckorna för att jag inte ens orkade svänga eller bromsa ordentligt hahaha.

3. Jag vill inte starta något företag (fastän alla tjatar på mig om det). När jag flyttade hemifrån (och egentligen fram tills något år sedan) så var jag sååå inställd på att starta ett bolag med egna produkter. Men sen insåg jag att det är nog är min mardröm att DRIVA ett bolag? Ha anställda?

Jag tycker bara att den kreativa processen är kul, men resten? Nej usch fy. Numera tänker jag knappt ett år framåt jobbmässigt, utan jag tar det lite som det kommer. Jag har liksom noll prestige i mitt jobb atm vilket är så skönt. Det värsta som kan hända är att jag börjar jobba timmar på någon salladsbar – och helt ärligt så tror jag att jag hade älskat det!
4. Jag har fått flera superstora konstiga leverfläckar som jag måste kolla upp. Ni vet, som har konstig form eller färg mm. Troligtvis är det ingenting, men jag vet att man borde kolla upp sånt i och med att hormonnivåerna förändras så mycket när man blir preggo.

5. Jag är sämst på att höra av mig till mina vänner. Inte för att jag inte bryr mig? Tvärtom, jag tänker på dom hela tiden. Utan för att jag hatar att skicka långa sms. Snabba korta med ett typ ”OK” går bra, eller att slå en pling. Men jag är verkligen ingen sms-person. Och inleder man en konversation på sms så BLIR DET JU långt, oavsett om man sågs igår eller för ett år sedan.

Det blir det ju att någon annan får stå för kommunikationen då vilket ju blir rätt krävande såklart. Är egentligen sämst på att boka upp grejer med vänner också. Så den biten MÅSTE jag jobba på. I övrigt är jag nog ingen krävande kompis, men det här förstår jag ju blir jobbigt på sikt för någon annan haha.

6. Jag är konflikträdd. Jag kan vara tuff i förhandling, eller stå på mig om någon snubbe beter sig illa ute på krogen. Och jag tjafsar massor med min pojkvän och min familj. Men med vänner… Herregud jag säger i princip aldrig ifrån till en vän trots att hen kanske har gått över gränsen/trampat mig på tårna/sagt något som har gjort mig illa berörd eller illa tillmods. Jag tänker alltid att handlingen inte var med flit, och jag är rädd för att förlora personen. Så därför säger jag inget.

Och säger någon till mig om något så lägger jag mig 9,99% utav gångerna platt pga att det såklart aldrig är min mening att göra någon ledsen eller besviken. MEN! Det här är ju såklart bara skadligt för relationer i längden och något jag måste jobba på. För det blir ju att jag drar mig undan tillslut om såna här situationer uppstår för ofta. Har medvetet ”glidit ifrån” väldigt många människor på det här sättet genom åren haha.
7. Jag är SÄMST på att packa upp väskor. En väska kan okrydd ligga ouppackad i VECKOR innan min kille tillslut typ gråter av vädjan för att jag ska få bort den haha. Det här är en sån grej som nog lätt uppfattas som lathet, men helt ärligt så har det här väldigt mycket med min ADHD att göra. Jag får ångest av bara tanken att packa upp väskor för att det tar så sjuuuukt mycket utav min energi och kraft. Ni vet, allt ska till olika ställen – sorteras – vikas. Ah blir helt matt bara av att tänka på det haha. Det är precis såna här grejer som blir såååå mycket lättare att genomföra när jag har ätit min ADHD-medicin. Choff choff choff säger det.

6 kommentarer



09:49 | februari 8, 2021

Det känns som min födelsedag

Godmörra på er världens bästa läsare! Idag känns det verkligen som min födelsedag. För ikväll lanseras ju Honey Comb kollektionen. Det innebär att jag ska fira hela dagen!

Imorse vaknade jag med frukost på sängen, snart ska det beställas hem semlor (som det ska sättas tårtljus i) och ikväll äter vi en take away middag från en härlig restaurang här ute. Tänkte ge mig på att försöka blanda ihop en alkoholfri Aperol Spritz till fördrink också (fick ett recept av min svägerska med San Bitter ifrån Pelegrino och alkoholfritt bubbel). Nu håller jag på och sminkar mig och snart går våra pressbild ut till influencers. Så nervöst. Hoppas verkligen att de få tjejerna vi skickar ut smycken till blir nöjda och gillar designen<3

Inatt födde förresten Julia Bergman sin lilla dotter (en miljard grattis!!!) och vi var ju beräknade samtidigt. Det känns såå sjukt!! Det närmar sig verkligen nu<3 Hoppas ni får en lika festlig middag som jag <3 PUSS

0 kommentarer



15:06 | februari 2, 2021

Bebisen Bobo? Efternamn? Serietips och gråtdag.

Hej mina älskade rara underbara <3 Tack för alla fina ord igår om lille bebbens namn. Det ska bli spännande att se vad han kommer att heta i slutändan. Har någon utav er sett ”Sommaren med släkten” på Dplay? Min kille älskar den serien och världens snällaste hippesnubbe heter ”Bobo” i den. Så arbetsnamnet sedan några månader tillbaka är Bobo hahaha. Men min kille vägrar att döpa honom till det. Vi är ju rätt bra på det här med smeknamn, Bruno har tex 20st. Och bebisen kallas också för Bumlingen & björnen. Därav hade ju ”Bumlingen Bobo” eller ”Björnen Bobo” passat perfekt tänker jag? Men jag får nog fortsätta min namnkampanj där om det ska röstas igenom. Ni som inte är gifta btw – hur har ni gjort med efternamn? Fick barnet ert per automatik? Eller din killes pga ni planerar att gifta er och ta hans sen? Eller fick barnet bådas?

(Snabbt tips: På tal om serier så hoppas jag innerligt för er skull att ni har sett ”Blå Linjen” på SVT. Riktigt bra polisserie med en helt annorlunda vinkling!)

Idag har jag i princip gråtit från att jag la mig igårkväll tills nu kl 15:25. Min foglossning har totalt exploderat i underlivet, och det känns bara så ovärdigt haha. Men men! Om det är något man har lärt sig så är det ju att såna här dippar kommer och går dag för dag som preggo. Så förhoppningsvis blir resten utav veckan bra!!! Jag tror också att kroppen är smartare än vad man själv fattar. Mitt tempo har ju varit mycket högre de senaste tre veckorna. Och nu säger nog kroppen till mig att det är dags att chilla ner lite. Jag är ju trots allt i v37. Så därför har jag en lugn dag idag. Imörra vänder det gänget!!! Kan vi inte hålla tummarna för det hehe! Puss på er finisar.

12 kommentarer




20:38 | januari 31, 2021

Mitt content visar vem jag är – stalker förföljde oss

Söndag mina vänner! Jag har haft mamma över på besök för att slippa sova själv. Min kille var nämligen borta över natten, så dem ville säkra upp IFALL jag skulle få värkar. Inte för att jag själv trodde det, men det vore ju inte superkul om det hade hänt och jag var ensam hemma haha. Är ju dessutom rätt rädd för att vara just ensam hemma. Anledningen till det kan vi ta en annan gång, men jag är helt traumatiserad efter ett år av min uppväxt när en stalker hängde runt vårt hus. Vi skaffade ju bland annat Bruno för att jag skulle känna mig lite tryggare härhemma, men han är ju lika rädd som jag så han skrämmer snarare upp mig ännu mer hahaha.

Vecka 37 nu.

Jaja. På tal om något annat så är jag så så såååå glad över att jag tillslut fick studiobilder tagna utav en riktig fotograf på magen. Jag trodde ju inte att det skulle bli av pga Corona, så för typ 3månader sen grät jag en skvätt över tanken på att inte ha några fina bilder att titta tillbaka på ifrån den här tiden. Och att jag ju faktiskt aldrig vet ifall jag kommer att bli gravid igen. Men nu har jag bilder i alla fall tack vare smyckeskollektionen vilket känns så kul!

Ni var flera som tipsade om fotografer, bland annat @smallpigart som jag tillslut ended up with. Så TACK för att ni gjorde det<3 Hon arbetar med precis det bildspråket som jag älskar. Minimalistiskt, sterilt och med olika ljus. Dessutom fick jag redigera alla bilder själv, vilket alla fotografer inte är okej med. Och då kan det bli svårt för mig att jobba ihop. Jag har ju mitt bildspråk, fotografen sitt. Så då behöver vi mötas på mitten<3 Sen tycker ju inte alla influencers såhär, och jag önskar att jag var mindre brydd, men jag ÄLSKAR verkligen mitt jobb när man får till bilder som känns 100%.

I och med att jag jobbar med foto och tycker att det estetiska är kul (och att jag verkligen tror att bilder kan visa vem jag är/vad man står för/vad man känner) så var det viktigt för mig att graviditeten fångades på rätt sätt. Eller ja egentligen ALLT jag gör. Alla företag har ju sitt bildspråk, och det har ju jag i mitt företag också<3 Även om jag inte ser på det på det sättet, så är det ju rent krasst så ifall man ska hårddra det. Det kanske underlättar för någon att förstå, om man tycker att det verkar fånigt.

Jag hade tex inte velat köra en fotografering i en skog med dimma invirad i sjalar eller på en äng iklädd tyllkjol eller i en säng omringad av röda rosor… Såsom andra fotografer förslog. För det hade inte varit ”jag” om ni förstår?

Men det är svårt det där med content och bildspråk. Det blir en krock härinne på bloggen. Och jag blir ledsen på mig själv som har låtit de här tankarna ta över även härinne. OKEJ att jag är hård med det i mitt flöde på Instagram. Där VILL jag vara filtrerad. Men annars har ju jag alltid lagt upp lika estetiskt fula grejer på Instagram Story som härinne. Men sen min paus i somras när jag var gravid i smyg/hade semester och inte fotade något – så kom jag aldrig in i att fota ”vardagsgrejer” in hit. Jag måste bli bättre på det!! Jag älskar ju själv att följa bloggar som känns som dagböcker online. Det är ju min ambition att ni ska känna härinne.

Jag kanske visserligen inte ska vara sååå hård mot mig själv, för vardagen är ju inte jättespexig just nu. Det hade mest blivit bilder på vår tv tagna ifrån vår soffa om jag skulle visa EXAKT vad vi gör i veckorna hahaha. Då kanske det är nice att få lite ”finare” bilder mitt i allt? För jag antar att ni också mest ligger hemma i soffan och degar just nu?

Ikväll vad jag en stolt svensk, för Sverige spelade ju final i handbolls VM. Tyvärr blev det ett silver mot Danmark. Men den största vinsten är att min kille har blivit lika besatt av att kolla matcher som jag. Wieee!

2 kommentarer