Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

12:03 | oktober 11, 2020

Angående att kroppen förändras när man blir gravid

Helluuu fellas! Jag måste bara prata om en grej som har blivit rätt uppenbar för mig sedan jag blev gravid. Att människor verkar vara helt fixerade utav den gravida kroppen… För hur kroppen SER UT är väl det sista en graviditet handlar om.

Jag är ju verkligen en person som har noll fokus på kroppen och på något höger lyckades jag bli fri mina komplex för ett par år sedan. När jag går upp eller ner i vikt så ser jag det väl efter ett tag – men det är inget jag lägger någon värdering i. Jag kämpar inte för att SE UT på något speciellt sätt, utan mitt fokus ligger på att MÅ BRA. Alltså verkligen.

Meeen. Jag har alltid fått höra att ”den dagen du blir gravid kommer du vara så himla vacker! bara en liten perfektttt kula på magen åh åh åh!”. Vi pratar alltså inte bara om några få tillfällen, utan typ prick varje gång graviditeter har kommit på tal hehe. Både bland främlingar och vänner. Så tillslut blev det liksom en sanning för mig. Att jag var en person som bara fick en liten kula när jag blev gravid och att det var det normala.

Men så klev jag in i v9 och skulle dra på mig mina vanliga jeans… Men som from all of a sudden fastnade på låren precis över knäet. Först trodde jag att det var något fel? Ingen jag kände till hade haft samma problem först tidigast  v18? 20? Sen när jag vägde mig hemma hos en släkting som lyfte på ögonbrynen över att jag hade gått upp så många kilo på så kort tid blev jag stressad. Och på det började människor i min omgivning säga ”åh man ser en liten mage redan ju!!”. Vilket ju bara är något fint, men där och då blev jag bara så stressad…

Min kropp ”skulle ju inte förändras under graviditeten”? Jag skulle ju bara få en liten kula? Var det något som var fel? Väntade jag tvillingar? (Jag SKÄMS verkligen i efterhand för att jag tänkte såhär för det är så olikt mig).

Bilder tagna i v19.

… Sedan började tankarna att snurra. ”Om jag har gått upp så mycket i vikt redan i v9, hur stor kommer jag inte bli sen då..?” osv. För någon som aldrig har varit gravid så FÖRSTÅR jag om det blir svårt att greppa varför man fokuserar på utseende när kroppen SKAPAR ETT LIV i magen. Jag förstår verkligen det, jag tänkte också så innan jag själv plussade på stickan.

… Men jag fattar ju inte att jag är gravid! Varken då i v9 eller nu i slutet på v21… Jag förstår inte ens att det ska komma ett barn fastän halva tiden har gått hahaha. Det är ju oundvikligt att undgå alla gravidkramper, men i övrigt är magen den enda skillnaden jag kan SE. Så när jag väl började att jämföra min kropp så blev det de enda jag kunde fokusera på. Vilket såhär i efterhand känns så sorgligt för det finns ju såå mycket annat kul man kan och SKA lägga sin energi på i början utav en graviditet.

Jag är ju fortfarande en smal tjej, det säger jag såklart ingenting om. Jag vill inte att någon utav er ska jämföra er med mig, eller tro att jag går runt och har åsikter om andras kroppar mm. Men jag ville bara vara öppen med att även jag – som ändå är en person som vanligtvis lägger noll fokus på kroppen – tyckte att den första tiden när kroppen växte tog mycket energi.

Jag hade ett allvarligt snack om det här med en jättefin vän nyligen som fick mig att förstå att alla inte går runt och tänker att det är något fel på mig som har gått upp i vikt. För det är verkligen så jag har tänkt. Att min gravidkropp inte kunde leva upp till folks förväntningar om hur den skulle se ut. Hon intalade mig också att allt bara satt i mitt huvud, och det kändes så bra att ha öppnat upp mig om alla hjärnspökena. För jag insåg att tankarna var just det – bara hjärnspöken och inte verkligheten.

Jag vet ju att kroppen förändras under graviditeten, det var jag helt förberedd på. Det SKA den ju göra. Men jag trodde aaaaaldrig att människors komplimanger skulle ha satt sig så djupt i mig att dem blev förvandlades till hjärnspöken. Hade ingen kommenterat min mage och kropp innan (eller under) graviditeten så hade jag förmodligen inte reagerat på att kroppen förändrades. Men i början av graviditeten kände jag mig som ett levande objekt, helt fri för alla att kommentera bäst dem ville. Och så har jag aldrig känt när jag inte har varit gravid. Då skulle ju aldrig någon kommentera om jag hade gått upp i vikt eller inte. Men bara för att jag väntade barn kändes det fritt fram för folk att göra det.


Jag vet att alla som har sagt till mig att min kropp kommer se ut prick som vanligt under graviditeten har menat väl <3 Herregud jag har garanterat sagt liknande saker till vänner innan utan att tänka mig för. Man vill ju bara ge en liten boost till den som är gravid. Sedan vet jag inte om andra har reagerat annorlunda och att det är jag som överdriver. Men jag är verkligen inte van vid att min kropp står i centrum, ”bedöms” eller att den ens är ett samtalsämne.

Såå nu jag vill bara skriva att: snälla snälla snälla kan vi ta bort fokuset ifrån kroppen och vikten när det kommer till graviditeter? Såklart att man ska säga att någon är vacker när den är gravid, men måste vi lägga så stor vikt vid utseendet när någon väntar barn?

Vill såklart även skriva att: det finns inga fina eller fula gravidmagar. Inga fina eller fula gravidKROPPAR heller för den delen. Prick varenda en är vacker precis som den är<333

Alla ni som är/har varit gravida (eller alla ni andra också såklart) hur tänker ni om det här? Jag skäms verkligen för att ha haft såna här tankar när graviditeten handlar om prick allting annat än just utseende och vikt.

33 kommentarer



18:04 | juni 29, 2020

Kommer ni resa utomlands i sommar?


Klänning Notes Du Nord (ej adlink)

Halli hallå mina vänner! Hoppas att ni har haft en grym helg<3 Själv har jag bara varit ute med båten och bara guppat runt på vågorna haha. Undviker ju helst att fota mig själv i bikini (läs mer om varför här) och det var det enda jag bar både i lördags och söndags hehe. Så då blidde det inga bilder. Istället bjurrar jag på några outfitbilder som jag tog idag. Älskar den här klänningen!

Jag har ju nästan aldrig mitt hår helt ostylat såsom jag hade idag. Och det är för att ”lockarna” inte går att kontrollera. Så därför kammar jag oftast bara ur dem direkt efter att jag har duschat, sedan fönar jag + använder plattång.

Elin frågar alltid varför jag inte alltid bara låter det vara, men det är ju just för att det ibland blir helt platt uppe på huvudet? Ibland i topparna? Och ibland blir lockarna snarare hackiga än just kurviga fina ”lockar”? Så när jag väl ska göra mig fin så vågar jag inte chansa hehe.

På tal om något HELT annat! Ska ni resa utomlands i sommar? Jag kommer inte att göra det, och har avbokat Italien i år igen (gjorde det även förra året för att istället ha #hemester). Dock åkte vi ju iväg på bröllop utomlands förra sommaren men that’s it. Jag ÄLSKAR ju Sveriges sommar och tack vare vårt hus, Skåne mm så har jag inte alls det där behovet utav att åka iväg.

Jag dömer prick ingen för hur den väljer att spendera sin sommar. Flera utav mina vänner mm åker iväg. Men för mig känns det bara fel i och med corona, fastän många länder har öppnat sina gränser. SAMTIDIGT så värnar jag ju verkligen om Europas turism och alla företagare därute? Det kanske är för att det fortfarande är så nära inpå som det känns konstigt att resa iväg under dessa omständigheter? I slutet utav sommaren kanske det är hur neutraliserat som helst? Så svårt i alla fall. Men men, vi kommer i alla fall att spendera sommaren här hemma <3 Vad tycker ni om det här?

5 kommentarer



14:38 | mars 10, 2020

7 varumärken som säljer byxor för långa + mina tankar om Coronaviruset

Inlägget innehåller adlinks.

Ulltröja här | Vita jeans här | Skor här -50% rabatt | Smycken Safira | Iphoneskal TheCaseFactory

Haluuu mina gogummor! Måste dela med mig utav ett fruktansvärt roligt uttryck som jag hörde i Carolina Gynning och Carina Bergs podd precis ”…och nyp i muttan”. Haha otroligt härligt avslut på ett mail tycker jag. Ett annan favorituttryck jag har är ”håll i trosan”, men det kanske är lite mer användningsbart än ”nyp i muttan”. Märkligt att jag har fastnat för något av dem, då alla ämnen som överhuvudtaget SNUDDAR på underliv och sex är ett stort no-go för mig.

Måste faktiskt slå ett hårt slag (i skrivbordet) för mina nya vita jeans. Jag köpte ett par likande hos Mango för tre år sedan, och de har jag verkligen slitit sönder. Tyvärr har det alltid stört mig att dem var lite korta, men mina nya är PERFEKTA. Jag är så så glad över att jag i alla fall har hittat ETT varumärke som erbjuder långa jeans. Min näst mest vanliga fråga jag får är vart jag köper byxor. Så nu tänkte jag lista några utav de varumärken som erbjuder långa jeans:

  1. Vero Moda och deras tighta modell ”Seven”.
  2. Crocker har iaf haft 36 i längd.
  3. 2nd Day modellen Jolie.
  4. Zara har långa kostymbyxor.
  5. Mango har också långa kostymbyxor emellanåt.
  6. Filippa K modellen Taylor.
  7. Arket modellen Slim Stretch Jeans + modellen Regular .

Har ni tips på några fler? Kommentera i så fall i kommentarsfältet för att hjälpa dina medsystrar!!!

Aja, nu till något helt annat som är på varenda kottes läppar atm känns det som? Nämligen Coronaviruset. Jag har en (som vanligt) sjukt chill inställning. Och jag tror att det är viktigt att vi vuxna människor ser saker OBJEKTIVT och inte drabbas utav panik pga media. Media skriver om det vi vill läsa om, för dom vill sälja. Så jag förstår att det här är det ENDA media skriver om atm. Och nu är hela Italien i karantän tex, betyder det att alla där är sjuka? Nej. Betyder det att alla som åker dit (eller någon annanstans i världen) blir sjuka? Nej. Väldigt få faktiskt. Men vad har politiker att vinna på ett sådant beslut? Hehe ja en vinst i ett nytt val naturligtvis.

Obs obs obs! Jag har extrem respekt för alla riskgrupper, men det har jag alltid? Vi ifrån norr är vana vid influensor och magsjukor, och vi klarar oss så länge vi inte är i en riskgrupp. Av de som är sjuka av Corona i Sverige, så blir de flesta varken allvarligt sjuka, och globalt sätt så blir de flesta friskförklarade efter två veckor. Men oavsett ska man ha respekt och inte sprida sjukdomar vidare SÅKLART. Men det har jag med alla sjukdomar.

Så självklart förstår jag att utgången kan vara dödlig av Coronaviruset, men att vi fullt friska västlänningar ska köpa på oss hela apotek och torrvaror på livsmedelsbutiker för att bunkra upp…? OERHÖRD överdrift om ni frågar mig. Men sen har jag också respekt för att folk lider av hypokondri etc, men gissa en gång vilka som drabbas absolut hårdast av att vi vita priviligerade människor hypear upp Coronaviruset till skyarna…? Ja inte är det vi svenskar i alla fall.

Jag tror att jag har så extremt svårt att lita på medias uppblåsta bilder av saker för BLA deras felrapporteringar som gjordes MITT UNDER terrorattentatet i Stockholm på Drottninggatan. Och vilken panik det skapade i mig + alla runtomkring mig på gatan + övriga Sverige. Ett fullständigt KAOS som ABSOLUT hade kunnat undvikas. Absolut en helt annan situation, men det var obehagligt att känna att jag så BLINT kunde lita på det som skrevs i tidningar.

Men blir läget allvarligare och att staten ger restriktioner om hur vi svenskar ska förhålla oss, så kommer jag såklart att lyssna på det!

36 kommentarer



11:26 | januari 28, 2020

Svar på tal och Köpenhamn Fashion Week

Kavaj Nakd | T-shirt Acne | Byxor 2nd Day | Skor Alexander McQueen

Hallo gänget! Godmörra! Är allt bra med er? Med mig är det livet. För igår tog jag ut min p-stav ju! Vill bara poängtera för typ tusende gången att p-stav som produkt inte är något dåligt, för många funkar det ju asbra. Men för mig har det inte gått bra. Och att säga att jag inte ska prata om mina erfarenheter för att många kan få fel uppfattning förstår jag till viss del, men samtidigt inte alls.

Det känns som att jag har varit noggrann med att poängtera att det som hände mig inte är normalt, men uppenbarligen KAN det hända. Och det ÄR viktigt att prata om att saker kan gå snett. Oavsett om det handlar om ett preventivmedel, en graviditet eller en kosmetisk operation.

När det kommer till kvinnohälsoproblem, som preventivmedel faktiskt kan orsaka, så handlar allt om att alla vi patienter (eller konsumenter hur du nu vill se på saken) gör vår egen research. Att vi läser om information ifrån MASSA olika källor, för att sedan själva avgöra vilka eventuella bieffekter vi kan tänka oss att leva med. För annars, om det går fel, så känner man att man inte har blivit tillräckligt informerad. Och många känner sig lurade. För att dom inte visste att det här KAN hända med en p-stav. Och det visste ju inte jag heller. DÄRFÖR skriver jag om det här. 

Smycken Safira

I alla fall. Inatt sov jag alldeles för få timmar, men jag känner mig ändå go och gla och redo för att åka tillbaka till mitt älskade Köpenhamn. Jag åker med L’Oreal Paris, då den banbrytande designern Selam Fessahaye är ambassadör för deras True Match Foundations. Det ska bli asfett att se hennes visning live och gå in backstage. Hennes sätt att utmana branschen, och visa upp hennes skapelser med inspiration och inslag ifrån Afrika – är magiskt!!!

Utöver det ska vi även äta middag på The Market (Asien fusion) och uppleva staden. Hade jag flyttat till någon annan stad i Europa, så hade jag utan tvekan flyttat till Köpenhamn!!! Vart hade ni flyttat?

5 kommentarer




16:18 | november 5, 2019

Problem med Bruno – hjälp oss

Nu tänkte jag faktiskt be er om lite tips och råd när det kommer till Bruno. Som ni vet går ju vi till en tränare med Brune en gång i månaden, och under de timmarna har vi fått med oss hemläxor som vi sedan tränar på. Och tar upp frågor eller om vi vill utveckla andra saker. Det jag kommer att skriva om nu är något som vi inte riktigt har tagit upp med vår tränare än, men vår tanke är att hon ska få komma hem till oss och själv få se hur Bruno agerar i sin hemmiljö.

Alltså min lilla lilla älskling <3 

Hundtränaren har gett oss många små tips som har varit väldigt betydelsefulla i vardagen. Tex om Bruno har gjort något han inte får, tex tagit en toffla och sprungit iväg med den. Då har vi såklart sagt ifrån, men när han sen har släppt tofflan och sprungit till oss istället så har vi glömt bort att ge beröm. Så det gör vi alltid nu 🙂 Beröm så fort han slutar med det han inte ska. Det gör att han har blivit lite mer lydig i vissa situationer. (OBS jag vet att Bruno är en valp och att han ÄR busig, det ska han ju vara också, men det är skillnad på bus och olydnad).

 Vi tränar lydnad och inkall varje dag i olika miljöer, men något som VÄGRAR att sätta sig är det här med hans skällande. Eller alltså, han skäller inte på promenader eller såna saker. Utan det är HÄR HEMMA. Vi har ju fönster ut mot gatan ifrån golv till tak, så han ser ju VARENDA människa som passerar vårt hus. Och VARENDA gång skäller han. Vilket är kanske 30 gånger om dagen? Minst. 50 kanske? Ibland vaknar jag mitt i natten av att hans skall låter helt panikartat, och som om någon på riktigt försöker att skjuta sig in igenom ytterdörren. Men då är det en liten ekorre som har klättrat upp på balkongen.

Vi har testat allt! Säga NEJ på skarpen, distrahera med olika godislekar, klappa händerna, bara låta glad på rösten, låta arg på rösten utan att säga ifrån, ja alltså ALLT. Vår hundtränare säger att han skäller för att han vill skrämma bort förbipasserande. Och tyvärr så tror han ju att han skrämmer bort alla också, eftersom att de ute på gatan inte hör honom. Utan glatt promenerar vidare… Höjer vi rösten och ropar ”Nej” så tror han att vi också vill vara med och skrämma bort alla och blir ännu mer galen. Om jag går fram till fönstret och säger ”ingen här” så blir det lite bättre. Men iom att huset är så stort så springer han bara vidare till nästa fönster där han ser dom igen och börjar skälla på nytt. Det är liksom ingen långsiktig lösning att jag ska springa fram varje gång.

Om jag jobbar hemifrån brukar han få vara med mig inne på kontoret för där ser han inte ut på gatan. Då är det som att han kan slappna av och somnar direkt. Vilket har gjort att vi har testat att skärma av huset med staket. Men ser han då någon utanför huset emellan så skäller han så mycket att han nästan sätter i halsen. Som att han inte har kontroll och inte vet vad han ska ta sig till? Det är ett panikartat skall då verkligen.

Och plingar det på dörren… OMG då svimmar han nästan för att han skäller så mycket. Det bästa är ju om han får hälsa på de som kommer, då avtar det väldigt fort. Men det är inte så att en hundrädd budkille eller grannbarnen tycker att det är speciellt kul att hälsa när han skäller så mycket. Allt det här började med att Bruno bara var några veckor gammal, och några barn i området började cykla utanför vårt hus och skrämma Bruno. Vilket vi inte fattade att dom gjorde de första veckorna, tills dom började springa in på vår innergård och fram till våra ytterfönster. Så jag vet inte om han är rädd, vill skrämma bort de utanför, vill skydda oss ELLER tror att det är en lek. En sak vi har märkt är att han inte alls vaktar lika mycket om han bor hemma hos min mamma eller svärmor. Han ligger fortfarande BARA på platser där han ser ut igenom fönstren, men han går inte runt på helspänn och skäller inte alls i samma utspridning som här hemma i huset.

Har jag något RIKTIGT gott som tex en köttbulle, så slutar skällandet för en millesekund. Men så fort han har fått köttbullen springer han tillbaka och skäller. Och jag är rädd för att dra det kortet för ofta också, då det känns som att han tror att han får godis och uppmuntran när han gör något fel.

Så nu kommer min fråga till er: HAR NI NÅGRA TIPS? Jag vet på riktigt inte vad jag ska ta mig till och ibland vill både jag och P lägga oss ner och börja gråta för att vi känner oss som så dåliga hundägare. Vi tränar och tränar och tränar och det går jättebra. Sen börjar det om på noll igen så fort någon passerar huset eller plingar på dörren.

29 kommentarer