Det förekommer cookies på ellinorlofgren.se. Genom att fortsätta läsa på ellinorlofgren.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

17:16 | november 30, 2021

Min bostadskarriär – min strategi, avkastning och risker

Hej på er allesammans! Som ni vet kärade vi ju ner oss totalt i ett gammalt renoveringsobjekt med havstomt och egen brygga i förra månaden (läs här annars klick!). Efter det följde en utdragen budprocess.

För att göra en lång historia kort så förlorade vi huset tre gånger under en 1,5månaders period pga strul med säljarna och det andra paret som budade. När vi tillslut insåg att det var helt kört så gick luften verkligen ur oss totalt. Vi som hade varit så upprymda och exalterade, var nu istället uttömda på energi. Vi hade förlorat vårt drömhus. Och det kommer ta tid att släppa det, om jag nu någonsin kommer att göra det…

Många undrar varför vi vill flytta. Och egentligen vill jag ju inte flytta ifrån just vårt hus. Jag älskar ju vår mörkgråa L:formade betongklump. Men det finns ju ändå saker vi saknar. Som en gräsmatta tillexempel. Men om man ska bortse ifrån känslor och drömboenden och enbart prata om ekonomibiten – så har jag självklart en plan i vart jag väljer att placera mina pengar.


Rent krasst så har jag ju ändå gjort en rätt snabb bostadskarriär I guess? På 5år har jag gått ifrån att bo i en hyresrätt i en förort, till en sekelskifteslägenhet i Vasastan och nu i en villa i en attraktiv förort.

I takt med att åren har gått, så har jag också lyckats tjänat mer och mer pengar. Så ganska snabbt var jag tvungen för att bestämma mig för hur jag ville förvalta och placera de pengarna. Och som ni vet har jag valt att trycka in det mesta i vårt hus, och resten på börsen.
Men det där med att placera pengarna på just mitt boende är ingen slump… För under de tre senaste åren har huspriserna där jag bor ökat med 43,6% (källa Hemnet). Det är ju en otrolig avkastning och utveckling. Och tittar man längre bak i tiden så har villapriserna i Nacka ökat med 441% se senaste 20åren. Helt galet!

Så, så fort jag tog tag i min ekonomi insåg jag, att jag ville in i bostadsmarknaden och köpa mitt egna boende. För på sikt kommer det bara att bli dyrare och dyrare. Dessutom är boende den kategorin jag i LIVET får mest tillbaka av, om ni förstår? Jag kan njuta av mitt hem varenda dag (samtidigt som jag förhoppningsvis gör mig en slant på det också), tillskillnad ifrån om jag skulle investera mina pengar i tex olika start ups eller bara ha dom liggande på något sparkonto. Då kan jag ju inte njuta i mitt vardagliga liv utav mina pengar. If that makes sense?
jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte har varit en strategi utav oss att lägga våra pengar på att förbättra vårt boende, med förhoppningen att det ökar värdet på vårt hus. Och när det kommer till framtida husköp så skulle jag aldrig köpa ett boende som jag inte tror är en bra affär på sikt.

Dock är det otroligt viktigt för mig att min sk ”bostadskarriär” INTE får vara på bekostnad utav min och familjens hälsa. För ingenting i livet är värt det om man inte mår bra (mvh en person som varit deprimerad i många många år). Jag skulle med andra ord aldrig kunna köpa och flytta stup i kvarten för att göra mig en slant. Jag hade inte heller kunnat flytta 30min TILL ifrån stan till ett up coming område som jag ser potential i på sikt. För då hade jag inte kunnat leva det livet jag gör idag, med närheten till stan/vänner/familj. Pengar går absolut inte före min lycka och mitt välmående med andra ord.
Om vi ska fortsätta på spåret ekonomi när det kommer till bostäder så kan jag vara transparent med våra tankar och bostadsdrömmar.

1) Vi säljer vårt hus och köper ett annat i Nacka som vi kan sätta vår prägel på. Ett helt färdigbyggt hus är inte vår melodi.

2) Vi bor kvar i vårt hus och satsar istället på att köpa ett landställe i Sverige eller utomlands.

Vi pendlar nog nästan dagligen med vad vi vill, om jag ska vara ärlig. Men om vi vill köra på plan nr 2 så ligger det lite längre fram i tiden + att det kräver att jag och P börjar spara mer pengar. En bra kontantinsats i all ära, men det är också skönt att amortera mer än vad man behöver och på så sätt minska sina lån så snabbt man bara kan.

Men ett semesterboende utomlands kräver ju tex att vi gör ordentligt med research. Inte bara i vart detta boendet i så fall skulle kunna vara. Utan hur bostadspriserna har utvecklats på sikt i just det landet och området. Utan också hur vi vill leva våra liv, spendera våra semestrar, med vilka och framförallt VART det i så fall skulle kunna vara. Det vet vi liksom inte, och det är ju ändå steg ett…
Några nyfunna vänner till oss förstår INTE ALLS hur jag och P kan ha ett sånt fokus på just bostäder. Dem vill hellre resa och upptäcka världen för att njuta utav sina pengar på det sättet istället. Vilket jag förstår! Och jag förstår ju att det här inlägget för många anses vara helt världsfrånvänt (eller kanske till och med girigt?). För att man har olika värderingar helt enkelt.
En av anledningarna till att jag och P föll för varandra, är för att vi har samma värderingar och mål i livet. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, haft en tydlig framtidsplan. Jag lämnar ingenting åt slumpen. Jag står aldrig still och det finns alltid en plan B och C.

Jag tror att jag är sån för att jag behövde en dröm att hålla fast vid när jag var deprimerad och mobbad som yngre. För att hålla huvudet över ytan helt enkelt. Numera är det en livsstil, men också för att jag inte tar några pengar i världen för given. Inte min hälsa heller för den delen. Jag vill säkra upp, och inte ångra att jag var en impulsiv 20åring som inte förvaltade mina pengar väl. Min kille fick ju en stroke och blev halvkroppsförlamad i samma ålder som jag är i nu. INGEN vet vad som händer i framtiden.
MEN för den sakens skull vill jag inte bara leva i nuet och vara spontan. Vi har redan fixat lånelöften med banken (för att slippa väntetider om det rätta dyker upp) och vi har en dialog med en mäklare ifrån Länsförsäkringars Fastighetsförmedling. Så vi har fått en värdering av vårt hus och är i princip redo att lägga ut det om vi skulle springa in i vårt nya drömboende (klicka här för att läsa mer om deras olika tjänster!).

Dock är ju ingen statistik i världen en försäkring!!! Varken när det gäller husförsäljningar eller att placera pengar. Det finns ju alltid risker. Min kille kan tex tänka sig att sälja innan vi har köpt nytt, men jag vill köpa och sälja i samma marknad. Det är tex en sån risk som jag inte är villig att ta. Att vi säljer nu men om 6mån så är huspriserna ännu dyrare alltså.

Jaaaa… Varför är det så viktigt för mig att bo bättre med åren och förvalta våra pengar väl då? Svaret är ganska enkelt. William. Pengar är långt ifrån allt, men jag är uppväxt med en ensamstående mamma med fyra barn. Jag är med andra ord född in i att ha pengaångest. Och även om jag inte vill att William ska få allting serverat på ett silverfat, så vill jag ge honom känslan av frihet snarare än pengaångest. Vill han satsa på en idrott eller vad som, så ska han aldrig ha ångest över när laget behöver köpa med sig matsäck eller nya träningsställ.

De minnena jag drömmer om att skapa med honom, innefattar även en budget. Att vi åker skidor i Sälen på vintrarna, att vi visar honom matkulturen i Italien eller att han ska känna att hans hem är en frihetszon. En plats dit han vill ta alla sina vänner och där det alltid finns mycket saker att göra. Dessutom vill jag vara en bra förebild, och visa honom att alla hans drömmar kan slå in, även om han ärver sin mammas gener och inte blir något läshuvud i skolan haha.

Jag har ingen aning om ifall jag är ”normal” i mitt sätt att se på pengar/bostäder/drömmar/framtiden. Och om min strategi för att få mina pengar att växa är det bästa sättet – ja det är ju omöjligt att svara på känns det som? Det får framtiden helt enkelt avgöra <3

Vad tycker ni? Tänker ni mycket på framtiden? Eller får ni stressade av att ha uppsatta mål? Tar ni livet lite som det kommer? Eller var det några andra tankar som väcktes i er när ni läste det här? Let me know!!!! Skriv i kommentarsfältet så pratar vi där. Då kan fler joina konversationen också än om vi tar det i DM på IG tex.

14 kommentarer



17:04 | november 30, 2021

En misslyckad resa till Benahavis och Ronda


Hola Amigos! Jag har ingen aning om hur man gör ett upp och nedvänt utropstecken. Men jag tror ni överlever det grammatiska felet. Jag är ju en mästare på att stava fel ändå. Så ni är väl vana? Jag tänker att vi ska kika tillbaka på en dag nere i Marbella som jag lyckades dokumentera rätt bra.

Min älskade lillebror Sebastian kom nämligen och hälsade på oss andra veckan. Jag var helt överlycklig för det! Han har ju i perioder bott hos oss sen i somras, och spenderat mycket tid med vår familj. Så när han inte är med känns det inte som att hela familjen är samlad typ haha.

Vi ville i alla fall visa honom runt lite, och bestämde oss för att åka 25min ifrån Marbella, till en jättegullig liten by uppe i bergen som heter Benahavis. Vilket jag verkligen kan rekommendera alla att göra! Vägen dit är sååå fin och vill man finns det flera olika hike-vägar och vandringsupplevelser. Men av naturliga skäl blev det lite svårt för oss att göra dem med William hehe.

Såhär ser det ut på gatorna. Små balkonger, snirkliga smala vägar, uppförsbackar, grönsaksmarknader och sedan ett gäng med restauranger. Sist jag och P var där var för 5år sedan, när vi åkte på vår första resa ihop.

Då hade vi varit ett par i kanske en månad? Han åkte ner med sina vänner, och jag med mina. En vecka ifrån varandra (men åt på samma beach clubs, klubbade och gick på samma fester ändå). Och sedan en vecka bara vi.

Den gången kom det in någon j*kla Sahara-värme. Så från att tempraturen hade legat på 32 grader när vi fixade oss på hotellet, hade den stigit till 42 grader (!!!!) när vi kom fram till Benhavis. Alltså det var så varmt så vi höll på att svimma. Så det var väldigt skönt med ca 22 grader den här gången haha.

Vi knatade runt och kollade in en second hand butik. Sedan gick vi till torget och slog oss ner på första bästa restaurang. Den såg ut såhär!

Det var mitt under siestan, så det var inte jättemycket öppet. Men det blev toppen ändå. Sedan beställde vi in all tapas på menyn som dom hade. Jag drack såklart sangria. Min favvo är dock den med en bas på cava istället för rött vin.

Sen satt vi och tjötade i typ en timme. Min lillebror är okrydd en av de roligaste människorna jag vet. Han är en sån som inte vet om att han är rolig. Såna människor, människor som drar RAPPA skämt + folk som garvar åt sina egna skämt är prick det roligaste jag vet hahaha.

Herregud vad många goda pastor vi åt under månaden i Spanien. Lite svårare att avnjuta maten nu bara, eftersom att man hela tiden måste hålla koll på Gugges korta armar (som plötsligt kan bli ASlånga)…

Herregud vad spanjorer ÄLSKAR barn för övrigt?! Alla i alla åldrar kommer alltid och vill gosa. Och kommer man till en restaurang blir dom överlyckliga om man har med ett barn. Det är ju inte riktigt samma bemötande på en restaurang i Stockholm haha….

Efter den sena lunchen bestämde vi oss spontant för att åka upp ÄNNU längre upp i bergen, till Ronda. Men när GPSen visade denna vägen så satte jag ner foten. Det blev inga smala GRUSVÄGAR för oss.

Men men det gjorde inget. För det fanns andra vägar att ta. Och OJ VAD VACKERT det var. Dock rekommenderar jag ingen att åka dit ”spontant” kanske. Liiite planering krävs ändå haha. För jag var så SJUKT illamående i bilen, och jag som aldrig är höjdrädd vanligtvis blev livrädd av att åka på de där vägarna. Folk körde som galningar och det var stup nedanför oss på flera hundra meter???

Dessutom skrek William som en stucken gris exakt hela vägen upp. Jag trodde på riktigt att min lillebror skulle checka ut och aldrig mer vilja umgås med oss efter det hahaha. Sa jag att det började regna och blev sån dimma att vi bara såg 2 meter framför oss när vi körde?

Ser ni hur sjukt vackert det är i Ronda!!! 

Varför vi åkte upp dit var för att äta på en mysig restaurang i solnedgången. Men det vi inte tänkte på var att Ronda ligger HÖGT uppe i bergen. Så plötsligt hade temperaturen sjunkit till 12 grader. Alltså hahaha vilken fail.

Så vi kunde ju absolut inte gå ur bilen och äta en middag på någon uteservering? Inte inne på någon restaurang heller för den delen. Folk utanför gick runt med dunjackor, vinterskor, mössor och tjocktröjor. Medan jag satt i kortärmat och frös. Gugge hade inte ens med sig ombyte.

Så medan P och min lillebror sprang in på Donken och köpte hamburgare till oss, så bytte jag bajsblöja i baksätet. Vi var alltså uppe i Ronda totalt en kvart kanske? Så påvägen hem igen, när William återigen skrek som en stucken gris (och vi insåg att hans mat var helt slut…. Jag vet problemen tog aldrig slut…) så blickade vi ut över restaurangen där vi skulle ha ätit 🙂

När det några dagar senare för dags för min lillebror att åka hem, och jag frågade honom vad som hade varit bäst med hela resan – så svarade han otippat nog Ronda hahaha.

0 kommentarer



16:02 | november 30, 2021

Hemma ifrån Marbella

Hallaoooow mina friendos! En månad nere i Marbella har aldrig någonsin gått snabbare tror jag?! Tiden på riktigt bara sprang förbi? Tyvärr glömde jag min systemkamera någonstans därnere, så många bilder har tyvärr gått förlorade 🙁 Men men jag har ju några mobilkamerabilder. Dock tar William en nap nu, så jag hinner inte skriva ett LÅNGT inlägg med alla tips osv. Iofs vet jag inte ens om det är uppskattat? Men om ni skulle gilla det så löser jag det såklart.

Men jag kan verkligen varmt rekommendera att åka iväg en månad med sin familj om man har råd och möjlighet. Med hjälp utav lite planering och framförhållning så kanske det går att lösa? Det ENDA jag har att klaga på är väl typ att vi under den sista veckan hade noll jobb + att vädret var dåligt. Åker man någonstans dit det är varmare klimat, så kan man ju alltid åka till stranden om man inte har några planer. Men det gick ju inte för oss nu, så därför blev sista veckan ganska långtråkig när alla våra kompisar hade åkt hem.
Ååååå andra sidan så var de första tre veckorna fulllllproppade med aktiviteter och häng. Och dessutom väntar som vanligt en intensiv vinter. Så vi fick verkligen möjlighet att ladda upp batterierna, och fick framförallt tid till reflektion och tacksamhet. Jag blev ännu en gång påmind om hur mycket jag genuint älskar mitt liv hemma i Sverige. Inte bara helgerna, utan min vardag. Det känns så otroligt lyxigt.

Vi spelade ju en del paddel därnere, och jag är ju en utav få människor som älskar att träna – men jag gör det bara inte hahaha. Men nu vid årsskiftet blir en ny paddelarena med restaurang, gym osv färdigbyggd 1min ifrån oss. Så förhoppningsvis kan jag få till lite mer rörelse nästa år. 

Min lillebror kom ju och hälsade på oss andra veckan, och det är han som har plåtat bilderna. Han fotade tex min sista kollektion för Safira också. Och han är verkligen en utav fååå personer som fattar EXAKT hur jag vill ha bilderna hahaha. Det tog bara 14år med en blogg innan jag skulle inse det. Ja ja, den som väntar på något gott och så vidare!!!

0 kommentarer



11:26 | november 14, 2021

Farsdag när man själv har fått barn…

Den här dagen har varit en dag som jag alltid har velat hoppa över. Helst glömma. 

Farsdag. 

En svart dag i kalendern.

För några år sedan ville jag hylla mamma istället. För hon hade ju tagit hans plats. 

Gjort allt han skulle göra. 

Tagit ansvar för allt han hade flytt ifrån. 

”Man behöver ingen pappa”, tänkte jag, log för mig själv och stängde ner alla känslor i en box som jag aldrig öppnade igen.  

Men de senaste åren har jag bara velat glömma helt istället. Inte just honom, för vem han är minns jag knappt… Vår relation har ju varit död i många år. 

Nej… Det jag har velat glömma är platsen. 

Att det är en plats i mitt släktträd som ekar tom. 

Och den tanken gör mig så jävla arg. För jag tycker faktiskt inte att jag förtjänar det. Ingen gör det. Ett barn ska inte kunna bli övergivet av sin förälder.

Men sen kom det en person inklampandes i mitt liv… 

Som höll kvar mig mot sitt bröst, hur mycket jag än sparkade bakut. 

Han som har fått min andning att kännas lättare. 

Min värld ljusare. 

Och min vardag tryggare. 

Samma man satt den 8e mars bredvid min sjukhussäng och hulkgrät mot mitt knä när vår son hamnade på mitt bröst. 

Han körde min rullstol. 

Bar mig när mina ben vek sig. 

Och tog hand om vår son när jag inte var kapabel till det. 

Han är inte bara min största trygghet. 

Utan även min sons. 

Från och med i år tittar jag inte bort ifrån Instagramflödet när Farsdag knackar på dörren. Tvärtom, så blir jag istället lycklig.

Grattis min älskade älskade P! Du är fadern jag alltid har drömt om att kunna ge mina egna barn.

Tack för att du gör mina svarta dagar i kalendern lyckliga igen. 

Vi älskar dig<3

/ Ellinor, William & Bruno 

5 kommentarer




19:27 | oktober 27, 2021

Vi är framme! Så gick flygresan och såhär bor vi…

Hej på er allihopa! Äntligen ett livstecken ifrån mig hehe. Vi kom fram i förrgår (efter en aningens tuff flight) och sen dess har vi mest fokuserat på att installera oss. Både i vår lägenhet, men också i området och vilka matbutiker vi ska gå till den närmste månaden osv.

Angående flygresan så har jag inte en enda bild ifrån den haha. Vi bokade två säten bredvid varandra (det kommer jag inte göra nästa gång utan boka med en plats emellan och hoppas på att ingen sätter sig där, alt boka en hel rad). Vi gick ju upp vid 02, och redan där så pajade vi Williams sömn. Så flygresan gick OKEJ…

Han var glad första halvtimmen. Sov kanske 20min, men sen var det bara konstant underhållning. Han var övertrött och vägrade somna = inte bästa kombon… Tjejen bredvid oss var tack och lov världens gulligaste och förstående! Sedan var första dygnet här nere rätt kaos också. Hans sömnkonto låg liksom på minus, och alla nya intryck var kanske inte bästa kombinationen då heller hehe. 

Tips är att köra ersättning/napp/klämmis vid start och landning iaf. Framförallt landning skulle jag säga. För att slippa lock i öronen som värker. Det slapp vi som tur var!

Jag har fått mycket frågor om vårt boende, men tyvärr kommer jag inte att dela varken nummer till ägaren eller vart den ligger först vi är hemma. Dels för att jag inte vill att alla ni ska veta exakt vart jag bor (tycker det känns läskigt) och dels för att kunna ge en ärlig rekommendation när vi har kommit hem! Win win för alla. Men den bokades via familjevänner till oss. Det finns även ett gäng boenden ute på AirBnb också.
Men vi trivs i alla fall jättebra! Den är i toppskick och läget är dröm. Vi hyrde bilen utav ägarna också, så den biten löste sig väldigt smidigt på flygplatsen. Då slapp vi stå och köra, fylla i formulär osv osv.

Något jag äter på semestrar (som jag aldrig äter hemma utav någon anledning?) är såna här små yoghurtar. Eller turkisk yoghurt med färsta bär och honung. Nom nom nom. Men utav någon anledning är det inte alls lika gott när jag ska rodda ihop det hemma haha.

Nu trivs i alla fall den här ungen som fisken i vattnet. Det passar honom väldigt bra att slippa lager på lager utav kläder, att äta färska frukter hela dagarna, och hänga med sina kömpisar.

Varför vi valde att åka till just Marbella, var ju faktiskt för att många vänner till oss är nere här just nu. Så första kvällen körde vi en gemensam middag med några stycken. Alla pojkarna här är födda med 4 månaders mellanrum. Hoppas att dom kommer ha mycket hyss och bus för sig när dom blir äldre hehe!!

Förhoppningsvis, om William typ skulle få svårt med vänner i skolan eller på fritiden, så kommer han i alla fall ha ett stort gäng av kompisar via familjen. Det känns tryggt. Och det skulle ju vara lyxigt för oss vuxna om alla barnen tycker om varandra i framtiden haha!!

Två peppade farsor som serverade grillat när vi kom.

Solnedgången var inte tråkig första kvällen heller!!! Som en tavla. Även om det blir kallt på kvällen, så är det ändå sååå behagligt. Och skönt att kunna sitta ute i shorts med bara en filt över sig.

Vid 01 körde vi hem. Jag däckade vid 02. Då hade vi varit uppe i 24h hahah. Jag var skapligt trött när jag vaknade morgonen därpå. Menmen, sånt glömmer man ju bort. Kvällar med vänner minns man ju. 

Hm vad mer har vi gjort? Typ ingenting. Jag har behövt jobba ganska intensivt, och har lite kvar nu de närmsta två dagarna. Men sen kan jag checka ut helt och fokusera på mina grabbar. Känns trist att inleda resan med jobb, istället för att typ hänga på en beachclub. Men äsch!! Det tar vi ikapp!!! Utan jobbet hade vi ju inte haft råd att åka hit liksom. Man får se det så.

Idag blev en rätt kaosig dag för min del. Men det tog jag igen på eftermiddagen, för då tog jag en kaffe med Evelyn, Julia och pojkarna.

Herregud vad man har saknat en glittrande pool och 25 grader.

Oversized kavaj och topp na-kd | Shorts H&M | Smycken, min design.

PLIKTEN KALLAR (tänkte jag skriva), men nu sitter jag faktiskt påklädd och färdigfixad och väntar på min skjuts ner till Monkey Club (tror jag det hette?). Jag och mina tjejkompisar ska dit och käka, och sedan gå vidare för drinkar tror jag. Ber även om ursäkt för min otroligt noppriga kavaj. Ni fattar typ inte hur mycket jag har använt den de senaste två åren. Trodde jag fick med min nya (en exakt likadan), men icke. Och glömde såklart nopp-maskinen. Nu måste jag dra!!!! Ciaoooo!

6 kommentarer