Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

14:23 | april 26, 2021

Visa William i mina sociala medier eller inte?

När jag fick reda på att jag var gravid så började man ju såklart tänka på hur livet och den nya vardagen skulle bli. Jag som alltid har visat en väldigt personlig sida av mitt liv i sociala medier tänkte att jag skulle berätta för er direkt. Men istället kände jag precis tvärtom. Att min graviditet var väldigt väldigt privat. Hade jag kunnat hade jag absolut kunnat göra en Kylie Jenner och ba *säg hej till min bebis!!!* från en dag till en annan. Men det fick vänta till v21 när det var omöjligt att dölja magen mer. Jag fick en beskyddarinstinkt jag inte visste att jag besatt. Jag har alltid skyddat min familj till det yttersta, men så fort det blev ett plus på stickan så eskalerade det för varje vecka magen växte.

Likadant med min förlossning. Jag checkade ut 2v innan BF, gick över tiden 11 dagar och sedan väntade jag ytterligare 2v innan jag la ut en bild på att han hade kommit. För att mitt nya liv helt enkelt känns extremt privat. Samma sak när jag fick min ADHD-diagnos, jag väntade i månader med att berätta för er. Jag behövde landa i det själv först innan jag fick höra alla andras åsikter.

Jag har bloggat sedan jag var 12år gammal, det är mer än halva mitt liv. Och jag har gått igenom den här fasen tre gånger tidigare. Första gången jag fick panik över att min privatliv var offentligt för allmänheten var när jag gjorde slut med mitt ex för typ 8år sen. Då fick jag känna på tempen på relationen till mina följare. Många rentav KRÄVDE att jag skulle dela med mig utav allt i minsta detalj. Jag förstår ändå det, för ni hade ju byggt upp en relation till honom också och oss ihop. Många blev så involverade, menade väl och ville sörja tillsammans med mig. Men ni behövde ett avslut för att kunna gå vidare. Det kom väl som en chock för er även om det inte gjorde det för mig. Men jag ville inte dela varför vi gick skilda vägar.

Andra gången var när jag gjorde slut med en vän. Då började det också spekuleras vad som hade hänt, varför och om allting bara var fejk. Det skrevs så mycket elaka spekulationer att jag helt tappade lusten att arbeta med mina sociala medier. Och successivt fick jag tankar på att byta jobb (vilket jag även gjorde efter detta och började arbeta på byrå). För den sidan ni inte såg var ju att jag satt framför min skärm, läste all skit och grät över det som hade hänt. Det blir liksom en dubbel sorg. Dels är man ledsen över det som har hänt, men sen tvingades man utstå hatkommentarer och bli påmind om uppbrottet hela tiden.


Och tredje gången var när jag träffade P. Han ville inte vara med i mina sociala medier och jag respekterade det såklart. Men då började folk hitta på en egen persona om vem han var, och vilka våra anledningar var till att vi höll honom ”hemlig”. Då fick jag smaka på hur det kändes när någon skrev elaka saker om min närmsta familj. Vilket jag aldrig någonsin hoppas på att få göra igen. 

P var aldrig ”hemlig” för att skapa någon hype. Inte min graviditet, min förlossning eller de första veckorna med min son heller. Men jag är någon ny nu. Jag har något nytt jag måste skydda med allt jag har. William. Och att lägga ut bilder ifrån BB och skriva ”vår son är här nu!” med en bild på honom, innan våra familjer ens har sett hans ansikte – fanns faktiskt inte på min världskarta.

Det spelar ingen roll om en följare ”kräver” att jag ska uppdatera om hela min förlossning eftersom att jag har pratat om min förlossningsrädsla… Eller att någon av ren välvilja frågar hur det kändes att kissa efter förlossningen eftersom hon också ska föda snart… Det här är mitt LIV. Min förlossning är det mest utlämnande, intima och privata en människa kan vara med om i livet. Och inte bara för mig utan för hela min familj. Och det är jag som bestämmer vad jag vill dela med mig utav och hur ofta jag ska uppdatera er om det.

Jag KOMMER att skriva om William och vårt liv. Jag kommer att prata om mina åsikter om allt kring att vara en förälder. Men det tog flera år för mig att hitta den balansen jag har haft i mina sociala medier. Bara med alla tråkigheter kring min pappa, så dröjde det länge innan jag ens yppade ett ord om det. Jag mörkade länge att jag ens hade brutit kontakten med honom. Men en dag vågade jag mig på att skriva en text om hur jag kände kring allt, men t o m då låtsades jag som att det handlade om en vän. Och flera år senare skrev jag ett personligt inlägg om allting. Inga privata detaljer eller påhopp, utan generellt hur man går vidare ifrån en sån sak.

Det här är mitt nya liv och det kommer ta tid för mig att hitta mina nya gränsdragningar. Jag har inga problem med att dela bilder på vår son när han ligger och chillar i min famn i en stickad outfit. Men jag vill inte lägga upp såna bilder varje dag. Och jag vill absolut inte dela med mig av bilder ifrån när han badade imorse och täcka över hans intima delar med emojis.

Men livet är ju allt där mittemellan perfekta bilder till flödet och de mest intima stunderna. Det handlar inte om att jag vill skapa någon hype kring mitt barn, tvärtom. Jag vill skydda honom. Dessutom är det inte bara jag som bestämmer vad som ska skrivas om honom eller inte, vi är två vuxna i varje sånt beslut. Och vi är dom som vet hur vi på bästa sätt skyddar honom. Ingen följare, ingen debattör i DN, ingen annan influencer och inte ens någon av våra vänner har något att säga till om där. Det är vi som sätter gränserna för vad som ska delas om honom och inte. Och vi har heller inga krav på oss att dela varför eller varför vi INTE väljer att göra något. 

Eftersom att många saker känns alldeles för privata för mig att dela, så kan jag inte tumma på det för att vara schysst eller för att det är ”mitt jobb”. För det är i allra högsta grad mitt privatliv också. Och skulle jag börja tumma på saker, och tex lägga ut en video ifrån min förlossning fast jag innerst inne inte vill – så skulle det kännas som om jag sålde ut mig själv. Och jag vill aldrig känna att jag säljer ut min familj? 

Å andra sidan, de sakerna jag VILL dela med mig om, t e x fjärde trimestern eller att jag blev behandlad utav en barnmorska under min förlossning – delar jag med mig utav de sakerna så får jag energi. För jag känner i hela kroppen att jag gör rätt och att jag kan stå för det jag har lagt upp.  Även om någon annan kanske absolut inte hade skrivit om det för 70 tusen personer på Instagram.

Så ALLT jag funderar på att lägga ut i sociala medier måste jag först känna in, ”är det här något jag skulle stå för att lägga ut? Kan jag ta att folk har åsikter om det här?” Kan jag det, ja men då lägger jag ut det. Men är svaret nej på dom frågorna så skulle det kännas som att jag sålde ut min familj och därför skiter jag i det.

Men oavsett vilket av dem jag kommer fram till när det gäller William, så är det något bara P och jag har med att göra. Precis som att jag inte har ett sk*t med att göra vad andra influencers eller privatpersoner väljer att lägga ut på sina barn. Och helt ärligt så bryr jag mig inte ett dugg heller, jag lägger verkligen noll värdering i hur andra gör. För jag har fullt upp med att ta hand om min egna familj istället för att snacka skit om andra. 

Nu har ingen skrivit någonting elakt till mig alls! <3 Däremot vet jag att det pågår en j*vla häxjakt runt andra mammor på sociala medier, så därför känner jag att jag måste avsluta det här inlägget med att sätta ner foten lite…

För om du är en utav dem som sitter och spekulerar med dina vänninor eller i kommentarsfältet på folks bloggar om ”varför i hela friden hon valde att lägga ut X eller Y?!” – så rannsaka dig själv. Varför känner du behovet att prata illa om andra mammor? Varför bryr du dig ens? Är du verkligen hundra procent lycklig över ditt egna liv? Och varför är du en sån förbannat dålig förebild för ditt egna barn när du sitter och snackar skit om andra? Uppenbarligen är du ingen supermorsa till förebild du heller. Dem du snackar skit om är också människor, och vi alla blir bättre och tryggare föräldrar om vi slutar blicka runtomkring oss. En bra förälder lyssnar inåt, släpper prestigen och visar sina barn att det inte är okej att prata illa om hur andra väljer att leva sina liv.

TACK FÖR MAJ<3

10 kommentarer



10:28 | november 11, 2020

Svarar på kommentar – hur mycket kommer ni att exponera ert barn i sociala medier?

Fråga: ”Hur tänker du kring att många av de nämnda influencers ovan exponerar sina barn? Och hur är din tanke kring att visa upp ert barn sedan? Jag kan själv tycka att många idag inte alls tänker på sina barn integritet i långa loppet”

Svar: Hej fina! Hur andra gör är helt upp till dem tycker jag. Det är en grej man bestämmer inom sin familj och inget som jag har (eller tycker mig ha rätt till) att ha en åsikt kring.

Men när det kommer till oss och vår familj så känns det så svårt att svara på. Jag själv har ju (tro det eller ej) issues med just integritet och att låta folk komma mig nära/nudda mig fysiskt eller att ens komma hem till vårt hus. Jag jobbar verkligen på den biten med mig själv vareviga dag, för jag vill inte vara sån. Så jag förstår varför frågan om integritet kommer upp, speciellt om man själv inte har en stor plattform på sociala medier och kan sätta sig in i vad det innebär.

För jag förstår ju att det blir svårt för er att ens tro på att jag på det privata planet är just –väldigt- privat. Eftersom att ni på sociala medier får hänga med mig i ”allt”. Men! På ett sätt känns det som att jag under de 13 (!)åren jag har bloggat – har levt två separata liv. Ett liv som knappt mina närmsta vänner har känt till, som har varit proppfyllt utav sorg och trasiga relationer. Och ett ”öppet” liv som jag har delat med er där jag har skrivit om ångest/besvikelse/ilska mm. Ett liv är med andra ord så mycket mer än vad som delas i sociala medier.

En del utav all min ångest har grundat sig i människor i min närhets sjukdomshistorik eller problematik. Och det skulle jag aldrig aldrig dela det med er, för det är inte MIN historia att berätta. Där har jag dragit en väldigt tydlig gräns, då jag aldrig vill att någon annan ska känna att jag berättar deras sanning. Oavsett om det kommer till att någon i min närhet är sjuk, att jag gör slut med en pojkvän eller tjejkompis heller för den delen. Då skriver jag bara till er att det tog slut pga att man har växt isär, för jag vill inte hänga ut någon om den inte har chansen att nå ut till samma publik och berätta sin version. Jag är alltså ytterst sällan privat men jag har inga problem med att vara personlig. Tex jag kan berätta ATT jag är ledsen och hur den känslan känns – men inte VARFÖR jag är ledsen osv. Det i sig är en enorm skillnad när det kommer till just integriteten.

När det kommer till min kille så vill ju han dels inte vara med i mina sociala medier, och dels vill inte jag det. För det här är MINA kanaler som handlar om MIG. Han är en biroll i mina sociala medier även fast han är huvudrollen i mitt liv privat. Men sedan berättar ju jag en del av vad vi gör ihop såklart. Många läsare efterfrågar meeeeer innehåll om min kille, bilder, en gemensam podcast etc men det skulle kännas alldeles för privat för oss båda. Medan det för andra är en självklarhet?

Vissa familjer har inte sociala medier över huvudtaget. Andra familjer är helt emot att dela bilder på sina barn men kan lägga upp bilder på sig själva. Vissa är emot sociala medier men har istället specifika Instagramkonton som deras spädbarn ”driver” vilket känns okej. En del familjer tycker en viss typ av exponering av sina barn är okej och andra tycker inte att det finns några gränser för vad som blir för privat eller inte. Såhär fungerar det ju i det verkliga livet också. Jag minns det själv från när jag var liten och man hörde de vuxna prata vid matbordet om olika problem. Somliga höll tyst om allt, andra var öppna som böcker om vad deras familjer gick igenom. För att vi alla är OLIKA helt enkelt och det finns inte ETT framgångskoncept som passar alla. Så jag tycker att det är asbra att frågan lyfts så man får tänka till. Men att så många lägger så mycket energi eller värdering i hur andra familjer väljer att sköta detta begriper jag faktiskt inte? Då finns det andra barn som lider betydligt mycket mer, som varken får vinterjackor, mat på bordet eller kärlek. Om man vill tänka på andra barns bästa så SE dessa barnen istället för att noja över att andras barn kanske syns för mycket.

Med andra ord, oavsett hur vi väljer att göra så kommer det aldrig någonsin att vara tillräckligt bra för alla. Men att ALL exponering på något sätt skulle kunna vara skadligt tror jag absolut inte. För mig är det bara viktigt att det inte blir fööör mycket content över lång tid, att det blir för privat/utlämnande/naket eller att barnet i framtiden känner att den inte fick berätta sin sida av myntet om ni förstår? Där går väl min gräns då antar jag?

Om vår bebis skulle födas sjuk tex så är jag en person som vill och behöver få hjälp och stöd i det ifrån andra i samma situation (obs skulle såklart prata med familj/vänner också men det är ju omöjligt för att de få människor i ens lilla krets skulle förstå alla ens problem?). Meen då skulle jag dela det utifrån MITT perspektiv och hur JAG känner. Inte hur min kille eller vårt barn känner och tusen bilder på dem två ifrån sjukhuset tex. Och att prata om barnsjukdomar eller familjeproblematik i sig är bara positivt tycker jag för det hjälper så så såååå många andra familjer. Men om vårt barn vid äldre ålder skulle drabbas av en sjukdom eller tacklas med en diagnos, och är stor nog att själv kunna förmedla sin sida av myntet så skulle jag fråga först om det var okej att jag delade vad vi som familj gick igenom och hur jag kände kring det. Det finns flera olika sätt att dela en situation på sociala medier med andra ord.

Såhär tänker jag spontant JUST NU alltså, men det beror helt på där och då och är omöjligt att svara på innan det har hänt<3 Det är verkligen från situation till situation vad jag tycker är okej att dela med mig utav eller inte.

Så mitt kortfattade svar är: jag tycker verkligen ingenting om hur andra gör och jag vet inte riktigt hur vi kommer att göra heller. Det beror helt på situation till situation. Men jag har absolut gränser för vad som känns okej för just mig och inte. Sen kommer ju min killes åsikt kring det hela att värderas in lika högt såklart! Men hittills hur jag har skött mina sociala medier är jag väldigt stolt över, så jag tvivlar på att det här kommer vara en större utmaning i föräldraskapet<3

Hur tycker och tänker ni? Vad är okej i er familj (hypotetiskt ett rent krasst) och vad känns för privat?

15 kommentarer



10:09 | oktober 15, 2020

11 vanligaste frågorna på IG stories

Nu kommer ett ytligt men OTROLIGT efterfrågat inlägg. Eller ja, svaren är efterfrågade på Instagram Stories. Jag får ju så galet mycket frågor om vad jag har på mig där… Så istället för att svara alla en och en vilket tar massor utav tid så tänkte jag summera det på ett lite roligare vis här. Håll i hatten osv!

Din svarta skinnskjorta med ”skinnknappar” är den också ifrån H&M precis som den beiga du har?
Svar: Ja precis!! Jag köpte båda på H&M förra året och jag ääälskar dem. Men dem blir lite knöggliga att ha till en stickad kjol. Och tyvärr har jag inte byxor som passar längre. Gillar nämligen att bära dem instoppat i brallan… Vilket ju blir lite svårt nu.

Varifrån kommer den beiga kjolen? 
Svar: Den är ifrån Chiquelle. Jag beställde den förra veckan efter att ha sett Sannas samarbete, så fick lite rabatt med hennes kod också! Den är onesize och jag tror att den kommer sitta bra genom hela graviditeten pga så stretchig. Fanns även i svart!

Köpte du din stora Filippa K dunjacka? 
Svar: Jag har beställt den!!! Det var en 25års present till mig själv. För er som undrar vilken jacka följaren pratar om så menar hon denna jackan (klick!). Men jackan jag har på denna storyn är också ny. Gina Tricot skickade hem den i ett pressutskick och jag ÄLSKAR DEN. Helt klart en prisvänligare variant som bara kostar några hundralappar. Ni hittar den här.

Vart är din mörkbruna kortärmade stickade polo ifrån? 
Svar: Soft Goat förra året! Jag äääääälskar den utav hela mitt hjärta. Kortärmad kashmir ärr min favorit, för om man fryser kan man bara slänga över sig en kavaj (mitt andra favoritplagg). Exakt denna modellen verkar ha utgått, årets polo är lite högre. Ni hittar den här (klick). Färgen heter nutella och den finns pådenna, denna  ochdenna tröjan.

När kommer du att visa vad du köpte ifrån Gucci?
Svar: Förlåt jag har helt glömt bort detta hehe!!! Men jag kan göra det i nästa v om ni vill? Jag har inte tänkt att det fanns ett sådant intresse. Men en hint är att det är en väska i alla fall hehe. Och att jag och P köpte den ihop.

Den vita klänningen du bar på din födelsedag, vart har du köpt den?! 
Svar: den är ifrån Notes Du Nord! Ett danskt märke som jag fullkomligt älskar.

Vart har du köpt den beiga kappan? Och gravidleggingsen?
Svar: Det är en tjockare kavaj, köpt på Zara för några v sedan. Men den finns säkert kvar! Tightsen är ifrån H&M och är lååånga i benen. Jag brukar gå upp i size på byxor (välja M ist för S tex) men det tycker jag inte behövs i preggotights. Dom är istället lite för stora nu.

Vart köper du dina smycken?
Svar: utgå alltid ifrån att dem är ifrån Safira! Detta statement halsbandet som jag har burit mycket senaste – är ifrån Petra Tungårdens kollektion med Safira.

Vart är din beiga oversize skjorta ifrån?! 
Svar: Jag blir alltid BOMBAD utav frågor när jag bär denna. Inhandlad på H&M förra året och jag använder den jämt! Finns liknande i år har jag sett! Tex:här, här, härochhär.

Dina vita samt gröna lurviga tofflor?! Vart har du köpt dem? 
Svar: Mina vita är ifrån Inuikkii. Och mina gröna ifrån Shepard.

Vart har du köpt dina genomskinliga glasögon? 
Svar: Nividas! Men för säkert tre år sedan nu. Måste måste måste skaffa nya hehe. Vill ha flera roliga att välja bland!

1 kommentarer



13:21 | oktober 14, 2020

Gravid vecka 22

Hej på er alla fina underbara<3 Hoppas allt är grymt med er. Idag tänkte jag svara på frågor jag ställer mig själv, i någon form utav intervjuformat. Hope u like it!!!

Hej Ellinor! Grattis till graviditeten! Vilken vecka är du i nu?
Svar: Hej själv Elli. Den här veckan går jag in i v22. Bytte först veckor på onsdagar men numera byter jag på fredagar. Ongen är numera 27cm lång(!) och jag kände de första sparkarna i förra veckan. Så nu känns allt lite mer ”på riktigt”.

Kjol Chiquelle | Topp Soft Goat

Hur mår du idag men också generellt i graviditeten?
Svar: Hmmm. Det är sådär. Jag har börjat vänja mig med att ha migrän 4-5 dagar i veckan. Men jag har inte alltid extremt illamående, så dagarna jag får det på köpet blir jag så otroligt less på graviditeten. Räcker det inte med känslan av att någon långsamt skruvar in en skruv i hjärnan på en från flera ställen haha? Bäckensmärtorna är bättre i periodvis sen jag började gå till min kiropraktor, men jag blir fortfarande sängliggandes ibland. Men jag känner mig otroligt LYCKLIG och LUGN <3 

Har tänker du förbereda dig inför förlossningen? Känner du dig förberedd?
Svar: Jag känner mig mentalt väldigt förberedd. Jag vet hur en förlossning går till rent praktiskt,  fysiskt och medicinskt. Men det emotionella kan jag såklart inte förbereda mig på. Mer än att ha i åtanke att man kanske inte känner ”love at first sight” direkt och att det är supervanligt att känna sig nedstämd i början. Jag har ju lyssnat på hundratals poddavsnitt om förlossningar, kollat på klipp på youtube och läst böcker de senaste åren. Det har nog varit mitt sätt att ta kontroll över situationen, att veta ALLA värsta (och bästa) tänkbara scenarion för vad som kan hända. Så på så sätt känner jag mig förberedd. Men mina kontrollbehov gör ändå att själva förlossningen känns rätt jobbig då jag ju verkligen inte kan påverka den alls.

Hur känns det att du ska bli MAMMA? 
Svar: Jag är ju by nature en extremt barnkär människa så det här är ju verkligen en dream coming true<3 Men det är ändå svårt att greppa… Jag ser fram emot första gosperioden men jag längtar allra mest efter att SKRATTA ihop med mitt barn. Jag hoppas verkligen vår unge ärver min humor så vi kan ligga på köksgolvet och bara kikna utav skratt ihop hahaha. Jag har en tydlig bild av hur jag vill vara som förälder vilket underlättar ganska mycket. Det är nog tack vare att så många i min omgivning har gått igenom den resan. På så sätt har man själv har kunnat observera och känna in hur man själv vill göra.

Hur tänker du kring första bebistiden annars då?
Svar: *förbered er på långt svar*. Jag kommer nog aldrig bli den som ”bara är mamma” första tiden och att jag går helt upp i det. Inte för att det är något fel i det, tvärtom. Men det känns inte som min naturliga roll bara. Och jag skulle nog bli ganska olycklig om jag inte fick vara ELLINOR och prata om annat än bebisar första tiden. Jag märker redan nu hur många hemmamammor behandlar mig som en barnfödande maskin och att det är det enda dom vill prata med mig om. Medan mina vänner fortfarande behandlar mig som vanligt vilket jag älskar.

Jag är väldigt obrydd om hur andra väljer att göra med sina bebisar, så jag hoppas att jag fortsätter på det spåret och bara gör vår grej på vårt sätt. Varken jag eller P har vanliga jobb eller kan vara 100% lediga + att vi är väldigt sociala på det. Så min förhoppning är att inte bli allt för isolerad utan att fortsätta träffa vänner/familj regelbundet, men kanske på lite andra sätt än tidigare? Sedan hoppas jag på att vi kommer att fortsätta vara så jämställda som vi är idag i vår relation. För att förebygga att jag blir den som ”tar över” så har jag sagt till P + mina nära att påminna mig om att inte vara för ”på” honom i början med hur han ska göra. Iofs tror jag snarare att det kan bli tvärtom då det känns som att han kommer bli en mycket bättre förälder än mig ur många aspekter hahaha<3

Hur tänker du kring jobbet nu under graviditeten och första tiden med bebis?
Svar: Jag känner noll behov av att levla upp i jobbet under tiden jag har en bebbe, utan har ju sedan några månader varvat ner jobbmässigt och mentalt. För att jag helt enkelt inte har något sug. Jag vill kunna betala mina räkningar men that’s it haha. Så ur den aspeken ska det bli spännande att se vart jag landar och vilken min exakta roll kommer att bli eftersom att jag är och flyter någonstans mittemellan de där typiska ”mammarollerna” man ser utifrån sett.

Hur tänker du att det kommer att gå med Bruno och bebis? 
Svar: Ja det får väl bara gå tänker jag! Rent praktiskt fattar jag inte hur man får ihop det med Brunos promenader + lillen om h*n sover tex. Men det löser sig <3 Jag tror att det kommer bli en chock för lilla vilda och känslosamma Bruno att någon annan kommer att vara viktigare än honom. Men han kommer att bli en asrolig storebrorsa tror jag. För att förebygga allergier är tydligen kossor/hästar bästa djuret och nästbäst är att ha en hund som husdjur. Så det känns ju TÖPPEN också<3 Just nu vill han vara nära mig hela hela tiden och helst ligga PÅ min mage 24/7. Otroligt gulligt <3

4 kommentarer




19:50 | augusti 26, 2020

12 tips på väskor inför hösten

Fråga:
”Hej Ellinor! Jag såg en glimt utav P’s datorväska ifrån Babour (väl?) i förra veckan och kom och tänka på vilken datorväska du själv använder? Både jag och många jag känner letar efter en ny STOR väska som rymmer både dator + annat att bära i höst? Jag älskar verkligen din stil och skulle vara så tacksam för tips! Gärna i olika prisklasser. Tack på förhand!” 


Förra årets favoritväska, en budgetvariant jag hittade hos H&M för några hundralappar! Well spent.  

Svar:
Men TACK GOMMAN!! Självklart kan jag hjälpa dig och dina vänninor i jakten på en ny väska. Jag personligen äger bara två stora väskor (kanske för att jag aldrig bär runt på tex gymkläder eeehhh heheh) som jag får  plats med dator + annat i. En är en budgetvariant och en var dyr.

Vad bär jag runt på annars då? Jo en liten väska med det nödvändigaste + en datorväska. Om jag har en stor bag tenderar jag att fylla den från topp till tå och vikten som blir av det pallar tyvärrr inte min rygg (efter 13år släpandes på en 20kg handbollsväska). MEN! Självklart ska jag göra mitt bästa i jakten på en ny väska gömman! Jag har spanat runt över nästan hela internet, och idag kommer jag att ge er fyra olika prisklasser. Nu kör vi!
1. HÄR | 2. HÄR | 3. HÄR

VÄSKOR ÖVER 5000kr
Vill du investera  i en större väska som håller över tid? Själv kikar jag  faktiskt på nr 3 (bilden är på size MAXI men det finns även två mindre modeller). Och jag funderar på att köpa den minsta till mig själv. Den är ifrån ett svenskt varumärke och det tycker jag ALLTID att man ska prioritera om man velar. Har haft ögonen på den sen den släpptes förra (?) året.

4. HÄR | 5. HÄR | 6. HÄR

VÄSKOR UNDER 5000KR
Alltså får man inte plats med allt man behöver i dessa så hajdååå! Här har ni space. Nr 5 är helt ny för säsongen and I löv it. Själv har jag spanat på nr 6 men tyvärr kommit fram till att den blir fööör stor för mig. Jag har redan två väskor i den sizen så jag klarar maj gott å väl!

Bild ifrån när jag och min förra assistent Ellen var i Köpenhamn för ett event med Estée Lauder och deras kampanj för Bröstcancerfonden.

7. HÄR | 8. HÄR | 9. HÄR

VÄSKOR ÖVER 500KR
Jag älskar älskar älskar nr 9! Den tycker jag på riktigt är 10p. Är du ute efter en stor väska, som är trendig men i en klassisk modell på samma gång + passar till allt = slå till på denna. Får extremt shoppingsug när jag ser den. Nr 8 är ju en klassiker ifrån By Malene Birger ifall man vill ha en billigare väska i Monogram. Den tål sjukt mycket och är en billigare variant utav de dyrare väskorna i samma size ifrån tex Louis Vuitton eller Goyard  (som jag har se bild ovan).

10. HÄR | 11. HÄR | 12. HÄR

VÄSKOR UNDER 500KR
Här kommer tre väldigt billiga väskor, där jag tyvärr inte kan utlova kvalitét eller dylikt. Men jag har faktiskt en liknande nr 12 för mina padelgrejer (som står rätt orörd i källaren sedan några månader tillbaka) och som är perfekt för just det. Generellt sätt rekommenderar jag väl att investera i just kvalitét när det kommer till väskor (+bättre för miljön). Just för att dom slits så snabbt. Men! Alla har inte den  ekonomin och det respekterar jag till 100%! Därav jag ändå ville ha med tre billiga alternativ.

TIPS PÅ MINDRE VÄSKA:
Hoppas du hittade någon väska som föll dig i smaken fina du! Och hoppas ni andra fick lite inspiration också. Är ni ute efter en mindre väska, i bättre kvalitét (precis som jag) kan jag rekommendera APT mindre väskor , BOYY eller dessa 1 & 2 ifrån Arket. Tipstipstips!

9 kommentarer