Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:21 | augusti 22, 2021

Jag växte upp utan ett tryggt hem och kärleksfulla middagar


Jag kommer aldrig någonsin att glömma känslan av att få nycklarna till mitt allra första hem. Och nej nu pratar jag inte om min första egna lägenhet. Vilket det ju också var, men allra mest var det mitt första riktiga Hem. Jag hade aldrig tidigare haft ett ställe dit jag alltid var välkommen och där jag alltid kunde samla kraft.

För under min uppväxt så fanns det inget hus med fyra dörrar, gemensamma middagar eller en familjär stämning.

För när jag var hemma hos pappa så ekade det stora huset på gården tomt. Han var jämt iväg med jobbet, och glömde alltid att handla hem mat. Som storasyster minns jag, hur jag febrilt försökte skramla ihop någon form utav middag till mig och min syster… Den här lördagen också.

Färskt bröd kom inte ens på tal och flingpaketet ekade tomt sen länge. Men det var nästan bara tur för det fanns ändå inget porslin att äta ur. Möjligen den där finskålen mamma alltid hade plockat fram under speciella tillfällen, den som vi brukade ha julgodis i. Men annars hade alla odiskade tallrikar bildat ett högt torn både i- och runtom vasken.

En gång när jag glatt öppnade kylskåpsdörren trodde jag att pappa hade köpt hem sockerdricka. Men när jag halsade direkt ur den stora 2 liters flaskan fick jag hålla för munnen för att inte kräkas rakt ut på köksgolvet. Det var Tonic Water jag hade fått i mig. För utblandningar och energidrycker fanns det alltid gott om hemma, ifall någon skulle blanda ihop en drink.

Varje lördag slutade nästan jämt med att jag fick räcka över en torr skiva Wasa Sport till min lillasyster. Om vi hade tur så fanns det smör. Och lyxade vi till det, så blev det smaklösa, säkert två år gamla, nachobröd.

Hemma hos mamma var det precis tvärtom. Kylskåpet var proppfullt fastän jag aldrig förstod hur vi hade råd med det. Och lägenheten kryllade konstant utav människor. Men inte på det där härliga sättet som man kanske ser framför sig. Utan det var alltid någon som var arg, skrek eller bråkade med någon annan. Det var så dålig stämning att jag tillslut bara blev sängliggandes. Enda gången jag gick upp var om jag skulle träna, äta eller gå på toaletten. Men tyvärr lyckades jag alltid att börja bråka med någon påväg tillbaka till sovrummet. Så jag undvek helst det också.

Så under fyra år sov jag alltid hemma hos vänner eller min pojkvän. Där var det aldrig stök och bråk och jag kände mig alltid som hemma. Men där kunde jag ju inte hänga jämt (även om alla alltid var så snälla och sa att jag fick det).

Efter studenten bodde jag en sväng i London. Men jag rekommenderar faktiskt ingen att dela på 18kvm med två främlingar man egentligen inte kände. Jag praktiskt taget flydde hem.

Sedan flyttade jag av en slump ihop med en nyfunnen vän i Göteborg. Äntligen hade jag ett ställe där jag själv bestämde reglerna. Och kanske gjorde den frihetskänslan, att jag kan räkna på två händer, hur många gånger jag somnade nykter. Tillslut blev vi utkastade ur lägenheten och tur var väl det.

För då kom jag (vad jag trodde var tillfälligt) tillbaka till Stockholm. Jag hyrde en lägenhet någonstans söder om stan… Men som jag aldrig var i. För då hade jag lyckats träffa P och hunnit flytta ihop med honom inom loppet av en månad. Och 5 månader efter det så köpte vi en lägenhet tillsammans.


Jag minns ALLT ifrån tiden i vår lägenhet på Västmannagatan. För det var första gången jag på riktigt kände mig trygg. Det var en så pass NY känsla i min kropp, att jag i flera månaders tid saknade ord för hur lycklig jag var.

Vi åt pannkakor till frukost varje söndag, och jag införde som policy att kylen aldrig fick stå tom. Det var, och är, så oerhört viktigt för mig. Att det alltid finns mat och äta. Speciellt nu när vi har fått egna barn.

Jag kommer aldrig någonsin att glömma känslan av att få nycklarna till mitt allra första hem. När jag öppnade ytterdörren första gången så slogs jag av tystnaden och fridfullheten. Det var inte på det sättet att man kände sig ensam, utan det kändes bara harmoniskt och tryggt. Och när jag gick längst korridoren och ner till sovrummet så blev jag ofta chockad över att det inte var någon som skrek efter mig. Varenda sekund i vartenda rum var en befrielse att vistas i.


Och SOM jag njöt utav att ha mitt alldeles egna hem. Jag skuttade runt och fyllde gladerligen hela lägenheten utav stearinljus, vareeeeenda dag hela den hösten och vintern.

Jag bjöd hem vänner på middagar nästan varje kväll, utan att behöva skämmas för någon bråkig stämning eller för att hela vasken var fylld med disk både i och runtom.

Och så fort det blev varmt utomhus så dukade jag upp för trerättersmiddagar nere på den mysiga innergården.  Även fast det fanns en hiss, så packade jag förtjust min lilla picknickkorg och gick upp ner, upp ner, med alla saker. Ingenting kändes jobbigt, utan jag var bara lycklig över att folk kom hem till oss och åt HELA middagar. Det var ingen som argt avbröt och stormade därifrån. Utan alla satt alltid kvar, skrattandes, och avnjöt det man hade lagat. Det var så nytt för mig.


Och för att inte tala om alla brasor jag tände. När lägenheten fylldes utav eldens doft blev jag varm enda in i benmärgen. Ofta grät jag i smyg, och torkade tårar ifrån kinderna när P gick in på toaletten.

Jag kunde liksom inte FÖRSTÅ att livet hade kunnat bli så bra.

Det handlade aldrig om saker, utan om allt det där man inte kan köpa för pengar. Lugn. Kärlek. Värme. Och trygghet.

I min familj så firade vi inte jul under många år. Utan istället hade det blivit en högtid som handlade om bråk vart man skulle vara, vad man skulle äta och att alla andra verkade ha det så härligt. Men inte vi. Så därför slutade vi bara med firandet helt och hållet.

Men i vår lilla lägenhet i Vasastan så insåg jag att det inte var någon annan som bestämde hur jag skulle fira jul längre.

Jag ville skapa nya härliga julminnen, som inte var kopplade till ångest. Och det gjorde vi. P skrattade nervöst när jag plockade upp kartong efter kartong med pynt redan i november. Men han lät mig ändå hållas, och förstod varför jag ville ha allt framme till i slutet av januari. Det var en sån stor och viktig grej för mig. Att julen äntligen skulle firas, och dessutom på mina premisser. Och så har det ju varit sedan dess.

Ja, nu var det slut på lägenhetsminnen för idag. Jag hoppas verkligen att ni har uppskattat min textserie som jag har lagt ut under våren och sommaren i samarbete med Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.

Jag hade kunnat sitta och bara skriva om hur grymma deras mäklare är, och hur serviceminded dem är när det kommer till att sälja eller köpa sin bostad. Men det är kul att ni verkar uppskatta att jag har satt min touch på det hela istället. Att skriva om upplevelserna jag har haft i mina tidigare boenden känns mycket mer personligt och ärligt.

Klicka här för att läsa mer om Länsförsäkringar Fastighetsförmedling. Eller så kan ni läsa de andra två personliga blogginläggen här:
Del 1) Drömmen om en flytt till Skåne.
Del 2) Jag minns sommaren när mamma och pappa skiljde sig.

3 kommentarer



14:35 | augusti 14, 2019

Jag la ner drömmen om ett porslinsföretag + 8 porslinstips

Första gången jag köpte en lägenhet gjorde jag det ihop med min kille på Västmannagatan i Stockholm. En sekelskiftsdröm med mycket potential intill Odenplan. När vi skulle renovera den handlade egentligen allt om att jag och P skulle hitta ”vår gemensamma stil”. Och helt ärligt så tyckte vi olika i 10/10 fall. Vi ville lägga pengarna på olika saker, vi gillade olika stilar och färgsättningar. Det var ett hästjobb… Och när vi tillslut var klara med lägenheten så insåg vi att nej, det här är inte vi. Den här lägenheten känns inte rätt. Så vi sålde den och the rest is history.

Men! Något vi tyckte lika om var porslin. Jag hittade med andra ord en ny passion i livet som jag inte hade en aning om att jag tyckte var roligt. Vi gillade samma typ av porslin, det olika klassikerna med snirkliga blåa och röda mönster av gamla gårdar. Den enda skillnaden var att jag ville lägga ALLA pengar på porslin, och P helst inga. Och sedan dess har mitt intresse utvecklats i takt med att jag har scannat hela internet på porslin vi båda kanske gillar.

Vårt vardagsrum i lägenheten där vi målade om, satte upp stuckatur i tak och en bröstpanel.

På avstånd följer jag resan som många porslinsföretag gör just nu, och en period ville jag så gärna så gärna starta ett eget porslinsmärke. Med rimliga priser och produkter jag själv letat efter men som är omöjliga att få tag i. Porslin som funkar för alla tillfällen och skänks vidare i generationer. Som man vill ha framme i sitt kök som en del av inredningen.

Jag satt faktiskt i möten med två otroligt sjukt stora varumärken/agenturer angående det här. Men inget kändes rätt från mitt håll då jag inte vill att någon annan ska lägga sig i designprocessen. Jag är fortfarande otroligt sugen på att göra detta. Men jag saknar fortfarande lite mod och kunskap och det är det som håller mig tillbaka. Men en dag kanske jag tar tag i min dröm, det vore häftigt.

1. ByOn Snäckskål | 2. Ellos skål | 3. Bestick | 4. Beige tallrik | 5. Orange tallrik | 6. Prickigt porslin Mimou 
7. Linneservett blå | 8. ByOn prickig kopp | 9. Orange servett | 10. Brun skål | 11. Beige skål

Jag har inte alls fattat grejen med sånt här porslin först vi flyttade in i huset. Plötsligt passade inte riktigt våra Rörstrandtallrikar ifrån loppisen in lika bra här hemma. Igår när vi var på Artipelag så blev jag frälst i tanken att matcha sitt porslin med sitt hus… Och med det sagt så var jag såld. En enkel grej att göra om man inte kan/vill/har råd att köpa porslin så är det att byta ut servetterna/dukarna/servettringarna. Eller kanske besticken? Jag vill ha matta svarta bestick!!


Jag fick in mycket tips utav er när det kom till modernt och enkelt porslin, så here you go:

ByOn
House Decor
Mimou
Åhlens egna märke
Mateus senaste kollektion
Bloomingville
Broste Copenhagen
Olsson & Jensnsens serie Poppi
Christian Bitz
Lagerhaus
Nordic Pottery
Artilleriet
Boligheter
H&M Home

Sjukt bra lista måste jag säga. Stort tack för att ni är så jäkla bäst och delar med er av era guldklimpar. Jag älskar att driva mina sociala medier ihop med er!

5 kommentarer



23:05 | mars 13, 2018

Idag signade vi papperna för ett nytt hem!

Vi har köpt nytt!!! Jag är så glad att jag spricker inombords. Vi signade papperna hos mäklaren imorse, men det känns fortfarande inte på riktigt!! Efter det gick bara min dag utför så min lycka blev inte så långvarig…

Jag har känt mig som världens sämsta kollega. Prick allt som kan gå fel har gått fel. Jag har skickat fel mail till fel personer, logistik har strulat, jag har glömt att spara ett flertal viktiga presentationer (som jag insåg 30min innan mötet och kollega snabbt fick rycka in), jag har glömt väska och glasögon hos kund för att jag har tokstressat till annan kund där jag sedan har varit vilse i tankarna. Självförtroendet är ju inte på topp efter detta som ni kanske förstår.

Så därför är jag bara rädd för att outa allt ikväll. Jag har fått Hemnet-bilderna skickat till mig digitalt, så att jag ska kunna visa dem för er 🙂 Men P är borta med jobbet över natten, och skulle jag få minsta dåliga kommentar just ikväll hade jag lagt mig ner i en hög och bara gråtit. 
Så jag väntar tills imorgon att visa er! P och jag ska göra en grej av det (hans förslag så att jag har något att se fram emot efter den här skitdagen). Vi ska bänka oss framför datorn med något smarrigt, klicka på ”Publicera” och sedan får ni se allt. Jag är så orimligt stolt över oss. Vi är ett sånt håll-käften-team. Speciellt det senaste året. Då har vi verkligen synkat varandra. Och snart firar vi 2år som par. Detta var en perfekt present till oss själva 🙂 Det ska bli så spännande att visa er ovh se vad ni tycker.

Här är en bild ifrån när vi precis hade köpt lägenheten vi har nu. Efter 3 månader flyttade vi ihop och efter 5 månader köpte vi lägenheten. Är det rätt är det lätt osv haha… Men vi växer samman mer och mer för varje dag som går. Åh, nu blev detta en kärleksförklaring istället. Men jag älskar den här mannen på ett djupare plan än vad jag någonsin trodde var möjligt. Om allt går som det ska får jag ett helt liv ihop med honom. Fan vad jag längtar.

10 kommentarer



17:04 | mars 12, 2018

Stockholms bästa mäklare

När man säljer sin fastighet bär man på 1000 olika funderingar och tankar. Detta var min första lägenhetsförsäljning vilket såklart gör det ännu mer nervigt. Några bekanta till oss försökte nyligen sälja sin magiska lägenhet, men tyvärr gick det inte hela vägen. I efterhand så berättade dem att dem verkligen inte hade trivts med sin mäklare, att han inte hade tagit försäljningen på högsta allvar etc. Och i och med att vi går på en del visningar nu så kastar vissa mäklare ur sig helt absurda saker… På en visning avslöjade mäklaren att säljarna skulle skiljas och var tvungna att sälja. Så om vi skambudade en miljon under så skulle dem ta budet. Fyf*n säger jag bara!!! Bara tanken av att man skulle råka använda sig av en sån mäklare gjorde mig skräckslagen. För man vet ju faktiskt inte hur hen beter sig på visningar, gentemot potentiella köpare etc…

Så efter att ha kollat runt bland kompisgänget efter rekommendationer utan resultat, och med en fastighetsmarknad som var ostabil så kändes det absolut inte som en bra kombo. Vi förstod ju också att mäklarna behöver jobba hårdare än någonsin, och att glappet blir tydligare nu om vilka som faktiskt är GRYMMA.

Så vi började maila runt. Boka möten med olika mäklare… Och ingen kändes rätt. I samma veva tog vi kontakt med Stylingbolaget om att vi ville anlita dem, och i och med att dem jobbar med mäklare varje dag så fick vi en tjej rekommenderad – som vi sedan körde på! Detta är inte sponsrat, vi betalade fullt pris och allting men jag vill verkligen från botten av mitt hjärta tacka dig Sofia för ett fantastiskt jobb. Så enkel, proffsig, uppdaterad, ärlig och lojal. Sånt imponerar på mig. Jag kommer att rekommendera dig till ALLA som någonsin ska sälja sin bostad i Stockholm. Sthlm Eklund New Yorks mäklare ”konsultar”, vilket gör att dem aldrig får bostäder tvingade på sig. Utan de väljer sina objekt själva. Det var ganska avgörande för oss och kändes tryggt. Att hon geniunt ville sälja just vår lägenhet.

So here you go – känner du någon som känner någon som letar efter Stockholms bästa mäklare – så går jag i god för Sofia. 

0 kommentarer




18:38 | mars 11, 2018

Lägenheten är SÅLD – innan visning!

I veckan berättade jag ju att vi hade ett par som var här på förhandsvisning. De kom tillbaka på fredagskvällen igen och igår kom dem hem till oss en sista gång med några familjemedlemmar. Jag stod i köket och drack kaffe med familjen, när P och pappan kom in i köket och sa ”Vi har kommit överens och undrar om det går att signa alla papper imorgon?”.

De, vi och allihopa blev så himla himla glada och efter det gick det fort. Vår mäklare var nämligen tillgänglig redan en timme senare, så vi signade direkt igår (lördags) och kramades om efteråt. P är nämligen bekanta med köparna, vilket känns extra bra för oss såklart.

Detalj ifrån hallen i lägenheten

Jag och P har verkligen inte kunnat tagit in detta ännu. Vi bodde i lägenheten i ca ett år och renoverade mestadels av tiden. Vi hade ju tänkt bo här i flera år till. Men vi blev sugna på större, och då var vi inte långsamma med att ta tag i saken hehe…

Det känns SÅ SKÖNT att detta gick så snabbt och smidigt. Fastighetsbranschen har ju (som ni vet) varit väldigt svajig det senaste året och många har inte fått sina lägenheter sålda, eller förlorat mycket pengar. Men vi verkar ha timeat försäljningen bra och slapp det. Jag känner mig så himla smickrad också över att vårt HEM blev Sveriges mest visade hem v.9 på Hemnet, och uppmärksammat på siter som SkönaHem och stora inredningsprofiler.

Nu väntar nya äventyr och vi får se vart vi hamnar. Vi går i en massa olika tankar men jag hoppas att vi tillslut lyssnar på vad våra hjärtan säger att vi ska göra!

12 kommentarer