Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:50 | maj 6, 2021

William 1 & 2 månader uppdatering

Herregud tiden går så fort med bebis att jag får totalez ångest påslag deluxe!!!!!!!! Det har redan gått två månader och för varje dag som går blir jag stressad över att jag aldrig kommer att få ha honom såhär liten igen. Många säger att dom längtar efter att deras bebisar ska börja sova i eget rum, lära sig att gå osv osv. Jag känner precis tvärtom? William får MER ÄN GÄRNA sova UPPEPÅ mig för alltid. Och jag vill aldrig någonsin att han ska lära sig att gå????? Han kommer ju sova i egen säng och kunna gå för resten utav sitt liv sen. Så jag känner absolut noll stress med det.

Jag lutar ju mer och mer åt att vi bara ska ha ett barn (usch ska prata med min aurorabarnmorska om detta nästa gång jag träffar henne pga enorm sorg men det beror ju såklart på min graviditet och förlossning) och det är nog därför jag är så stressad över bebistiden också. För i så fall är det här sista gången jag har en sån här liten bebis… 

Min tröja Twist & Tango | Skinnbyxor na-kd | Williams tjocktröja Cubus | Leggings second hand men typ Lindex?

Jag tänkte i alla fall summera de första två månaderna i hans liv lite snabbt, egentligen mest för mig själv för att jag ska kunna blicka tillbaka. Det här är alltså inget ”jämförelse inlägg” på något sätt. Jag skulle kunna kalla mig självutnämnd expert inom förlossningsvården i Sverige och har nog läst på bra mycket mer än de flesta. Men ang bebistiden är jag totalt obrydd. I min värld finns det inga ”måsten” och jag blir själv chockad över hur lite jag blickar på hur andra gör. Och jag dömer absolut _noll_ hur andra väljer att göra.

Min kille hade googlat igår på när man ”ska” börja med rutiner med en bebis. Jag har aldrig googlat en enda grej, utan min grundinställning är att titta på mitt eget barn och göra det som funkar bäst för honom. Sen har jag helt ärligt noll köll på hur andra gör, och det känns bara så skönt och befriande? Och hittills har det funkat toppen att bara lyssna på Williams signaler, så det kommer jag att fortsätta med.

VIKT & LÄNGD:
1 dag: 4,7kg och 56cm lång. Blöjstrl 1.
1 månad: 6kg och 60cm. Blöjstrl 3. Stora strl 56 på överkropp och 62 på byxor.
2 månader: 6,5kg+ (vägde senast för 2v sen så tror på 7kg nu) och 62cm Blöjstrl 3 snart 4. Strl 62 på överkropp och 68 på byxor.

Sumo har ju varit stor enda sedan han gjorde entré här på jordelivet. Alla kläder vi hade med till BB i strl 50 (och några små 56or) var för litet. Mössorna och vantarrna gick inte att trä på och strumporna slutade mitt på foten. Vilket jag bara kan garva åt såhär i efterhand hahaha. I slutet utav första månaden fick vi plocka ur både ilägget i hans Stokke stol och bilbarnsstolen. Han är så himla liten men ändå ”rejäl”. Vilket har varit skönt för det har alltid funnit lite att ”ta i”. Han har liksom aldrig varit ”skör”. Vilket ju är väldigt tacksamt som förstagångsförälder när allt annat känns lite nytt och läskigt. Tungt under graviditeten såklart, men rätt skönt ändå såhär i efterhand. Juste! En fråga till er andra som fött stora bebisar, tog det lång tid för dem att ”sjunka ner”? Jag var ju öppen 10cm i 5,5h och barnmorskorna tror att det berodde på hans size. Vill veta om det sambandet kan stämma eller ej.

KÄRLEKEN FÖR HONOM:
Det känns på många sätt hemskt att skriva, men när jag fick upp honom på bröstet så kände jag inte alls ”kärlek vid första ögonkastet” (vilket jag tack och lov var inställd på pga visste om att det var så vanligt). Men där och då var jag totalt utmattad och svarade inte ens barnmorskorna när dom pratade med mig, för jag orkade inte.

Sedan tror jag att jag var i fullständig chock, och är nog fortfarande ganska ofta. Över att han är MIN liksom? Så kärleken har verkligen växt på mig för varje dag som går. Inte så konstigt egentligen, jag kände ju honom inte precis när han var nyfödd. Men tack och lov så kom den där ”beskyddarinstinkten” och ”lejonhonakänslorna” jag har för honom samma sekund som han kom ut. (Kom ihåg att det finns hjälp att få om du inte känner dig lycklig första tiden med bebis! Det är ingen som kommer skambelägga dig, utan deppiga tankar får upp till 80% av alla nyblivna mammor!)

OMSTÄLLNINGEN ATT BLI FÖRÄLDER: 
Omställningen för oss med barn VS inte har faktiskt inte varit så omtumlande. Vi är vana vid att ha en totalt crazy unghund (aka Brunobus) så i jämförelse med honom har bebistiden varit plättlätt. Chocken med ansvar/dålig sömn/planering/fördelning osv för oss kom däremot när vi skaffade valp så jag förstår verkligen stressen många förstagångsföräldrar beskriver.

EN NÖJD & GLAD BEBIS
Sedan har William alltid varit en väldigt nöjd och chillad bebis (eeeeeh inte mina gener diweckt dööö), vilket jag är så oerhört tacksam för. Det är svårt att prata om dock, för jag känner ingen anledning att leta efter saker att klaga på. Vi har såklart också tuffa dagar ibland, men i jämförelse med många andra har vi en dans på rosor. Och det säger jag ju inte för att provocera. Utan för att jag förstår att andra kämpar mer än oss, och jag vill inte förminska deras slit. När jag plussade på stickan var jag livrädd för spädbarnstiden pga jag hörde enbart föräldrar som pratade om hur hemskt och påfrestande det var. Men alla ni som oroar er för samma sak: det behöver inte bli så!!! Men alla vi som har enklare barn skriker inte högt om det med respekt för alla de som kämpar.

Samt: är bekant med flera som har lika chillade bebisar som William, men som klagar för fulla muggar. Så allt är väl relativt också.
Samt (igen): vi har fått höra från dag ett att ”jaja det kommer vända så njut så länge det varar”” vilket gjorde att vi fick stress så fort han skrek första månaden för vi tänkte att det är NU koliken och helvetet kickar in haha. Men än så länge är han samma bebis som när han föddes, och både jag och P hade kunnat njuta mycket mer av första tiden med spädbarn om andra bara hade varit glada för vår skull. 

SÖMNEN OCH FÖRÄLDRARLEDIGHET:
Jag är ju rätt flummig i mitt föräldrarskap, men generellt i livet med saker jag kan påverka så är jag ett kontrollfreak. Så därför har vi pratat igenom mycket i förhand och utgått ifrån det värsta hela tiden i vår sk ”planering”. Därför inredde vi ju ett extrarum för bebisen med TV, skötbord osv där den som har nattpasset kan hänga utan att den andra blir störd. Jag är en kvällsmänniska och P en morgonmänniska. Därför har vi delat upp nätterna såhär (även om det inte alltid håller såklart):

Jag tar William mellan 22-04. Då sover P. Runt 00 sker alltid sista matningen och sedan somnar både jag och W. Sedan vaknar han igen runt 04 för mat och blöjbyte. Då matar jag och därefter byter jag sovrum för att kunna sova ostört. Så då tar P William mellan ca 04-08 när jag vaknar. Jag får alltså sova mellan 00-08 då med ett uppvak = magi! Och för att detta ska gå så kör vi självklart flaska, och på nätterna har vi gett ersättning since day one. Där är BabyBrezzan den bästa maskinen i världshistorien.

Williams utveckling: 
Månad 1 började han att le ”okontrollerat” men nu ler han åt saker vi gör. Nu jollrar han t o m och vill ha svar. Han har tidigt älskat att snutta på sina knytnävar, men nu kan han titta på dem och observera dem innan han stoppar in dem i munnen. Han har alltid älskat sitt skötbord och att titta på sina luftballonger (då skrattar han jämt). Men det var först i slutet utav mån 1 han började följa oss med blicken. Han har alltid varit väldigt stark i hela kroppen, så man får hålla hårt i honom när man bär honom, för han kastar sig bakåt med hela ryggen med all kraft han har. Och redan månad 1 märkte vi att det ofta bara räckte med att man snusade honom i pannan för att lugna ner honom.

Generellt sätt behöver han väldigt lite stimulans, och kan ligga och chilla i soffan utan problem. Och enda sedan han kom har han sovit mellan 23-19h per dygn. Jag tycker att det är helt sinnessjukt men alla som frågar mig om det säger att deras bebisar också gjorde det första typ fyra månaderna. Så det kanske är normalt vad vet jag? Haha.

Säkert glömt tusen grejer nu. Eh juste han har fått mer ljusblåa ögon sen han föddes, hans hår har gått från blont till strawberry blond till mer ljusbrunt. Och han har mindre hår nu än när han föddes.


17 kommentarer



17 kommentarer om “William 1 & 2 månader uppdatering”

    Kul att läsa! Jag fick en liten tjej någon vecka innan dig som var rätt stor också (4070 gr) och det tog också flera timmar för henne att sjunka ner. Var öppen 10 cm flera timmar (från typ kl 7 till 12).
    För övrigt så sover min tjej typ mellan 13-15 h per dygn… såklart kul och mysigt med mkt vakentid men låter skönt att ha en bebis som sover lite mer så man kan få lite gjort också hehe.
    En fråga: tycker det låter som att ni lagt upp nätterna väldigt bra. Jag helammar vilket har gjort att jag har tagit alla nätter och det är ju påfrestade till slut. Hur tror du att din bröstmjölksproduktion har påverkats av att ni ger ersättning på nätterna? Och blir dina bröst sprängdfyllda till på morgonen eller har de vant sig? Hehe sorry om det är för personlig fråga men är lite nyfiken för min egna skull 🙂

    Svara

    Min son vägde 4,8 kg och var 57 cm lång. Han hade även 39 cm i huvudomfång.. Öppnade mig 4-5 cm sen stannade det av och efter 36 timmar blev det akutsnitt. Jag har frågat läkare och sjuksköterskor om hans storlek spelade roll då jag själv trott det, vissa säger att det kan vara så och andra vet inte. Blev igångsatt både med mitt första barn och andra barn, andra barnet vägde 4 kg, var 54 lång och hade 36 i huvudomfång, med honom fungerade det med vaginal förlossning.

    Svara

    Så fint å följa med på den här resan med W också. Funderade på om du skulle vilja berätta mer om hur tankarna går med att ”bara” ha ett barn? Fick själv mitt första barn för 3,5 månad sen och går i samma tankar, men vobblar fram och tillbaka. Givetvis behöver man inte skriva något i sten så här tätt inpå graviditet och förlossning men vore skönt att få höra dina tankar, om du vill dela med dig.

    Svara

    Gud jag är så imponerad av dig som förälder, måste bara säga det haha! Du känns så himla lugn och klok i ditt sätt att resonera och i era beslut och er integritet. Bara grejen med att ha en säng i barnrummet så att en förälder kan sova ostört i vanliga sovrummet – samt att ni kör ersättning på nätterna – jag kan inte för mitt liv förstå att inte andra (som har möjlighet såklart, bor man i en liten tvåa så gör man) inte tänker såhär? Obs att jag inte har barn så det kan ju vara saker jag missar/inte förstår. Men jag tycker det verkar vara ett sånt himla sunt sätt att tänka – varför förlora förståndet i sömnbrist om man inte behöver?

    Svara

    PS. Har dock valp hahaha, så sömnbristen has been real här också, vi tar varannan natt jag och sambon

    Svara

    Min förstfödda dotter föddes väldigt sjuk och efter två års grubblande landade vi i att ett barn blir bra,och om vi ändrar oss så är vi unga och vi kan ta upp diskussionen om fem år. 1,5 månad senare, plussade jag… graviditeten var hemsk, har aldrig varit så orolig, sovit dålig mm. Gick på aurorasamtal och hade samma barnmorska som med första dottern, som visste vår historia, som båda stöttade mig i att få igångsättning. Efter andra läkarbesöket fick jag en tid för igångsättning och det var den bästa förlossningen. Barnmorskorna var inne på rummet hela tiden och förklarade hela tiden vad de skulle göra och varför.
    Just nu ligger hon och sover på mig, hon vill bara vara nära och det är så mysigt 😍 hon sover också runt 20 h eller per dygn. Världens gladaste bebis som älskar att äta och sova ❣️

    Svara

    Åh alltså ursäkta men blir så ledsen när du säger att du bara vill ha ett barn pga förlossningen. Jag har gjort två planerade snitt och det har varit en fantastisk upplevelse så jag hoppas hoppas att om du egentligen vill ha fler barn men hindras av en ev förlossning så ska du veta att det finns möjligheter till en bättre upplevelse

    Frida

    Svara

    Sååå kuuul att du är tillbaka!!! Älskar din blogg och din karaktär. Puss o kram.

    Svara

    Hej! Ett inlägg i frågan om att föda stora barn. Min dotter vägde 3190 och var 50 cm lång så hon var inte en stor bebis. Jag var öppen 10 cm i 6 timmar innan hon föddes så för mig var det inte relaterat till att bebis var för stor…

    Svara

    Så skönt att läsa! <3 Trodde jag var den enda med en sovande (23-07) chill baby, eftersom det är det folk lägger ut på insta ju. Kram!

    Svara

    Jag födde mitt första barn för lite drygt en månad sedan. 3900 gram och 53 cm. Jag fick min första värk vid midnatt och han tittade ut 5 timmar senare. Krystade i ca 20 minuter. Tyckte det hela gick väl fort, då jag läst att det ska ta lååång tid att föda första barnet. Så jag är mer rädd att det ska gå för fort nästa gång och att jag inte ska hinna in till förlossningen…

    Svara

    Jag födde en son på 4,3kg och 54 cm, var 10 cm öppen i två timmar innan han tittade ut ☺️
    Förövrigt så är det så stor igenkänning i det mesta du skriver! Tack för att du ”går mot strömmen” och skriver så ärligt som du gör 🙂

    Svara

    Vårt första barn (son) är född 28/3 på 2750 gram. Han har varit snäll sen start men vi är Egan ärligt ett rent helvete ibland. Vi kan ej dela upp nötter etc så min man jobbar på sitt jobb och åker hemifrån 05 och kommer hem 17:30. Jag behöver så mycket sömn och är typ ett vrak pinsamt nog. Vår son har sovit i eget rum och säng sedan vi kom hem då det funkade bäst för oss. Han sover i regel 19:30-06 med ett uppvak 01. Min man tar 01 så att jag får sova längre sammanhängande då han vissa dagar och kvällar är en mardröm. Typ ikväll har vi nattat om sedan 19:00 och han somnade nu 21… alla gör vi olika. För oss är rutiner väldigt viktigt från start och att få egentid i den mån det går. Jag har jobbat med barn i många år och vet med mig att barn mår så bra av rutiner. Vår lilla Enzo sover cirka 3-6 timmar på dagen och cirka 11-13 timmar på natten 🙂

    Svara

    Vi fick en son i januari och han vägde 4880g och var 54cm. Det tog 5,5 timma från att vi kom in till förlossningen tills han var ute. Tror inte storleken spelar någon roll i hur lång tid det tar innan dom tränger ner på bäckenbotten utan mer hur dom ligger med huvudet där inne. 🙂

    Svara

    Låter som du har en fantastisk bebistid. Så härligt!

    Och till alla som kommenterar att ”nu vänder det snart/vänta bara” kan jag bara säga att precis det fick jag också höra med min son. Det kom aldrig 😂 Så jag gick liksom och tänkte så helt i onödan. Bland mina vänner är det faktiskt så att de som haft barn som sover bra från start är faktiskt troligtvis likadana vid 2 år. Så tänk inte för mycket på det 😃

    Svara

    Min son vägde 4,4 kg och förlossningen gick totalt på 5-6 timmar från att vi kom in. Tror jag var öppen 10 cm i kanske en timme (krystade 40 min). Så tror faktiskt inte storlek är så betydande, utan möjligen hur de ligger, hur mycket oxcytoxin som flödar med mera. Jag gjorde tillväxtultraljud för att hålla koll på hans storlek och när jag oroade mig för hans storlek sa läkaren att större barn ofta klarar värkarbetet bättre än mindre barn och att jag därför inte skulle oroa mig. För mig stämde det. Men oklart vad som är rätt och fel här 🙂

    Svara

    Haha alla sa också till mig ”njut snart vänder det när han börjar rulla/sitta/stå/krypa/gå/springa” men vet du, min son är 1,5 år och fortfarande superlugn. Visst det kan fortfarande vända men so far har han varit så lugn och suttit och pillat med saker eller går runt och utforskar.

    Och håller med dig alla har olika upplevelse av ungefär lika ”lugn” barn.

    Tycker du är så rimlig i dina resonemang och upppskattar att du delat med dig av dina tankar om föräldraskap!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här