Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

19:20 | december 19, 2021

8 utmaningar jag har haft under 2021

Det här året, har varit utmanande på många fler sätt än jag hade kunnat föreställa mig. Året inleddes med att jag var gravid. Och avslutas med att jag har en bebis. En rätt stor bebis nu dessutom.

Paljettopp | Paljettbyxa

Tänk om jag visste att det inte var mammarollen i sig som skulle bli svårare än vad jag hade trott. Tvärtom, det mesta kring William känns rätt självklart. Och faktiskt, lättare vad jag hade trott. Men det jag inte hade kunnat föreställa mig, är hur jobbigt det är med barn när det väl är jobbigt haha!!


Men även om biten kring min roll som mamma blev enklare, så blev många andra saker i livet bra mycket mer utmanande än vad jag hade kunnat förespå. Exempel på dessa saker är följande:

1. Att inte bli bitter på sin partner. Hur man måste anstränga sig för att unna sin partner saker. Innan har det ju inte varit någon match? Åkte han iväg på en middag, eller la en hel dag på roligt jobb, så var det ju bara för mig att göra samma sak om jag så ville. Nu är det alltid någon utav oss som måste avstå. Och det blir sällan helt rättvist, för någon av oss. Men jag var inte förberedd på hur lätt man hade kunnat bli bitter på sin partner om man inte ansträngde sig för att motverka det?

2. Att HÅLLA KÄFTEN. Ja ni läste rätt. Jag var inte alls förberedd på hur svårt det skulle vara? Och hur mycket man måste bita sig i tungan? För satan vad lätt det är att säga till sin partner ”men varför gör du så? Gör såhär istället för det funkar alltid”. Usch jag känner mig vidrig när jag har sagt så. Som att jag inte litar på att P löser det. Jag själv måste ju också testa mig fram, så varför ger jag inte P det utrymmet? Ger jag honom aldrig chansen så blir det ju svårt för honom att våga ta eget ansvar också? Jag minns tredje veckan i Williams liv när P sa ”jag löser det här, oroa dig inte, jag gör på mitt sätt och du på ditt”. Fyyyy. Det måste ju ha känts så förnedrande att få pekpinnar om ens föräldraskap – av ens partner dessutom!!! Aja baja Ellinor.
3. Det konstant dåliga samvetet. Jag vet att andra mammor sa det innan, men man förstod ju inte vad det innebar? Att det ÄTER UPP EN inombords som en j*vla bakterie? Just nu har jag dåligt samvete för allt. Är det inte för Bruno, så är det för William, P, mitt jobb, mina vänner, min familj eller tja varför inte mitt stackars hem som konstant är nergrävt bland smutstvätt och prylar? Jag antar att nyckeln är att sänka kraven, prioritera och typ ta in hjälp. Och det funkar ju ibland, men absolut inte alltid…

4. Vilken själslig kris jag skulle känna av att inte kunna jobba på i samma takt som innan. Jag har insett att mycket utav min identitet har handlat om mitt jobb. Vilket jag egentligen inte har några problem med, för det är ju en väldigt stor del utav mitt liv som jag älskar. Men det blir ju en utmaning när man själv har en bild av vem man är i sin yrkesroll, och som sedan krockar med verkligheten (eftersom att man utav uppenbarliga själ inte kan upprätthålla den man var och allt man gjorde).

5. Hur mycket jobbigare ADHDn skulle bli när jag blev förälder. En utav mina tydligaste svagheter, är hur lättdistraherad jag är. Blir jag avbruten så kan det ta både timmar, dagar och veckor att rikta energin tillbaka till det jag höll på med hahah. Så ni kan ju bara tänka er hur mycket svårare det blir att koncentrera sig med ett barn som behöver hjälp stup i kvarten. Det är ju svårt för vem som helst herregud.

6. Hur mycket energi det tar att vara hemma med ett barn? Herregud man blir ju inte bara emotionellt trött utan även fysiskt? Det har jag aldrig blivit utav min hund eller mitt jobb tillexempel haha.
7. Balansen i livet. Tyckte man att det var svårt att finna livsbalans innan kiddo, så garvar jag typ åt det nu. Det finns ingen balans i mitt liv atm. Absolut ett mål inför nästa år. Det kanske är övermäktigt dock, och en onödig press att sätta på en själv. Balans är ju som kondition. Bara för att man skaffar det en gång så betyder det inte att man har det för alltid. Det är väl ett evigt life goal kanske, snarare än ett mål för 2022?

8. Vad mina sociala medier ska handla om? Det är på riktigt en utmaning jag ALDRIG trodde att jag skulle ha. Innan hade jag inga tankar alls om ”Vill någon ens läsa om det här?” eller ”Vad ska jag skriva om idag?”. Jag bara körde. Det tänker jag på varje dag numera? Förr hade jag dessutom ett ”ramverk” (inte uttalat men det fanns ändå där i bakhuvudet). Alla kanaler var mer uppstrukturerade.

Tillexempel: Hade jag inte lagt upp en story om hudvård ifrån mitt badrum på 3 veckor, så var det dags. Likadant med långa ekonomi inlägg på bloggen eller IG bilder ifrån vardagen. Min vardag är inte lika anpassad efter Instagram flödet längre. Och antingen kan jag ju välja att skifta inriktning på mina sociala medier (vilket jag inte vill) eller sänka kraven på vad för typ utav content jag ska producera (vilket jag inte heller vill) hahaha.


Och där får jag ju skylla mig själv… För just nu lever jag på tanken att William ska börja förskolan så att jag kan återgå till någorlunda ”normalt”. Även om jag innerst inne vet att det inte löser några problem alls haha! William är ju den största delen utav min vardag idag, men trots det vill jag tex inte börja lägga upp massa bilder på honom i mitt flöde varje dag? Och jag har inga planer på att bli en sk ”mammainfluencer”.

Men det tar liksom emot att planera in en outfit-fotografering till IG, för om William är vaken då så kan jag typ inte med att låta honom sitta ute vagnen och titta på? Inte för att han hade farit illa utav det direkt, men det tar bara emot utav någon anledning? Idioti kanske, för det är ju mitt jobb. Jaja!!! Detta kommer väl utkristalliseras och bli tydligare med tiden??

9. Min klädstil? Hahaha så sjuk punkt egentligen. För jag har ju samma stil som innan. Men vissa plagg faller bort nu utav praktiska skäl. Tex: dom där favvobyxorna som man hade innan, är för stela att leka i nu. Eller den där klänningen som inte alls kändes för kort, visar jag plötsligt hela underlivet i när jag ska böja mig ner efter William… Ni fattar.

Dessutom så har ju kroppen rent krasst förändrats, så mycket passar liksom inte längre. Jag sörjer inte direkt det, utan det bara är ett faktum. Jag måste nog göra en storrensning av plagg jag inte kommer att vilja bära längre. För det är ju ofta sånt som gör att det blir svårt att klä på sig på morgonen. Att man har för många plagg som inte passar i garderoben alltså.

Ändå rätt BRA utmaningar måste jag säga? Livet hade ju kunnat vara mycket jobbigare om man säger så. Relaterar ni till något av ovanstående haha? Eller är det bara jag som är knäpp som vanligt?


4 kommentarer



4 kommentarer om “8 utmaningar jag har haft under 2021”

    Fick barn ungefär samtidigt som dig med skillnad att jag då också har en 2-åring som får vara på förskolan 15 h/vecka. Relaterar till allt ovan haha 😅 o det svåraste med 2 barn är att det är ÄNNU svårare att prioritera och vara snäll mot sin partner… the struggle. Ytterligare en utmaning tycker jag är att man känner sig så himla ensam i det hela, man tänker att alla andras barn är små änglar o att alla andra föräldrar alltid vet hur de ska hantera situationer o sånt som uppstår… fast alla andra kämpar precis lika mycket som en själv…hoppas jag 🥲
    Puss och kram på dig 🥰

    Svara

    Intressant läsning, speciellt då jag inte har barn så var det ett givande perspektiv (y)

    Svara

    Åh vad kul! Vanligtvis brukar man kanske inte gilla att läsa om kids om man inte själv har några (eftersom att det inte berör en på samma sätt). Men KUL att du tyckte att inlägget var roligt i alla fall att läsa!! Det gjorde mig extra glad <3

    Svara

    Bästa nyårssummeringen! Känns ”fräscht och ogjort” och ger ett helt annat perspektiv och ännu mer djup! Kanske extra bonus för pricksäkerheten och igenkänningsfaktorn. 🙂 👏

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här