Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

14:37 | oktober 23, 2017

Släpp prestationskraven Ellinor!

Glaad måndag höll jag på att skriva men fick bita mig i tungan för att inte börja gråta. Så jag tar tillbaka det, den här måndagen suger. Dels för att jag har skrivit detta inlägget en gång och la 1,5h på det men nu har jag bara 30min på mig så det kommer omöjligt att bli lika bra… Men i förra veckan hann jag inte med allt jag skulle vilket resulterar i dålig självkänsla idag. För mig är prestationen i arbete så ihopkopplad med hur mycket jag är värd som människa. Dålig på jobbet = dålig människa. Bra på jobbet = bra människa.

Och sådär är jag egentligen med allt jag tar mig an. Jag vill vara en flickvän som är bra på att laga mat, har körkort, som alltid är piffad och har ett jobb man vill skryta om. Men jag har ju inget av det där. I familjen är jag dottern och barnbarnet som är frånvarande och lever sitt liv uppe i huvudstaden och det äter verkligen upp mig. Som vän vill jag alltid ge energi, men när jag träffar mina vänner känner jag mig så utmattad och vill bara spy ut allt skit. Vilket gör att jag ofta känner mig som en bromskloss. Och som bloggare försöker jag att skriva om mina egna känslor och samtidigt få in bilden jag är för mina närmaste för att dom ska tycka att det stämmer överens. Men det är svårt.

Och mer än någonsin känner jag att det är svårt att vara 100% mig själv på bloggen… Och det på grund av att arbetsgivare och kunder lätt kan kika in här. Dessutom får jag en smärre hjärtklappning av att ens titta in på Instagram och Youtube. För prestationsångesten spinner igång när jag börjar jämföra mig med andra bloggerskor. Jag har ingen aning om hur jag vill profilera mig på andra kanaler än bloggen! Jag älskar ju att skriva, men inte att fota… Och tyvärr primerar Instagram kvalitativa bilder.

Som några utav er förstår så arbetar jag inte längre på heltid med affärsutveckling på Ingager. Vilket faktiskt känns väldigt bra. Jag är ingen säljare, och nu vet jag det! Och man ska lägga sin tid på det man är bra på. Jag är fortfarande kvar på Ingager men kommer att arbeta på projektbasis istället <3 Vilket passar mig som handen i handsken och gav mig direkt mer tid för bloggen!


Jag trodde att det skulle bli skönt, men jag har svårt att trivas med det… Jag är understimulerad och gör allt jag kan för att utvecklas och få det där intellektuella utbytet. Men det är svårt, för branschen är så ny. Det går liksom inte att vidareutveckla sig på samma sätt som i en annan bransch.

Egentligen vore det ultimata att hoppa på en kvällskurs på Berghs School Of Communications och kombinera det bästa av båda världar. Men det handlar om en del pengar och den ivriga delen av mig känner att jag slösar tid. Det känns svårt att hitta en kurs där både läraren och ämnet är relevant. Men jag kanske har fel? Även om Digitalt Ledarskap, Communication Management eller Varumärkes- och affärsstrategi är otroligt intressanta ämnen att grotta ner sig i…

Det kanske låter märkligt, men sedan jag var 15år har jag haft en inre röst som har sagt ”Du har bara dig själv ifall något händer” och jag är nog ganska präglad utav det. Jag vill kunna stå på egna ben och leva mitt drömliv utan hjälp från någon annan, därav stressen att ”komma någonstans”. Om någon utav er har pluggat på Berghs, kan ni inte försöka övertala mig till att söka hehe? Jag tror faktiskt att jag psykiskt skulle må så bra av det just nu.


Jag har sagt att jag efter nyår ska söka efter något nytt heltidsjobb, och det digitala landskapet är en självklarhet. Men sedan har jag fattat tycke för detaljhandel och Facebookannonsering. Speciellt i kombination med influencer marketing. Jag vill se mätbara resultat och utgå ifrån data. Så vi får se vart jag hamnar. Allt kommer att bli grymt hur det än blir. Och nej jag är inte intresserad av att starta något eget just nu, jag vill vara anställd.

Summan av kardemumman av detta inlägget kanske är att jag måste inse att alla människor har bra och dåliga dagar. Man är inte en dålig person för att allt inte går ens väg en dag… Fastän jag inte riktigt kan ta in det just nu så är det något jag behöver arbeta med på sikt.


0 kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här