Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

12:37 | mars 17, 2021

Såhär glammigt är det efter en förlossning – baby blues?

Byxa LEIS | Tröja Chiquelle | Väst min killes | Mössa gammal | Skor UGGS

Såhär såg jag ut när vi skulle åka och hämta Bruno hos min syster häromdagen. I bilen påväg dit satt jag såklart på sidan utav min höft eftersom att det är helt omöjligt att sitta ner som vanligt.

Jag skrev om det igår på min Instagram, men livet just nu är verkligen extremt oglammigt. Idag är första dagen jag har duschat på fem(!!) dagar. Det har funnits tillfällen jag har kunnat duscha, det är inte det. Jag har bara inte förmått mig att göra det. Igår gick jag runt med nerblodade trosor för att jag inte hittade några nya när jag bytte binda (och Bumligen grät i famnen samtidigt). Dessutom är jag ju 95% sängliggandes för att gå gör alldeles för ont i underlivet. Dels skaver det men tyngdpunkten blir typ mellan benen när man går (??) så därför undviker jag det. Och i princip allt är nerkissat och nerspytt konstant. Inte riktigt den bilden av föräldrarlivet som jag hade fått av Instagram hahaha. Shame on me som trodde att det bara var gos, rena mjuka filtar och fina bebisoutfits.

Jag är så less på att ha så ont pga att jag har haft det under hela graviditeten + förlossningen + nu. Att känna sig nedstämd första tiden med bebis gör tydligen mellan 50-70% av alla nyblivna föräldrar. Så jag ställde in mig på att bli ganska deppig. Men so far har jag sluppit det (peppar peppar). Men jag är riktigt riktigt trött på att ha ont och att det går ut över alla i familjen… Sen kan jag få lite lätt ångest inför att gå och lägga mig, för att jag vet att jag ska upp igen varannan timme natten igenom. Man är ju inte riktigt van vid det än hehehe.

Många undrar hur det funkar med Bruno och Bumlingen. Och so far: väldigt bra! Bruno är mycket mer lugn, men känner ändå att något är annorlunda hemma. För han beter sig inte riktigt som vanligt. Nu vägrar han helt plötsligt ligga uppe vid våra huvuden när vi ska sova tex, och håller sig nere vid fotändan.

Jag har gråtit vid ett tillfälle (när P var inne på jobb i stan och jag var sängliggandes pga smärtor i flera timmar och Bumlingen grät och Bruno inte ville lägga sig nära mig). Bruno har ju verkligen varit vårt ALLT innan och vi har gett honom så extremt mycket närhet och uppmärksamhet. Och jag vill inte att han ska känna sig bortprioriterad. Så fort jag kan gå normalt igen så ska han få sig rejält många promenader och häng i hundparken. Inatt hade Bruno lagt sig intill Bumlingens bedsidecrib så nära det bara gick också, så jag tänker att han någonstans kanske ändå gillar sin nya lillebror heheh.

Ja det var en liten life update det! Hoppas alla ni andra nyförlösta mår bättre fysiskt än maaaj och att ni har det det där glammiga ”första-tiden-med-bebis-hänget” som man ser på Instagram. Jag unnar er alla det ska ni veta!! Men här hemma är det glest på den fronten hehe. Och till alla er som inte är gravida, hoppas ni njuter av ert (förhoppningsvis) icke nedspydda liv!!!!!

The face of a food coma! Set ifrån H&M.

Det är skönt att Sumo (aka Bumlingen) älskar mat så mycket. Det har verkligen inte varit några könstigheter med det sedan han kom. BVC var här idag för hembesök. Vi snackade om vaccinationer, hur jag mår och sen kollar dom väl vilka förhållandena är här hemma I guess? Men sen mätte vi också lillemannen och han vägde ju 4,7 när han kom, gick ner till 4,5 och nu är han uppe på nästan 4,9kg. Snark vilken trött info tänker ni – men kul för hans mormor och farmor som läser denna blöggen tänker jag!!!!

16 kommentarer



22:25 | mars 11, 2021

Första dagarna hemma

Här kommer några bilder ifrån de senaste dagarna och sen vi kom hem ifrån BB:

Vi har ätit så goda frukostar och njutit av att Sumo/Hubbe aka Bumlingen (kärt barn har många namn) faktiskt sover så mycket. Så lär det ju inte vara för alltid så until then: goooa frukostar.

Bumlingen är ju rätt stor som ni vet. Framförallt hans händer och fötter haha! Dessa byxorna är i storlekarna 56 och sitter på pricken perfekt. Hoppas inte att han växer ur dem allt för snabbt.

Gissa en gång hur många miljoner gånger jag har pussat på dom här läpparna det senaste dygnet!!!

Bumlingen kom i måndags, och imorgon (fredag) så ska han få träffa min sida av familjen för första gången inkl sin storebror Bruno. Och i helgen kommer P’s familj.

Min syster kom och hämtade Bruno dagen innan jag blev igångsatt, då tog vi den här bilden. Herregud vad jag saknar honom nu!!! Men, samtidigt känns det bra att han får 100% uppmärksamhet nu hos min syster så vi kan fokusera på att lära känna Bumlingen och hans dygnsrytm och hur allting funkar. När Bruno kommer hem vill jag kunna ge honom den tiden och kärleken han förtjänar, inte ta hem honom ”bara för att” och så har jag inte lärt mig att manövrera tiden med Bumlingen riktigt osv. Men imorgon kommer han!!!

Vi har fått så mycket fina blommor ifrån nära och kära<33 Tack tack tack älskade ni. Bumlingen längtar efter att träffa er alla!!!

Jag har sååå många bilder att visa er, men man ser Bumlingens ansikte på alla, och än så länge vill vi vara i vår lilla bubbla. Det känns konstigt att lägga ut bilder på honom innan våra familjer har träffat honom (dom har såklart sett varandra på Facetime osv men ni hajjar). Denna bilden tog jag nu precis. Vi (läs hans stolta padre) testade bärselen idag och den gick helt klart hem.

Sorry for this info men: har skrivit ihop detta när jag satt på toaletten. Så nu ska jag ta mig upp härifrån (eh att bara ställa sig upp från sittande läge tar sin tid så att säga) och gå upp och mysa med mina killar. Längtar sönder till imorgon för då blir det att fira hans första födelsedag med la familia hehehe. PUSS

4 kommentarer



19:22 | mars 1, 2021

5 dagar efter BF – såhär känns det

Halli hallå dagboken. Idag är femte dagen efter BF. Jag tror dock inte att det medicinskt räknas som att jag har ”gått över tiden” utan att sjukvården räknar det först efter v41 (inne på 40+5 nu). Men jag vet inte säkert haha. Jag har ju varit helt inställd hela den här graviditeten på att det värsta kan hända hela tiden. Alltså jag försöker ju njuuuta så länge jag inte har gravidkrampor tex, men jag har aldrig tagit för givet att jag ska slippa dem. Jag fungerar såhär kring allt i livet, det är väl någon försvarsgrej för att inte bli allt för besviken OM något skulle hända. Så jag hade ju lite räknat med att gå över tiden, och så blev det också. Så när vi passerade BF så blev jag faktiskt inte ledsen. Det kändes snarare väldigt väntat. Surt såklart. Men väntat.
Dagens stora händelse – jag sminkade mig hahaha.

Jag vet heller inte vad jag har att förvänta mig på dagen med stort D. Jag har fortfarande inte kunnat greppa att jag har en person inuti mig som jag ska ta hand om för resten utav mitt liv? Eller hur jag kommer att känna för honom? Eller hur förlossningen kommer att bli? Extra svårt såklart att inte överanalysera saker pga Corona och att livet inte rullar på som vanligt med fikor, häng på stan mm. Hade jag haft ett vanligt schema och sociala aktiviteter hade tankarna varit lättare att filtrera. Till och med undvika helt förmodligen.

För att inte tappa det helt och bli st*rd så försöker jag låtsas som att allting är som vanligt. Jag har ju trots allt varit gravid i 10 månader så några dagar extra är ju EGENTLIGEN ingen skillnad (förutom att mina bristningar över magen eskalerar möjligtvis). Så även om prick alla menar väl som hör av sig, så påminns jag varenda gång om att något kanske ”inte är som det ska”. För han ”borde” ju vara här nu. Och även om jag inte kan påverka det här alls så känns det som att det mitt fel. Det är ju inte bara mina vänner som längtar, utan våra familjer och min kille också. Och jag känner skuld över att det är mitt fel att P går runt runt runt och inte får sin bebis – om ni förstår? Även om det är helt ologiskt så känns det så.

Den här lurvtussen och min kille är dem som motiverar mig just nu<3

Jag känner helt ärligt både skuld och skam över väldigt mycket just nu... Att jag är en egoistisk människa, blandat med mycket ensamhet. Inte över att ingen bryr sig, för jag vet att jag har en drös med människor runtom mig, vars tankar kretsar kring det här hela tiden just nu<3 Det är inte det<3 Men jag känner inte många av dom där känslorna som andra mammor beskriver att dem gör, och det ger mig ångest.

Min kille försöker peppa och lugna och säger att många känner samma saker som mig, bara att mycket är tabubelagt. Och sen när bebisen är här och många utav tankarna försvinner, så minns man inte alla känslor man hade innan. Och så kanske det är, jag hoppas det? Men tänk, TÄNK om det inte skulle vara så? Att jag går in i någon helvetes förlossningsdepression? Självklart har jag en plan för att undvika det också (angående det här med kontrollbehovet som har uppdagat sig under graviditeten lol). Meeeen två utav mina rädslor har ju faktiskt varit att bli igångsatt (100% gambling och jag kan inte förlita mig på gambling?) och att det här ska bli ett trauma för mig psykiskt. Så jag är redan inbokad på efterkoll hos en aurorabarnmorska samt min ansvariga ADHD-läkare kort efter förlossningen. Så ett skyddsnät runtomkring mig har jag ju, både privat och medicinskt, vilket känns väldigt skönt i alla fall!


VAD ÄR PLANEN NU DÅ? (Jag tänker att jag skriver ut det detaljerat här så att familj och vänner har stenköll hehe!!)

Planen nu är en hinnsvepning idag (tisdag) sedan tillväxtultraljud igen på torsdag. Beroende på hur mycket han har växt så gör vi en plan utifrån det. Han vägde 3800gram i vecka 38+3 och på torsdag är jag i vecka 40+6. Men oavsett ska jag nog inte räkna med varken igångsättning eller kejsarsnitt först om prick en vecka från idag (dvs 8e mars). Hehe det känns skönt att ha en plan. Utan en plan hade jag blivit knäpp. Och medans vi följer den så ska jag som sagt låtsas som att allt är som vanligt.

Tills Bumlingen kommer så fyller vi upp dagarna med saker som Bruno tycker är kul. Det blir häng i skogen, hundparken, han får gå loco inne på djurbutiken och välja vad han vill samt massor av gos. Sen städar vi, rensar och planerar för goda middagar. Så fortsätter det såhär på repeat. Uuuuuh inte att förglömma är dagsnapen och serietittandet! Otroligt mysigt <3 Meeeen inte så pass mysigt att jag kan tänka mig att ha det såhär för alltid haha. Så nu får Bumlingen gärna komma faktiskt <3

7 kommentarer



16:29 | februari 27, 2021

Föder vi nu? 1cm öppen, förlossningsdrink, slemproppen har gått och hinnsvepningar

Hallå gänget! Hoppas allt är bra med er<3 Med mig är det toppen förutom att jag sover nästan hela dygnen. Jag är så sjukt trött, men jag antar att det är kroppens sätt att samla kraft. I förrgår var det BF, och då spelade verkligen min kropp oss ett spratt…! Men jag tänker att jag tar allting från början så ni hänger med.

Jag har ju som ni vet en förlossningsrädsla, som handlar mycket om att jag inte vill ”bli störd” under förlossningen (eller innerst inne handlar det väl om ett kontrollbehov och att jag inte litar på någon och känner mig otrygg på sjukhus). Min syn på förlossning verkar inte gå att placera i något fack? Jag är varken den som lägger mitt liv i barnmorskornas händer lättmant och vill ha all bedövning som finns. Men jag är heller inte hippien som vill förlösa mitt egen barn ute i naturen utan bedövning (ni förstår väl att jag generaliserar stenhårt nu va?).

Men jag vill ha en så naturlig, liten och trygg förlossning som möjligt och är hundra procent pro bedövning. Jag hade helst velat föda hemma med två barnmorskor jag känner liksom. MEN! Jag är livrädd för oxytocindropp och att bli igångsatt. Det spelar ingen roll hur många solskenshistorier jag läser eller hör om, jag får fullständig panik utav tanken. (Det blir så enormt långt om jag skulle skriva om varenda grej jag är rädd för och inte/ vilka rutiner jag är emot/inte och hur jag har resonerat. Och med risk för att någon besser wisser lägger någon jobbig kommentar såhär dagarna innan min förlossning så skiter jag i att skriva ut allt sånt nu. Det kan vi ta efter förlossningen. Men nu vet ni ish vad jag tänker, detaljer kan vi ta senare).

Spegelselfie som togs på kvällen innan värkarna drog igång… Här hade jag gjort två st hinnsvepningar.

För att undvika en igångsättning när min kropp inte är redo för det, så har jag därför ätit massor av nattljusolja (som verkar ha funkat jättebra so far!) och så planerade jag och min barnmorska in två stycken hinnsvepningar. En dagen innan beräknad födsel och en samma dag som BF. Jag hade inget hopp om att det skulle sätta igång förlossningen, men det kändes bra att göra en ”check” hur öppen jag var och hur redo kroppen var. Samt vispa runt lite därinne för att förhoppningsvis hjälpa kroppen lite på traven hahaha!

Myten säger ju att om en hinnsvepning gör ont så har den fungerat (stämt in på alla jag frågat eller hört om?!). Den första kändes inte? Men den andra däremot var långt ifrån härlig… Då fick jag i alla fall veta att jag är 1cm öppen, min livmodertapp är mjuk som läppar istället för hård som en nästipp och som förstföderska var det tydligen amaze. YAY! Vill tro att det är tack vare nattljusoljan haha. När vi var färdiga så gick slemproppen och min barnmorska sa att hon hade svårt att tro att det här skulle dra ut på tiden så pass mycket att jag blir ”tvingad” till en igångsättning. ”Skönt” tänkte jag men jag tog det fortfarande med en stor skopa salt. Jag utgår ju alltid ifrån det värsta som ni vet haha.

Den berömda förlossningsdrinken – på mitt vis!

Sen kom vi hem och då hade min kille köpt Ricinolja för att kunna göra en förlossningdrink. Jag är ju som ni vet helt inställd på att gå över länge och hade noll  förväntningar på att det här skulle sätta igång en förlossning det heller. Men jag tänkte att en tarmsköljning inte skadar? Och att det värsta som kan hända är att bebis kommer? Så jag blandade ihop en förlossningsdrink. Jag gjorde mitt egna lilla recept, för jag vägrar att hälla i mig någonting vidrigt bara för att haha. Så jag använde min favoritsmoothie med mangosmak som bas.

– 4msk smoothie.
– 2msk champagne.
– Lite mer än 1msk risinolja.

Hör och häpna – smaken var god!!! Blanda olja + smoothie (eller vilken smak/konsistens ni än väljer) ordentligt innan ni häller ner bubblet. Sedan drack jag tre såna här små drinkar på tom mage inom loppet av 1h (eh kanske inom 30min).

OBS OBS OBS kan ni bara snälla lova mig att absolut inte testa den här drinken eller några andra oljor med mera utan att ha rådfrågat med er barnmorska? Det är jätteviktigt att ni gör det först.

Jag trodde som sagt inte alls att någonting skulle hända. Och jag vet ju fortfarande inte om det var den här som satte igång allt?

Men vi satte oss ner och åt middag och tittade på ”Gift vid första ögonkastet” och ”Farmen”. Sedan började jag må rätt illa och därefter fick jag en tarmsköljning hehe. Ha nära till en toalett om ni ska dricka en sån här drink. Det gjorde ont i magen men det var ju för att jag var dålig i magen liksom haha. Jaja jag var inte besviken, utan tänkte att det ändå var nice att ha ”rensat lite” haha.

Sedan gick vi och la oss och då började jag att må rätt illa. När jag rapade så liksom bubblade det upp olja ur munnen kändes det som. Usch fy!!! Men kollar man på den här bilden så förstår man ju att det inte var så konstigt att jag kände så hahaha… Så jag kokade mig en stor kopp hallonbladste (liksom varje kväll sedan v36) och så fortsatte vi att kolla på tv.

Men helt plötsligt började jag att få rätt starka sammandragningar (tillskillnad ifrån tidigare så gjorde dessa ont). Och framförallt så började jag få väldigt ont i ryggen. Så en halvtimme efter det här låg jag med en värmekudde på magen + TENS maskinen med elektroniska stötar på ryggen och bet i täcket.

Jag hade ”mensvärk” i magen men det absolut värsta var helt klart i svanken. Det var som ett sjukt tryck neråt inuti kroppen. Mot ändtarmen och ljumskarna typ?? Vid 22 började jag att känna tydliga ”start” och ”stopp” för värkarna. Under hela kvällen kallade jag det för ”sammandragningar” men såhär i efterhand så var det nog värkar haha. Själva värkarna kom varannan minut och höll i sig ish lika länge hela tiden. Men själva smärtan skalades verkligen upp successivt för varje värk som kom.

Här ligger jag emellan två värkar med klockan i ena handen och TENS maskinen i den andra. Magen hade ännu konstigare form när värkarna kom kan jag lova hahaha…

Jag var helt dödstrött pga hade sovit piss natten innan och inte tagit min dagsnap hahaha. Så det enda jag ville var att sova, och jag visste ju att förvärkar kan hålla på i flera dygn med pauser emellan osv. När jag har smärta eller mår illa så blir jag alltid trött också, och har alltid haft som en strategi att ”sova bort” smärta. Så kroppen går per automatik in i ”sleep mode” när jag har ont hahaha.

På en skala 1-10 så var smärtan 5. Jämför jag med när jag hade gallsten var den här smärtan kanske 4. Men när jag väl har fött barn så tror jag att jag kommer tycka att det här var en 2a hahaha. Trots att jag frustade som en ko, var helt i min egna bubbla och paralyserad av smärtan. Men P tyckte tillslut att jag var så pass borta när värkarna kom och att dem var så täta, så han ringde faktiskt till förlossningen. Jag vill ju vara hemma så länge som möjligt och kände att jag pallade mer, så jag tyckte att det var onödigt. Men dom förstod hans oro, och att vi såklart fick göra som vi kände för, och i det här fallet ville ju jag testa att somna om så då skulle vi försöka med det.

Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades somna? Jag tror att jag tillslut däckade faktiskt. Men när jag vaknade någon timme senare så hade smärtan avtagit drastiskt. Det gjorde fortfarande ont men inte i närheten av hur det kändes tidigare. Jag har haft väldigt svårt för det där med ”målbilder” som barnmorskorna tjatar om inför förlossningen. Men när det gjorde som mest ont började jag plötsligt be om ultraljudsbilderna vi fick i förra veckan. På dem var Bumlingen nämligen EXTREMT lik min kille i profil. Alltså en liten miniatyrkopia hahaha. Pannan, näsan, läpparna och hakan är exakt desamma. Så trots att jag inte hade planerat någon målbild så kom det till mig av sig självt. Och mellan smärtan när allt var någorlunda som vanligt höll jag hårt i bilden och blev varm inombords. Det var ju för den här lilla killen jag gick igenom allt det här, för att äntligen få träffa honom!

Inatt (26e alltså dagen efter BF) så vaknade jag utav ordentliga sammandragningar igen, men efter någon timme lyckades jag somna om på nytt. (Jag kanske har fel taktik? Förlossningen kanske drar igång på riktigt om jag lägger av med att försöka somna hahaha?). Dagtid har jag känt absolut nada. Eller jo min slempropp har ”gått” varje dag sedan hinnsvepningen. Men annars inget. Jag är dock inte besviken, och jag tycker inte alls att det är jobbigt att ha gått över tiden som många säger. Jag är så inställd på att det här kommer ta lååååång tid.

Vi får er en del sms ifrån vänner som kollar status, så jag tänkte att det här kunde vara en kul och detaljerad update för dem hehehe. Men framförallt för min egen del, att kunna läsa i efterhand när det enda jag kommer att minnas är den riktiga förlossningen. Så hoppas ni gillar updaten.

PS! Jag måste även ge en extrem eloge till min kille. Vi såg den här natten som ett ”test” för hur det kommer att bli sen, och allt han gjorde var helt j*vla dunderbra. Så jag känner mig så trygg i att vi ska göra det här tillsammans. Blö börjar böla direkt när jag tänker på det, för han är verkligen den bästa och tryggaste människan jag vet i hela vida världen. Under den här graviditeten har han varit ett sånt sinnessjukt stöd och han har återigen bara bevisat att jag har valt helt rätt karl att skaffa barn med. Han är verkligen one of a kind <3 Min svärmor och svärfar: u did gooooood<3

3 kommentarer




22:04 | februari 26, 2021

Passerat BF – vad gör vi nu?

Såhär hänger jag runt just nu. I ett H&M mjukis-set som jag har växt ur med magen. Någon som inte bryr sig om det är Brune. Han är besatt utav magen och vill ligga på den och hänga prick hela tiden.

BF var den 25e. Alltså igår. Och vad har man gjort för att fördriva tiden då? Jo P tränar på att göra pannkakor i muffinsformar som han ska bli tradition här hemma för lilla W. Han är så j*vla fin min kille och brydd om så små detaljer nu inför att Bumlingen kommer. Tänk att han va sånt pappa material? Det trodde man inte när man hittade honom ute på klöbbennnnn! Sköja haha. Han har alltid tagit familjen och vänner före allt.

Själv har jag sorterat lådor och kokat nappar och nappflaskor. Man kanske inte behöver det? Men jag har ju ändå inget annat för mig såååå. Tvättat snuttisar och filtar har jag också gjort.

Herregud vad tung jag är nu. Det är helt galet. Jag har sammandragningar nästan hela tiden men dom gör inte ont. Men man känner verkligen att det TAR på ryggen att magmusklerna är long gåååne. Jag har numera både gamnacke och går framåtlutad twentyforseven.

Bumlingens sovrum är klart nu (tack du älskade följare som tipsade om dessa lakanen! Köpta på en dansk hemsida som hette FineNord).

BB väskorna är packade också. Hahaha alltså vi har en hel väska med snacks? Det är ju helt orimligt. Men tänk om vi blir kvar länge?

– Lättdryck fläder pga är extremt törstig hela tiden.

– Cashewnötter (får man ha med det?).

– 1kg lösgodis.

– Gifflar.

– 2 äpplen.

– 2 bananer (aurorabarnmorskan sa att dom inte hade frukt på avdelningen?).

– Marabou TUC.

– Vindruvor.

– San Pellegrino blodapelsin.

– Drickyoghurt.

– Smoothie.

Min godissmak klassas nog som väldigt barnslig. Älskar allt i gelé och som är surt typ. Min favorit är dom små nallebjörnarna ni vet? Ifrån Haribo hahaha.

Jag gick in och köpte godiset såklart. P litar verkligen på att jag kommer ihåg hans favoriter – vilket jag såklart alltid gör. Men tvärtom då? Eh nej jag skulle ALDRIG lägga godisansvaret på honom. Han axlar tyvärr inte den rollen. Tvingas vi till en sån situation så Facetimear vi. Snacksväskan är en biggie för oss – jag tror att vi har pratat om exakt innehåll i flera månader.

Favorite spot atm – sängen! Återigen i ett H&M set. Samma tröja fast långbyxa istället bara. TACKAR GUDARNA för våra höj och sänkbara madrasser sen jag blev preggo. Och kuddar… Vad hade jag gjort utan kuddar? Såhär ser magen ut under en sammandragning. Då är den stenhård.

Helt ärligt så ligger jag ju såhär mest hela tiden. Vi har fått låna en TENS-maskin ifrån vår doula Malin. Den har hjälpt så så mycket!!! Så det rekommenderar jag verkligen att hyra/köpa. Vi hade faktiskt köpt en, men bara med en klamp och utan sladdar. Den var inte lika effektfull.

TENS-maskiner är alltså elstötar kan man säga som man styr genom en liten dosa. Jag har använt mina på ryggen och rumpan och när jag har haft ”mensvärk” så har den smärtan avletts pga TENS-maskinen. Men har jag haft ont i muskler så har maskinen funkat som massage.

Vi har fått otroliga blommor att titta på också!!! Redan för flera år sen bestämde jag att den dagen vi gifter oss – då blir det en spretig bukett. Exakt med vilka blommor jag vill ha – avslöjar jag dock inte. Jag inser nu att valet av blommor är en stor grej för mig vid giftermål.

Det händer mycket i min familj just nu. Bla är min lillebror på samma körskola och gör en intensivkurs i Flen (där jag tog mitt körkort för två år sen) och min äldsta lillasyster har köpt en lägenhet på Kungsholmen med sin kille som dem renoverar. Nu var golven precis färdiga och idag skickade hon den här bilden. Dom hade valt en soffa i brunt så att det inte var hela världen om Bruno smutsade ner den – och så att Bumlingen ska kunna äta choklad i soffan hos sin moster hahaha. Det är sjukt hur efterlängtad den lilla bebisen i magen är utav så många <3

I veckan fick jag reda på att en branschkollega går igenom det värsta en förälder någonsin kan erfara. Det går inte en halvtimme utan att jag påminns och att mitt hjärta brister. Jag önskar att det fanns något jag kan göra. Men jag skänker ALL min kärlek och ALL min styrka till henne och hela familjen<3

Undermedvetet så stängde jag av mycket utav längtan efter vårt barn. Jag tar verkligen inte hälsan för givet (troligtvis pga att min bror föddes väldigt sjuk och sedan gick bort och det är troligtvis därför jag så innerligt lider med de drabbade – då det ligger så nära det traumat min familj var med om). Jag har haft dåligt samvete över att jag inte har varit ”mer taggad” på att Bumlingen ska komma. Dels har jag väl känt så för att det känns så overkligt, men jag tror också att det är en försvarsmekanism. Jag VÅGAR INTE känna älska fullt ut först jag vet att han är här och mår bra.

I alla fall… För två dagar sedan bröt vi därför vår karantän och bjöd över våra nära Nackavänner Stork, Fellan och Pingu på middag. Det höjde faktiskt mina oxytocinnivåer att träffa ett barn – men också att skratta med kompisar. Så det var ett ruggigt bra beslut. OM förlossningen hade satt igång när jag var deppig så hade det ju inte varit till min fördel direkt… Men nu är jag pepp igen <3 Då såg toaletten på nedervåningen ut såhär i alla fall. Ni får ju sällan se bilder på den.

P har verkligen levlat upp sitt matlagningsgame den senaste tiden. På BF dagen ville vi såklart fira lite. Så till lunch blev det en makalös fisksoppa. Och till middag blev det:

Rostad broccoli och torsk i ugn med en parmesanemulsion och gremolata. Sååå fräscht och gott. Receptet finns på köket.se osv!!! Eller hur är det dom brukar säga i Nyhetsmorgon?

Det har hänt så mycket i köket!!! På denna bilden var det dock massor av saker som inte var färdiga. Men vi var så ivriga med att få upp piff haha. Hela matön fanns inte. Före och efterbilder kommer efter förlossningen och några dagars föräldrarledighet haha. Funderar på att låta Carro plåta köket på exakt samma sätt som Hemnet-fotografen hade fotat köket innan vi flyttade in? Då blir det liksom mest rättvisa bilder tänker jag. Vi är extremt nöjda i alla fall och sen denna bilden togs är allt färdigt wiiiieee. Det kanske är därför vi har lagat så mycket mat lately.

Jag är övertygad om att Bumlingen kommer att vara en kopia av sin pappa. Men jag tror att han kommer att få mina ögon? I alla fall! P vägde 4182 fram när han föddes, och då var han såhär mjuk å go. Hoppas vår lille (eller store?) pöjk har ordentligt mulliga kinder 🙂 Om inte annat så får han väl det sen. Jag är ju Born and raised med hamsterkinder och P också. Älskar faktiskt dom hos mig själv haha!!

En dag fick jag på mig mina ringar och blev så löjligt stolt över hur fina dem är. Sneakpeak hehe.

Juste! En annan grej jag gör mycket nu är att skriva med vänner. Och sova. Jag är så ofantligt trött (kroppen samlar väl energi?). Så en del av mig blir stressad av att så många frågar om han har kommit – MEN det glömmer jag snabbt bort när jag tänker på att ”tänk om ingen hade hört av sig?”. Fy då hade man ju känt sig så ensam istället<3 Jag är så tacksam över våra vänner och att dom bryr sig!! Men förlåt alla jag inte hinner svara. Jag ser allt, men ibland somnar jag om istället pga helt slut. Förlåt förlåt förlåt!

Såhär såg en konversation mellan mig och Elin ut i förra veckan hahaha. Minns inte ens vad det handlade om när jag skrev ”OMG”, förmodligen något helt oviktigt. Sen la jag ifrån mig telefonen (eller om den dog som vanligt) och då trodde stackaren såklart att förlossningen hade satt igång. Kände mig så elak hahaha.

Jaja det var allt familjen Löfgren hade att bjurra på denna gången! Nu ska Bruno och jag äta popcorn och titta på Alla Mot Alla. Och alla andra hundra serier vi följer just nu haha.

4 kommentarer