Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:21 | mars 6, 2019

Bästa tipset för att övervinna talfobi och prestationsångest

Jag ville bara tala om att jag överlevde gårdagen!!!! Jag informerade ju inte er på bloggen om att vi igår skulle ha en livepodd/podd-aw på Clarion Hotel Sign i Stockholm. Men dem lanserade sin nya poddstudio tillsammans med Acast (som vi poddar hos) och VI fick äran att inviga den! Förstå hur många stora creddiga stora poddar som ligger under Acast egentligen! Kändes väldigt ärofyllt. Det var tänkt att vara en pressgrej för branschmänniskor och våra vänner och då frågade vi om vi fick bjuda in lyssnare också.

MITT BÄSTA TIPS FÖR ATT INTE FÅ PRESTATIONSÅNGEST / SCENSKRÄCK / TALFOBI

Ni vet ju att jag på riktigt LIDER av min prestationsångest men nu har jag ÄNTLIGEN hittat det bästa knepet för att bota den. Nämligen att jag HELT förtränger vad det är jag ska göra. Jag ignorerade att denna AWn över huvudtaget skulle äga rum. Jag förberedde outfits, packade väskan, gick igenom manus etc veckan innan. Och när det är 15min kvar innan jag kliver upp på scenen, blir intervjuad, ska skriva ett test eller vad som tillåter jag mig själv att komma tillbaka. Det funkar så SJUKT bra för då hinner jag inte få katastroftankar, klanka ner på mig för hur värdelös jag är osv. Helt plötsligt är jag bara där och GÖR DET. Detta tar tid att träna upp men igår var första gången jag kände en enorm skillnad på min ångest. Visst var jag lite stressad innan, men oftast brukar jag låsa in mig på toaletten och storgråta, hyperventilera, bli illamående och vara sekunder ifrån att ställa in. Jag var inte ens i närheten utav det igår och kunde till och med förtränga det tills SEKUNDEN vi klev in i buren och gick live. Jag är så stolt över mig själv!! Och över Sanja för att hon var så grym igår och dessutom övertalade mig att våga utmana min skräck. Du är den bästa partnern man kan drömma om <3  

 

Aja det var i alla fall därför jag helt glömde blogga om detta eventet och enbart la upp en kort Instagram Story kvällen innan och berättade. Dessutom var jag så rädd för att ingen skulle vilja komma och att ni skulle tro att det var någon ”fan-grej” för att träffa oss. Det var ju inte alls tanken. MEN det var jättemånga lyssnare som kom och vi fick även chansen att ha en svintrevlig AW med dem, kompisar och kunder. Det blev precis som vi hade drömt om! Jag får förhoppningsvis fler bilder framöver som jag kan bjussa på, men jag ville bara berätta att jag överlevde haha!!

2 kommentarer



10:09 | mars 1, 2019

Frågor och svar om Bruno vår hund

Fråga: Vilken ras är Bruno? Han är så himla söt den lilla karamellen!!!
Svar: Ja men visst är han! Han är en Labradoodle Mini. Dvs en liten labrador och en dvärgpudel. Dock var Brunos föräldrar båda labradoodles. En vanlig Labradoodle blir ungefär lika stor som en labrador.

Fråga: Hur stor kommer han att bli?
Svar: Man tror 45-50cm hög. Så typ som en Cocker Spaniel?!

Fråga: Får man fråga vad han kostade?
Svar: Det får man! Han kostade 25 000kr, jag vet inte om det var för att han är en mini. Men en vanlig Labradoodle kostar minst 30 000kr.

Fråga: Är Bruno allergifri?
Svar: Ja eller allergivänlig säger man tror jag. Man borde inte vara allergisk mot honom men är någon superkänslig kanske den kan känna av honom? Det vår ju vår familjehund Happy också vilkket har varit så himla himla skönt.

Fråga: Vilken kennel köpte ni honom hos?
Svar: Jag har fått tusen frågor om detta men tyvärr kommer jag inte att berätta det. Är man på riktigt intresserad av att köpa en hund så får man googla runt och leta fram en själv precis som jag gjorde. Då kommer du att hitta hans kennel. Leta på Blocket, olika hundforum, följ Facebookgrupper och Instagramkonton osv. Jag vet folk som har fått vänta mellan 1-3år på att få tag i en Labradoodle så det är en sjuk efterfrågan och vi hade tur som fick tag i en efter 8-6mån (minns inte riktigt när jag aktivt började leta). Jag vill inte att någon ska köpa en Labradoodle bara för att det var den första bästa rasen man hittade. Det är så viktigt i hela processen när man köper en hund att man googlar runt och lär sig tror jag.

Fråga: Hur kom ni på namnet?
Svar: Vi visste direkt är hund kom på tal att vi ville ha en chokladbrun. Det kändes mest ”oss”. Och då ville vi ha ett namn som symboliserade att han var just brun. Så vi googlade jättemycket och hittade typ Coffee, Toffee, Kakan, Brownie osv men inget kändes rätt. Så det fick bli Bruno. Men andra namn jag tycker är fina på en hanhund är: Laban och Ruben.

Fråga: Är han/hans mamma eller pappa en Toy pudel?
Svar: Nej det är han inte! Brunos mamma och pappa är Labradoodle 4e generationen tror jag man säger. Jag tror att det innebär att det var 4 generationer tillbaka sedan som det  var en labrador och en dvärgpudel som parades. Rätta mig om jag har fel!

Fråga: Hur kom ni fram till vilken ras ni ville ha?
Svar: Vi ville först ha en Labrador eller Golden Retriver men kom fram till att det blir för stort för oss. Plus att dem fäller så sjuukt mycket vilket vi hade fått KRUPP på. Då hittade jag Cockerpoo (Cocker Spanien + Pudel) och det var vi inställda på egentligen hela tiden fram tills att vi hittade Bruno. Iom att han är Mini så blir det perfekt! Men jag googlade såklart ASMYCKET på alla möjliga raser för att se att vår hund skulle passa vår livsstil. Vi var även inne på en Lagotto (känd som tryffelhund googla ni kommer DÖ!) men de är för aktiva för oss vilket knäckte mig till en början. Och sedan en Spansk Vattenhund men dem skulle bli för stora. Vi var väldigt överens om att vi inte ville ha en för liten hund och gärna en locklig.

Fråga: Är Bruno bara din eller bara P’s? Eller har ni honom 100% tillsammans?
Svar: Bruno är 50% min och 50% P’s haha fan vad sjukt det kändes att skriva. Men precis som med ett barn ju. Så vi har köpt honom tillsammans och om vi skulle göra slut så får väl Bruno bo varannan månad eller där han har det bäst tänker vi. Att köpa hund ihop har varit en så stor grej för mig, att man verkligen gör det tillsammans. Det har känts mycket större än en förlovning för mig haha för det är ett sådant committment.

Fråga: Hur gör ni om dagarna med vovven?
Svar: Jag sa upp mitt kontor för någon månad sen så jag jobbar 80% hemifrån och resten i stan. Då tar P honom. Men P jobbar mycket hemifrån också vilket är skönt för jag får INGENTING gjort när jag är ensam hemma med honom. Just nu kallar jag honom för Lilla Perkelet för han är så jobbigt at the moment. Men snart ger det med sig! Träning träning träning.

Fråga: Har det blivit mer jobb än ni tänkt er?
Svar: Jag tänkte nog inte på att han skulle rastas på nätterna. Men annars nää. Jag var inställd på att det skulle bli asmycket jobb. Det är mycket mindre småträning iofs som jag nog glömde bort också. Det är ju inte bara raster på nätterna och ca var 40e minut på dagarna. Utan också borsta, klippa klor varje vecka, klippa runt ögon och rumpa, pilla på tassar och i munnen, seleträna, koppelträna, badas, sluta-bita-på-allt osvosv så att han inte tycker sånt är läskigt sen. Visst tar det tid men jag tycker att det är jobbigast energimässigt. Att man får dåligt samvete, undra hur hård eller hur snäll man ska vara mot honom osv.

Fråga: Har ni tänkt gå på en valpkurs?
Svar: Jaaaaa. Både jag och P är väldigt hårda och att ha en olydig hund finns inte i vår värld. Och vi vet att det är sjukt mycket träning dit och på vägen kommer vi att behöva hjälp. Ingen av oss har haft en hanhund tidigare och jag vet tex inte alls hur jag ska hantera ifall han börjar jucka mot allt? Det är min mardröm helt ärligt…

Här ser man lite bättre hur liten han är..

Fråga: Är det värt all tid? 
Svar: För oss är svaret: SJÄLVKLART!!!! Vi har längtat efter en hund länge nu. Första gången vi pratade om att köpa hund var när vi hade varit ihop i ca ett år. Men vi ville inte ha en stor hund inne i en lägenhet (var inne på labrador då). Sedan dess har vi skämtat regelbundet och ropat på vår osynliga hund och när vi har åkt båt eller bil har vi jämt sagt: ”ååå tänk när lilla hunden är med oss snart”. Fast vi inte ens var i processen att faktiskt köpa en.

Fråga: Hur mycket större än Selma kommer han att bli?
Svar: Semla är ju min bästis Elin Skoglunds valp. Hon är en Cavapoo dvs en Cavalier King Charles Spaniel + pudel. Jag vet inte exakt hur stor hon ska bli. 40cm hög kanske, och Bruno ska väl bli 5-7cm högre.

Bruno och 1åringen Hugo…

Fråga: Har Bruno träffat Happy än? 
Svar: Nej men på lördag händer det!!!! Han har inte tagit sen vaccinationsspruta två ännu vilket man gör ca en månad efter att man har fått hunden. Jag har förstått att uppfostra en hund kan jämföras med att uppfostra ett barn för alla har 1000 olika åsikter och det upprör många. Men Bruno får hälsa på Happy och Selma just nu, sedan har jag faktiskt hållit i honom när okända hundar har sprungit fram. Happy är rätt uppfostrad i många avseenden och bryr sig inte ett SMACK om andra hundar. Går alltid utan koppel med henne i stan för hon lämnar inte ens sida. Det är ambitionen med Bruno också hahaha!!

Fråga: Vem tar mest ansvar?
Svar: Hmmm. Svår fråga. Men kanske lite mer P? Jag var den som letade varje dag i månader efter en hund. Men nu är det P som googlar och kollar youtubeklipp på honom. I övrigt gör vi nog lika mycket.

Fråga: Kissar han mycket inomhus? Hur gör ni på nätterna?
Svar: Både ja och nej. Vi har köpt kompostgaller så han kan bara vara i köket/hallen/halva vardagsrummet och där har han kissat inne typ 3 gånger. När han väl kissar inne får man skylla sig själv för då har man varit påväg ut med honom men var 2 sekunder för sen hahaha. Jag tar kvällarna fram tills 23. Sedan tar P honom mellan 00-06. Då tar jag honom igen. Det funkar so far för oss!

Min bebis!!!!

34 kommentarer



14:16 | februari 21, 2019

Outfitbild och svar på frågor om ADHDn

Tröja Mango // Kjol Twist & Tango // Skor Zara

Som ni vet började jag i höstas äta medicin för min ADHD. De första tabletter funkade inte och jag sov i princip dygnet runt och hjärnan funkade i slow motion. Men det är först dagar som dessa, när jag har glömt det där lilla pillret på morgonen, som jag inser vilken fantastisk skillnad dem gör för mig.

Jag började äta medicin för att:

1. Kunna fokusera på något längre än 2 sekunder. Kunna skriva klart ett sms eller blogginlägg. Bara när jag skriver detta har jag blivit avbruten flera gånger och har behövt gå in i appen på nytt och fortsätta. Jag får ingenting gjort utan min medicin och har många dagar svårt att kunna hålla en hel konversation innan jag zoomar ut. Nu har jag mer ordning på saker också eftersom att jag kommer ihåg att jag lägger ifrån mig något tex. Innan tänkte jag på något annat samtidigt och kom verkligen inte ihåg NÅGONTING som någon berättade, som jag berättade eller vart jag gjorde av presentationer/saker osv.

2. Lugna mitt temperament. Jag är en sjukt hetsig människa som ofta kan kasta ur mig förhastade saker. Både bra och dåliga. Med medicinen hinner jag tänka 0,5 sekunder längre och kanske svälja den där mungrodan. Om jag tycker att någon är trög nu säger jag det inte rätt ut. Jag hinner svälja det hahaha… Innan fanns det INGA filter. Men också för att sluta hetsa hetsa hetsa framåt framåt framåt.

3. För att orka gå upp på morgonen. Utan medicinen snoozar jag i TIMMAR. Med medicinen kan jag gå upp efter en halvtimme och faktiskt vara KLAR i huvudet innan lunchtid. Jag är så JÄVLA BRA i möten med medicinen. Helt borta i huvudet under möten utan medicinen.

4. Men den främsta anledningen som jag känner idag, som jag inte hade en blekaste aning om var ett problem innan: KUNNA PORTIONERA UT MIN ENERGI PÅ EN JÄMN NIVÅ HELA DAGEN. Detta är ju synonymt för en person med ADHD. Man kan inte kontrollera sitt energiflöde. Man är superpigg när man minst vill det och astrött när man absolut inte får. Utan tabletterna går det upp ner upp ner varje kvart. High on life till att jag nu i skrivandets stund somnar till på Pressbyrån för att jag inte kan hålla mig vaken. Jag blir dödstrött av att socialisera mig vilket jag gjort den här morgonen. Med tabletterna kan jag vara social en hel dag, och vara sådär perfekt pigg jämt för att sedan bli tröttare och tröttare efter 19. Som det ska vara liksom!

5. För att bli KLAR i huvudet. Om man tänker att en tanke ser ut som en lång rak tidslinje… Så gick istället alltid mina tankar kors och tvärs upp och ner tusen gånger om innan jag kom fram till slutet. Det var ansträngande att prata, tänka och fokusera. Nu kan jag ta en tanke i taget och komma fram till poängen. Eller göra en sak i taget och bli färdig med uppgiften.

… Nej alltså det här är SJUKT. Jag hann somna på Pressbryån innan jag skrev klart detta vilket hörde till vardagen innan jag började med tabletterna. Hade glömt hur jävligt jag mår utan medicin. Nu har det hållit på i 1,5h så nu åker jag hem och tar en nap. Fast då kommer jag vara superpigg ikväll… Fan haha.

10 kommentarer



12:08 | februari 19, 2019

Min pappa och vår relation

De flesta dagarna tänker jag inte på det alls. Det är som att jag sedan flera år tillbaka har raderat tanken av att överhuvudtaget ha en pappa. Som yngre slog tanken mig flera gånger varje dag, att jag blev bortvald. Och det gjorde mig otroligt arg att han som satte mig i livet inte ens bryr sig om att fråga hur min skoldag har varit. När jag såg på bilder från min uppväxt och kärleken emellan oss blev jag förbannad över hur han bara kunde sluta älska mig en dag. Vad som hade hänt och vad jag hade gjort för fel?

_____

Men numera har jag förlikat mig med att jag inte har någon pappa. Jag tänker inte på det utan lever ett liv som att jag aldrig har haft en pappa över huvudtaget. Som liten behöver man sin pappa, men som vuxen klarar man sig själv. Jag får ofta frågan hur jag kan vara så mogen för min ålder, och jag skrattar alltid och säger att det beror på mina tre småsyskon. Och när någon frågar vad min drivkraft har varit säger jag att det är att säkra upp framtiden för mina egna barn. Men jag berättar aldrig att jag tvingades växa upp fort, ta ansvar och bli vuxen för att jag inte hade något val. Han var barnet och jag tvingades vara den vuxna. Eller att min drivkraft har varit att bevisa för honom att jag står på egna ben och klarar mig själv. Jag vill aldrig hamna i en sits där jag är beroende av att han hjälper mig, speciellt inte ekonomiskt och därför har jag behövt tjäna ihop mina egna pengar från att jag var 18år och vi sa upp kontakten.

_____

För ett år sedan ringde han när jag stod i det gamla köket på Västmannagatan och packade ner porslinet i flyttkartonger. Vi hade inte pratat i telefon med varandra på fyra år men trots det skulle jag kunna rabbla hans vanligaste fraser 10 gånger om innan jag svarade. Där och då levde jag min dröm, och jag hade fått ett grymt jobb på en creddig byrå och precis köpt vårt hus i Nacka för egna pengar. Han däremot låg på sjukhus och bad om hjälp med logistiken kring gården och djuren. Då insåg jag att jag inte behöver bevisa att jag klarar mig själv längre, han vet att jag gör det. Jag fick min revansch och kunde inte vara arg längre.  

_____

Jag får ofta frågan om jag kände att jag gjorde rätt, att säga upp kontakten med min förälder. Och det känner jag faktiskt innerligt. Jag hade aldrig kunnat vara där jag är idag om jag hade varit fast i den sorgen. Jag var tvungen att gå vidare. Det var aldrig en specifik händelse som gjorde att vi bröt upp. Alla ni därute som har gjort samma resa vet känslan av konstant besvikelse. År efter år. Att känna hopp kring att han en dag kommer vara som alla andra pappor. Men sedan dras mattan under fötterna bort, och verkligheten ger en käftsmäll och skrattar hånfullt åt man var så naiv. Och det är klart att jag tänker på honom ibland. Jag vet att han och P hade blivit bästavänner om dom hade fått chansen. Och varje gång jag sitter på en middag där barndomsminnen, giftermål eller föräldrarrollen diskuteras trycker jag undan sorgen.

_____

Varje år sedan jag var liten har min pappa skickat blommor på min födelsedag, för att han aldrig har kunnat närvara. Och även fast jag artigt skrev tack från mammas mobil ville jag egentligen aldrig göra det (för varför skulle jag bry mig om blommor det enda jag ville var att ha honom där?), så jag slutade säga tack för några år sedan. Jag slutade egentligen svara på allt han skrev. Men trots det så blev jag otroligt besviken när det för fyra år sedan inte kom några blommor. Utan bara ett sms. Och i år på min födelsedag den 3e oktober kom det inget sms över huvudtaget. Då grät jag. För att man återigen hade varit så dum att man väntade på ett sms som aldrig kom. Något så självklart för alla andra barn men som min pappa uppenbarligen glömde bort. Eller valde bort, jag vet ju fortfarande inte.

_____

När någon oförstående säger ”men ska du inte bara ge honom en chans till och försöka ha en relation ändå, han är ju din pappaaaa förstå var du missaaaaar!” så blir jag ändå ledsen. För det var ju han som valde bort mig ifrån första början. Och om dom bara visste hur länge man har försökt och försökt och försökt. Men att det tillslut inte gick längre. Det är en fight man aldrig kan vinna som barn, kärleken från en förälder som inte vill ge den. Och den största förlusten jag någonsin har gått igenom. Det är klart att jag helst skulle få allt ogjort för att kunna ha en relation med honom som alla andra har till sina pappor. Men det går inte. Jag vill att ni ska veta att säga upp kontakten med sin förälder är ingenting man gör över en natt. Det är en enorm sorg att se banden kapas och se sin förälder försvinna ut ur ens liv utan att göra motstånd. Men att han fortsätter att leva på som vanligt några mil ifrån en, i ett annat liv där jag inte är inkluderad. 

_____

 

Min pappa är en fantastisk människa med rolig humor som blir omtyckt av alla han möter. Han är en bra vän och är grym på sitt jobb. Men han är bara inte en bra pappa. Med det sagt kanske han blir en fantastisk morfar, vad vet jag. Som vuxen vet man att det finns mer än svart eller vitt. Det finns nyanser av alla känslor och handlingar här i livet. Han kanske inte är kapabel att ge mig den kärleken jag kräver av en pappa, och för det kan jag inte vara arg. 

 

Jag har inte varit redo att skriva om det här under alla år när ni har frågat mig. Men nu vet ni. Och jag ber er att visa respekt i kommentarsfältet. Jag kommer inte att svara på några frågor utan måste få låta mig själv öppna upp mig när jag själv är redo. Inte för att någon av er är nyfiken. 

84 kommentarer




12:01 | februari 15, 2019

Så funkar Influencer Marketing Branschen Del 2

Eftersom att ni uppskattade mitt förra inlägg om hur Influencer Marketing Branschen verkligen går till så kommer här en del två!

Fråga: Hur går de till från att man blir kontaktad till att storyn kmr upp?

Svar: 95% av gångerna blir jag kontaktad, antingen direkt via kund, via kundens byrå eller via min agent. Min agent har ju min statistik sedan tidigare men till dem andra delas alltid min statistik först. Jag har en presentation om mig själv där jag uppdaterar mina siffror regelbundet. Helt beroende på omfattning av kampanjen så tar det olika lång tid från start till att man går live. Jag ska jobba med en av nordens största kedjor inom sin nish inom kort. Och då ska alla mail bollas mellan mig, min agent + min säljare, svenska mediebyrån och den norska kunden. Men efter upplägg är spikat får jag en brief och deadline för utkast (brukar få mellan 4 dagar – 2 veckor på mig att skapa content). Sedan producerar jag material som ska korras av alla led. Oftast är allt OK men ibland kan det vara specifika ord som måste tas bort/göras om.

I EN kampanj kan allt ifrån 4-12 personer vara inblandade. Där alla får en bit av kakan i slutändan! En kampanj kan ta allt ifrån 2 veckor till 6 månader att producera beroende hur många led som ligger bakom. Efter man har gått live vill jag alltid gå igenom resultat med kund. Det är jättejätteviktigt för mig att analysera resultat. Nådde vi satta KPI:er (nyckelsiffror för kampanjen tex hur många som likeade en bild) och hur kan vi göra det ännu bättre nästa gång? Jag ser mig själv som en Storyteller och en förlängd arm av ett företag. Där jag tolkar deras budskap och anpassar det utefter mina kanaler. Vilket jag har förstått är väldigt ovanligt att Kreatörer profilerar sig som. Men det är ju min starka gren. Bildmässigt ligger 1000 tals andra före mig liksom.

Fråga: Är kläderna ifrån tex NAKD samarbete sponsrade?
Svar: När jag kör betalda kampanjer med dem så har jag fått beställa hem plagg för att ha någonting att visa upp för er! Men ibland kan det vara att kund ser att man bär deras plagg sedan tidigare och så undrar dem om man vill samarbeta! Och ibland får man inte en fast ersättning utan ersättningen baseras på provision av försäljningen eller hur många som klickade på en adlink tex.

Fråga: Varför sponsras vissa influencers av sina egna företag?
Svar: Alla samarbeten som vi kreatörer tjänar pengar på måste märkas som samarbeten. Och även om inte tex Kenza eller Isabella Löwengrip betalar sig själva för att köra en kampanj med deras egna företag så genererar förhoppningsvis den kampanjen försäljning där Kenza eller Isabella får ta del utav pengarna senare. Är ni med?

Fråga: Hur funkar det med vår skatt? 
Svar: Låt säga att jag skickar iväg en faktura på 20 000kr så betalar jag först skatt, sen egenavgifter och evt drar av momsen. Kvar blir ganska exakt 12 000kr på mitt konto. Ju högre belopp du fakturerar, desto mer skatt betalar du. Därav många egenföretagare tar ut en fast lite ’lägre lön’ där man betalar minimalt med skatt (tidigare 37 000 från & med i år 41 000kr). Resten av pengarna man får in låter man ligga i bolaget, för att man sedan tar ut en utdelning i slutet av året för att betala så lite skatt som möjligt.

Fråga: Hur funkar det vid tex presslån för man ta hur mkt som helst?
Svar: Egentligen aldrig hur mycket som helst. Jag skulle vilja jobba mer med presslån för då slipper man köpa nytt nytt nytt och kan låna istället. Men jag lånar mest inför evt fotografering, galor osv. Vissa lånar saker varje vecka som dem fotar och publicerar. Desto mer marknadsföring du gör och desto större kanaler du har, desto mer får du låna, i princip hehe. Eller att du har en helt rätt målgrupp för kunden och att dom veeerkligen vill synas i dina kanaler.

Fråga: Vad är skillnaden mellan att få något gratis eller att få betalt?
Svar: Du får ju egentligen aldrig något gratis, utan betalar med din marknadsföring som är värd massor av pengar. Men PR-utskick tex har funnits i generationer och tidigare skickats till tex tidningsredaktioner. I hopp om att någon gillar mascaran och väljer att skriva om den i tidningen. Så kunden rent krasst slipper betala för marknadsföringen. Jag tackar ofta nej till pressutskick om jag inte vet vad paketet innehåller eller ifall jag inte känner avsändaren. Jag får panik av tanken hur mycket skit jag skulle ha hemma annars. Inte just att jag skulle ha mycket prylar, utan att det blir ett sådant svinn. För plötsligt sitter man där med jeans i fel strl, blond hårfärg och försmå skor som jag inte vet vart jag ska göra av. Det skulle bli ett heltidsjobb att försöka skicka tillbaka allt. Såna saker skänker jag eller ger bort till min familj och vänner. Men många av mina skönhetsfavoriter tex har jag från början testat via ett utskick. Och då är det ju tacksamt, både av mig men också för kund såklart. Men iaf!!! Med skillnaden är att får jag något hemskickat har jag inga skyldigheter att göra någon marknadsföring. Får jag betalt så har jag massor av saker att förhålla mig till.

Fråga: Hur gick det till första samarbetet, vad fick du betalt?
Svar: Jag fick 2500kr för att skriva om en Olympus kamera typ 1000 gånger hahaha. Innan det fick jag väl som 14åring kläder i dåligt kvalitet ifrån Kina som betalning. Fyfan.

Tyckte ni detta var roligt att läsa så kan ni läsa del ett genom att klicka här. Där går jag igenom vanliga begrepp som Pressresa, Grab N Go (ta kläder gratis och spring) och vad Showroom är för något. 

4 kommentarer