09:52 | mars 23, 2021
Har ekonomin förändrats sen vi fick barn?
Här om dagen fick jag en väldigt intressant fråga, nämligen: ”Om våra ekonomiska mål och förutsättningar har förändrats sedan vi fick barn?”. Och ABSOLUT har det blivit så! Dessutom har det hänt lite grejer i vårt liv (som vi inte ens har hunnit berätta för vänner) som har ändrat våra förutsättningar.
Våra mål är nog desamma. Alltså att vi vill spara så mycket vi kan men fortfarande leva ett gott liv. Så vi började redan innan William kom att lägga undan sparpengar till honom. I och med att vi inte är gifta så har vi börjat med varsina placeringskonton för hans sparpengar, eftersom att barnbidraget ändå delas upp och att vi får in hälften var på våra konton.
Men i övrigt har vi alltid bara ett mål: att rusta upp vårt hus så vi kan bo och leva gött. Vi båda jobbar ju hemifrån och älskar vårt hem (är ju verkligen hemma-personer). Förhoppningsvis ökar det även värdet så att vi en dag kan köpa ett boende till eller framförallt hitta en tomt och bygga eget. I övrigt så tycker jag att man resonerar lite annorlunda med de sparpengarna man har? Typ att man hellre kanske väljer att lägga mindre pengar på sig själv för att vi som familj ska kunna nyttja pengarna tillsammans istället? Så hade jag tankar på dyra designgrejer så känns dom helt irrelevanta just nu. Men ah, det är väl dom målen som har ändrats.
Juste! Vi drömmer om att bo utomlands (tanken var Asien men det kan vi ju glömma) i höst. Beroende på corona så är tanken att bo i Spanien i 1-2 månader, och för det behövs ju en budget såklart. Jag hoppas hoppas hoppas så innerligt att det blir av.
Men förutsättningarna har som sagt ändrats… Jag har gått på 100% föräldrarledighet nu = ingen inkomst att hänga i granen… Min kille har sitt vanliga jobb kvar + startat ett bolag vid sidan om precis. Och det är ju inte heller gratis. Jag har pushat honom länge i det och har alltid sagt att ”om det här det här han vill, så kan vi sälja huset om det behövs” för att han ska få ihop allt ekonomiskt. Nu behöver vi inte det, men självklart förändrar det vår ekonomi också.
Och sen lägger vi (precis som under graviditeten) mycket mer pengar på hämtmat pga orkar inte laga. Samt att rätt mycket pengar går åt till bebisgrejer såklart. Något som våra plånböcker inte alls kände av för några månader sen ju hehe.
09:31 | mars 22, 2021
Vår son ska heta…
Halli halloj på er allihopa! Nu är det äntligen satt – Sumos riktiga namn! För några veckor sedan skrev jag ju det här inlägget (klick!) om vilka två namn vi velade mellan och ”historiken” bakom namnen. Vi velade alltså då mellan William och Arthur.
Mjölkmustaschen<3
Men ju längre tiden gick desto mer sköt vi Arthur åt sidan. Och under dagarna jag gick över tiden efter BF så låg vi och kollade på Husdrömmar. I ett avsnitt var det med en pojke som hette Bill, och han var en sån himla superstjärna att någon av oss tillslut kläckte ”Ska inte vi döpa Bumlingen till Bill bara?”. Sedan börjar man ju att laborera… ”Passar Bill med hans efternamn? Mellannamn? Vilken ordning ska namnen komma?” osv. Så skrattade vi åt att det passade ihop med Bruno. Bruno å Bill, vilket jädra radarpar?!
Sen så kom han ut, och jag tyckte verkligen att han såg ut som en Bill. Så vi kände på det i några dagar, Bill eller William alltså. Men William har ju en helt annan betydelse för oss, och jag har ju alltid sagt att min son ska heta William efter min storebror (läs här). Så plötsligt kändes Bill så impulsivt?! Även om vi älskar det?
Så efter någon vecka efter att han kom så bestämde vi oss bara…
Säg hej till vår älskade lilla William! <3
Min ena lillasyster Vanessa bor i USA, och när jag pratade med henne om namnen så berättade hon att Bill är ett smeknamn på William där? Jag hade absolut ingen aning om det? Will och Bill är ju likt – men William och Bill??? Hade ni en aning om det?
12:37 | mars 17, 2021
Såhär glammigt är det efter en förlossning – baby blues?
Byxa LEIS | Tröja Chiquelle | Väst min killes | Mössa gammal | Skor UGGS
Såhär såg jag ut när vi skulle åka och hämta Bruno hos min syster häromdagen. I bilen påväg dit satt jag såklart på sidan utav min höft eftersom att det är helt omöjligt att sitta ner som vanligt.
Jag skrev om det igår på min Instagram, men livet just nu är verkligen extremt oglammigt. Idag är första dagen jag har duschat på fem(!!) dagar. Det har funnits tillfällen jag har kunnat duscha, det är inte det. Jag har bara inte förmått mig att göra det. Igår gick jag runt med nerblodade trosor för att jag inte hittade några nya när jag bytte binda (och Bumligen grät i famnen samtidigt). Dessutom är jag ju 95% sängliggandes för att gå gör alldeles för ont i underlivet. Dels skaver det men tyngdpunkten blir typ mellan benen när man går (??) så därför undviker jag det. Och i princip allt är nerkissat och nerspytt konstant. Inte riktigt den bilden av föräldrarlivet som jag hade fått av Instagram hahaha. Shame on me som trodde att det bara var gos, rena mjuka filtar och fina bebisoutfits.
Jag är så less på att ha så ont pga att jag har haft det under hela graviditeten + förlossningen + nu. Att känna sig nedstämd första tiden med bebis gör tydligen mellan 50-70% av alla nyblivna föräldrar. Så jag ställde in mig på att bli ganska deppig. Men so far har jag sluppit det (peppar peppar). Men jag är riktigt riktigt trött på att ha ont och att det går ut över alla i familjen… Sen kan jag få lite lätt ångest inför att gå och lägga mig, för att jag vet att jag ska upp igen varannan timme natten igenom. Man är ju inte riktigt van vid det än hehehe.
Många undrar hur det funkar med Bruno och Bumlingen. Och so far: väldigt bra! Bruno är mycket mer lugn, men känner ändå att något är annorlunda hemma. För han beter sig inte riktigt som vanligt. Nu vägrar han helt plötsligt ligga uppe vid våra huvuden när vi ska sova tex, och håller sig nere vid fotändan.
Jag har gråtit vid ett tillfälle (när P var inne på jobb i stan och jag var sängliggandes pga smärtor i flera timmar och Bumlingen grät och Bruno inte ville lägga sig nära mig). Bruno har ju verkligen varit vårt ALLT innan och vi har gett honom så extremt mycket närhet och uppmärksamhet. Och jag vill inte att han ska känna sig bortprioriterad. Så fort jag kan gå normalt igen så ska han få sig rejält många promenader och häng i hundparken. Inatt hade Bruno lagt sig intill Bumlingens bedsidecrib så nära det bara gick också, så jag tänker att han någonstans kanske ändå gillar sin nya lillebror heheh.
Ja det var en liten life update det! Hoppas alla ni andra nyförlösta mår bättre fysiskt än maaaj och att ni har det det där glammiga ”första-tiden-med-bebis-hänget” som man ser på Instagram. Jag unnar er alla det ska ni veta!! Men här hemma är det glest på den fronten hehe. Och till alla er som inte är gravida, hoppas ni njuter av ert (förhoppningsvis) icke nedspydda liv!!!!!
The face of a food coma! Set ifrån H&M.
Det är skönt att Sumo (aka Bumlingen) älskar mat så mycket. Det har verkligen inte varit några könstigheter med det sedan han kom. BVC var här idag för hembesök. Vi snackade om vaccinationer, hur jag mår och sen kollar dom väl vilka förhållandena är här hemma I guess? Men sen mätte vi också lillemannen och han vägde ju 4,7 när han kom, gick ner till 4,5 och nu är han uppe på nästan 4,9kg. Snark vilken trött info tänker ni – men kul för hans mormor och farmor som läser denna blöggen tänker jag!!!!
20:23 | mars 14, 2021
Här är han!
Säg hej till Bumlingen!!! Vårat älskade lilla mystroll.
Jag kan verkligen inte förstå att hans 56cm (!) och 4,7kg (!) fick plats i min mage. Samtidigt som: är det i någons mage han skulle få plats så var det ju i min. Jag är ju rätt mycket längre än medel i Sverige för att vara kvinna hehe (185cm), så jag har ju en lång mage. (Eh?? Har någon någonsin refererat till sin mage som lång? Jag tror inte det va?).
Min mormor är pytteliten, så när hon höll i Bumlingen så såg han helt enorm ut. Hennes kropp hade ju aldrig producerat ett så stort barn? Eller tror ni inte att det är så? Kroppen är ju ändå rätt mycket smartare än vad man tror så det känns ju logiskt?
Kofta gåva ifrån Luxemburg orkar ej kolla märket nu haha | Body H&M | Byxa Lindex
I alla fall! Just nu så sover och äter han mest hela tiden. Observera hans lilla mjölkdroppe i mungipan hehe 🙂
Är det för övrigt nu jag börjar lägga upp dagens outfit – feat Bumlingen edition? Sköja!! Men det är väl lika bra att jag skriver vart plaggen är ifrån eftersom att jag redan har blivit bombad med frågor hehe. Jag kommer ju ändå skriva ut vart jag har köpt mina plagg.
Till er som frågar om vilka storlekar han använder så går stoora 50or på, större 56or och 62orna viker vi bara upp. Allt vi hade med till BB i strl 50 var för litet (hade tre outfits). Likaså de tre mössorna hahaha. ÄLSKLINGEN JAG VILL BARA GOSA SÖNDER HONOM<3
10:15 | mars 14, 2021
Nykär, mjölkstockning och familjemys
Typ såhär harmonisk och chillad känner jag mig just nu. Livet har på riktigt aldrig känts så komplett.
Tre saker jag är tacksam för just idag:
– Bumlingen. Såklart! Jag älskar honom så orimligt mycket. Vakna nätter känns inte ens som en match för jag är så löjligt nyförälskad och blir bara glad för varenda sekund tillsammans med honom.
– Min kille. Han är? Om? Möjligt? Bättre? Än? Vad? Jag? Trodde? 100% pappamaterial och tar mer än hälften av allt ansvar stolt och med huvudet högt. Att se honom och Bumlingen tillsammans får mina äggstockar att vilja ha tusen barn ihop med honom. Han har växt på så många nivåer och inom så många kategorier haha. Varför sa ingen att något av det bästa första tiden med bebis inte bara är bebisen – utan även nykärleken man känner för sin partner? Jag känner mig som en lejonhona med min egna flock som jag ska skydda över allt. Det är en djurisk kärlek verkligen.
– Våra familjer. Dom båda har varit här nu och Bumlingen är omringad av så mycket människor som har längtat efter honom och älskar honom. Min lillasyster tar ju även Bruno just nu (ska hämta hem honom imorgon), bara en sån sak! Tacksamheten är enorm. Det är superviktigt för mig att Bumlingen får en tight relation till alla i sin släkt. Dels för att jag själv inte alltid har haft det på båda mina familjesidor, men också för att jag tror att det är bra för barn att känna trygghet hos flera vuxna.
Äh ni får fyra saker jag är tacksam för:
– Våra grannar. Vi har ju enbart träffat våra familjer so far, men igår under lunchen så plingade en av våra tre grannar på dörren. Dom hade varit nervösa och gått på tå när vi var inne på förlossningen. Och blev superrörda av att se lillemannen plus gav extremt fina presenter. Jag kan inte förstå att våra grannar har gått in i en butik, tänkt på Bumlingen och handlat något till honom? Jag blir verkligen så rörd över den omtanken och att någon bryr sig så mycket om oss och honom.
Våra grannbarn (som vi hänger en del med) stod igår på sin sida av staketet och vinkade och försökte få sig en liten sneak peak av pojkspolingen. Älsklingar!! Jag måste smsa deras föräldrar i veckan så vi kan träffas på en kaffe utomhus.
Något jag aldrig trodde när vi köpte huset var hur stor betydelse grannar har? Eller kan ha i alla fall. Men vi älskar verkligen alla våra grannar och hjälper varandra hela tiden med grejer. När man bodde i lägenhet sa folk knappt hej till en om man stod i hissen ihop haha.
Tänk att han låg därinne för fem dagar sen? Hur fick han ens plats? Jag undrar verkligen det genuint. Jag har EN grej som är lite jobbig atm och det är mjölkstockningen jag har just nu. Är inne på dag tre med den. Så nu är febern med mera borta men jag har gått upp ungefär fem storlekar och inga kläder har passat hahaha. Plötsligt förstår jag varför kvinnor med stora bröst klagar på att inga kläder passar… Det har ju liksom aldrig varit ett issue innan…
