Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

15:59 | februari 1, 2021

Vår son ska heta…

Åh åh åh!! Äntligen ska jag berätta något som jag vet att många utav er har spekulerat kring. Nämligen vad vår lille son ska heta! Och jag förstår att ni vill veta – för det är ju en sjukt STOR grej. Typ det näst största beslutet med att skaffa ett kiddo ju. Nr 1 är att bestämma sig för att man vill behålla det där lilla fröet i magen och att man lovar att man ska ta ansvar för att vårda det resten utav sitt liv. Och nummer två är ju typ… Namnet?!

Men jag förstår samtidigt varför många väljer att inte gå ut med namnet först bebisen är på plats. Dels så kanske ungen inte alls känns som en ”X” när han ploppar ut, och dels så kanske man behöver suga lite på karamellen. Ni vet, låta namnet rabblas om och om igen i huvudet innan man verkligen fastslår det. Sedan är det ju en läskig grej: att ha ett SATT namn. Det blir ju så mycket mer definitivt då.

Jag kan ju direkt säga att vi har två namn som det står emellan (as u all know) och dem är…

William eller Arthur! 

Hehe, det här inlägget skriver jag inte för att ni ska få rösta på vilket namn ni tycker bäst om. Eller för att få höra varför vi INTE skulle välja ett utav namnen. För uppenbarligen älskar vi dem båda, så har ni några åsikter kan ni ju behålla dem för er själva hehe (ni vet ju trots allt heller inte vilka mellannamn eller efternamn bebisen kommer att få så helheten utesluts ni ju ifrån hehe). MEN! Nu ska ni få höra varför det slutgiltiga beslutet inte är helt skrivet i sten ännu…

Historien till namnen är ganska olika. Så vi kan börja med det som har hängt med längst…

William: 
Jag har ju haft en storebror som hette William, men som tyvärr föddes sjuk och gick bort 9 månader gammal. Och även om jag inte har växt upp tillsammans med honom, så har han ändå varit en stor del utav vår familjs liv. Så redan som liten bestämde jag mig för att ”om jag en dag får en son, så ska jag hedra min storebror och döpa honom till William”. Så redan på dejt tre med P så kläckte jag ur mig det, och han instämde att det var fint. Sedan är både jag och P en sucker för traditionella, lite längre namn. Och då hamnar ju William oavsett ganska högt upp hehe.

Arthur: 
Även fast William alltid har varit nummer ett, så kände i alla fall jag ett behov av att kolla upp fler alternativ ”bara för att” typ. Jag har ju haft en lista på barnnamn i flera år, så den gick jag igenom och började att sålla ur. Men också lägga till. Jag och P bestämde att vi på varsitt håll skulle komma med 5 förlag, och bland bådas förslag så fanns Arthur med. Det är ju också klassiskt, traditionellt och funkar på flera språk. Men samtidigt så är det liiite roligare än William.

Varför vi inte bara sätter tex William direkt är dels för att vi vill känna på det när han har kommit till världen. Men också för att det skulle kännas HELT FEL att döpa vår son till William om han föddes sjuk. Då skulle den fina gesten plötsligt inte alls få samma fina innebörd på något vis. Men ja! Det är verkligen inte lätt det här med namn. Och vem vet – vår son kanske inte passar som något utav dem när han väl är här? Den som lever får se!!!!!

20 kommentarer



21:56 | januari 12, 2021

Fråga om kläder för pojkar


1. Mössa | 2. Pyjamas (kommer ha med till BB)| 3. Tofflor | 4. Tröja | 5. Leggings | 6. Skor | 7. Mössa | 8. Kofta | 9. Snickarbyxor | 10. Sockor 

”Heej Ellinor! Jag skriver aldrig såna här kommentarer, men skulle verkligen uppskatta lite hjälp! Jag älskar din smak och tycker att du är väldigt vettig i dina tankar/värderingar/resonemang. Så jag undrar hur du tänker kring det här med barnkläder? Jag väntar själv en liten kille i april, men är inte superförtjust i skrika färger och hetsiga tryck. Kläder för pojkar känns generellt sätt inte alls lika ”lugna” och ”mysiga” som de för flickor om du förstår vad jag menar? Tänkte bara kolla hur ni tänkte klä er bebis och hur du ser på det här?”

Svar: Hej goding! Jag förstår precis vad du menar! Vi föredrar: stickat, mysigt, enfärgat och utan galna tryck. I början kommer det bli mycket vitt/beige/brunt/grönt här hemma. Dels för att vi själva tycker det är fint, men också för att allting blir så mycket lättare att matcha haha. Det där med färg får komma sen. Jag har även fått en sjuk dille på allt med småsmå prickar eller hjärtan, så det kommer nog bli en del sånt också.

Jag är ju emot hela den här ”rosa eller blå” grejen och att flickor ska vara små söta prinsessor som bryr sig om sitt yttre och att ta hand om alla. Medan vi lär pojkar att vara coola, starka och superhjältar. Och tyvärr så handlar ju många loggor och tryck om just det… Men det är ju mest när dem blir lite äldre också! Nu som liten spädis kommer vi köra rätt unisex tror jag, för att det rent smakmässigt är det snyggaste tycker vi hehe. Men jag håller med dig om att mycket kläder under pojkkategorierna har möörka färger. Typ svart, mörkgrått, mörkgrönt, mörkblått etc (men årstiden kanske spelar in?) så därför köper vi en del ifrån ”flickavdelningarna”. Dock är jag inget fan utav romantiska mönster eller rosa, så det skippar vi. Vi älskar allt med djur/skog också, och såna plagg är (tipstips!) oftast inte så skrikiga i färgerna.

Jag och P har rätt olika klädsmaker också, så det är nog bra att gå all in MYS och lugna färger till en början tills vi hittar något mellanting. Men med tiden kommer nog P vilja att han och bebis matchar (gubbstil haha) och jag kommer vilja att jag och bebis matchar (stickat osv). Så vi får se. Men! Det här är inget ”statement” jag gör, och jag tycker att det skulle vara trist om barn behöver gå runt som levande reklampelare för vad deras föräldrar står i genusdebatten… Så länge man försöker se till att sina barn blir bra människor med stark självkänsla som duger som dem är, så har man gjort sitt bästa som förälder tycker jag <3

För oavsett våra klädval eller åsikter här hemma så skulle jag aldrig någonting döma någon annans val av kläder till sina barn<3 Liksom jag inte vill att någon ska döma vår minsting<3 Generellt sätt tycker jag att många vuxna är väldigt fixerade vid kön dock, och hur man ”ska” klä sina barn. Så många kommer nog tycka att vi är helt gaaalna som inte klär vårt barn mer färglatt. Men skulle vi enbart klä honom i rosa/gult/orange så skulle det bli en debatt det också.

10 kommentarer



18:22 | januari 10, 2021

Vi ska få en liten… pojke!

Herregud det känns så sjukt att ni vet nu, att det är en liten pojke som ligger i min mage<3 Efter att vi hade ”tagit in” plusset på stickan och kramat om varandra, så var nog det första jag sa till P ”det är en pojk!”, även fast vi inte hade kollat upp det. Jag kände det enda in i benmärgen.

Jag och mina tre killar! Tänk att Bruno ska få en lillebror!!! 

Nästan alla tjejkompisar jag har pratat om kön med har sagt att de alltid har önskat sig en liten flicka, eller blivit besvikna för en sekund när dem fick reda på att dem skulle få en kille (vissa har varit besvikna i flera veckor, så man är absolut inte konstig om man känner så vill jag bara poängtera!). Jag dömer absolut ingen här. Oavsett anledning till besvikelsen i alla fall så förstår jag den, och jag tycker att det är konstigt att det finns en sådan tabu kring vilket kön man hoppas på som förälder? Självklart blir man glad för båda, och det spelar ju ingen roll egentligen. Och det handlar ju aldrig om att man INTE vill ha kön X, utan att man har fantiserat om Y. Och blir det inte som man har tänkt så skaffar man sig ju nya visioner och målbilder. Inget konstigt alls tycker jag. Min kille däremot har inte haft någon bild alls framför sig, och det är ju också helt normalt <3

Men har man ingen relation till barn sedan tidigare så förstår jag ännu mer att många mammor drömmer om att få flickor. Det är ju lättast att relatera till för det är ju bara att gå tillbaka till sig själv och sin egen barndom<3 Men så har alltså inte jag känt, utan jag har alltid sett framför mig att jag kommer att få en son konstigt nog. Ju mer jag tänker på det, desto konstigare är det faktiskt att jag har haft en bild utav det hahah. För idag har jag färre manliga vänner, färre bröder än systrar och färre bebisar i min omgivning som är killar. Så jag har ingen aning om vad det här kommer ifrån haha.

INNERST INNE ville jag inte ta reda på könet alls, men jag var såklart alldeles för nyfiken. Jag blir så imponerad utav människor som kan hålla sig!!! Det måste vara en sån satans styrka under förlossningen att inte veta. Jag kan tänka mig att graviditeten på många sätt blir någonting helt annat om man faktiskt inte vet<3 Men jag var tyvärr en slav för min egen nyfikenhet, och P också hahah.


Jag tror att det i början utav en graviditet blir så spännande med könet också, för man har så lite annat att kunna ”ta på”. Det ÄR svårt att greppa att det växer ett litet liv inne i magen. Speciellt som förstagångsförälder. Och för mig blev det faktiskt mycket verkligare när vi hade tagit reda på kön (man kan ju aldrig veta säkert men ändå!). För plötsligt kunde vi börja bolla namn och ta ställning kring saker i uppfostran mm.

Skulle det ploppa ut en flicka nu skulle jag bli minst lika glad för det (såklart!), precis som om vårt barn någon gång i framtiden skulle vilja identifiera sig med något annat kön. Till vårt hem står dörren alltid öppen. För både mig och P är familjen det absolut största och viktigaste i livet, och det finns ingenting vi inte kommer att backa vårt kiddo i<3

Nu är det bara 1,5 månad kvar!!! Herregud vad jag längtar nu <333

9 kommentarer



15:13 | november 18, 2020

Barnrummet – vilken färgskala? Något tema? Vad ska vi köpa?

Hej godingar! Enda sedan vi fick reda på att jag var gravid så har frågorna om barnrummet bokstavligt talat strömmat in ifrån alla håll och kanter. Jag hade ingen aning om att det var en sådan ”grej” och tänkte mest att vi skulle måla om och i alla fall ha någonstans att byta blöja hahaha.

Såhär ser alltså nuvarande barnrummet ut. Det är ett gästrum som går i grått. Byggarna var här i förra veckan då vi som sagt ska måla om (beige pga ångrade från sekund ett att vi valde grått vid inflytt snark). Det blir inga tapeter då det inte passar in i ett sånt här typ utav hus, även om jag gärna hade haft det. Sedan ska vi bygga garderober längst kortsidan av rummet som är bredvid där jag står och fotar (ur bild alltså). Vi själva ska även sätta upp hyllor för alla böcker (lovat mamma då det är hennes utlovade puck att försörja ungen med hehe).

Tanken ifrån start har varit att behålla den stora sängen och köpa ett bed side crib i grått (då Bruno sover i sängen ibland och känns bara onödigt att vi alla tre ska ligga och trängas om man är själv hemma med både hund och bebis). Sängen tänker vi dock vrida på så att huvudändan trycks där ”New Yorker Tavlan” till vänster sitter i dagläget. Och bakom ena gardinen till höger ska vi placera en liten tv så man har något att göra de kvällarna/nätterna när bebisen är vaken/äter.

Vi har alltså inga som helst problem att ha skilda sovrum, utan det är snarare planen så att en alltid får sova ostört i vårt master bedroom. Så barnrummet kommer till en början bara vara anpassat till oss vuxna så att det blir mysigt för oss och så att vi har allt bebisen kan tänkas behöva nära till hands härinne. Istället för att vi ska springa upp och ner för olika våningar för att hämta saker mitt i natten. Det känns så ologiskt?

Gardinerna tänkte jag fråga om min kusin ville ärva då hon har första tjing på sänggaveln också. Sen har vi gett bort nattduksslamporna till min mamma och en rad med gråa sängkläder till min lillasyster. Sängborden är ifrån IKEA och åker in i andra gästrummet. De vi i sin tur har därinne i dagsläget säljer vi på Blocket. Jag skulle aldrig slänga något som är i bra skick. Utan då ger vi bort till folk i vår närhet eller säljer vidare (sällan dock men om det är något dyrare). Sänggaveln är ifrån Sleepo för alla er som frågat.
1. Fåtölj | 2. Säng | 3. Igelkottspuff | 4. Grön korg

Det är ju rätt få saker man behöver när bebisen är så liten, och vi har inga som helst planer på att ha ett ”färdigt” barnrum när bebisen kommer. För några månader sen gick jag loco i huvudet och tänkte först att vi skulle ha ”cirkustema” i barnrummet. Måla taket som ett randigt cirkustält med mera. Men det passar inte vårt hus. Sen tänkte jag att jag skulle go loco och köra på ett ”safaritema” eller ”bondgårdstema”. Men just nu tycker jag bara att det mesta känns onödigt att köpa i och med att jag har NOLL aning om vad vårt lilla barn kommer att gilla haha.

Satte i alla fall ihop dessa två moodboardsen för att ni skulle få en känsla av vad de stora möblerna ska gå i för färgskala. PS: jag får noll kr om ni klickar på länkarna men får en % om ni köper någon utav produkterna jag tipsar om! Så ska ni köpa något får ni mer än gärna göra det via bloggy:-)


1. Speldosa apa | 2. Dockhus | 3. Beige tält eller denna billigare varianten| 4.  Skötbord

Så! Tanken just nu är: beiga väggar och att de stora möblerna går i mörkgrått. Vi fick en stor grön tavla utav mamma så vi fortsätter bara på det temat. P vill såå gärna ha det här skötbordet + övriga serien ifrån Sebra. Dem är lite dyrare så jag tänkte mig först serien Lukas ifrån Troll som är lite mer prisvänlig. Jag märker dock att både jag och P drar oss till alla kläder/leksaker som går i djurtemat. Men annars är väl korgar något vi kommer att gå loco på senare då P får nervsammanbrott när det är stökigt hahaha.

Vad tror ni? Inte behöver väl rummet stå färdigt innan bebisen kommer? Jag har förstått att det är viktigt för många att boa och så vidare, men just med barnprylar känner jag ingen stress med. Delade ni sovrum första tiden med kids? PS barnrummet kommer alltså inte enbart att vara i dessa färgerna, men många efterfrågar ”teman” i barnrum hehe och detta är väl vårat då antar jag. 

13 kommentarer