Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:49 | december 13, 2020

Gravid vecka 28 & 29 – sörjer att graviditeten inte blev som jag hade tänkt mig

GRAVIDVECKA: 28 + 29
Nu har vi passerat 70% utav hela graviditeten. Vad i hela helv händer?!

Bebisens status:
Lillen mår bra! Jag tycker att rörelserna har blivit annorlunda i magen nu. Innan har det varit långsamma *duuns duuuns* inne i magen. Men i v28 kändes det istället som när man är riktigt dålig i magen och allt bara rör på sig samtidigt ni vet? Och i v29 har det lugnat ner sig igen och jag känner inte lika mycket rörelser varje dag längre. Det känns som att h*n sover mer nu. När jag var hos barnmorskan så håller bebben fortfarande sin kurva, och ligger en bra bit över medel.

Min kropps status:
När jag tog dessa bilderna i spegeln så tyckte jag att magen såg rätt liten ut för att vara i v29 (tvi fick jag för i skrivandes stund är jag i v30 och det har sagt BAM hahaha). Min foglossning i muttis har inte varit att leka med den senaste tiden. Och mina järnvärden hade gått ner ganska mycket. Så nu äter jag nya tabletter både morgon + kväll för att höja värdena lite. Många säger ju att man ska bli hård i magen och passa sig för hemorrojder nu, men jag är inte alls hård hehe så oroar mig inte jättemycket för det just nu. Juste min andning har blivit kaaaos lately också så tyvärr har astmamedicinen blivit en del utav mitt liv igen.

Psykisk status?
Ja nejmen ni vet ju vid det här laget att jag har haft mina bättre dagar så att sägaaa. Och mitt dåliga mående beror nog på min isolering iom corona. Min barnmorska sa ju till mig på skarpen att det här på allvar, så den här veckan har jag haft ett möte, bästis bodde här över helgen och våra närmaste vänner kom över på middag i torsdags. Jag har såklart haft sämst samvete över det menmen.

Min barnmorska tror att jag har utvecklat panikångest iom med mina andningssvårigheter senaste tiden. Men jag vettifasiken. Jag är absolut inte överlycklig atm men jag är ju INTE deprimerad. Kan man få panikångest ändå? Jag har aldrig haft det innan så I don’t know. Vill bara att allt ska vara som vanligt? Att jag kan må som vanligt? Ha det som vanligt osv. Men antar att mycket hormoner spelar in och underliggande stress säkert. Förhoppningsvis tar de nya järntabletterna bort toppen på isberget.

Cravings?
Bakverk!!! ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka mitt sötsug. Eller okej krydd jag vill fortfarande mest ha surt och grejer som biter tag i kinderna. Men jag är inte lika manisk med rödkål osv. Nu vill jag mycket hellre ha en semla, lussebulle eller ja vilket bakverk som helst. Precis som det var innan graviditeten med andra ord nomnomnom.

Status på alla inköp till babyrum mm?
Alltså jag tror att jag har börjat sörja lite att den här graviditeten inte riktigt blev som jag har tänkt mig. Och att den på riktigt snart är slut och att jag aldrig kommer att få uppleva den igen… Bara det här med att BOA inför bebbens ankomst…? Alltså det är inte jättelätt när man som förstföderska bara sitter och köper grejer online. Istället för att få klämma och känna i butik, fråga personal om hjälp och råd osv. Bästis Carro har ju en babybutik i Linköping som heter Sagoland. Så hon kommer hjälpa oss med mycket smågrejer som man inte tänker på. Typ blöjhink, olika typer av filtar osv. Inte vet jag ens haha?! Har ju nöll köll. Men det känns ändå så skönt<3

Barnvagnen, babyskydd och skötbord är beställda!!!! Vilket känns som en sån biggie då vi typ inte har några grejer än haha. Barnrummet är färdigmålat och klart också. Check check check.

Är det något nytt som har hänt sedan sist?
Jag har haft ett möte med min aurorabarnmorska på SÖS. Jag kan skriva i ett separat blogginlägg hur det gick, och hon frågade vänligt men bestämt om jag inte skulle vilja planera ett kejsarsnitt. Samtidigt som hon bara rabblade alla negativa aspekter med det… AH blir så matt. Men vi kan prata mer om det här längre fram.


8 kommentarer



8 kommentarer om “Gravid vecka 28 & 29 – sörjer att graviditeten inte blev som jag hade tänkt mig”

    Hej!
    Panikångest har ingenting med deprimerad att göra.
    Jag har panikångest från och till, och jag är i grunden väldigt glad och lycklig men när jag blir för stressad eller pressad att göra saker jag egentligen inte vill så kommer det fram. Men var några år sen nu, men då var det för att det var stressigt på jobbet.
    Det kan också vara hormonellt, hade det för några år sen och då var det för att jag bytt medicin.

    Kram

    Svara

    Heej! Omg! Kan det vara hormonellt? Isf skulle ju det förklara mkt också <3 tack snälla för fin kommentar <3

    Svara

    Hej!
    Har också haft panikångest utan att var deprimerad. Konstigt nog hade jag inte panikångest när jag faktiskt var deprimerad. För mig var det helt andra faktorer som utlöste panikångest (trångt och mycket folk tex). Känns också helt rimligt att andningssvårigheter skulle kunna leda till panikångest, finns ju inget mer stressande än att inte få luft tänker jag. Man får försöka hitta sitt sätt att ta sig ur sin panikångest, i början behövde jag hjälp av andra tex att ta mig bort från situationen och tillsagd att andas lugnt och bli klappad på. Efter ett tag lärde jag mig att lugna mig själv och nu har jag inte haft panikångest på väldigt länge. Försök hitta något som funkar för dig och ta hjälp om det behövs. Kram

    Svara

    Jaha!! Men gud. Ska försöka testa detta. Närhet generellt sätt gör ju att den mesta ångesten känns mkt lättare, så ska testa med att bli klappad osv <3 lät mys<3 tack för tips fina!!

    Svara

    Gud vad det kändes jobbigt att läsa att din aurora-BM ställer frågan till dig om planerat snitt. Jag har kämpat från dag 1 jag fick veta att jag var gravid om att få ett planerat snitt pga min rädsla för förlossningsskador samt avsaknad av trygghet inför förlossningsvård och vård av kvinnor generellt. Träffat x antal barnmorskor, läkare och psykolog och lagt fram hur dåligt jag mår över tanken på en vaginal förlossning samt hur det påverkar mitt dagliga liv. Med trots detta blir jag nekad pga att jag ej har övergrepp eller psykisk ohälsa dokumenterat i bagaget. Jag blir alltså tvingad att föda vaginalt, trots att jag inte alls känner mig trygg, då läkaren som var beslutsfattare ansåg att jag har alla förutsättningar för en vaginal förlossning. Man sket helt enkelt i mig, min oro och mina känslor.. Är såklart glad att du får ett bra bemötande men blir väldigt jobbigt att höra när man själv har kämpat och skrikit i 7 månader av graviditeten utan att bli tagen på allvar. Hade jag dessutom varit man, eller om män hade fött barn, hade jag dessutom aldrig ens behövt gå på tusen samtal för att bevisa något. Sjukvården hade lyssnat, accepterat och låtit mig ta beslutet om hur jag vill förlösa mitt barn och vilka risker jag vill utsätta min kropp för. Det gör mig också så frustrerad, men det är en annan historia!

    Svara

    Nejmen alltså jag köper verkligen dina resonemang rakt av. Kvinnovården är ju åt helv generellt sätt vilket gör att jag också saknar trygghet. Jag är ju inte rädd för vaginalt, utan pepp. Men känner mig bara inte trygg…. Pga samma skäl som du<3 så jag blev snarare helt ställd när hon frågade det pga det är inte alls vad jag vill. Ville bara ropa ”HALLÅÅÅÅ hör du inte vad jag säger jag vill ju föda vaginalt men HJÄLP MIG snälla rara att kunna känna tillit till er och att ni HÖR vad jag sägeeeer!”. Så tyckte tyvärr mest att ingen lyssnade på hur jag faktiskt vill att min förlossning går till. Vilket ju stressar en... Som du säkert känner igen<3 Även om barnmorskan föreslog det så var hon ganska tydlig med att säga att det inte är hennes beslut. frågade om mina skäl isf var legitima för ett kejsarsnitt (dvs saknar tillit och känner mig noll trygg) men jag fick aldrig något vettigt svar på det. Vet ej hur denna processen går till - men antar att du inte kan kolla hos flera sjukhus om möjligheterna för kejsarsnitt? Jag blir helt fullständigt galen när jag hör sånt här. Vilket ju tyvärr händer på daglig basis. Att kvinnor totalt körs över av vården t o m under sina EGNA förlossningar. Jag var deprimerad i många år, men det finns inte heller dokumenterat pga sökte ju aldrig vård eftersom att jag (hör å häpna) ej litar på vården.

    Jag kollar på alternativ för doula nu, tror du att det skulle kunna vara något? <3

    Jag vill verkligen att du ska veta att jag på riktigt lider något oerhört med dig. Vill bara skrika och gråta för din skull<3 Du är så jävla stark!!!!!!!!!!<33333

    (kan dem erbjuda extra psykologtimmar inför och efter din vaginala förlossning isf förresten (kom jag på nu?). Känns som att det är det minsta dem kan göra?<3) KRAAM

    Svara

    Känslan av panikångest med andning kan vara svår att avgöra. Hade liknande symptom ett tag, och utredde även sköldkörteln i samband med det för den bidra med en liknande känsla som vid den upplevda andningssvårigheten vid panikångest. Så försök att bara intala dig att det inte är farligt och andas bäst du kan 🙂
    Kämpa på! <3

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här