Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:38 | augusti 25, 2021

Äntligen är eventen och branschkollegorna tillbaka


Igår var det äntligen dags – mitt första middagsevent sen december 2019!!!!!! Alltså jag har längtat så mycket, om ni bara visste! Många kanske inte tänker på det, men som influencer är det lätt att man spenderar mycket tid ensam. Nu har jag visserligen inga problem med det, och jag har ju haft fullt upp med att producera, föda och ta hand om ett barn under coronatiden. Men jag har ändå saknat den här biten av mitt jobb så mycket.

Inbjudan stod Stoneleight för och det vaknades lyzz-kräftskiva. Det är fååå människor som styr ihop så vackra, genomtänkta och organiserade event som Mira freeeaking Fröling. 

Mitt ute i Djurgårdens skogar skulle vi. Då jag fick dra av mig klackarna och svira om till gummistövlar för att gå sista biten RACKT in i skuuugen.

Jag kände mig verkligen som Ronja Rövardotter när jag gick längst en upplyst, oupptrampad stig, och hörde ljudet ifrån en flöjt. Ett fint moment.

Titta vilken vacker dukning som väntade när vi kom fram. Oh lord.

Jag fick sitta med dom här tre favoritmorsorna. Hahaha jag kan säga att det finns inte en enda bild på mig när jag inte GAPSKRATTAR. Det är precis det jag har saknat. För det är ju inte så att jag sitter hemma i min ensamhet och viker mig utav garv (eller OK det kan väl hända pga mina skämt är ju snudd på världselit) men ni hajjar.

Jag vet att jag har sagt det typ tusen gånger – men jag är så så stolt över min bransch. Jag förundras varenda gång över hur drivna, passionerade, starka, roliga, ambitiösa KVINNOR jag har runtomkring mig. Det är ju få branscher som är så kvinnodominerade – men samtidigt välbetalda (obs alla är ej det och företag borde betala influencers minst det dubbla med tanke på hur mycket vår marknadsföring genererar dem menmen).

Petra, Sara och Mira. Tre praktexempel på coola kvinnor. Petras lila set är en en av flera MAGISKA pieces inför höstsläppet med hennes varumärke Adoore. 10 av 10 poäng gomman!

Och titta Valeries randiga set! Jag älskar hennes kläder och hennes klädmärke Valerie. Solglasögonen som hänger runt hennes hals, är mina mest använda den här sommaren. Alexia som ni ser här också, hennes Instagram är en utav mina absoluta favoriter stilmässigt.

Okej okej nu ska ni få smaskig info. Här satt vi och pratade om sjuka festminnen. Jag skrek av skratt åt Lisa och Editas stories. Jag berättade att jag har hamnat på scenen inne på den sjuka nakenklubben The Box i London, där jag fick hångla med en tjej framför Jay Z och Beyonce. På samma klubb hade en utav tjejerna råkat fota Prins Harry inne i ett VIP rum…. Då blev hon såklart utskickad direkt hahaha. Mycket goa minnen som kom upp.

Här berättade jag att jag aldrig har slagits med en tjej, men att jag däremot har hamnat i fighter med snubbar ute på nattklubb. Illustrerar att jag har varit dum nog som har bråkat med killar som har varit två huvuden högre än jag hahaha. Herregud det känns som ett annat liv.

Här har ni dom. Lisa och Edita. Jag försöker få dem att starta en podd på grund av att dom är så j*vla roliga. Följer man dom på Instagram så har man kanske en helt annan bild utav deras personligheter. Därav det skulle vara EXTRA kul om dom bara hade köttat på och levererat sjukt podd-content hahaha.

Oeeetroligt rolig kväll. Tusen tack Mira, Stoneleight och mina älskade branschkollegor. Kvällen blev en riktig favorit i repris. Må detta bli en tradition!

0 kommentarer



12:52 | augusti 23, 2021

Williams collagetröja med eget tryck

Halli hallå gänget! Varje gång jag lägger upp bilder på Williams kläder får jag massor utav frågor. Det mesta kan jag tyvärr inte länka då det är köpt second hand. Men ett set som framförallt har blivit extra uppmärksammat (haha) är hans två collage set med eget tryck ifrån Zara. 

Set ”GUGGE” Zara kids

Utav någon ASKONSTIG anledning så kan jag inte länka till det på Instagram? När jag försöker lägga in länken står det bara error. Så! Eftersom ni är dåliga på att printa saker ni gillar på stories (hehe den kritiken kan ni faktiskt ta) så tänker jag att jag skriver ett blogginlägg istället. Nu har ni länken för alltid!

Tröja ”William” Zara Kids 

Jag köpte två set, ett beigegrönt med röd text där det står ”Gugge” och ett gråblått som det står ”William” på. Kostade typ 180kr st eller något och tog kanske 2-3v att få paketet. Han har ena i strl 80 och andra i 86. Tycker dem är normala i strl. Dom ska ju vara lite oversize också. Han är i slutet på 74 nu. Vi har inte varit hos BVC på 2,5 mån så tyvärr kan jag inte skriva ut hans mått…

Men är ni osäkra på size så ta en storlek större bara? Jag tycker bara att det är snyggt att vika upp. Och jag älskar oversize på barn!

Skulle seten ta slut så sök under Zara Kids på ”edited” så får ni upp alla produkter som ni kan addera ert egna namn på. Det kostar 20kr extra tror jag. Det finns allt ifrån collageset till necessärer och ryggsäckar. >>Klicka här<< annars så har jag varit snäll och fixat en länk till alla produkter ni kan printa era egna namn på. På nästa tröja kommer det att stå ”Brunos Bror”. Velade mellan det och ”Gugge”. Skulle typ valt Brunos Bror hahaha. Jaja!

0 kommentarer



10:21 | augusti 22, 2021

Jag växte upp utan ett tryggt hem och kärleksfulla middagar


Jag kommer aldrig någonsin att glömma känslan av att få nycklarna till mitt allra första hem. Och nej nu pratar jag inte om min första egna lägenhet. Vilket det ju också var, men allra mest var det mitt första riktiga Hem. Jag hade aldrig tidigare haft ett ställe dit jag alltid var välkommen och där jag alltid kunde samla kraft.

För under min uppväxt så fanns det inget hus med fyra dörrar, gemensamma middagar eller en familjär stämning.

För när jag var hemma hos pappa så ekade det stora huset på gården tomt. Han var jämt iväg med jobbet, och glömde alltid att handla hem mat. Som storasyster minns jag, hur jag febrilt försökte skramla ihop någon form utav middag till mig och min syster… Den här lördagen också.

Färskt bröd kom inte ens på tal och flingpaketet ekade tomt sen länge. Men det var nästan bara tur för det fanns ändå inget porslin att äta ur. Möjligen den där finskålen mamma alltid hade plockat fram under speciella tillfällen, den som vi brukade ha julgodis i. Men annars hade alla odiskade tallrikar bildat ett högt torn både i- och runtom vasken.

En gång när jag glatt öppnade kylskåpsdörren trodde jag att pappa hade köpt hem sockerdricka. Men när jag halsade direkt ur den stora 2 liters flaskan fick jag hålla för munnen för att inte kräkas rakt ut på köksgolvet. Det var Tonic Water jag hade fått i mig. För utblandningar och energidrycker fanns det alltid gott om hemma, ifall någon skulle blanda ihop en drink.

Varje lördag slutade nästan jämt med att jag fick räcka över en torr skiva Wasa Sport till min lillasyster. Om vi hade tur så fanns det smör. Och lyxade vi till det, så blev det smaklösa, säkert två år gamla, nachobröd.

Hemma hos mamma var det precis tvärtom. Kylskåpet var proppfullt fastän jag aldrig förstod hur vi hade råd med det. Och lägenheten kryllade konstant utav människor. Men inte på det där härliga sättet som man kanske ser framför sig. Utan det var alltid någon som var arg, skrek eller bråkade med någon annan. Det var så dålig stämning att jag tillslut bara blev sängliggandes. Enda gången jag gick upp var om jag skulle träna, äta eller gå på toaletten. Men tyvärr lyckades jag alltid att börja bråka med någon påväg tillbaka till sovrummet. Så jag undvek helst det också.

Så under fyra år sov jag alltid hemma hos vänner eller min pojkvän. Där var det aldrig stök och bråk och jag kände mig alltid som hemma. Men där kunde jag ju inte hänga jämt (även om alla alltid var så snälla och sa att jag fick det).

Efter studenten bodde jag en sväng i London. Men jag rekommenderar faktiskt ingen att dela på 18kvm med två främlingar man egentligen inte kände. Jag praktiskt taget flydde hem.

Sedan flyttade jag av en slump ihop med en nyfunnen vän i Göteborg. Äntligen hade jag ett ställe där jag själv bestämde reglerna. Och kanske gjorde den frihetskänslan, att jag kan räkna på två händer, hur många gånger jag somnade nykter. Tillslut blev vi utkastade ur lägenheten och tur var väl det.

För då kom jag (vad jag trodde var tillfälligt) tillbaka till Stockholm. Jag hyrde en lägenhet någonstans söder om stan… Men som jag aldrig var i. För då hade jag lyckats träffa P och hunnit flytta ihop med honom inom loppet av en månad. Och 5 månader efter det så köpte vi en lägenhet tillsammans.


Jag minns ALLT ifrån tiden i vår lägenhet på Västmannagatan. För det var första gången jag på riktigt kände mig trygg. Det var en så pass NY känsla i min kropp, att jag i flera månaders tid saknade ord för hur lycklig jag var.

Vi åt pannkakor till frukost varje söndag, och jag införde som policy att kylen aldrig fick stå tom. Det var, och är, så oerhört viktigt för mig. Att det alltid finns mat och äta. Speciellt nu när vi har fått egna barn.

Jag kommer aldrig någonsin att glömma känslan av att få nycklarna till mitt allra första hem. När jag öppnade ytterdörren första gången så slogs jag av tystnaden och fridfullheten. Det var inte på det sättet att man kände sig ensam, utan det kändes bara harmoniskt och tryggt. Och när jag gick längst korridoren och ner till sovrummet så blev jag ofta chockad över att det inte var någon som skrek efter mig. Varenda sekund i vartenda rum var en befrielse att vistas i.


Och SOM jag njöt utav att ha mitt alldeles egna hem. Jag skuttade runt och fyllde gladerligen hela lägenheten utav stearinljus, vareeeeenda dag hela den hösten och vintern.

Jag bjöd hem vänner på middagar nästan varje kväll, utan att behöva skämmas för någon bråkig stämning eller för att hela vasken var fylld med disk både i och runtom.

Och så fort det blev varmt utomhus så dukade jag upp för trerättersmiddagar nere på den mysiga innergården.  Även fast det fanns en hiss, så packade jag förtjust min lilla picknickkorg och gick upp ner, upp ner, med alla saker. Ingenting kändes jobbigt, utan jag var bara lycklig över att folk kom hem till oss och åt HELA middagar. Det var ingen som argt avbröt och stormade därifrån. Utan alla satt alltid kvar, skrattandes, och avnjöt det man hade lagat. Det var så nytt för mig.


Och för att inte tala om alla brasor jag tände. När lägenheten fylldes utav eldens doft blev jag varm enda in i benmärgen. Ofta grät jag i smyg, och torkade tårar ifrån kinderna när P gick in på toaletten.

Jag kunde liksom inte FÖRSTÅ att livet hade kunnat bli så bra.

Det handlade aldrig om saker, utan om allt det där man inte kan köpa för pengar. Lugn. Kärlek. Värme. Och trygghet.

I min familj så firade vi inte jul under många år. Utan istället hade det blivit en högtid som handlade om bråk vart man skulle vara, vad man skulle äta och att alla andra verkade ha det så härligt. Men inte vi. Så därför slutade vi bara med firandet helt och hållet.

Men i vår lilla lägenhet i Vasastan så insåg jag att det inte var någon annan som bestämde hur jag skulle fira jul längre.

Jag ville skapa nya härliga julminnen, som inte var kopplade till ångest. Och det gjorde vi. P skrattade nervöst när jag plockade upp kartong efter kartong med pynt redan i november. Men han lät mig ändå hållas, och förstod varför jag ville ha allt framme till i slutet av januari. Det var en sån stor och viktig grej för mig. Att julen äntligen skulle firas, och dessutom på mina premisser. Och så har det ju varit sedan dess.

Ja, nu var det slut på lägenhetsminnen för idag. Jag hoppas verkligen att ni har uppskattat min textserie som jag har lagt ut under våren och sommaren i samarbete med Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.

Jag hade kunnat sitta och bara skriva om hur grymma deras mäklare är, och hur serviceminded dem är när det kommer till att sälja eller köpa sin bostad. Men det är kul att ni verkar uppskatta att jag har satt min touch på det hela istället. Att skriva om upplevelserna jag har haft i mina tidigare boenden känns mycket mer personligt och ärligt.

Klicka här för att läsa mer om Länsförsäkringar Fastighetsförmedling. Eller så kan ni läsa de andra två personliga blogginläggen här:
Del 1) Drömmen om en flytt till Skåne.
Del 2) Jag minns sommaren när mamma och pappa skiljde sig.

3 kommentarer



10:47 | augusti 16, 2021

Kräftskiva hemma hos oss med handbollstjejerna


I veckan träffade jag äntligen handbollstjejerna igen. Mono var finally hemma efter en maaagisk insats i OS, så det var dags att fira med grillkväll. I slutet av kvällen sa någon spontant ”vi kan väl köra kräftskiva på fredag?!” och för första gången sedan vi var ett lag så samlades vi ALLIHOPA hemma hos mig.Först blev det bad i poolen.Sedan plockades allas mat fram + en go buffé inomhus. Jag hade dagen till ära fått hjälp av min lillasyster Vanessa som tog Gugge. Så dem två + min bror (som bor här nu) hängde inomhus. Så jag kunde verkligen fokusera på att vara i nuet, rodda, vara ”med” i konversationer osv osv. Så lyxigt!! Angående maten så älskar jag västerbottenpaj, brödet och havskräftor!! Men bytte till mig några insjökräftor också hehe. Men det är ju mer jobb med dom.Några i gänget skulle resa till Spanien vid 03. Så vi hade bestämt att det skulle bli en chill kväll. Och de allra flesta körde nyktert. Så det blidde inga snapsvisor. Tur det för jag är sämst på såna. Att styra lekar med för den delen.Äter ni kräftor? Jag började käka det för bara tre år sen typ? Äter fortfarande inte ALLT på dem. Smöret, klorna osv skippar jag hehe.Jag är så glad över att alla KUNDE ses i fredags! Jag vill verkligen carpa dom sista sommarkvällarna innan hösten kommer. Det var dessutom 28 (!) grader ute den dagen. Nu ska vi bara försöka styra ihop att alla åker till Köpenhamn för att heja på Mono i hennes nya handbollslag.Jag å Jenny. Hahaha en av få människor som har samma humor som mig. Stephanie Strauch är den andra typ. Hon lärde mig vad vår humor kallas, så måste fråga henne om det igen haha. Varje gång jag eller Jenny drar ett skämt garvar vi ihjäl oss medan ingen annan reagerar. Det är seriöst en så fin grej att ha samma humor som någon!!! Märkt att jag oftast delar den med män tho sjukt nog.För en kort sekund var det aningens jobbigt att William var hemma hos oss istället för hos min syster som var barnvakt. Pga jag hörde honom gråta någon gång. Men då tänkte jag, ”näe jag ska f*nemig inte lägga mig i nu”. Så då gick jag åt andra hållet och stängde altandörren. Och två sekunder senare så var gråten över. Puh!!! Min syster är en sån king.Avslutade kvällen med att spela Bean Bag (kolla till vänster så ser ni vad jag menar). Slet såklart tag i Mono och tänkte ”det här har vi”. Men näääe. Två förluster på rad. Skjut maaaj!!!!! Nästan alla åkte hem vid 22, men sedan stannade ett tappert gäng till 01 och snackade både djupt men också om minnen och en hel del garv också. En så himla mysig sommarkväll.

TACK livet för att jag är omringad av så fantastiska människor <3  

0 kommentarer