Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:21 | oktober 14, 2020

Graviduppdatering v 22

Hej på er alla fina underbara<3 Hoppas allt är grymt med er. Idag tänkte jag svara på frågor jag ställer mig själv, i någon form utav intervjuformat. Hope u like it!!!

Hej Ellinor! Grattis till graviditeten! Vilken vecka är du i nu?
Svar: Hej själv Elli. Den här veckan går jag in i v22. Bytte först veckor på onsdagar men numera byter jag på fredagar. Ongen är numera 27cm lång(!) och jag kände de första sparkarna i förra veckan. Så nu känns allt lite mer ”på riktigt”.

Kjol Chiquelle | Topp Soft Goat

Hur mår du idag men också generellt i graviditeten?
Svar: Hmmm. Det är sådär. Jag har börjat vänja mig med att ha migrän 4-5 dagar i veckan. Men jag har inte alltid extremt illamående, så dagarna jag får det på köpet blir jag så otroligt less på graviditeten. Räcker det inte med känslan av att någon långsamt skruvar in en skruv i hjärnan på en från flera ställen haha? Bäckensmärtorna är bättre i periodvis sen jag började gå till min kiropraktor, men jag blir fortfarande sängliggandes ibland. Men jag känner mig otroligt LYCKLIG och LUGN <3 

Har tänker du förbereda dig inför förlossningen? Känner du dig förberedd?
Svar: Jag känner mig mentalt väldigt förberedd. Jag vet hur en förlossning går till rent praktiskt,  fysiskt och medicinskt. Men det emotionella kan jag såklart inte förbereda mig på. Mer än att ha i åtanke att man kanske inte känner ”love at first sight” direkt och att det är supervanligt att känna sig nedstämd i början. Jag har ju lyssnat på hundratals poddavsnitt om förlossningar, kollat på klipp på youtube och läst böcker de senaste åren. Det har nog varit mitt sätt att ta kontroll över situationen, att veta ALLA värsta (och bästa) tänkbara scenarion för vad som kan hända. Så på så sätt känner jag mig förberedd. Men mina kontrollbehov gör ändå att själva förlossningen känns rätt jobbig då jag ju verkligen inte kan påverka den alls.

Hur känns det att du ska bli MAMMA? 
Svar: Jag är ju by nature en extremt barnkär människa så det här är ju verkligen en dream coming true<3 Men det är ändå svårt att greppa… Jag ser fram emot första gosperioden men jag längtar allra mest efter att SKRATTA ihop med mitt barn. Jag hoppas verkligen vår unge ärver min humor så vi kan ligga på köksgolvet och bara kikna utav skratt ihop hahaha. Jag har en tydlig bild av hur jag vill vara som förälder vilket underlättar ganska mycket. Det är nog tack vare att så många i min omgivning har gått igenom den resan. På så sätt har man själv har kunnat observera och känna in hur man själv vill göra.

Hur tänker du kring första bebistiden annars då?
Svar: *förbered er på långt svar*. Jag kommer nog aldrig bli den som ”bara är mamma” första tiden och att jag går helt upp i det. Inte för att det är något fel i det, tvärtom. Men det känns inte som min naturliga roll bara. Och jag skulle nog bli ganska olycklig om jag inte fick vara ELLINOR och prata om annat än bebisar första tiden. Jag märker redan nu hur många hemmamammor behandlar mig som en barnfödande maskin och att det är det enda dom vill prata med mig om. Medan mina vänner fortfarande behandlar mig som vanligt vilket jag älskar.

Jag är väldigt obrydd om hur andra väljer att göra med sina bebisar, så jag hoppas att jag fortsätter på det spåret och bara gör vår grej på vårt sätt. Varken jag eller P har vanliga jobb eller kan vara 100% lediga + att vi är väldigt sociala på det. Så min förhoppning är att inte bli allt för isolerad utan att fortsätta träffa vänner/familj regelbundet, men kanske på lite andra sätt än tidigare? Sedan hoppas jag på att vi kommer att fortsätta vara så jämställda som vi är idag i vår relation. För att förebygga att jag blir den som ”tar över” så har jag sagt till P + mina nära att påminna mig om att inte vara för ”på” honom i början med hur han ska göra. Iofs tror jag snarare att det kan bli tvärtom då det känns som att han kommer bli en mycket bättre förälder än mig ur många aspekter hahaha<3

Hur tänker du kring jobbet nu under graviditeten och första tiden med bebis?
Svar: Jag känner noll behov av att levla upp i jobbet under tiden jag har en bebbe, utan har ju sedan några månader varvat ner jobbmässigt och mentalt. För att jag helt enkelt inte har något sug. Jag vill kunna betala mina räkningar men that’s it haha. Så ur den aspeken ska det bli spännande att se vart jag landar och vilken min exakta roll kommer att bli eftersom att jag är och flyter någonstans mittemellan de där typiska ”mammarollerna” man ser utifrån sett.

Hur tänker du att det kommer att gå med Bruno och bebis? 
Svar: Ja det får väl bara gå tänker jag! Rent praktiskt fattar jag inte hur man får ihop det med Brunos promenader + lillen om h*n sover tex. Men det löser sig <3 Jag tror att det kommer bli en chock för lilla vilda och känslosamma Bruno att någon annan kommer att vara viktigare än honom. Men han kommer att bli en asrolig storebrorsa tror jag. För att förebygga allergier är tydligen kossor/hästar bästa djuret och nästbäst är att ha en hund som husdjur. Så det känns ju TÖPPEN också<3 Just nu vill han vara nära mig hela hela tiden och helst ligga PÅ min mage 24/7. Otroligt gulligt <3

4 kommentarer



12:03 | oktober 11, 2020

Angående att kroppen förändras när man blir gravid

Helluuu fellas! Jag måste bara prata om en grej som har blivit rätt uppenbar för mig sedan jag blev gravid. Att människor verkar vara helt fixerade utav den gravida kroppen… För hur kroppen SER UT är väl det sista en graviditet handlar om.

Jag är ju verkligen en person som har noll fokus på kroppen och på något höger lyckades jag bli fri mina komplex för ett par år sedan. När jag går upp eller ner i vikt så ser jag det väl efter ett tag – men det är inget jag lägger någon värdering i. Jag kämpar inte för att SE UT på något speciellt sätt, utan mitt fokus ligger på att MÅ BRA. Alltså verkligen.

Meeen. Jag har alltid fått höra att ”den dagen du blir gravid kommer du vara så himla vacker! bara en liten perfektttt kula på magen åh åh åh!”. Vi pratar alltså inte bara om några få tillfällen, utan typ prick varje gång graviditeter har kommit på tal hehe. Både bland främlingar och vänner. Så tillslut blev det liksom en sanning för mig. Att jag var en person som bara fick en liten kula när jag blev gravid och att det var det normala.

Men så klev jag in i v9 och skulle dra på mig mina vanliga jeans… Men som from all of a sudden fastnade på låren precis över knäet. Först trodde jag att det var något fel? Ingen jag kände till hade haft samma problem först tidigast  v18? 20? Sen när jag vägde mig hemma hos en släkting som lyfte på ögonbrynen över att jag hade gått upp så många kilo på så kort tid blev jag stressad. Och på det började människor i min omgivning säga ”åh man ser en liten mage redan ju!!”. Vilket ju bara är något fint, men där och då blev jag bara så stressad…

Min kropp ”skulle ju inte förändras under graviditeten”? Jag skulle ju bara få en liten kula? Var det något som var fel? Väntade jag tvillingar? (Jag SKÄMS verkligen i efterhand för att jag tänkte såhär för det är så olikt mig).

Bilder tagna i v19.

… Sedan började tankarna att snurra. ”Om jag har gått upp så mycket i vikt redan i v9, hur stor kommer jag inte bli sen då..?” osv. För någon som aldrig har varit gravid så FÖRSTÅR jag om det blir svårt att greppa varför man fokuserar på utseende när kroppen SKAPAR ETT LIV i magen. Jag förstår verkligen det, jag tänkte också så innan jag själv plussade på stickan.

… Men jag fattar ju inte att jag är gravid! Varken då i v9 eller nu i slutet på v21… Jag förstår inte ens att det ska komma ett barn fastän halva tiden har gått hahaha. Det är ju oundvikligt att undgå alla gravidkramper, men i övrigt är magen den enda skillnaden jag kan SE. Så när jag väl började att jämföra min kropp så blev det de enda jag kunde fokusera på. Vilket såhär i efterhand känns så sorgligt för det finns ju såå mycket annat kul man kan och SKA lägga sin energi på i början utav en graviditet.

Jag är ju fortfarande en smal tjej, det säger jag såklart ingenting om. Jag vill inte att någon utav er ska jämföra er med mig, eller tro att jag går runt och har åsikter om andras kroppar mm. Men jag ville bara vara öppen med att även jag – som ändå är en person som vanligtvis lägger noll fokus på kroppen – tyckte att den första tiden när kroppen växte tog mycket energi.

Jag hade ett allvarligt snack om det här med en jättefin vän nyligen som fick mig att förstå att alla inte går runt och tänker att det är något fel på mig som har gått upp i vikt. För det är verkligen så jag har tänkt. Att min gravidkropp inte kunde leva upp till folks förväntningar om hur den skulle se ut. Hon intalade mig också att allt bara satt i mitt huvud, och det kändes så bra att ha öppnat upp mig om alla hjärnspökena. För jag insåg att tankarna var just det – bara hjärnspöken och inte verkligheten.

Jag vet ju att kroppen förändras under graviditeten, det var jag helt förberedd på. Det SKA den ju göra. Men jag trodde aaaaaldrig att människors komplimanger skulle ha satt sig så djupt i mig att dem blev förvandlades till hjärnspöken. Hade ingen kommenterat min mage och kropp innan (eller under) graviditeten så hade jag förmodligen inte reagerat på att kroppen förändrades. Men i början av graviditeten kände jag mig som ett levande objekt, helt fri för alla att kommentera bäst dem ville. Och så har jag aldrig känt när jag inte har varit gravid. Då skulle ju aldrig någon kommentera om jag hade gått upp i vikt eller inte. Men bara för att jag väntade barn kändes det fritt fram för folk att göra det.


Jag vet att alla som har sagt till mig att min kropp kommer se ut prick som vanligt under graviditeten har menat väl <3 Herregud jag har garanterat sagt liknande saker till vänner innan utan att tänka mig för. Man vill ju bara ge en liten boost till den som är gravid. Sedan vet jag inte om andra har reagerat annorlunda och att det är jag som överdriver. Men jag är verkligen inte van vid att min kropp står i centrum, ”bedöms” eller att den ens är ett samtalsämne.

Såå nu jag vill bara skriva att: snälla snälla snälla kan vi ta bort fokuset ifrån kroppen och vikten när det kommer till graviditeter? Såklart att man ska säga att någon är vacker när den är gravid, men måste vi lägga så stor vikt vid utseendet när någon väntar barn?

Vill såklart även skriva att: det finns inga fina eller fula gravidmagar. Inga fina eller fula gravidKROPPAR heller för den delen. Prick varenda en är vacker precis som den är<333

Alla ni som är/har varit gravida (eller alla ni andra också såklart) hur tänker ni om det här? Jag skäms verkligen för att ha haft såna här tankar när graviditeten handlar om prick allting annat än just utseende och vikt.

33 kommentarer



12:15 | oktober 7, 2020

Vilken vecka är jag i? Vilket kön har bebisen? Hur fick vi reda på att jag är gravid? Svarar på era vanligaste frågor

Håll i er nu alla gömmor å göbbar!! För finally har jag fått tummen ur rövaa å tänkte svara på alla era frågor. Eller ja inte alla, men de 8 vanligaste jag har fått de senaste dygnet. Vissa frågor kräver helt egna inlägg, tex min syn på förlossningen nu under corona? Om/varför vi gjort NIPT-test eller ej? Varför vi vill ta reda på kön? Hur mina tankar har gått kring att skaffa barn med en snubbe since min egen far har varit ett rötägg osv. Så allt sånt får vi ta mer under tidens gång tänker jag <3


Fråga 1: Vilken vecka är du i?
Svar: Jag går in i v21 den här veckan!! Dvs jag har gått mer än HALVVÄGS!!

Fråga 2: Hur märkte du att du var gravid? Vilken vecka var du i då?
Svar: Jag började bli sjukt andfådd och inte speciellt sugen på alkohol. Men det var inget jag tänkte på då. Utan vi åt middag med ett kompispar som berättade att dem väntade barn på tisdagen. På onsdagen åt vi middag med några andra vänner och påvägen dit ringde en tjejkompis och berättade att dem hade fått ett missfall. DÅ, i taxin hem började jag att tänka… ”Vänta lite nu här, när hade jag min mens senast?”.

Det var efter denna pastamiddagen i Vasastan som jag började undra när jag själv hade mens senast (1a juli).

… Jag gick då in i min app och insåg att mensen var över 2v sen… Vågade dock inte få för höga förhoppningar utan den har alltid varit oregelbunden. Men jag berättade för P i alla fall och vi båda konstaterade i taxin påväg hem att jag nog behövde göra ett gravtest dagen därpå…

Fråga 3: När har ni BF (beräknad födsel?)

Svar: Vi hade den 23e februari men nu verkar det som att BF är den 25e istället. Verkar vara många utav er som är +-0 1 månad?! Är inställd på att gå över 2v thooo men samtidigt känns det som att ungen kommer att komma i feb i alla fall.

Fun fact: Det här är efter jag hade plussat var vi på 40års fest med halva vår umgängeskrets. Fy satan vad nervös jag var över att någon skulle märka. Fick frågan rakt ut utav en bekant när jag och P var sugna på kids. Jag ba ”Eeeh eeeh jag är ung du vet, så det är ingen stress” (min ständiga ursäkt senaste åren när jag har fått frågan).

Typ 20min innan denna bilden togs hade vi berättat för Ebba (som sitter bredvid mig på bilden) och hennes man Erik. Dom försökte med alla medel dom kunde få mig att ta en taxi hem istället för att köra bil… Dem är två utav våra absolut närmsta, så då berättade vi bara <3 Ebba började gråta <3 Och resten utav kvällen försedde hon mig med alkoholfritt i smyg.

Fråga 4: När började ni att berätta för familj/vänner mm?

Svar: Från och med samma dag vi själva fick reda på det! Det var ju mitt i sommaren och vi hade planer inbokade med familj och vänner varje dag i en månad framöver. Iom att vi inte tog/tar något för givet så sa vi dock att det fortfarande var tidigt… Och vi ville bara berätta för dom som vi kunde tänka oss att berätta om ett missfall för. I och med semestertider så blev det utdraget med vissa närstående, men det var viktigt för oss att berätta det face to face<3

Fråga 5: Kommer ni att ta reda på kön?
Svar: Jaa! Vi har redan gjort det faktiskt hehe. P fick dock inte vara med under ultraljudet pga Corona. Elin min bästis ville ha en gender reveal med våra närmsta meeeen jag och P är ju inte riktigt dom som gillar den typen av attention. Jag hatar även ”gulligull” med blått/rosa osv såååå bara vi och våra närmsta vet kön so far.


En vecka efter att jag plussade på stickan och vi var med vänner och familj nere i Skåne<3 Var alltså i v8 här.

Fråga 6: Hur reagerade du när du plussade på stickan?

Svar: Jag lyckades (bästa jaaag) fånga detta på film!!!! Men jag blev så så sååå chockad. Kände ba ”är det nu jag går igenom det där ögonblicket jag kommer att komma ihåg för resten utav mitt liv?!”… ”Åh herregud är jag verkligen redo för detta”… Sedan stod det 3v + på stickan. Men såhär i efterhand var jag redan i v 7 då. Blev asglad men fattade inte att det var på riktigt och började tveka på om jag skulle bli en bra mamma, bra på att ta hand om ett barn osv…

1,5v efter att jag plussade så började jag redan bli rätt svullen om magen på kvällarna (åt som en HÄST så not that  wierd). Detta var i slutet på v 8 i badrummet nere i Skåne.

Fråga 7: Ska du bli en mamma influencer nu?
Svar: Nu när jag har hållit graviditeten hemlig 50% av tiden så har jag till en början massor att ta igen!!! Har så mycket frågor!!! I och med Corona så är jag mycket hemma också, samt att jag har gått ner till att jobba väldigt väldigt lite (hade jag haft ett vanlig jobb hade jag sjukskrivit mig long time ago pga gravidsymptomen). Så atm är ju graviditeter/förlossningar/barn det enda jag tänker på haha. Men planen på sikt är att vårt barn kommer vara en del utav mina sociala medier, men mina sociala medier kommer absolut inte bara handla om vårt barn. Tänk er lite som Lovisa Wallin gör typ? Eller Petra Tungården? Älskar deras upplägg.

v 14 ca. Ville ta en ”i nuet bild” på hur vår vardag såg ut innan bebis. Sa till  P ”tänk att vi kommer kolla på den här bilden och tänka ”Herregud vad sjukt att det fanns ett liv innan det låg en baby där emellan”. Så skrattade vi båda två. 

Fråga 8: Hur mådde du första veckorna? Hur mår du nu?
Har tyvärr inte antecknat någonstans (i och med att jag inte skrev om det på bloggy) så jag minns faktiskt inte riktigt allt. Jag mådde bra, men hade ett ordentligt morgonillamående/när jag åkte bild, migränattacker utan dess like (dem fick mig att vilja hoppa från en balkong) samt foglossning från helv redan i vecka 9… Annars mådde jag prima. Ingen oro eller extrem trötthet som många beskriver. Nu mår jag okej! Lider fortfarande utav samma problem tho fast har inga attacker med migränen eller. Besökte dock världens bästa massör för gravida som hade stenkoll på hur kvinnokroppen funkar. Ska gå dit regelbundet nu under hela graviditeten och helst efteråt också. Planerar att ge henne alla mina besparingar. Det tycker jag ni ska göra också! Detta är noll spons, har betalat fullpris som alla andra osv. Är bara så otroligt nöjd med CamillaHealth And Evidence i Gustavsberg.

Hoppas ni är nöjda med svaren mina fina! Jag försökte svara så utförligt jag kan! Jag har inga som helst problem med att vara personlig. Dock känns vissa grejer kring min graviditet väldigt privata… Generellt sätt så tycker jag att många tar för givet att man ska dela med sig om allt allt allt. Fick frågan om jag kommer att filma hela min förlossning och lägga ut på youtube tex, och det kommer absolut inte att ske haha. Älskar dock att se såna men det är inte min grej tror jag. Filma för mig själv känns dock som ett måste!

23 kommentarer



11:55 | oktober 7, 2020

Tack för all er kärlek och pepp

Ja hörreni, först och främst – vart ska jag börja?! TUSEN TUSEN TACK för er repsons på graviditeten. Jag finner verkligen inga ord för hur tacksam jag är för ert engagemang, er förståelse och er pepp. Det är känns så otroligt bra att ha just ER med mig på den här resan. Har småbölat hela morgonen av alla era fina meddelanden. Ni är så många som har hängt med mig under så så många år. Och förhoppningsvis i många till<3 Det verkar dessutom vara ganska många fler därute som är gravida samtidigt som mig vilket känns ASKUL!

Bildspel ifrån ett bröllop i september. Håller in magen VS slappnar av hahaha.

På många sätt känns det som att jag bloggar för första gången nu? Lite som att bli av med oskulden? Att jag gör någonting som jag aldrig har gjort förut och att det känns lite läskigt hahaha? För nu VET NI ju äntligen! Från och med nu behöver jag inte dölja gravidteten längre. Jag håller på att försöka sammanställa alla era frågor under dagen och besvara dem så gott jag kan<3

Annars då? Då är dagens planer att besöka min barnmorska så P får lyssna på hjärtljud. Vi ska boka in ett Aurorasamtal på SÖS samt att P överraskade mig med en gravidmassage efteråt. Har så fruktansvärt ont i ryggen och förhoppningsvis kan den här specialisten bota lite utav min migrän också.

7 kommentarer




20:20 | oktober 6, 2020

Jag är gravid!!!!!!!!!


Omg hahaha det här är så sinnessjukt!!!!!!!!! JAG ÄR GRAVID!!!!!!!!!!!!

Jag har haft min blogg mer än halva mitt liv. I helgen fyllde jag 25år, och jag startade den när jag var 12. Under dessa åren har såklart tanken slagit mig vad som kommer att hända den dagen jag blir gravid… Och nu är den dagen här… Dagen jag berättar för mina bloggläsare om att jag väntar barn med mannen i mitt liv?! Det är så sinnessjukt!!!!! Med honom jag älskar så mycket att magen vrider sig utav kärlek? Med han som jag blev vuxen tillsammans med? Han som är min absolut bästa vän och familjen jag valde själv för över 4,5 år sedan.

Gud jag bölar verkligen när jag skriver det här!!! Tänk att dom här två killarna och jag ska få tillökning i våran lilla trio? Som vi har längtat de här åren. Drömt. Planerat. Sett framför oss. Jag har så mycket jag vill berätta för er….

Men nu kanske ni förstår varför jag har varit så off här? Dels har jag haft en mage de senaste veckorna som har varit OMÖJLIG att dölja. Så jag har inte kunnat ta några som helst bilder på mig själv de senaste veckorna? Sedan har ju det härliga gravidsymptomet MIGRÄNEN tagit över mitt liv. Plus X antal andra härliga symptom som helt enkelt har gjort det omöjligt att uppdatera rätt många dagar i veckan. Men framförallt så har det varit svårt att skriva om någonting annat? För graviditeten är ju med på ett hörn i allt jag gör numera ha ha. Oavsett om det är en middag, min tankar om livet, hur jag ska klä mig i höst eller hur vi ska renovera ett gästrum till barnrum. Ni hajjar <3

Jag har alltid tänkt att jag skulle dela en graviditet med er samma sekund spermien nådde ägget ungefär hahaha. Men så blidde det inte. Jag insåg ganska snabbt att det här var det FÖRSTA I LIVET jag någonsin har hållit privat? Jag har alltid berättat så fort jag har börjat dejta någon, om jag planerar att flytta utomlands eller om jag funderar på att köpa hund. Ni har alltid varit med i vartenda steg. Men det har varit skönt att bara ha det här för oss själva, våra familjer och alla våra vänner ett tag. Så jag hoppas inte ni tar illa upp över det, utan att ni förstår <3 Men det har varit på gott och ont såklart. För HERREGUD vad jag har saknat att prata med er de här veckorna. Men från och med nu spelar vi med öppna kort hehe.

Har ni några frågor om graviditeten so far? För vissa kommer säkert detta som en chock, men för andra inte. Hahaha precis som reaktionen ifrån våra familjer och vänner<3 Åååå<3 Men undrar ni något i alla fall så kommentera det här, skriv ej på IG för jag kommer inte hinna sammanställa allt då <3 

JAG ÄR SÅ LYCKLIG<33333333 OCH TACKSAM<33333333 OCH ÖDMJUK FÖR VAD SOM KOMMA SKALL<3333333 och jag hoppas att ni ser fram emot det här lika mycket som jag gör!!!!!!! 

57 kommentarer